Det Progressiva USA

Klicka på bilden.

Robert Pirsigs bok Zen and the Art of Motorcycle Maintenance: An Inquiry into Values kom ut 1974 och blev snabbt en gigantisk bästsäljare och kultklassiker, även i Sverige.

Pirsig körde sin motorcykel från St. Paul i Minnesota till San Francisco på 17 dar under sommaren 1968, en sommar efter The Summer of Love i San Francisco och mediterade och spekulerade om livet och hur viktigt det är att vi skaffar oss expertkunskaper i frågor som berör våra liv, som t.ex. hur man sköter en motorcykel om man har en hoj.

En sån expertis kan, tror Pirsig, få oss att nå personlig upplysning eller i varje fall göra det möjligt för oss att fixa hojen om den pajar.

Med sin blandning av den då så populära österländska filosofin, drömstaden San Francisco och en pilgrimsfärd genom USA för att finna sig själv och lära känna sitt land har boken haft ett bestående inflytande här i USA.

Nu har Matt Richardson som skriver för Toronto Star skrivit en efterföljare till Pirsigs bok med titeln Zen and Now och John Leland recenserar den i New York Times:

Robert Pirsig på hojen med sin son Chris, som senare mördades i San Francisco

In “Zen and the Art,” Pirsig used the motor­cycle trip mainly to illustrate the principles of his “Inquiry Into Values,” which he felt broke through the either-or logjam of Western thought (emotion versus intellect, technology versus romanticism, subject versus object) by establishing the idea of Quality as the foundation for both sides.

In press interviews — he did not speak with Richardson, though they exchanged letters — he has lamented that he is not embraced by academic philosophy departments and that his books are sometimes lumped under “New Age.” After all, as he writes in “Zen and the Art,” his ideas constitute “a line of thought that had never been traveled before.”

Det är intressant att se hur mycket som har förändrats sedan 1968. Idag har österns religioner trängts tillbaks av en allt mer militant kristendom och om någon skulle göra en liknande pilgrimsfärd idag skulle det antagligen vara med en bibel i bagaget.

Men grundtesen tror jag är riktig, expertkunskaper i t.ex. datakunskap kan leda till en nära nog nirvana-liknande existens.

Pirsig lånade mycket av grundidèerna i sin bok från Eugen Herrigels Zen in the Art of Archery som i sin tur lånade från grundkällorna. Jag minns liknande tankegångar bl.a. i Zhuangzi.

Idag kanske det bestående intrycket av Pirsigs och Richardsons böcker just är San Francisco som resans slutmål. För precis som då så är San Francisco fortfarande en av USA:s mest spännande och framåtblickande städer. Vare sig man kommer på motorcykel eller på annat sätt.

Tom Perkins är en av grundarna av Silicon Valleys främsta riskkapitalfirma Kleiner Perkins Caufield & Byers .

Kleiners mest kände medlem idag är John Doerr f.n. aktiv inom den gröna energirörelsen men Tom Perkins, som bl.a. har varit gift med Danielle Steele, går inte heller inte av för hackor.

Klicka på boken.

Hans 88 meter långa lyxjakt The Maltese Falcon är lika lång som en fotbollsplan, har tre datoriserade master som är 20 våningar höga. Den innehåller ett stort gym, hytter för 12 gäster och plats för en besättning på 24 man. Inredningen, är lyxig och toppmodern, mer Star Trek än teak.

Claire Cain Miller skriver i New York Times om Tom Perkins och hans gigantiska lyxjakt som nu är på väg till San Francisco：　A Giant Yacht Sails to San Francisco

Mr. Perkins is a legendary Silicon Valley figure. At Kleiner Perkins Caufield and Byers, the venture capital firm he co-founded in 1972, he made millions financing companies like Netscape and Genentech when they were still young. He has recently made headlines as the Hewlett-Packard director who resigned from the board in 2006 after discovering the corporate spying scandal. He is also Danielle Steel’s ex-husband.

