Den Fjärde Juli, USA:s nationaldag, sjung ut: Stars and Stripes Forever
Skriv ut inlägget
Idag den fjärde Juli är det alltså USA:s nationaldag. En dag som en gång var väldigt viktig med parader med krigsveteraner, unga högstadiegrabbar som tränades att bli soldater för att dö för sitt land och patriotiska tal som skulle få en svensk Moderat att falla i tårar och Jan Björklund att ta fram sin gammal malätna majorsuniform och göra ett bajonettanfall mot närmaste skola.
Här i Silicon Valley går det lugnare till, det enda som märks är picknick i trädgården och fyrverkerier på kvällen. Ute i Half Moon Bay har man dock fortfarande en rätt lågmäld parad.
Det finns fyra sånger som förknippas med USA. John Philip Sousas marsch Starts and Stripes Forever, som näst efter La Marseillaise är en av de bästa marscher som skrivits.
Men Starts and Stripes Forever är trots allt inte USA:s nationalsång, den äran går till The Star-Spangled Banner med musik lånad av en gammal engelsk dryckesvisa. Den sjungs mest före sportevenemang och speciellt då fotbolls och baseballmatcher.
Två sånger till bör nämnas. Woody Guthries fina This Land is My Land som är unik så till vida att den inte innehåller något chauvinistiskt flaggviftande, vapenskrammel eller kristet budskap och slutligen Irving Berlins vämjeliga God Bless America.
Woody Guthries sång är den enda som har en europeisk prägel och som faktiskt innehåller mild kritik mot det amerikanska samhället, den skulle nästan lika gärna kunna ha varit skriven i Sverige.
Eftersom det här är en av de få långhelgerna i USA så kommer de flesta att ta tillfället i akt och softa.
Den som undrar om man verkligen kan sjunga Stars and Stripes bör veta att det kan man visst även om marschen för det mesta spelas utan sång.
En allmän observation är att den amerikanska patriotismen är oerhört gammalmodig. Man saknar den distans till sitt eget samhälle som de flesta européer har fått sedan det Andra Världskriget. Det är USA love it or leave it. Man har en oförmåga att se det ironiska att man firar sin egen frihet medan man ockuperar två främmande länder, Afghanistan och Irak.
Men som mina amerikanska vänner säger, det är ju en helt annan sak, vi är ju där för att hjälpa dom.
Som sagt, ironiskt.
Technorati Tags: USA:s nationalsång, God Bless America, Stars and Stripes Forever, This Land is My Land, Woodie Guthrie, Irving Berlin, The Star-Spangled Banner
Svenska bloggar om: USA:s nationalsång, God Bless America, Stars and Stripes Forever, This Land is My Land, Woodie Guthrie, Irving Berlin, The Star-Spangled Banner
[...] gammal malätna majorsuniform och göra ett bajonettanfall mot närmaste skola. Här i Silicon Vall click for more var _wh = ((document.location.protocol==’https:’) ? “https://sec1.woopra.com” : [...]
[...] gammal malätna majorsuniform och göra ett bajonettanfall mot närmaste skola. Här i Silicon Vall click for more var _wh = ((document.location.protocol==’https:’) ? “https://sec1.woopra.com” : [...]
Tror du inte patriotismen kan ha en hel del att göra med de stora uppoffringar USA’s folk har gjort för att rädda bl.a. Europa frÃ¥n tyranni under WWII? Hade Sverige gjort annat än skeppa järn till Tyskland annat som kommit ut hade man kanske haft en annan syn pÃ¥ det militära, patriotism och flaggan. Det sagt finns det förstÃ¥s det man inte är stolt över. Men jag tror nog att amerikaner pÃ¥ bÃ¥da sidor den politiska skalan hÃ¥ller 4th of July högt. Folken har olika erfarenheter. Folket i det forna Sovjet som miste sÃ¥ ofantligt mÃ¥nga och led igenom krig inom landet under WWII har ocksÃ¥ sina minnesdagar, inte samma men pÃ¥ nÃ¥got sätt inte olikt.
En annan sak, här i Mellanvästen har man i småstäderna lite småmysiga parader med småungar på trehjulingar, hundar i röd-vit-blå bandanas och motorcykelgubbar, de har lite roligt åt sig själva och andra innan grillande och fyrverkerier. I olika neighborhoods började fyrverkerier igår kväll redan; jag tror det är papporna som inte kan vänta till nästa dag.
