Det Progressiva USA

Obama, valets David…

Tala om David mot Goliath, i det här fallet två av de största och mest hänsynslösa Goliater som USA någonsin har sett.

Barack Obama och hans lilla gerillaband har slagit Bill och Hillary och hela det demokratiska etablissemanget i en dramatisk valkampanj som kommer att gå till historien som en av de stora vattendelarna i efterkrigstidens USA.

I det närmaste pank och utan någon som helst chans att slå Obama så visar Hillary Clinton nu att hon inte är en statsman som sätter partiet först. Istället fortsätter hon sin valkampanj med rent rasistiska uttalanden som detta:

“I have a much broader base to build a winning coalition on,” she said in an interview with USA TODAY. As evidence, Clinton cited an Associated Press article “that found how Sen. Obama’s support among working, hard-working Americans, white Americans, is weakening again, and how whites in both states who had not completed college were supporting me.”

Sic Transit Gloria Mundi, det är skrämmande att se hur lågt paret Clinton har fallit i sina desperata försök att återinta Vita Huset.

Karen Tumulty skriver i Time om Hillary och Bill Clintons fem stora misstag i presidentkampanjen: The Five Mistakes Clinton Made - TIME

For all her talk about “full speed on to the White House,” there was an unmistakably elegiac tone to Hillary Clinton’s primary-night speech in Indianapolis. And if one needed further confirmation that the undaunted, never-say-die Clintons realize their bid might be at an end, all it took was a look at the wistful faces of the husband and the daughter who stood behind the candidate as she talked of all the people she has met in a journey “that has been a blessing for me.”

mot valets mörka Goliat…

Clinton kommer att vinna West Virgina den 13/5 och Kentucky den 20/5 med stor majoritet men förlora Oregon samma dag.

Sedan följer primärvalen i Puerto Rico den 1/6 och Montana och South Dakota den 3/6 och sedan är den demokratiska primärvalssäsongen äntligen över.

Clinton väntas göra ännu ett försök att vinna i den demokratiska regelkommiténs möte den 31/5 men pressen på henne att avsluta sin valkampanj ökar dag för dag.

Frågan har nu ställt om paret Clinton fortsätter sin valkampanj i hopp om att tvinga Obama att utse den påstridiga Hillary till sin Vice President. Det är knappast troligt eftersom det skulle garantera att han skulle förlora mot John McCain och få en Blair-Brown situation i Vita Huset.

Samtidigt är det viktigt att inse att Obama inte är en vänsterpolitiker, i alla fall inte enligt svenska mallar.

Jo Becker och Christopher Drew skriver i New York Times om hur Barack Obama har förflyttat sig mot höger: Obama’s Pragmatic Politics, Forged on the South Side - New York Times

He moved from his leftist Hyde Park base to more centrist circles; he forged early alliances with the good-government reform crowd only to be embraced later by the city’s all-powerful Democratic bosses; he railed against pork-barrel politics but engaged in it when needed; and he empathized with the views of his Palestinian friends before adroitly courting the city’s politically potent Jewish community.

To broaden his appeal to African-Americans, Mr. Obama had to assiduously court older black leaders entrenched in Chicago’s ward politics while selling himself as a young, multicultural bridge to the wider political world.

Om man skulle försöka klassificera Obama på en svensk politisk skala skulle han hamna någonstans i Kristdemokraterna.

Clinton är ännu inte ute ur valet och Obama får under inga omständigheter underskatta hennes och Bills förmåga att sätta käppar i hjulet på honom nu när de har förlorat allt, både kontrollen över det demokratiska partiet och chanser att återinta Vita Huset

Demokraternas presidentkanidat år 2008. Yes We Can!

Allteftersom chockvågorna från Obamas storseger i primärvalen i North Carolina och Indiana sjunker in (där Clinton ännu leder men med mindre än 2% med 92% av rösterna räknade) så börjar de amerikanska medierna nu inse att det här verkligen är slutet för Hillary och Bill.