David Kaplan har t.o.m. skrivit en bok om Tom Perkins och hans lyxjakt och om den barnsliga striden mellan Silicon Valleys multimiljardärer om vem som har den största lyxjakten: Mine’s Bigger: Tom Perkins and the Making of the Greatest Sailing Machine Ever Built

Idag håller riskkapitalet i Silicon Valley på att förändras. Web 2.0.-teknologin har gjort det billigare att starta eget och man behöver inte längre de väldiga belopp man tidigare endast kunde få från dalens riskkapitalister uppe på Sand Hill Road.

Samtidigt växer ett nytt IT-samhälle fram i Seattle och andra världen över. Silicon Valley leder fortfarande men kan inte längre ta sin förstaplats för given.

Men en sak har inte förändrats, den brutala drive och ohämmade ambition som dessa människor har.

Nu är alltså Tom Perkins på väg till San Francisco för att skryta med sin lyxjakt och bl.a. visa Oracles VD Larry Ellisons att hans, dvs Perkins är större än än Larrys.

I sanning en bisarr värld.

Om det är något som Fredrik Reinfeldt har gjort så är det att förstärka vårt politikerförakt.

Statsministern som lovade demokrati och frihet har istället infört en totalitär massavlyssningsstat som skulle få STASI-chefen Erich Mielke i det forna DDR att stiga upp från graven, omfamna Kamrat Reinfeldt och undra om muren verkligen har fallit.

Jesse Helms

Men “Moderaterna” följer egentligen endast efter ett annat parti som har gått precis samma väg, de amerikanska republikanerna.

Från Lincoln och det liberala parti som avskaffade slaveritet har man under åren svängt 180 grader och förvandlats till ett extremkristet Jihad-parti som representeras av sydstatrasister, abortmotståndare, vapenfanatiker, vetenskapsmotståndare, krigsivrare och immigrant-fientliga Jesusfreakar i Mellanvästern. Har jag missat nån grupp?

Inte undra på att Sofia Nerbrand på den svenska konservativa tidskriften Neo utropar att hon är republikan.

Nu när den republikanska ekonomiska politiken har kollapsat och Wall Street tvingas att återinföra de ekonomiska säkerhetskedjor som republikanerna slet loss för att bättre kunna företagsplundra hela USA så kan det vara på plats att titta på tre luntor om den amerikanska skräckhögern som just ligger på bokhandelsdiskarna runt om i USA.

Den svenskättade Grover Norquist tillhör den fanatiska falang inom det republikanska partiet som vill störta regeringen i Washington genom att ta ifrån den skatterätten och på så sätt förvandla USA till ett utopiskt samhälle fyllt med tungt beväpnade och man får anta blodtörstiga republikaner som kommer att införa en modern kopia av terrorn under den franska revolutionen med Norquist som Robespierre och toppmoderna giljotiner framför Vita Huset. Bokens titel säger allt.

Det faktum att Norquist var inblandad i den beryktade lobbyskandalen kring Jack Abramoff och nu kan ha konverterat till Islam visar att det här i sanning är en udda person. Men Norquist har ett stort följe och vapenga´lna skattesänkare finns det gott om här i landet.

William Links magistrala och välskrivna porträtt av högerikonen, rasisten, segregationisten, antikommunisten och North Carolina-senatorn Jesse Helms, en av Ronald Reagans supportrar, är på 643 sidor och kan kanske endast, på grund av sin längd, rekommenderas för den verkligt inbitne historiefreaken.

David Greenbergs recension av boken i New York Times ger en synnerligen levande bild av Jesse Helms och det sydstatssamhälle i North Carolina som skapade honom R, North Carolina:

Appearing on “Larry King Live” in 1995, Jesse Helms, then the senior senator from North Carolina, fielded a call from an unusual admirer. Helms deserved the Nobel Peace Prize, the caller gushed, “for everything you’ve done to help keep down the niggers.”

Given the rank ugliness of the sentiment — the guest host, Robert Novak, called it, with considerable understatement, “politically incorrect” — Helms could only pause before responding. But the hesitation couldn’t suppress his gut instincts.