I statens huvudstad är det bara fyrverkerierna som hägrar, inte nÃ¥t speciellt militaristiskt. Oj, vad du verkar anta om andra platser där du inte bor! Men, love, love, love allt du bidrar med som inte är – politiskt.
Also wrote about our (yours and mine) favorite kind of patriotism.
http://umepojk.blogspot.com/2009/07/fjarde-juli.html
Umesnubben: Det här är en svensk, inte en amerikansk blogg.
Vet inte vad som hände. Jag måste ha påverkats av all underbar amerikansk patriotism till den grad att jag kände mej som en riktig amerikan.
Bra lÃ¥tar som kanske fÃ¥ngar den rätta amerikanska nationalkänslan, men ingen fÃ¥ngar som Magnus Uggla känslan av att leva i svensk sommartid, lyssna och njut…
http://www.youtube.com/watch?v=_kWY__u0la0
Beträffande de uppoffringar som USAs folk gjort för att rädda Europa så visst har de varit viktiga, men låt oss inte glömma att USA verkligen inte rusade in för att rädda Europa varken i första eller andra världskriget:
Första VK: USA förklara krig i April 1917, tidsmässigt är 65% av kriget avklarat.
Andra VK: USA förklarar krig i Dec 1941, tidsmässigt är
40% av kriget avklarat.
Och visst var det viktigt, men det är lite som en tungviktsboxare som hoppar in i ringen efter att motståndaren redan gått 8-9 ronder, vinner på ko och jublar äver hur överjävligt bra han är = amerikansk superpatriotism.
Tack och lov verkar denna börja försvinna lite grand, se ex Obamas valseger. Men i flyover country regerar den fortfarande.
Ha det i Silicon Valley!
Johhny: Magnus Uggla är suverän, tack för länken, har inte hört den tidigare.
Edward: Bra skrivet och det är något man ofta glömmer.
Den bild som fortfarande dominerar den svenska synen på Andra Världskriget är fortfarande till en stor del formad av amerikanska medier.
Den amerikanska insatsen var helt klart oerhört viktig, säkert utslagsgivande, men den var inte riktigt så altruistisk som amerikanerna själva har velat påskina.
Det faktum att amerikanska trupper ännu inte har lämnat Europa 60 år efter krigsslutet och knappast kommer att göra det på flera generationer än visar att stormakter har ett märkligt sätt att stanna kvar när de en gång har kommit in i vardagsrummet.
Avgörande för utgången av andra världskriget var slaget om Moskva. Den 5 dec 41 gav Zjukov order om att de sibiriska divisionerna skulle gå till motanfall den 6 dec.
En månad senare hade de tyska trupperna tvingats retirera 25 mil och östfronten var i gungning. Kriget var i parktiken därmed förlorat för nazityskland.
7 dec 41 gick us in i kriget efter anfallet mot Pearl Harbor. Den 7 var kriget i praktiken också förlorat för Japan.
Det intressant är att Zjukov hade fått information att Japan inte tänkte anfall östra sovjet och därför flyttade de kraftigt och välutrustade sibiriska förbanden till Mosvka
Christer: Helt rätt, och orsaken till att Stalin kunde flytta divisionerna från gränsen till Manchuriet till Moskva var att Kim Philby och Rickard Sorge hade försett honom med information om att Japan intentioner.
Tyskarna tvingades inte bara att retirera, de förlorade också hundratusentals soldater i vinterkölden.
Hade Hitler lyssnat på Quisling och inte börjat med massavrättningarna i Ryssland så hade han mycket väl kunnat ha vunnit även mot Sovjet. Men då hade han inte varit Hitler.
Att USA ville ha revanch på Japan efter Pearl Harbor är väl inte förvånande.
Men faktum är att det var Hitler, den stollen csom förklarade USA krig. Inte tvärtom.
H2: Helt klart, och hade han inte gjort det så hade USA fokuserat på att besegra Japan och vem vet hur Europa då hade sett ut idag.
Edward, visst drog USA fötterna efter sig innan de deltog i kriget mot nazismen. Men det kom i alla fall och landet och folket gjorde stora uppoffringar. USA tog liksom Sverige och andra länder beslut under WWII som var skamliga. Men det är en annan historia.