Vi får just höra att Hillary Clinton har inställt alla sina möten i morgon onsdag och jag tror inte längre att det omöjligt att hon kommer att avbryta sin valkampanj redan då, oberoende av de helt orealsitiska uttalanden hon gjorde idag
Whao, det här kom verkligen plötsligt.

Jag är mycket förvånad måste jag säga. Jag hade trott att slutet skulle komma redan efter valet i New Hampshite, sedan efter Ohio och sedan kanske efter Pennsylvania.

Men inte nu, inte efter Clintons energiska insatser under de senaste veckorna.

Jag kommer att sakna den här valkampanjen måste jag säga.

Men nu är det alltså över för Bill och Hillary. Äntligen blir det generationsväxling inom det demokratiska partiet. Det borde ha skett för fyra år sedan men bättre sent än aldrig.

Hur tufft striden mot paret Clinton än har varit så har Obama alltså vunnit och striden mot den snart 72:årige John McCain kommer att bli mycket lättare.

Vad kan man säga annat än Yes We Can!

Republikanerna har för länge sedan utvecklar ett oslagbart kampanjsystem här i USA.

Istället för att som i Sverige lägga fram politiska initiativ som som lovar medborgarna guld och gröna skogar, eller i varje fal krig och elände, så går man till våldsamma pch ständiga personangrepp mot motståndarna.

Det är för att försvara sig mot sådana angrepp, som bl.a. sänkte den helt aningslöse John Kerry, som Hillary Clinton nu har öppnat en ny webbsajt där man på bara några sekunder kan besvara de senaste republikanska lögnerna.

Sajten som heter The Fact Hub är innovativ och Clinton har redan fått användning för den.

Jim Rutenberg skriver i New York Times om Hillary Clintons nya websajt: Clinton Gets an Instant Chance to Wield a New Weapon

WASHINGTON, Nov. 8 — It used to be that when a campaign had an argument with a news report, it put out a mass e-mail message disputing the offending item. That was a huge technological leap from the fax machine.

Now even e-mail may be growing quaint.

Senator Hillary Rodham Clinton’s presidential campaign on Thursday introduced a Web site dedicated exclusively to the instantaneous rebuttal of charges or news reports it deems offensive or wrong.

And the day offered a perfect opportunity for the campaign, with a potentially embarrassing mini-scandal: a waitress’s report that Mrs. Clinton had failed to tip after eating at a Maid-Rite diner in central Iowa, an assertion that ricocheted around the Internet on Thursday.

After NPR broadcast the report, Mrs. Clinton’s campaign responded by saying the candidate and her aides had in fact left a tip: $100 on a $157 check at the diner. The restaurant manager, Brad Crawford, confirmed in interviews, including with The New York Times, that Mrs. Clinton, of New York, and her retinue had indeed left a tip, though he did not say how much.

NPR later included Mr. Crawford’s and the campaign’s versions of events in an editor’s note attached to the online version of its report.

Nu tror jag inte att det spelar någon roll vad Clinton säger för lögnerna kommer att sprids ändå, och hon kommer så småningom att dö av tusentals förgiftade pilar i form av ständigt nya lögner som i sin tur sprids som en löpeld över Internet.

Hennes enda chans är att i sin tur börja sprida lögner om sina republikanska motståndare snabbare än vad de kan om henne.

Klicka på bilden

Det amerikanska presidentvalet varar nuförtiden nära två år och om det som idag sammanfaller med en sittande presidents andra och sista presidentperiod så paralyserar valkampanjen hela Washington.

Har världens enda stormakt råd med att stå still i nära två år medan presidentkampanjen segar sig fram med en snigels hastighet?

Trots den långsamma takten så har två saker viktiga hänt den sista tiden: Den ledande republikanske kandidaten senator John McCain från Arizona har tappat farten och ligger nu långt nere i bottenfältet. Han anses inte längre ha någon chans och kan komma att hoppa av innan primärvalen ens har kommit igång.

