CIA och Iran: President Obamas amatörmässiga utrikesteam får kritik
De senaste veckorna har amerikanska medier ad nauseum försökt förklara hur nyanserad och välövervägd president Obamas politik mot Iran har varit.
Istället för att kritisera det brutala våldet mot demonstranterna, sade han till alldeles nyligen -ingenting.
Nu vet vi dock att Obamas tystnad inte hade något som helst med sofistikerade analyser att göra. Istället, som Mark Hosenball skriver i Newsweek, trodde Obamas utrikesteam helt enkelt att Ahmedinejad hade vunnit presidentvalet i Iran, och att, om det hade förekommit valfusk, så var det endast i mycket liten utsträckning: U.S. Intel: Off the Mark on Iran | Newsweek Politics | Newsweek.com
President Obama’s cautious response to election results in Iran may be partly explained by the fact that U.S. intelligence agencies were off the mark in assessments they gave the White House and lawmakers. Five officials familiar with intel reporting and analysis, who asked for anonymity to discuss sensitive material, say most experts at the CIA and other intel agencies initially believed Mahmoud Ahmadinejad won reelection solidly ‘and that if there was fraud, it was at the margins.
Det här påminner inte så litet om president Bush och Katrinakatastrofen när Bush visade sig vara den ende i hela USA som inte visste vad som pågick i New Orleans.
Holly Bailey skriver i Newsweek att en del av Obamas problem beror på hans ineffektive säkerhetspolitiska rådgivare, den pensionerade fyrstrjärnige generalen James L. Jones som länge har fått svidande kritik för inte synas, höras eller ens jobba längre än 40 timmar i veckan: Has Jim Jones Lost His Clout?
Jones’s absence at the height of what has been Obama’s biggest foreign-policy crisis led to additional speculation about his clout. Some have suggested the former general hasn’t been a good fit in Obamaland, a PR problem fueled, in part, by Jones himself. He has been perhaps the least–visible national-security adviser in more than a decade. While Condi Rice and Sandy Berger were highly interactive with the press and enjoyed close relationships with their bosses, Jones has ceded that ground largely to deputies Mark Lippert and Denis McDonough.
Det är rätt skrämmande men kanske inte helt förvånande att inse att CIA, NSA, DIA och alla de andra amerikanska underrättelsetjänsterna tydligen vet mindre om vad som sker inne i Iran än helt vanliga människor med tillgång till Twitter!
Axplock från den nordiska pressen:
SvD – Senaste nytt: Arabvärlden tiger om Iran
SvD – Startsidan: Väktarrådet: Obetydliga fel
VG RSS: – Ahmadinejad er vinneren
Politiken.dk Seneste nyt: Vogternes Råd bekræfter Ahmadinejads sejr
svt.se – SVT Opinion: Internet verktyg för iranska demokratiaktivister
Technorati Tags: Mellanöstern, Palestina, Gaza, Israel, Västbanken, Syrien, Iran, Irak, Jerusalem, Middle East, West Bank, Hamas, Fatah, Likud
Svenska bloggar om: Mellanöstern, Palestina, Gaza, Israel, Västbanken, Syrien, Iran, Irak, Jerusalem, Middle East, West Bank, Hamas, Fatah, Likud
Technorati Tags: Mellanöstern, Palestina, Gaza, Israel, Västbanken, Syrien, Iran, Irak, Jerusalem, Middle East, West Bank, Hamas, Fatah, Likud
Svenska bloggar om: Mellanöstern, Palestina, Gaza, Israel, Västbanken, Syrien, Iran, Irak, Jerusalem, Middle East, West Bank, Hamas, Fatah, Likud
Irans högsta ledare och väktar-rådet var tydligen också överaskade över resultatet. Prognoser i april tydde på stor seger för Ahmedijad men en månad senare hade det svängt rejält. Valfusket fick s.a.s “fuskas till” i en hast. Vad vi borde fråga oss angående Iran är inte OM det förekommit valfusk utan VARFÖR ?
Vad var det som hände i Maj som fick iranska väljarkåren att förkasta den nuvarande presidenten och höja valdeltagandet från 55 till 85 %.
Varför kunde inte Ayatollah Khameini acceptera Mousavi som segrare när dennes kandidatur godkännts av väktarrådet som en av de 4 alternativen bland totalt 470 möjliga.
