Ett tecken på att allt fler svenskar läser bloggar är att tonårstjejer som Isabella Löwengrip – också känd som Blondinbella – får fler läsare och större reklamintäkter, större än du nånsin tror.

I ett tecken på att bloggosfären nu i början av år 2009 håller på att spränga alla fördämningar så håller nu även politikbloggaren Jinge på att bli bloggstjärna mitt i vintermörkret.

Plötsligt syns hans överallt: Lars Ohly berättar att han inte kan börja dagen utan Jinge och sedan dyker han, dvs Jinge upp som gubben i lådan i Expressen och nu senast i Sydsvenska Dagbladet!

Men medan man kan förstå varför folk vill läsa och inte minst titta på den snygga 17:åriga Isabella Löwengrip så är Jinge en litet mer osannolik bloggstjärna.

Han beskriver sig själv som “en snäll och timid äldre herre som aldrig bråkar med någon, klappar katter, fotograferar och skriver om politik mest varenda dag”. Jo och så om vargar som han tydligen känner för.

Han säger också själv att han är hjärtsjuk, vilket gör honom till en högst ovanlig kultfigur.

Hans plötsliga superstjärnestatus verkar bero på hans djupa engagemang för palestinierna, något som tydligen har retat gallfeber på folkpartister, Expressen och olika “anti-rasistiska” grupper.

För det är fel folk som han värnar för, man får för fan i helvete inte känna något för palestinierna, som alla vet enbart är terrorister, bråkstakar, islamister och mänskliga sköldar och alla andra skällsord som antirasisterna kan slänga efter dom. Historien upprepar sig.

Jinge? eller är det Gud?

Nu uppmanar antirasisterna alla svenskar att inte, under några som helst omständigheter, läsa Jinges blogg, inte ens de som tycker om vargar och katter, vilket givetvis är säkraste sättet att göra den till en av Sveriges mest lästa politiska bloggar.

Alla som någon gång har läst den, som Lars Ohly, eller som har känt sig frestade att läsa den, eller som har hört talas om någon som har läst den blir omedelbart stämplade som rasister och ännu värre och uppmanas göra omedelbar avbön genom att läsa Dilsa Demirbag Sten, Per Ahlmark och Cecilia Wikström. Tala om ett ett straff värre än döden.

Det är som med Vladimir Nabokov. Det var först när han skrev Lolita och alla amerikaner varnades för att vad som än hände så fick de under inga som helst omständigheter läsa den snuskiga boken, som Nabokov blev riktigt rik och berömd. Han fick in så mycket pengar att han kunde dra sig tillbaks till ett lyxliv på Montreux Palace Hotel i Montreux i Schweiz. Inte dumt jobbat.

Jag antar att Jinge, som man säger här i USA, skrattar hela vägen till banken. Hans blogg finansieras nämligen genom mängder med reklam för Israel, något som verkar göra antirasisterna rent bindgalna.

Om några år kommer han säkert att ha tjänat nog för att han skall kunna dra sig tillbaks till Thailand eller Montreaux eller kanske Jerusalem, med Isabella Löwengrip eller någon annan passande trofèhustru och några miljoner skattefria euron.

Tonårstjejer och en hjärtsjuk äldre herre blir bloggstjärnor, vi lever i en intressant värld. Inte undra på att antirasisterna är avundsjuka, det är jag med.

Och vad ni än gör så läs INTE Jinges blogg som ligger på den här länken, för då kommer gud att döda er.