“Whoops, well, thank you, I think,” he said. With prodding from Novak, he added that he’d been spanked as a child for using the N-word and noted (with a delicious hint of uncertainty), “I don’t think I’ve used it since.” As for the caller’s main point — the virtue of keeping down blacks — it passed without comment.

Det är viktigt att det här alltså skedde för litet över tio år sedan och då förstår man att Obamas chanser att vinna årets presidentval inte är lika stora som man kanske tror i Europa.

Alfred Regnerys bok Upstream: The Ascendance of American Conservatism är en högermans högerbild av den amerikanska högern från Goldwater till Reagan. Ungefär som att läsa en Sovjetbiografi över Lenin eller
Fv Gladkovs helt oläsbara hyllning till det bisarra sovjetsamhället “Cement”.

Min farfar som bodde i Hanebo i Hälsingland samlade på böcker och de som han sen inte ville behålla använde han som dasspapper på sitt stora utedass. Norquists och Regnerys böcker skulle platsa bra på farfars utedass. Bill Links bok däremot är värd att läsas.

De här böckerna ger var för sig en bild av en politisk rörelse som nu har nått vägs ände. Man har kört USA i diket och trots det kan en majoritet av amerikanerna mycket väl komma att vilja fortsätta på samma bana genom att välja John McCain och rata Barack Obama och dagens unga i USA.

Det finns också en svensk vinkel på de här böckerna för många Moderater liksom Timbro-högern har länge stött det republikanska partiet. M.a.o. människor som Norquist, Helms, Reagan och Goldwater, och deras inflytande spelar tyvärr ännu idag en inte helt oviktig roll inom Alliansregeringen.

Om inte annat kan det vara bra att känna till de här människorna om man vill förstå årets amerikanska presidentval och den branta uppförsbacke som Barack Obama faktiskt har framför sig.

Finns det något yrke som är så glamoröst som utrikeskorrespondetens? William L. Shirers reportage från Berlin i upprinnelsen till Andra Världskriget, Arne Thoren och Björn Ahlander på raspiga telefonlinjer från Washington och New York,, Åsne Seierstad från krigets Bagdad?

För mig är Alfred Hitchcocks klassiska Foreign Correspondent den perfekta bilden av den frifräsande utrikeskorren på spännande jakt bakom kulisserna efter den senaste storyn.

Alfred Hictchocks Foreign Correspondent.

Idag är det annorlunda. Tidningarna skär ner och många av utrikeskorrespondenterna är, liksom SvD:s Karin Henriksson här i USA och Cordelia Edvardson i Jerusalem inte utskickade korrespondenter på assignment utan fast bosatta på platsen.

Det här är både positivt och negativt. Samtidigt som den fast förankrade korrespondenten med åren får en allt djupare insikt i det land man täcker så förlorar man också distansen och fräschören till det land man bor i.

Svenska Dagbladets utrikeskorrespondenter är ofta i 50 och 60 årsåldern, och det märks på den makligare takten, på frånvaron av spännande och ofta kontroversiella intervjuer med uppstickare och nytänkare och på insiktsfull och inte minst frän kritik av ett samhälle som man redan är en del av.

Så var det inte förr när utrikeskorren var en ung man och ibland kvinna på jakt efter det senaste scoopet, läs Evelyn Waughs klassiska roman med just titeln Scoop för att få en doft av atmosfären.

Thomas L. Friedman.

Edward Price Bell (1869-1943) jobbade på Chicago Daily News som på sin tid var USA:s näst största tidning.
Han blev en av USA:s klassiska utrikeskorrar och hans minnen Journalism of the Highest Realm: The Memoir of Edward Price Bell, Pioneering Foreign Correspondent for the Chicago Daily News

Jag har bläddrat i boken som ger en bild av en nu svunnen värld före massflygets och massmedias dagar när en utrikeskorrespondent kunde få en intervju med i stort sätt vem han ville genom att visa upp sitt presskort.