Hos demokraterna är Hillary Clinton i klar ledning och skulle, om det vore val idag, antagligen vinna inte bara det demokratiska primärvalen utan också själva presidantvalet.

Men allt handlar om pengar i den privatfinansierade amerikanska valkampanjen och senator Barack Obama kommer antagligen att slå Clinton när siffrorna nu rapporteras från de donationer som kandidaterna har samlat in under andra kvartalet.

Jeff Zeleny skriver i New York Times om Barack Obamas framgångar under andra kvartalet: Obama Raised $32.5 Million in Second Quarter

Senator Barack Obama of Illinois raised a total of $32.5 million from April through June, his campaign announced today, drawing 258,000 contributors since entering the Democratic presidential race nearly six months ago.

While money continued to be tabulated from a final burst of donations that arrived before the fund-raising period closed Saturday, the Obama campaign provided an early estimate of its figures, hoping to demonstrate its financial muscle and widespread support.

The campaign of Senator Hillary Rodham Clinton of New York has said it would raise “in the range of $27 million.”

No other candidates, Democrat or Republican, have suggested they will surpass those tallies for the second quarter of the year.

“Together, we have built the largest grassroots campaign in history for this stage of a presidential race,” Mr. Obama said in a statement. “We now have hundreds of thousands of Americans who are ready to demand health care for all, energy independence and an end to this war in Iraq.”

Men trots att Obama har skrivit två bästsäljare så har han visat sig vara en besvikelse som talare. Hans aura börjar blekna så snart han avkrävs detaljer om hur hans praktiska politik kommer att utformas. Han saknar Clintons självsäkerhet och verbala skicklighet. Det är heller inte klart hur mycket som verkligen skiljer Obama och Clinton i praktiken.

Idag är både demokraterna och republikanerna oroade över sina medelmåttiga kandidater. Det spekuleras om att New Yorks borgmästare mångmiljardären Michael Bloomberg kanske ställer upp som fristående kandidat, något som skulle hota både Clinton och republikanen Rudy Giuliani. Bloomberg skulle lätt kunna finansiera hela sin kampanj själv.

Det ryktas också om att demokratern Al Gore möjligtvis skulle kunna ställa upp för att stoppa Clinton.

För närvarande är de här ryktena mest önsketänkanden. Gore har haft en meteorisk karriär efter sitt “nederlag” mot George Bush år 2000. En Oscar och - kanske - Nobels Fredspris senare i år kommer att etablera honom som en av USA:s viktigaste politiker och sanningssägare. Det är svårt att tänka sig honom kasta bort allt det för ännu ett försök att bli president. Det skulle galvanisera den amerikanska högern och med stor säkerhet sluta i tragedi.

Det troligaste just nu är att Clinton vinner och att republikanerna gör sitt sämsta val på år och dag. En viktig orsak är den uppslitande immigrationsdebatten där republikanerna har bränt broarna till de viktiga latinamerikanska väljarna, en annan är Irakkriget där den republikanska krigspolitiken blir allt mer impopulär.

Men det är femton månader till valdagen och allt kan hända tills dess.

De som har varit med om middagssnacket vid High Table på Oxford eller Campridge brukar säga att det inte alls är så intellektuellt eller stimulerande som man hade trott. Med tanke på alla forskare och tänkare som deltar skulle man vänta sig djupa diskussioner om de senaste vetenskapliga rönen, de senaste måste-läsa böckerna, den senaste avant garde konsten, mm, med så är alltså inte fallet.

New York Times, USA:s mest intellektuella dagstidning har offentliggjort de sökord som deras läsare mest letar efter, och listan är intressant:

1. sex
2. immigration
3. china
4. google
5. india
6. sopranos
7. college
8. health
9. gay
10. iraq

Om vi bortser från sex så är det slående hur immigrationsfrågan och globaliseringen (Kina, Indien) dominerar sökandet. Men högskola och hälsa är också viktigt.

