Julklappar från Kalifornien: 1) Kaliforniska viner
Skriv ut inlägget
Så är det dags att börja tänka på Julklappar. Medan rika svenskar flyger till New York för att julshoppa, det är faktiskt oerhört vanligt, så vet finsmakaren att de bästa Juklapparna kommer från Kalifornien.
Så låt oss börja med kaliforniska viner. Kalifornien har producerat vin ända sedan 1700-talet men det stora genombrottet kom 1976 i den nu historiska vintävlingen Jugement de Paris där Kaliforniska viner slog ut de franska vinerna både för Chardonnay, alltså vita viner och Cabernet-Sauvignon, alltså röda viner.
Även om Napa och Sonoma-dalen strax norr om San Francisco är de mest berömda vinområdena så odlas det vin långt ner mot Los Angeles.
Det odlas faktiskt vin på hela 1,942 km2 i Kalifornien.
De allra flesta vingårdarna säljer idag vin på webben och en bra plats att böja på är den här webbsajten.
Och om ni har pengar nog att flyga till New York så har ni också pengar nog att flyga till San Francisco och besöka Napadalen. Den är faktiskt värt ett besök även om ni som jag kanske inte dricker alkohol.
Ett annat mycket fint vinområde ligger nere kring Morro Bay och en bilresa dit ner till det varma klimatet från det idag rätt så svala men ändå soliga San Francisco under Jultiden är fantastisk upplevelse.
Och det är bara början. Mer Kaliforniska Julkpappar följer..
Technorati Tags: Kalifornien, San Francisco, Turist i Kaliforninen, Stilla Havet, Hollywood. Silicon Valley, Vin i Kalifornien, Kaliforniska Viner, Napadalen, Sonomadalen
Svenska bloggar om: Kalifornien, San Francisco, Turist i Kaliforninen, Stilla Havet, Hollywood. Silicon Valley, Vin i Kalifornien, Kaliforniska Viner, Napadalen, Sonomadalen
Sorry,men jag köper aldrig kaliforniska viner.
Emedan jag misstänker druvorna skördas av underbetalda illegalt invandrade mexikaner.
Rätta mig om jag har fel.
Bossebus: Tänk då på att t.ex. franska viner ofta skördas av underbetalda algeriska invandrare och de tyska dito av underbetalda turkiska gästarbetare. Jäs då istället ditt eget vin på exempelvis svenska svarta vinbär, förmodligen plockade av sommarjobbande underbetalda skolungdomar.
Bosse:
ha ha,
franska viner har jag inte köpt sedan dom envist atombombade atoller i söderhavet.
Tyska viner är inget vin,det är färgat vatten,sa en Portugis.
Jag håller med om det.
Annars odlar jag vinbär och gillar både saften och bären.
Dom plockas av min son.
100 SEK per plockning och gräsklippning (20m2).
Bosse å Bossebus, nu får ni sluta, som ni håller på tvingas man bli absolutist, ni är alldeles för moraliska, nästan frireligiöst stuk.
Christer: Bra rytit! Om de högmoraliska Bossarna får bestämma så blir det enda som finns kvar svensk surströmming.
Eller kanske den idag är gjord av underbetalda jobbare.
Ja en fin Pinot Noir från Russian Valley kommer sitta bra till jul.
Är vinet plockat av illegala invandrare tröstar jag mig med att dom har det förmodligen bättre så, än inget jobb alls i sitt ursprungsland.
Och här försöker man vara ansvarstagande världsmedborgare!
Som tröst Lennart & al, så skall jag till helgen åka till Flensburg för att äta Wienersnitzel och samtidigt passa på att inhandla lite tysk öl.
Pizzevinerna får vara,sortimentet opålitligt,måhända inhandlas några billiga brända drycker för utblandning till Gin & Tonic.
Något krimskrams lär väl åka med i övrigt…julmarknad på gågatan.
En braatwurst eller en tallrik ärtsoppa,kanske ett glas gluhwein?
Vem vet?
Bossebus： Flensburg låter intressant. Om du vill vore det kul om du skrev ett resereportage.
Lennart:
En får tacka för förtroendet.
Jag lovar inget.
Lennart: Blir surströmmingen kvar är det ingen risk att de alkoholhaltiga dryckerna försvinner. Det behövs skapligt starka drycker efter surströmmingsförtäringen för att skölja bort den vedervärdiga smaken.
Jag ändrar lite på Albert Engströms gamla “sanning” så blir den ännu mer sann:
“Surströmming kräfva dessa drycker!”
Kräftor är däremot helt okay att äta helt utan alkoholintag.
Bosse, mina svärföräldrar är absolutister och äter surströmming och dricker mjölk, Själv håller jag mig till röding, forell och ena å annan sik och nått glas öl eller vin.
Dock, den märkligaste lax jag har ätit är, fårskitsrökt lax, isländsk specialitet som jag sköljde ner med gammal dansk.
Christer: Fårskitsrökt lax, låter smaskens. Blev det något kvar av fårskitet eller åt dom andra upp det innan du han ta nånting?
