Klicka på bilden.

Webben utvecklas i rasande fart och det är inte lätt att veta vart vi är på väg.

En superb webbobservatör som jag alltid läser är Stanfordprofessorn Larry Lassig, en annan är Nicholas Carr. Båda är tekniskt kunniga och läses av seriöst IT-folk här i Silicon Valley.

Chefredaktörer på tidskriften Wired, Chris Anderson, är litet mindre teknisk och mer lättviktig, men ändå intressant att läsa. Hans bok The Long Tail för några år sen blev mycket omskriven och introducerade ett begrepp som idag är allmänt antaget i webb-kretsar: . Andersons blogg med samma namn är definitivt värd att besökas.

Andersons senaste bok Free: The Future of a Radical Price, har blivit uppmärksammad delvis för att det har visat sig att Anderson har plagierat från Wikipedian.

Men Andersons tes är viktig och en variation av den som han framförde i sin första bok: att informationen på webben kostar så litet att producera och distribuera att den är på väg att bli fri, som i gratis.

Och om nÃ¥nting är gratis sÃ¥ förändras klassiska affärsmodeller radikalt. Det här fenomenet har mÃ¥nga namn, Larry Lessig kallar det för the Read-Write Web och Remix; Nicholas Carr har skrivit om ett besläktat fenomen, att “IT Doesn’t Matter” och motstÃ¥ndarna talar om upphovsrätt och fildelning och renodlad stöld.

Klart är att vi idag ser en historisk holmgång mellan å ena sidan den gamla affärsmodellen där informationen är kontrollerad av och säljs av stora medieföretag, där konsumenterna är passiva och inte har rätt till att återanvända informationen och å den andra sidan en helt ny affärsmodell där informationen är fri som i gratis och inte längre kontrolleras av någon.

En vidareutveckling av den Öppna Kodmodellen inom IT-världen alltså. Och som mängder med Öppna Kod-företag vet så kan man tjäna storkovan på att ge bort sina produkter gratis. Man kan t.o.m. tjäna pengar på att ge ut en liten struntblogg som den här helt gratis. Allt beror på hur entreprenörisk man är.

Chris Anderson

Men Andersons tes är att om man bara vet hur man gör så kan man tjäna storkovan på att ge bort gratissaker.

Malcolm Gladwell recenserar – och kritiserar – Chris Andersons Free i The New Yorker: Malcolm Gladwell reviews Free by Chris Anderson: Books: The New Yorker

Anderson’s argument begins with a technological trend. The cost of the building blocks of all electronic activity ’storage, processing, and bandwidth ‘has fallen so far that it is now approaching zero.

In 1961, Anderson says, a single transistor was ten dollars. In 1963, it was five dollars. By 1968, it was one dollar. Today, Intel will sell you two billion transistors for eleven hundred dollars ‘meaning that the cost of a single transistor is now about .000055 cents.

Anderson’s second point is that when prices hit zero extraordinary things happen.

Det är ställt utom allt tvivel att dagens människor inte längre vill vara passiva konsumenter, de vill och kan själva producera information, något som alltmer hotar gamla skråväsenden som t.ex. journalismen.

Mejla oss om du befinner dig på platsen manar tidningarna som själva inte har någon på platsen och som vill locka läsarna att skicka in gratismaterial som tidningarna kan tjäna pengar på.

Men Gladwell har samtidigt rätt i att gratis trots allt inte är gratis. Anderson tar Youtube som exempel men ägaren Google betalad hundratals miljoner för Youtube, som alltså inte allt är gratis trots att Google låter oss alla ladda upp videon på sajten.

Andersons bok är bra för att den får oss att tänka. Han har inte svaren men väl frågorna, och det är en mycket bra början.