USA:s roll i världen håller på att förändras. Miljoner amerikaner har sett sina jobb förvsinna till Kina och Indien, och alltfler amerikaner tror att man kan hålla världen på avstånd genom att bygga en gigantisk mur mot Mexiko och hålla ute alla immigranter.

Men som Baskervilles hund så är den här listan också intressant för vad den inte innehåller. Irak ligger långt ner och varken Gud eller Jesus finns med på listan.

Hur skulle en motsvarande lista se ut i Sydstaterna, i Sverige, i Kina, Indien?

Technorati Tags: Politik i USA, Republikanerna, Demokraterna, US Politics, Washington, USA-regeringen, George Bush

Svenska bloggar om: Politik i USA, Republikanerna, Demokraterna, US Politics, Washington, USA-regeringen, George Bush

Läs fler inlägg om USA

De senaste tolv åren har varit det republikanska partiers storhetstid. Grunden för dagens ideologiskt extrema högerparti togs redan år 1964 av Barry Goldwater och en liten grupp extrema högerfanatiker kring honom och det tidigare liberala republikanska partiet, Lincons parti, partiet som befriade USA:s afro-amerikaner från slaveriet, förvandlades år för år till dagens kristna jihadparti.

Men väljarna har äntligen fått nog och pendeln svänger nu allt klarare bort från politisk och religiös extremism till en mer moderat, i den urspungliga meningen av den termen, politik.

Resultatet är inte bara att republikanerna har förlorat sin majoritet i både senaten och representanthuset, de håller nu på att förlora bland de registrerade väljarna.

Janet Hook skriver i Los Angeles Times om hur republikanerna backar bland väljarna:
Fewer pledge allegiance to the GOP. A poll says 35% of those surveyed identify with Republicans. Public attitudes seem to be drifting toward Democrats’ values.

Public allegiance to the Republican Party has plunged during George W. Bush’s presidency, as attitudes have edged away from some of the conservative values that fueled GOP political victories, a major survey has found.

The survey, by the nonpartisan Pew Research Center for the People & the Press, found a “dramatic shift” in political party identification since 2002, when Republicans and Democrats were at rough parity. Now, 50% of those surveyed identified with or leaned toward Democrats, whereas 35% aligned with Republicans.

What’s more, the survey found, public attitudes are drifting toward Democrats’ values: Support for government aid to the disadvantaged has grown since the mid-1990s, skepticism about the use of military force has increased and support for traditional family values has decreased.

The findings suggest that the challenges for the GOP reach beyond the unpopularity of the war in Iraq and Bush.

“Iraq has played a large part; the pushback on the Republican Party has to do with Bush, but there are other things going on here that Republicans will have to contend with,” said Andrew Kohut, director of the Pew center. “There is a difference in the landscape.”

Det här är egentligen inte så konstigt.Inget parti kan behålla sin majoritet i all evighet, pendeln svänger precis som i Sverige. Och efter Irakkriget, kriget mot de fattiga och USA:s minoriteter och alla de republikanska skandalerna så är det inte konstigt att en klar majoritet av folket nu har fått nog.

Republikanerna är idag så extrema och fokuserade på att till varje pris återta makten att det gäller för demokraterna att inte schabbla bort sitt överläge. Men demokrater som Nancy Pelosi, Charles Schumer och Rahm Emanuel har visat att de inte längre är rädda för George Bush och hans stortrupper utan t.o.m. vågar gå i strid mot Irakkriget.

Vinden har vänt här i USA och det betyder att världen kommer att bli säkrare och fredligare.

Technorati Tags: Politik i USA, Republikanerna, Demokraterna, US Politics, Washington, USA-regeringen, George Bush, Det Röda USA

Svenska bloggar om: Politik i USA, Republikanerna, Demokraterna, US Politics, Washington, USA-regeringen, George Bush, Det Röda USA

Läs fler inlägg om Republikanerna

Bör vi prata med våra meningsmotståndare? Är inte just samtal, diskussioner och meningsutbyten vad som alltid har definierat diplomatin ?