Man lyssnade på eller läste Arne Thorèn, Torsten Ehrenmark, Buster von Platen och Lars Gunnar Erlandson på ett sätt som man t.ex. inte gör på Sveriges Radios annars utmärkta Ginna Lindberg.

Orsakerna är många. Idag har vi alternativ, vi kan titta och lyssna direkt på CNN och BBC, eller läsa New York Times och Economist. Vi kan läsa bloggar som även om de kanske inte alltid håller samma kvalitet ofta kan konkurrera på nya villkor.

Utlandskorren har också förlorat sin tillgång till beslutsfattare som George Bush, Robert Gates och Hank Paulson.

Jag tror dock att det här är ett yrke som kan återuppfinnas om man bara vill. DN:s USA-korrespondent Erik Ohlsson är ett bra exempel på att man kan föryngra och förnya utrikeskorren om man bara tänker i litet mer ambitiösa banor och inte bara sitter hemma utan ger sig bland folket ut i USA.

Man måste bli mer, inte mindre aktiv, det räcker inte längre med att rapportera kalla fakta, man måste tränga in bakom rubrikerna och ner på djupet och inte minst, man måste jobba som bara den med att bygga upp sitt eget sociala nätverk med kontakter till beslutsfattarna i landet.

Idag är det spetskunsaper i ekonomi, teknologi och vetenskap som gäller betydligt mer än att bara stå framför Vita Huset med en mikrofon.

New York Times-korrespondenten Thomas L Friedman är ett paradexempel på en framgångsrik korrespondent av den nya skolan. Med sin egen webbsajt, en rad insiktsfulla bestsellers blir dagens utrikeskorrespondent precis vad utrikeskorrespondenter alltid har varit, mediestjärnor. Det är bara det att medierna har förändrats.

Idag räcker det inte med att bara skriva tillfälliga artiklar. Dagens medier kräver en närvaro 7*24 . Man måste rapportera, skriva böcker, chatta, Twittra och blogga.

M.a.o. anpassa sig till dagens medievärld. Så som det f.ö. alltid har varit.

Klicka på bilden

De har namn som American Enterprise Institute, Hudson Institute och Hoover Institute, de politiska tankesmedjorna spelar en oerhört viktig roll för att befästa republikanernas och högerns dominans i dagens USA. Speciellt American Enterprise Institute är nära allierad med Bush-regeringen som ofta anlitar den för att få politiserade alternativ till t.ex. USA:s politik i Mellanöstern.

Men de här tankesmedjorna har precis som den svenska Timbro ingenting med forskning eller objektivitet att göra. De är helt och hållet politiska påtryckargrupper, fyllda av bindgalna tokhögeragitatörer som George Bushs vildsinte FN-ambassadör John Bolton för vilka frågan inte är om utan när USA skall ockupera nästa land. Deras uppgift: att placera falsk-flaggade och till synes akademiskt objektiva påtryckar-artiklar i USA:s mest inflytelserika tidningar.

Men det var inte alltid så. Strax after Andra Världskriget grundades den välkända RAND Corporation som ett fristående civilt forskningsinstitut för USA:s flygvapen med pengar från bl.a. Ford Foundation. Den främsta forskningsuppgiften på den tiden kretsade kring atombomber och atomkrig.

Idag är två-tredjedelar av RANDs forskningsprojekt Pentagon-relaterade. Forskningen delas in i Project Air Force, the Arroyo Center för Armèn och the National Defense Research Institute som utför forskningsuppdrag för USA:s försvarsminister, generalstaben och olika delar av det gigantiska amerikanska militäretablissemanget bl.a. underrättelsetjänsterna. I dagens svenska politiska språk: massavlyssningsteknologi som bl.a. används av FRA.

Men RAND forskar också på civila områden som sjukvårdsfrågor, utbildning, rättsfrågor, och ekonomi. Och den forskningen läggs ut in toto på webben helt gratis.

RAND Corporation

Man har hela 1 600 anställda på fyra platser: högkvarteret i Santa Monica här i Kaliforniien, i Arlington, Virginia, Pittsburgh, Pennsylvania nära Carnegie Mellon-universitetet och University of Pittsburgh, i Cambridge i England och slutligen i Bryssel i Belgien.

