Den svenska USA-bilden, östkustkulturen eller ett brokigare USA?
Skriv ut inlägget
Manhattan
Den svenska bilden av USA har alltid börjat i New York och den präktiga vita amerikanska östkustkulturen som man lätt kan intala sig nästan skulle kunna vara svensk.
Ett framtids-Sverige med låga skatter, oändliga möjligheter, gigantiska motorvägar, Fifth Avenue, Broadway, Wall Street, Harlem och maffiga skyskrapor.
Nedre Manhattan
Små utfärder till Washington och Boston och kanske t.o.m. Philadelphia fulländar USA-besöket. Sen är man hemma igen nedlastad med paket från Bloomingdale’s, Bergdorf Goodman, Saks Fifth Avenue och Tiffany & Co. Och så billigt allt var! Finns det något av USA man inte har sett?
Så gott som alla svenska journalister och kändisar, utom några enstaka filmstjärne-wannabes bor i New York-området och den svenska USA-bilden har alltid präglats just av New York och den amerikanska öststatskulturen.
San Francisco
Men inser litet vagt att det också finns Hollywood och om man är medlem i KD så vet man att gud bor och frodas nånstans nere i de gamla slavstaterna i Jesuslandet.
Faktum är dock att skillnaderna mellan de olika delarna och de olika kulturerna i USA är milsvida. Dom skiljer sig ofta t.o.m. inom en och samma delstat, som Kalifornien.
När jag själv besöker t.ex. North Carolina, Florida eller Texas så känns det som att komma till en helt annan och inte speciellt trevlig värld. För att inte tala om New York.
Attityderna, referensramarna mellan de olika delarna av USA skiljer sig kolossalt, men det reflekteras sällan i de massivt östkust-inriktade svenska medierna för vilka Kalifornien nästan är lika fjärran som England (sex mot åtta timmars flygtid ungefär).
Det var en av orsakerna till att man så sent insåg vidden av den extremism som vällde upp i sydstaterna med George Bush och den Kristna Högern. Parallellen med hur svenska medier missade nazismens frammarsch i 1930-talets Bayern är slående. Då var det Berlin som skymde allt, idag är det New York.
Hög tid för svenska medier att inse att New York och den amerikanska östkusten bara är en liten del av ett mycket brokigt och heterogent samhälle.
Technorati Tags: New York, Kalifornien, Hitler, Media, Hollywood, Svenska medier i USA, Svenska journalister i USA, Svenskar i USA, Svenskar i Kalifornien
Svenska bloggar om: New York, Kalifornien, Hitler, Media, Hollywood, Svenska medier i USA, Svenska journalister i USA, Svenskar i USA, Svenskar i Kalifornien
Alltid intressant med kulturskillnader inom ett land. Speciellt inom ett gigantiskt land som USA med 300 miljoner innevånare. Funderade lite på Sverige när jag läste detta. Typ, progressiva, utvecklande Skåne i syd, konservativa o stela Stockholm i mitten och bakåtsträvande status quo i norr.
(aj, jag kommer nog att få mycket spe för detta inlägg)
Va, skulle reservdanskarna vara progressiva och utvecklande!!
Ja, du får spe, Marcin, norrlandsbelackare. FYI, så invigs Botliabanan om ett år och vi som trampat Höga Kustens fina rappakivigranit kan kvickt dra uppåt till nolaskogsarnas företagsamma och progressiva trakter och landskapet som skapades när “G-d både vredgades och log”(poeten Pelle Molin).
Progressivt att SD gick så framåt i Skåne? Progressivt hos lundavänstern som stagnerat i 60-70-talsretorik? Knappast. Extremvänster och extremhöger i Sverige inte progressivt nånstans, ny undersökning av Säpo och Brå visar vad man redan vet: skrot och korn.
Ja det här med kulturskillnader inom ett och samma land är intressant för precis som “utlandsMartin” antyder finns det kulturskillnader även mellan olika delar av Sverige (även om jag inte helt håller med “utlandsMartin” när det gäller hans “syn på saken”
)
Här i Värmland t.ex. är det mycket av den här “vi mot 08-orna”-attityden. Lite av Norrlandsmentalitet här också alltså.
Lennart: Vad du anser om sydstaterna och mellanvästern vet jag redan men vad anser du vara den största skillnaden mellan New York-kulturen och den Kaliforniska kultur du själv lever i. Skulle jag själv gissa så tror jag att det på östkusten i allmänhet och i New York i synnerhet frodas en slags präktig och överlägsen snobbism som inte finns borta i Kalifornien.
Jag läste en gång om när en av de större entreprenörerna borta i Silicon Valley skulle till New York och diskutera affärer med några öststatskapitalister. De kostymklädda öststatsgubbarna med sina moderiktiga slipsar och perfekt polerade skor häpnade när killen från SV dök upp i jeans, gympaskor och T-shirt. Hade han inte varit så känd och framgångsrik hade han troligen tagits för något som katten släpat in och visats på porten direkt
Bosse i Värmland: Ja, stockholmara’ ä ena malliggrodor! Liksom politik- och kultur-eliter på båda sidor; ser ner på andra, skvallrar, kastar invektiv osv. Byt jympaskor till trätofflor och du har Sveriges representanter från det sura vänster-70-talet! Ingen behå heller men efter decennier av “gravity” blev det andra visor. Plastpåsen med oändlighetsmärket från Domus var deras väska. Samma vänsterelit stoltserar numera i frack och långklänning och med fina väskor. Obs! Överdrift.
Stockholm är pengafixerat, kreativt skulle jag inte kalla det. När byggdes det något i Stockholm senast som gav genklang i omvärlden? Likadant med dagens byggboom, ser mest att det snurrar pengar till nya kontors- eller bostadsrättsskrapor som sammantagna är ganska anonyma och ointressanta. Nu bor jag i Uppsala och inte lyckas man mycket bättre i den här staden, man är för nära makten och vill vara för nära makten för att själva kunna lyckas även om konserthuset vid Vaksala torg är ett nytt oekonomiskt monument i likhet med Slottet. Där har Malmö lyckats, folk (inkl. många icke-svenskar) reser långt för att se Västra Hamnen. Hammarby sjöstad har på sin höjd lockat några miljöekonomie-studerande.
Sverigedemokraterna är förvisso starkast i Skåne, tyvärr tror jag det är ett förebud om vad som komma skall till resten av landet. De mest nationalistiska svenskarna jag har stött på har varit yngre män från Norrland och jag tror det bara är en tidsfråga innan sosse/vänsterpartistdominansen i “röda Norrland” bryts mot SD. Ven fan vill vara supporter och rösta på någon stockholmare som inte vet hur verkligheten ser ut utanför sin snäva krets (Mona Sahlin et al i SAP).
Karl: Intressanta observationer, speciellt det du säger om Malmö och att det inte längre byggs något i Stockholm som ger genklang i resten av världen.
Man skulle juu tro att norrlänningarna skulle välkomna invandrare med öppna armar eftersom det skulle hjälpa till att hålla Norrland vid liv.