Istället för att försöka förstå sina meningsmotståndare genom att diskutera och förhandla med dom så vägrar Condi Rice:s UD helt enkelt att tala med dom.

Vi har framför oss en supermakt som blir sig själv nog, som inte behöver resten av världen, som är övertygad att oberoende av hur många fiender man skaffar sig så kan man alltid besegra dom.

Det här är inget nytt, de flesta imperier har förr eller senare drabbats av storhetsvansinne, men sällan har det skett så snabbt och så öppet som under dagens amerikanska regering. Det är speciellt slående eftersom alternativet, ständiga krig, är något som USA inte har råd med.

Den växande amerikanska unilateralismen är något vi bör oroa oss för . Noah Feldman som är juridikprofessor vid New York University skriver i New York Times Magazine om just frånvaron av diplomati och viljan att förhandla i USA:s nya radikala utrikespolitik under Condi Rice. Why Not Talk?

And yet even intractable interlocutors may be worth engaging. Perhaps the conversation serves as a strategy of subterfuge and delay, maintaining a holding pattern or cease-fire until the time is ripe to restart hostilities. Talking can also reveal information about an adversary’s leaders — their preconceptions, their blind spots, their fixed beliefs.

Ultimately, however, the most fruitful negotiations are based on a different premise: under certain conditions, the motives that drive people and regimes can be changed. Properly carried out, diplomacy creates new incentives that alter countries’ underlying interests — and thus their behavior. Over 50 years, a slow and painstakingly negotiated process of economic integration has taught Western Europe’s traditional enemies to look upon one another as allies, then friends and now almost as parts of one big country. If there is ever to be a meaningful solution to the Israeli-Palestinian conflict, it will involve something similar: putting both peoples in a position to gain more the closer they come together.

When we put our trust in diplomacy, it is not because it is an inspiring or uplifting discourse or because it helps us see the common humanity in others. The stylized circumlocutions of diplomats can make them seem ridiculous or irrelevant: they never seem to be talking about what is really going on. Moreover, talk between enemies may remind both parties of the depth of their mutual enmities and of all the reasons why they were tempted to use force against one another in the first place.

Wall Street Journal är USA:s - och kanske världens - främsta finanstidning. Tidningens ledarsidor är bland de mest extremt högervinklade man kan tänka sig, ungefär som om de vore skrivna av medlemmar av Hells Angeles efter en spritfest, men resten av tidningen är superb. WSJ har också en årlig media- och webkonferens på Four Seasons Resort Aviara i Carlsbad ute vid den storstilade kusten nere i södra Kalifornien.

Här är mer om den här mycket intressanta konferensen och här är en lista över talarna med Bill Gates i spetsen

Meet the movers and shakers who are at the forefront of the digital revolution and get a firsthand look at new technologies. Prior editions of D featured Bill Gates previewing MSN Virtual Earth and Xbox 360; Wonkette blogger Ana Marie Cox wrangling with the mainstream media; Steve Jobs revealing the world’s first 802.11g mobile base station; and HP’s Carly Fiorina and Dell’s Kevin Rollins trading barbs on innovation versus profitability.

Whether it’s having dinner with Bill Gates and Steve Jobs, reviewing a digital toilet, watching computer trivia champion Mitch Kapor match wits with his rivals at the annual Computer Bowl or just having a great conversation, D has offered a number of memorable moments.

Den mycket oroväckande muslimska
kampanjen mot danska varor som ett led i ett växande ekonomiskt krig mot yttrandefriheten i världen är mycket oroande. Jag läser en ursäkt i Jyllandsposten och jag hör att den norska regeringen redan bett om ursäkt för liknande teckningar.

Jaq gissar att det bara är en tidsfråga innan den danska regeringen ger efter och begränsar yttrandefriheten. Världen förändras snabbt. USA har redan en vitt utbredd avlyssningsapparat som stöds av hälften av befolkningen som inte verkar oroa sig över att som första västland förlora en del av sina medborgerliga rättigheter. Ingen bryr sig längre.

