Stieg Larsson, Henning Mankell, eller varför svenska deckare är så populära i USA
Skriv ut inlägget
Den svenska deckarvurmen är svår att förklara, när började den, varför har den hållet i sig så länge? Jag minns hur mina föräldrar och deras vänner – och fiender – läste tonvis med nyköpta deckare i vilstolar på den mygginfesterade gräsplanen utanför sommarstugan vid Galvsjön uppe i Hälsingland.
Svenska deckare är populärare än någonsin här i USA och Laura Miller skriver i Wall Street Journal om orsakerna： Stieg Larsson, Henning Mankell and More Scandinavian Crime Fiction | By Laura Miller – WSJ.com
Almost all Nordic crime novels are procedurals, a genre that focuses on the often monotonous, day-to-day details of police work. … It means Mr. Larsson’s investigative journalist Mikael Blomkvist scrutinizing the negatives of hundreds of archival newspaper photos, trying to pinpoint the exact moment, 30 years earlier, when a young woman saw something dreadful across a crowded street. …. Americans make procedurals too, but we prefer to trick them out in sexy technology (as seen in the TV series “CSI” and its countless spinoffs and imitators)
Orsaken till att USA inte har producerat mer än en bråkdel av de svenska deckarna i procent till befolkningen kan bero på att inställningen till polisen och det egna samhället här i landet är betydligt mer vördsam än i det självkritiska Sverige. Det är svårt att tänka sig en så brutal kritik av det amerikanska samhället som den som målades upp av Sverige i Sjöwall och Wahlöös böcker redan på 1970-talet.
Och amerikanska deckare skall, som Laura Miller skriver, innehålla biljakter, personkarikatyrer, sex och givetvis vapenvåld. Dvs, själva genren tas inte på allvar här i USA. Givetvis finns det undantag som Tony Hillerman.
Skandinaviska deckare har nu alltså bli storsäljare på den amerikanska deckarmarknaden, en trend som började med Sjöwall och Wahlöö och sen har fortsatt av bara farten Själv läser jag inte deckarförfattare utom en, Leif G W Persson.
En hypotes: orsaken till att Thomas Bodström är så pigg på att flytta till USA är för att han hoppas kunna tjäna storkovan på amerikanske versioner av hans deckare. Vilket väl är honom väl unnat.
Technorati Tags: Böcker i USA, Bokläsning i USA, Books in the United States, US books, USA Books, Bokhandlar i USA; eböcker i USA, , Amazan, Eböcker i USA, Kindle, Eböcker, Barnes and Noble, Böcker, Bokläsning i USA, Stieg Larssoni USA, Henning Mankell i USA, Svenska Deckare i USA
Svenska bloggar om: Böcker i USA, Bokläsning i USA, Books in the United States, US books, USA Books, Bokhandlar i USA; eböcker i USA, , Amazan, Eböcker i USA, Kindle, Eböcker, Barnes and Noble, Böcker, Bokläsning i USA, Stieg Larssoni USA, Henning Mankell i USA, Svenska Deckare i USA
Det finns inget som heter “mygginfesterat”. Inte ens “mygginfekterat” låter bra. “Myggplågat” kanske är bättre.
På tal om deckare i USA – vi har ju gamle Raymond Chandler och Dashiel Hammet som väl får sägas ha satt en standard för genren. Engelska kriminalhistorier var mer som en artig konversation runt liket i biblioteket. Jänkarna släpade ut liket i rännstenen. Så det fanns väl en social sida där också.
Jag läste de flesta av Mankells deckare, men undrar varför de är så populära. Egentligen är det ju inga riktigt jordnära historier. Det var väl kufiska seriemördare mest, men hur många seriemördare finns i verkligheten? Jag har aldrig träffat någon. Det vanligaste är väl att fyllo A slår ihjäl fyllo B, men inte minns något av det i efterhand. Jag tycker inte att deckarna blir mer realistiska för att man stoppar in lite taskiga familjeförhållanden och dålig mage och exklusiv musiksmak. Tips: läs en isländsk författare som heter Arnaldur Indriðason. Ett antal av hans böcker finns på svenska. Där får man ett mordfall och Islands historia på ett bräde (samt lite taskiga familjeförhållanden).
Björn: Tack för rättelsen, det är min svengelska. Säg gärna till om du hittar några andra fel.
Håller med dig om Mankell, jag har tittat i några av hans böcker men inte blivit direkt gripen av dom. Däremot tycker jag om Leif G W Persson, kanske mycket för att han verkar vara en sympatisk person.