Rahm Emanuel, ja jösses. En av de ivrigaste pÃ¥hejjarna bland demokrater för Irakkriget. Det lär knappast bli tal om “progressiv” politik gentemot Mellanöstern om Emanuel har nÃ¥got med det att göra.

Näe…kanske var det Israellobbyn som fick sitt nu…

Det har Stefan säkert rätt i. Obama upptäckte för länge sedan att det inte var gångbart att stödja den palestinska saken och slutade med det och utvecklade kontakterna med judiska företrädare i stället och blev därmed betydligt mer valbar och erhöll betydligt större finasiellt support. Efter hans tal inför AIPAC som var en kopia på ett Bush tal stod det klart för alla att Obama inte hade några andra planer än att stödja Israel till 110%, precis som alla andra presidenter alltid gjort.

Bara han inte väljer Kerry till någon post, jag spyr bara jag ser karln. Hoppas att Obama väljer en ny fräsch regering, med många snygga kvinnor som ex utrikesminister, justitieminister, pressekreterare, etc, kanske med undantag för försvarsministern eftersom han är insatt i det akuta läget, annars ser jag gärna Wesley Clark som försvarsminister. Bara jag slipper se John Kerry så är jag nöjd.

Rahm Emanuel, suck. Karln är mÃ¥hända en duglig organisatör, men med valet av honom sÃ¥ lär läget inte ljusna i MÖ. Och Gazaborna lär behöva ännu mer psykologhjälp (apropÃ¥ den nya filmen Unge Freud i Gazaâ som har premiär i Sthlm idag).

Oh well..

Multimiljonären Hagel verkar vara perfekt.. ;-/

“Although he was pressured by some to run for Governor of Virginia, where he had lived for 20 years, in 1992 Hagel moved back to Nebraska to become president of the McCarthy Group, an investment banking firm. He also served as a Chairman and was CEO of American Information Systems Inc. (AIS), a voting machine manufacturer, this same company electronically counted 80% of the votes in the state in the very same election that he had his stunning upset. ……”

Med tanke pÃ¥ Ã¥terval och sÃ¥. Vietnamveteran dessutom. Bästa kompis med McCain…

Here we go…

Det fantastiska med Obama kampanjen är att allt tal om Hope and Change innehåller väldigt lite konkret politik, så det är fritt fram för alla att projisera vad Change innebär.

Alla försöker hitta ledtrådar till hans framtida politik i de utnämningar som nu sker. Utnämningen av Rahm Emanuel som stabschef bekräftar att det inte blir någon förändring av Israel-Palestina politiken.

Jag tror att vi redan har sett den största förändringen (Change) med Obama och det är att USA får en svart president i stället för en vit.

Rahm! Inom två år är USA i krig med Iran, på order av Israel som varken skrivit under icke-spridningsavtalen eller tillåter IAEA inspektioner.

Change.. pyttsan, inte mer än till hudfärgen.

Nja, man kan snarare känna lättnad för att man slipper McCain och ren vilda västern-politik än tro för mycket på Obamas vilja och möjligheter. Politik handlar sällan om valet mellan gott och ont.

Troligtvis är risken för krig med Iran och Syrien mindre under Obama. Energi måste dock säkras och USAs olja är ju under deras sand. Men som bekant förordar Obama diplomati och multilateralt samarbete i Iranfrågan. Han har t.om. talat om att Kina måste vara med och att FN kommer att spela en stor roll i Irak. Han kritiserade också Hilary Clinton för hennes krigshetsande uttalanden om Iran. Han har dock förespråkat osanktionerade militäroperationer i Pakistan.

Det vore nog naivt att hoppas på en Palestinavänlig politik per se. En något mer balanserad ställning på sin höjd. Vilket kanske är osannolikt med Rahm som chief of staff.

Förövrigt, gÃ¥r militarism och Manifest Destiny (med fÃ¥ undantag) som en röd trÃ¥d genom USAs historia. Och Obama har under valrörelsen sagt att USA mÃ¥ste Ã¥terta ta sin positiva roll som “the leader of the free world”. Men förhoppningsvis kommer militär överhöghet paras med Ã¥tminstone ett modikum av samarbete, lyhördhet och legitimitet.