Om den danska ekonomin verkligen skadas skulle danskarna välja sin yttrandefrihet eller sitt ekonomiska välstånd? Tillåt mig att tvivla på hur djup idealismens fåra är.

Om det är något vi aldrig får vika för så är det hot mot yttrandefriheten. När den amerikanka Kristna Högern ser hur lätt det är för muslimska extremister att ställa Danmark mot väggen så kan vi vänta oss liknande attacker från fromma amerikaner. Det är som med all utpressning. Ger man efter så blir det bara värre. Jag hoppas verkligen att den danska regeringen minns hur deras föräldrar inte gav in för nazisterna. Det vore djupt tragiskt om dagens danskar inte skulle ha samma mod.

Jag läser Wanja Lundby-Wedin och Metta Fjelkners debattartikel i dagens DN om att “Regeringen måste slopa målet att hälften ska till högskolan”.

Frågan om hur Sverige och svenskarna skall platsa i kunskapssamhället är den viktigaste samhällsfrågan i Sverige på länge.

Lundby-Wedin och Fjelkner skriver att:Antalet studenter på högskolan har fördubblats från 170 000 till 340 000. Regeringen har vidare satt upp ett mål om att 50 procent av en årskull ska påbörja högskolestudier före 25 års ålder. Ett mål som för de unga kvinnornas del redan har uppnåtts. Nästan 55 procent av dem börjar på högskolan innan de är 25 år. För männens del ligger andelen kring 40 procent.

Man argumenterar för att mer resurser satsas på att alla klarar gymnasiet eftersom många av de som går ut högskolan idag går rakt in i arbetslösheten.

Det här är en utomordentligt viktig fråga och Lundby-Wedin och Fjelkners argument är helt logiska. Samtidigt är det helt klart inte vägen framåt eftersom endast de som går ur högskolan kommer att platsa i kunskapssamhället. Och det är värre än så. Med få undatag kommer endast de som studerar vetenskapliga och tekniska ämnen att platsa.

Jag tror att Sverige liksom USA står inför den allvarligaste arbetsmarknaskrisen sedan den stora depressionen. Hundratusentals högutbildate indiska, kinesiska, östeuropeiska, brasilianska mm ingenjörer kan idag tävla om svenska jobb. När Lundby-Wedin och Fjelkner talar om arbetsmarknaden så hoppas jag att de inser att det betyder hela världen och inte bara Sverige.

Sveriges enda möjlighet att överleva i den nya globaliserade ekonomin är att tävla om jobb utomlands. Dvs att offensivt konkurrera om jobb över hela världen. Och det betyder att hela den svenska skolan måste revolutioneras.

Vi måste bygga virtuella växthus där vi från allra tidigaste ålder kan identifiera och utveckla de mest begåvade barnen och sedan satsa resurser på dem.

Det som gäller i det nya globala kunskapssamhället är smarta och originella hjärnor. De som argumenterar emot elitskolor och elitunivsersitet vet tyvärr inte vad de pratar om. Det här är ett spel som alla måste vara med och spela. Det går att säga att man inte vill vara med och spela.

Men det positiva i den här situationen att de flesta barn har begåvningar som vi missar i dagens skola. Svinnet i den svenska, liksom amerikanska, skolan är enormt. Ett exempel är programmerarutbildningen på svenska universitet som kräver matematik - har jag fått höra.

Men matematik är bara en inkörsport till programmering. Genom att kräva det så kastar man bort en stor mängd programmerartalang helt i onödan.

Alla platsade i det gamla bondesamhället och i det efterföljande industrisamhället. Det finns absolut ingen anledning att inte allra också skall platsa i kunskapssamhället. Vi måste bara bygga upp en skola som inte är inriktad på att producera svarvare och skogshuggare.

Den inriktningen får vi inte på högskolan, den får vi redan i förskolan genom att den talang vi alla har inte tas om hand. Så vi måste förändra dagens allt mer föråldrade skola och bygga upp en som tillåter alla att platsa i kunskapssamhället.