Det finns också mindre kontor, bl.a. RAND Gulf States Policy Institute i Jackson i Mississippi och i New Orleans. Man har också ett RAND-Qatar Policy Institute i Doha i Mellanöstern.

Herman Kahn, RAND-forskaren och världens fetaste futurist som stod modell till Dr. Strangelove och som uppfann begreppet “eskalering”.

Alex Abella är en litet udda person att skriva en sån här bok, han har tidigare skrivit thrillers och en sensationell bok om hur Hitler skulle ha planerat en terrorkampanj i USA. Men Abella har fått tillgång till dokument och information från RAND och boken verkar vederhäftig om kanske inte sådär speciellt djuplodande.

Jag har bläddrat i den och upptäcker idel gamla bekanta (som jag dock inte har träffat) som de inflytelserika Albert och Roberta Wohlstetter och givetvis världens fetaste futurist, den prålige Herman Kahn, som sedermera grundade Hudson institute.

RAND.

Det finns en underbar historia, som dock inte finns med i den här boken, om när Herman Kahn höll ett anförande om atomkrig där han på sitt typiska sätt kom in på något helt ovidkommande som han inte hade den minsta aning om, nämligen den japanska belägringen av Shanghai i år 1937.

“Min herre” skriker en pensionerad militär som stället sig upp i salongen. “Det ni säger är helt fel, det är helt lögn, inte ett ord är sant”.

“Och hur vet ni det” frågar den förvånade Herman Kahn. “Sir”, dånar den argsinte militären, “I was there”.

“That bothers me”, svarar Kahn, “but only a little”, och så fortsätter han som om ingenting hade hänt.

En av de riktigt stora, på alla sätt, showmännen.

Rand Rorporation är fortfarande utomordentligt inflytelserikt inom den militära forskningen eftersom man ofta kan originella infallsvinklar på komplicerade problem som: Meeting America’s Security Challenges Beyond Iraq

Det viktigaste med Alex Abdellas bok är att den påminner oss om att USA:s supermaktsställning till en stor del är kunskapsbaserad och att även de stora amerikanska universiteten är viktiga kuggar i Pentagons väldiga hjul genom sin militära forskning.

En forskning som svenska universitet även deltar i genom hemliga Pentagon-finansierade forskningsprojekt som vi får anta att regeringen Reinfeldt ytterligare har utökat från sossarnas tid i sina försök att “stärka det transatlantiska sambandet”

En viktig bok om ett viktigt ämne m.a.o.

Klicka på bilden.

Fär några veckor sedan tänkte vi äta på en kinesisk muslimsk restaurang här i Cupertino ja det finns såna, så jag kollade på Yelp och fann ett par mindre entusiastiska recensioner från kunder, så vi bytte restaurang och körde ner till Milpitas istället.

Internet har gjort det möjligt för massan att samarbeta eller i varje fall tipsa varandra som aldrig förr. Något som vår egen Massavlyssnare Fredrik Reinfeldt har fått erfara.

Först kom James Surowiecki med The Wisdom of Crowds där han framförde den rätt kontroversiella tesen massan ofta är smartare än experterna.

Sedan kom Clay Shirky med Here Comes Everybody och nu kommer Wired-journalisten Jeff Howe med en bok om den smarta pöbeln för företagsledare. Den smarta företagspöbeln m.a.o.

Heather Green recenserar Jeff Howes bok i veckans BusinessWeek:Crowdsourcing: Why the Power of the Crowd is Driving the Future of Business By Jeff Howe

Jeff Howe is a Wired magazine writer who first analyzed the phenomenon from the outside and coined the word “crowdsourcing” for how business was enlisting the masses to help stoke a popular trend.

In a neat trick, he is now offering advice on how businesses can adapt. In Crowdsourcing: Why the Power of the Crowd is Driving the Future of Business, he explains how companies, from startups such as iStockphoto to established giants including Hewlett-Packard (HWP) and Dell (DELL), are embracing the digital herd.