Kan man elda med kodynga i Indien så varför inte elda och röka med älgskit, algskitsrökt älg, det gör sig nog på de fina krogarna i Paris.
Christer W: Älgskitrökt älgkött! Jag tror du har någonting där, varför kom jag inte på det själv. Jag kan se alla lyriska EU-turister som flockas runt de exotiska “skitrökarna”, medan jag själv – som en älgmarkernas motsvarighet till Crocodile Dundee – håller kurser i ämnet “hur veta om älgskiten är lagom torr för röken” för penningstarka tyskar.
Mera skitsnack.
Ta en unik kopp kaffe till morgonfikat!
http://en.wikipedia.org/wiki/Kopi_Luwak
God Morgon!
Bossebus, för att hålla oss till skitprat om kaffe och fisk har jag ytterligare en utvikning.
http://www.youtube.com/watch?v=jsUMGBuk–g&feature=related
P.S, produkten är superb
Jag har en programvara som omedelbart tutar när ämnet dissa surströmming dras upp på nätet. Det tutar ännu högre när di okunnige och fördomsfulle kallar smaken “vedervärdig”. Sprang så till datorn från kaffebryggarn och fann att det var Lennarts blogg som dabbat sig.
Won’t wonders never cease!
Det är inte smaken som är vedervärdig! Det är lukten! Förmår man inte skilja lukt och smak har man inte nått det stadium där man informerat kan uttala sig i frågan. Då blir det som med mig själv och viner. Jag kan inte tillräckligt för att uttrycka mig. Har inte ägnat mig åt frågan.
Kan man inte uppskatta den fina smaken, konsistensen och färgen i en korrekt jäst eller fermenterad strömming har man inte kunskap och erfarenhet nog. Somliga ostar är liknande; lukt och smak gör intrång på varandra och det är inte alla förunnat att kunna se skillnad. F.ö. är fermenterad fisk inte enbart en skandinavisk produkt; det finns t.ex. i sydostasien.
A-K Roth: Jodå jag har ätit surströmming och jag vet att lukten är oerhört mycket värre än smaken. Var bara tvungen att dra till med “den vedervärdiga smaken” för att det skulle gå ihop med alkoholtemat, att skölja bort dålig lukt med en nubbe låter sig nog inte göras.
Ändå tycker jag inte att själva surströmmingssmaken heller är något att hissa direkt. Med surströmming är det ungefär som med ostron, det är lite häftigt att äta det och det anses av de “kunniga kännarna” som delikatess, men enligt mitt eget – självklart högst subjektiva – tycke så är det är det två av världens mest överskattade maträtter.
Jag minns när jag första gången skulle testa ostron, på en restaurang i gourméernas högborg Paris f.ö, vilken enorm besvikelse det var. Smakade som salta slemklumpar, och var absolut inget som var värt att betala multum för. Lite “Kejsarens nya kläder”-varning över det hela, man väntar liksom på att någon enkel människa som inte bryr sig så mycket om vad som är “fint” och häftigt här i världen ska utbrista:
“Det här smakar ju skit”
Bosse:
Om man nu skulle vilja återgå till någon sorts ordning?
Testa ostron etc “telefåner” fungerar väl på samma sätt?
(“Det här smakar ju skit”).
(Sorry Lennart,Bossarna rulez!)
Bossebus, Bosse: På tal om Bossar, känner ni till om det finns någon Bo som INTE vill kallas Bosse utan insisterar på att kallas Bo? Jag har då aldrig träffat någon, även om möjligen Bo Lundgren var en sådan Bosse.
Här i USA är ju Bo bisarrt nog ibland ett kvinnonamn. Och Barack Obama kallar sin hund för Bo istället för Bosse. Jag antar att det bara är för att reta Fredrick Reinfeldt.
Lennart: Nja när jag växte upp kallades jag Bo men någon gång i sjunde-åttonde klass var det något ljushuvud som kom på att istället för att säga Bo rätt och slätt kunde han kalla mig för Fågel-Bo och tyckte väl han var riktigt lustig. Det var då jag beslöt mig för att Bosse fick det bli i framtiden och yttrade de bevingade orden:
“Den som i framtiden kallar mig för något annat “boaktigt” än Bosse riskerar att få tjock läpp utan snus.”
Bosse, när vi åt surströmming ute på landet i Sverige gömde sig min 7-årige son i lilla sovstugan, tog blåsbälgen med sig in och satt och blåste mot nyckelhålet så lukten inte skulle komma in, alltmedan 11-åriga systern grät för att vi var så “rude”, oförskämda. Och hon har dåligt luktsinne.
Själv älskar jag festivalstämningen, den lite syrliga smaken, med mandelpotatis, tunnbröd och nubben goa förstås.
Smart grabb! Han förstod redan övertrycksprincipen.
I övrigt när det gäller surströmming är det väl bara att konstatera att smaken, som vanligt, är som baken. Huvudsaken är ju att man själv njuter av maten, vad annat folk tycker är mindre väsentligt.
Mandelpotatis, tunnbröd och nubbe låter riktigt gott och får jag bara byta ut surströmmingen mot t.ex. matjessill och gräddfil så är det fullbordat.