P.G Wodehouses Roderick Spode som Jan Björklund.

Jag ser att min gamle vän den helt osannolike rottingmajoren Jan Björklund har gjort bort sig igen.

Han behöver bara öppna munen så är det klippt.

P.G. Wodehouse beskriver i en av sina romaner den engelska fascisten Roderick Spode som en man med stor fysisk styrka, dålig självkontroll och låg intelligens, eller något liknande. En beskrivning som passar Jan Björklund på pricken.

Om vi för ögonblicket glömmer Björklunds märkliga uttalande om Zlatan： Björklund: “Zlatan uppväxt på Balkan” och koncentrerar oss på hans lika märkliga uttalande om USA så finner vi detta på Folkpartiets hemsida: JA TILL FRAMTIDEN. Anförande av Jan Björklund vid Folkpartiets landsmöte i Växjö den 20 november 2009

…Frankrike och andra har under efterkrigstiden försökt skapa en europeisk stormakt som ska vara ett alternativ till USA. Vi liberaler vill ha ett Europa som arbetar tillsammans med USA.

Tre gånger har USA räddat demokratins fortlevnad i Europa; första världskriget, andra världskriget och under hdet kalla kriget. Hitler-Tyskland hade sannolikt förlorat andra världskriget även utan den amerikanska insatsen, men det hade då skett till priset av en total sovjet-kommunistisk dominans i Europa efter kriget.

USA är en ung nation, men det är världens äldsta existerande demokrati. Utan USA hade demokratin som samhällssystem inte existerat i världen efter 1945.

Den så kallade intellektuella kulturvänstern, enligt min mening mer vänster än vad den är intellektuell eller kulturell, har USA som sitt hatobjekt. Den yttrandefrihet som de utnyttjar när de skäller på västvärldens värderingar, existerar inte i de samhällssystem de själva har omfamnat.

Det transatlantiska samarbetet, samarbetet mellan Europa och Nordamerika, är inte bara ett geografiskt samarbete över Nordatlanten. Det är ett samarbete för demokrati, för frihet och för pluralism. Det är ett samarbete för liberalism.

Det intressanta i det här sammanhanget är att just begreppet “liberalism” är det värsta skällsord som existerar bland republikanerna här i USA.

Björklunds tal är den ena Spode-liknande klichén efter den andra tills man blir alldeles matt. Och demokrati som utnyttjas för USA-hat, det var tydligen därför som FP var så måna om att till varje pris driva igenom den integritetshotande FRA-lagen.

Som kontrast beger vi oss till ett galleri i New York som just nu visar en utställning med fotografier av den kände amerikanska fotografen Andrew Moore, bla. “The Rouge, Detroit, Michigan, 2008″, Henry Fords jättelika integrerade bilfabrik som som blev klart 1928 och som länge kom att tjäna som symbol för det framtids-USA som Björklund nu hyllar med sån glödande iver.

Idag ligger fabriken och rostar i det jättelika amerikanska rostbältet i Mellanvästern medan nära 50 miljoner amerikaner inte har råd att att köpa sjukförsäkring. Det amerikanska samhället har kommit till vägs ände och det enda Jan Björklund kan tala om är gamla krig och USA-hat.

Andrew Moores foto “The Rouge, Detroit, Michigan, 2008″, utställd på Yancey Richardson Gallery på 535 W. 22nd St i New York

För Björklund är USA inte ett fysiskt land utan ett metfysiskt begrepp, något som mest liknar John Winthrops
City upon a Hill, en värld som mest liknar P.G. Wodeouses noveller eller himmelriket i dess kristna eller muslimska tappning där vi om jag minns rätt kommer att kunna gotta oss med vad är det, 70 oskulder?

En av Diego Riveras väggmålningar i Detroit.

Men det USA som Björklund hyllar har aldrig existerat. Under det kalla krigets dagar t.ex. bildade USA visserligen en allians mot Sovjetunionen men hur mycket det hade med demokrati att göra ser vi lätt när vi inser att USA fram till 1965 vägrade att ge amerikanska medborgare som råkade ha ett litet annorlunda pigment lika rättigheter. Så mycket för demokratin. Och även om amerikanska lokalval mycket riktigt är demokratiska så är det svårt att på allvar påstå att presidentvalen är demokratiska.

Och när Björklund radar upp alla amerikanska krig så undviker han noga att nämna dom som inte passar in i hans Sörgårdsidyll, som Vietnam och Irak, liksom Abu Ghuraib och övergreppen under Bush-regimen.

Jag tror själv att det är oerhört viktigt att EU erbjuder ett alternativ till den idag helt sönderslagna USA-ekonomin. USA måste först visa att man kan lösa sina egna interna problem innan man tar sig an att försöka lösa omvärldens.

Javisst det amerikanska samhället har väldigt många positiva sidor, speciellt fredliga sådana, men det har EU också. USA är ett samhälle som alla andra, varken speciellt mycket värre eller speciellt mycket bättre än något annat. Det är inte John Winthrops, Sarah Palins och den Kristna Högerns mytiska stad på kullen som Jan Björklund tror.

Det amerikanska samhället har faktiskt helt andra värderingar än man har i EU, något vi kan se på hur EU:s behandling av Oracle-Sun fusionen är en helt annan än Obama-regeringens.

EU borde också börja kräva likabehandling av USA i frågor som att USA tar fingeravtryck på alla EU-turister medan EU låter USA-medborgare passera in fritt. Vi behöver alternativa lösningar till alla de frågor som amerikanerna inte förmår lösa själva. Vi måste kunna börja ställa krav på USA liksom USA sedan Andra Världkriget ideligen har ställt krav på omvärlden utan att själva ställa upp för att bekämpa den globaba uppvärmningen eller ens på så enkla saker som att införa metersystemet i USA eller gå med i den internationella brottsmålsdomstolen. (Även om Obamaregeringen nu i alla fall har skickat en observatör)

P.H. Wodehouses fiktive fascistiske buse Roderick Spode hade i alla fall en hemlig hobby och det var att designa damunderkläder. Något som kanske också skulle passa Jan Björklund. Om inte skulle han kunne stärka alliansen genom att designa litet piffiga underkläder till Centerns Maud Olofsson och Fredrick Federley.

Läs fler inlägg om Rottingmajoren