OK, så är det här bara hajp eller är håller verkligen Web 2.0.-teknologin på att förändra världen på helt nya sätt? Jag tror att problemet är att det kommer att ta mycket längre än vi tror. Vi har haft bloggar i Sverige i minst fem år men det är först nu som bloggar börjar spela en viss roll i svensk politik.

Den avgörande faktorn tror jag är bredbandets utbyggnad, så ja, när vi alla får ett allt snabbare bredband så kommer massan verkligen att förändra samhället. De gamla maktpyramiderna kommer att falla och ersättas av helt nya strukturer.

Och tro mig, det finns inte ett företag här i Silicon Valley som inte är intresserad av Web 2.0. och hoppas kunna förvandla sina ofta passiva anställda till aktiva Web 2.0.-deltagare.

Om samhället kommer att bli bättre eller sämre återstår att se.

Läs Jeff Howes bok m.a.o..

Klicka på boken.

Att Internet har förändrat världen anar vi redan men kommer Internet också att förändra oss själva, att kanske göra oss mer vidsynta, mindre dogmatiska, mindre nationalistiska, mer toleranta, mer kunniga?

Det här är en oerhört viktig fråga inför framtiden och John Palfrey och Urs Gasser har skrivit en bok om den första Internetgenerationen som kanske kan hjälpa till att besvara den här frågan.

John Palfrey och Urs Gasser skriver om världens första Internetgeneration Born Digital

Beginning in the late 1970s, the world began to change—and fast. The first online bulletin board system (or “BBS,” for short) let people with clunky computer equipment and access to telephone lines swap documents, read news online, and send one another messages. Usenet groups, organized around topics of interest to communities of users, became popular in the early 1980s. E-mail began to enter popular usage later in the 1980s. The World Wide Web made its debut in 1991, with easy-to-use browsers widely accessible a few years later. Search engines, portals, and e-commerce sites hit the scene in the late 1990s.

By the turn of the millennium, the first social networks and blogs cropped up online. In 2001, Polaroid declared bankruptcy, just as sales of digital cameras started to take off. In 2006, Tower Records liquidated its stores; by 2008, iTunes had become the largest music retailer in the United States. Today, most young people in many societies around the world carry mobile devices—cell phones, Sidekicks, iPhones—at all times, and these devices don’t just make phone calls; they also send text messages, surf the Internet, and download music.

Jag tror själv att Internet och Webben lika gärna kan komma att få rent motsatt effekt, att den kommer att göra det möjligt för extremistgrupper som den Kristna Högern att bli ännu mer inflytelserik än idag.

Men jag vet inte, det här är en utomordentligt svår fråga. Vilket är en bra orsak att köpa och läsa den här intressanta boken.

John Palfrey är Professor of Law and a Vice Dean vid Harvard Law School och Urs Gasser Associate Professor of Law vid the University of St. Gallen.

Klicka på boken.

New York Timeskorrespondenten Thomas L. Friedmans bok The World is Flat som beskrev det nya globaliserade samhället blev en enorm bästsäljare för några år sedan.

Nu är Friedman tillbaks med en ny bok varför USA måste starta ett nytt nationellt program för att bli grönt, dvs minska sitt beroende på fossila bränslen.

Man kanske kan säga att det här är en bok för dom som redan har läst Al Gores magnifika An
Inconvenient Truth och nu vill veta vad USA bör göra för att minska sitt energiberoende.

David Victor recenserar Thomas L. Friedmans bok HOT, FLAT, AND CROWDED. Why We Need a Green Revolution — and How It Can Renew America i New York Times:

Thomas L. Friedman’s latest book is a plea for a new Sputnik moment. His breezy tour of America’s energy policy documents a nation that has become dangerously dependent on fossil fuels. The bulging bank accounts of oil exporters like Russia, Iran and Venezuela give them the swagger and ability to cause lots of mischief.