( En demokratisk spelplan på åtminstone 0.85 %)
Jag undrar om du inte är ute och irrar i två frågor här Lennart. Det första gällde James Jones. Mannens som skall agera rådgivare utrikesfrågor i Nationella Säkerhetsrådet.
Redan i maj noterades i Washington Post att det pågick en viskningskampanj mot Jones. Det klagades över att han ”bara” arbetade tolv timmar om dagen, att han inte stod tillräckligt nära presidenten på fotona, att han troligen var i onåd. Allt siktande till att antyda att mannen lider av begynnande senilitet.[i] En som instämde är den bloggande, före detta underrättelsemannen Pat Lang.[ii] Han går ett steg längre. Enligt hans uppfattning är det framför allt de neokonservativa som driver den kampanjen genom att flitigt försöka drypa små antydningar i pressen.
Är inte detta frågan om konspirationsteorier? När allt kommer omkring hade Pat Lang ganska påfrestande erfarenheter av neonkonservativa, politiska tjänstemän från sin tid i Pentagon. Framför allt dåvarande statssekreteraren Douglas Feith.
Tja, det kan hända men Pat Lang är å andra sidan en av de högst dekorerade underrättelsemännen i USA och har fortfarande bra källor i underrättelsetjänst och statsförvaltning.
Har inte kritiken mot Obama en poäng då? Borde inte Obama gå ut hårt mot den iranska regimen?
Problemet är att det är bra retorik men usel politik i praktiken. Först och främst har USA egentligen inte speciellt mycket att sätta emot. Om den iranska regimen skulle slå till mot oppositionen i stor skala har Amerika pinsamt litet att sätta emot.
Militärt angrepp? Nej, nej, nej. Den amerikanska krigsmakten är redan överansträngd upp över öronen.
Ekonomiska sanktioner? Det hade säkert varit verkningsfullt på 1950 talet. Idag är USA inte längre världens stora bankir. Dessutom har iranierna flera alternativa handelsblock att vända sig till: EU, Kina och Indien.
Frysa Irans tillgångar i USA? Redan gjort sedan decennier tillbaka.
Den grymma sanningen är att om det händer något så kan USA mest av allt stå vid sidan om och se fåraktigt ut.
I en intervju i CBS News Friday talade Obama om att:
[iii]
Huvudet på spiken Lennart.
Du glömmer att det knappt finns en enda ledande iransk dissident som kräver att USA skall gripa in och spela en mer ”aktiv” roll. Knappt någon som bönar och ber om bombanfall eller sanktioner. Det handlar snarare om ”inre utrikespolitik” i USA och det handlar om en sedan tidigare grundligt misskrediterad skara hökar och neokonservativa som efter en lång period ute i kylan ser chansen att börja gapa om behovet av tuffhet igen.
Den iransk-amerikanska journalisten Kouross Esmaeli påpekade att en av de mest högljudda var senator John McCain, mannens som sjöng ”bomb, bomb, bomb Iran” under sin valrörelse. Han noterade att iranierna inte precis dog av hänförelse över hans plötsliga, kletiga omsorger om det iranska folket.
Gudarna skall veta att det finns en hel del värt att kritisera i Obamas utrikespolitik Lennart men hans försiktiga Iran politik är inte en av de sakerna Lennart. Den förefaller tvärtom klok och genomtänkt.
_____________
[i] ”Gen. Jones and the Anonymous Long Knives” kolumn av Sally Quinn, i Washington Post, 18 maj 2009.
[ii] ”Jim Jones, Sally Quinn and the neocons” av Pat Lagn på bloggen Sic Semper Tyrannis, 18 maj 2009.
[iii] ” After a Day of Deadly Protests, Iran’s Guardian Council Admits Voting Irregularities Took Place in Presidential Election” Democracy Now med Amy Goodman, 22 juni 2009.
[iv] ” After a Day of Deadly Protests, Iran’s Guardian Council Admits Voting Irregularities Took Place in Presidential Election” Democracy Now med Amy Goodman, 22 juni 2009.
[...] trodde Obamas utrikesteam helt enkelt att Ahmedinejad hade vunnit presidentvalet i Iran, oc click for more var _wh = ((document.location.protocol==’https:’) ? “https://sec1.woopra.com” : [...]
[...] trodde Obamas utrikesteam helt enkelt att Ahmedinejad hade vunnit presidentvalet i Iran, oc click for more var _wh = ((document.location.protocol==’https:’) ? “https://sec1.woopra.com” : [...]