Lars Demian, Web 2.0 revolutionen och Agile Development, Vattenfallsprocessen är död
Skriv ut inlägget
Klicka på bilden.
Så länge som någon kan minnas så har IT-företagen använt något som kallas vattenfallsprocessen för att utveckla programvara.
Vattenfallsprocessen var en top-down process som utvecklades av de stora maktpyramiderna i IT-företagen och administrerades av en grupp helt humorlösa process-experter i polyesterkostym, hornbågade glasögon och trådsmala slipsar som inte ens kunde programmera. På fritiden samlade dom frimärken och lärde sig telefonkatalogen utantill.
Det var med vattenfallsprocessen som man en gång byggde de riktiga pyramiderna och visst, den fungerade även om den snabbt och brutalt tog musten och inte minst kreativiteten ur alla unga programmerare som måste börja längst ner på pyramiden.
Det var översitteri och rena mobbningen av dom som inte följde faraonernas order, som jag själv kan vittna om. Den som har lyssnat på Lars Demians – Keops pyramid vet vad jag talar om.
Men med Web 2.0 håller vattenfallsprocessen äntligen på att gå i graven. En helt ny innovativ process med namnet Agile Development håller på att revolutionera hela mjukvarubranschen.
Agile Development är en del av Web 2.0- revolutionen, som är mycket mer genomgripande än de flesta inser. För idag har kompilatorteknologin blivit så avancerad att små grupper och t.o.m. individer kan skapa nya programmeringsspråk. Dessa språk ägs allt oftare av den öppna kodrörelsen som är helt ointresserad av att jobba i väldiga maktpyramider som förr.
Istället utvecklar man mindre projekt med en hastighet och produktivitet som de stora maktpyramiderna aldrig kunde åstadkomma. Dessa små projekt kan sedan växa med en väldig hastighet och resultera i företag som Twitter och Facebook för att bara nämna två av de mest kända. Dessa kan växa fram på några månader istället för flera år.
Unga smarta IT-programmerare behöver idag inte tillbringa ett eller ett par decennier med att långsamt klättra uppför en väldig pyramid, de kan skapa sitt eget företag när de är 20 och om de har tur sedan sälja företaget till Twitter eller Facebook eller något annat företag.
Och de allra flesta unga arbetar idag inom den öppna kodrörelsen även om det bara är på deltid.
En helt ny anda, ett helt nytt tankesätt, nu när vattenfallsprocessen har gått i graven. Man kan nästan jämföra det med Berlinmurens fall.
Technorati Tags: IT, Agile Development, PHP, Ruby on Rails, REST, Silicon Valley, Vattenfallsprocessen, Lars Demian
Svenska bloggar om: IT, Agile Development, PHP, Ruby on Rails, REST, Silicon Valley, Vattenfallsprocessen, Lars Demian
Ja vattenfallsprocessen(eller vattenfallsmodellen som vi kallade den) var det som gällde när jag skulle lära mig programmera. Den passade mig inte alls eftersom dokumenteringen verkade vara viktigare än själva programmeringen. En modell helt uppbyggd för att passa de värsta byråkraterna.
Under utbildningen fick man låtsas att man använde vattenfallsmodellen men i själva verket var jag nog en typisk Ad-hoc programmerare som programmerade mer på känsla än metodik. Börja bygga upp en del av progemmet, testa, testa och testa tills det fungerade som det skulle, och bygg ut med nya funktioner allteftersom man fick de olika delarna att funka var min stil.
För mig funkade det klart bäst att göra på det sättet och senare tids utvecklingsmetodiker typ XP och Scrum har väl gett mig delvis rätt.
Agile är coolt, jätte kul o spännande i bokform och i diverse bloggar på nätet, men jag har aldrig sett det funka på fältet. Alltid är det oftast att teamet/teamen inte har den erfarenhet som krävs för att lyckas (på kort tid) och att de flesta inte är insålda på metodiken.