Even more worrisome is all the carbon dioxide that comes from burning fossil fuels, not just oil but also coal and, to a lesser degree, natural gas. Since carbon dioxide pollution accumulates in the atmosphere, humans are recklessly changing the climate. The United States’ record is particularly poor because we are, per capita, among the biggest gulpers of oil and belchers of carbon dioxide. The need for American leadership has never been greater.

Även om det finns alltfler tecken på att man nu på gräsrotsnivå har börjar minska på energiberoendet, inte minst här i Silicon Valley och San Francisco så tvivlar jag på att amerikanerna kommer att kunna organisera ett landsomfattande program av den typ som Friedman och före honom Al Gore förespråkar. Allra minst om John McCain som nu verkar allt troligare, vinner presidentvalet. Han kommer att fortsätta att satsa triljardbelopp på vapen istället.

Men på lokalnivå, ja absolut, man ser tecken överallt på att folk nu tar det här på allvar trots alla Bush-regeringens försök att sabotera den gröna rörelsen.

Frågan är bara om man är beredd att instifta de drakoniska federala lagar som behövs för att verkligen minska USA:s fossilförbrukning. Eftersom det är tabu att höja skatterna så tvivlar jag på det.

Med tanke på hur revolutionerande och socialt omskakande som dagens IT-teknologi är så är det förvånandsvärt hur få djupare IT-tänkare vi har i både USA och Sverige idag.

Stanfordprofessorn och experten på Internetjuridik Lawrence Lessig är en av de stora, en annan är Nichilas Carr som plötsligt exploderade på IT-himlen med sin bok IT doesn’t matter som skakade om rejält bland IT-folk här i Silicon Valley, som jag själv kan vittna om.

Nu har Carr skrivit en ny bok med en intressant och jag tror mycket viktig tes nämligen att:

För hundra år sedan slutade företagen generera sin egen elektricitet med ånglok och växelströmsgeneratorer och anslöt sig istället till det nybyggda elektriska nätet.

Den billiga elkraften som pumpades ut genom de nya elbolagen ändrade inte bara på förutsättningarna för företagens verksamhet. Den startade en kedjereaktion av ekonomiska och sociala förändringar som blev starten på dett moderna industrisamhället.

Nicholas Carr

Carr ser en direkt parallell till hur dagens företag nu slutar bygga upp sina egna datacentra och istället kopplar upp sig till det nya Internet med gigantiska datacentra, de s.k. datamolnen eller cloud computing som tillhandahålla av företag som Google och Yahoo.

Och precis som då så kommer den nya revolutionen att leda till omfattande ekonomiska och sociala förändringar.

Pelle Snickars har skrivit en mycket bra Understreckare i Svenska Dagbladet om Nicholas Carrs bok: SvD » Under strecket » Det globala nätverket tar över

Om fenomenet “cloud computing” och det faktum att dator och nät alltmer konvergerar har Nicholas Carr skrivit en smart ny bok, The Big Switch. Rewiring the World from Edison to Google (Norton, 278 s).

Det är både en mediehistoria över internet, dess utveckling och eventuella framtid, liksom ett slags datalogisk rundmålning av samtidens digitala informationslandskap.

Carrs företagsstrategiska huvudtes är att enskilda pc-system och lokala nätverk “ så kallade klient-serversystem “ vilka sedan ett kvarts sekel byggts upp och underhållits av företag och institutioner till ofantliga kostnader, gradvis håller på att ersättas av centraliserade och kostnadseffektiva it-tjänster levererade direkt över internet. Amazon och Google ligger givetvis i framkant.

Nicholas Carr, som har isn egen webbsajt är en namn att lägga på minnet. Han skriver bra, behärskar teknologin och kan se skogen utan att fastna i träden.

Det här är en viktig bok som alla IT-intresserade bör läsa. Och inte minst, Pelle Snickars har skrivit en mycket bra undersreckare.

USA är opinionsundersökarnas förlovade land. Inget annat folk på denna jord har fått sina opinioner mätta och analyserade så mycket som amerikanerna.

Som nu när 80% av alla amerikaner säker att USA är inne på fel väg och att USA måste förnya sig och se