Klicka på bilden.

Om 100 år kommer historikerna att kunna ge oss svaret på ett idag helt oförklarligt mysterium, hur kunde supermakten USA:s stormaktstid vara så oerhört få år, från 1999 när Sovjetunionen föll till 2009 när president Obama tillträdde i det djupt splittrat USA, en kopia av de de idag bortglömda svaga romerska kejsarna mot slutet av romarriket.

Men det finns människor som fortfarande vill sticka huvudet i sandent och trotsa den allmänt vedertagna tesen om USA:s nedgång.

En av dom är Joel Kotkin som har skrivit en bok som alla här i USA säkert kommer att sova med under huvudkudden de närmaste åren. Allt kommer att gå bra, USA kommer att resa sig igen och fortsätta att dominera världen. Befolkningen i Kina och EU kommer att åldras och ge USA:s konkurrenter allt större problem medan alla unga fr[n världens alla hörn kommer att söka sig till USA på grund av dess frihetsagenda, fria ekonomi och kristna tro. Tala om oförblommerad noja.

Sam Roberts kan inte riktigt hålla masken när han recenserar Joel Kotkins märkliga bok i New York Times: Books of The Times - National Portrait in Joel Kotkin's ˜Next Hundred Million' - Review - NYTimes.com

Given the viral finger-pointing and hand-wringing over what's seen as America's decline these days, Mr. Kotkin's book provides a timely and welcome ' if sometimes Panglossian ' antidote. He builds his case for the prevalence of American exceptionalism on the nation's adaptability, ingenuity, vast land and other resources and religiosity (and also on a less convincing argument that the country has rebounded before).

USA måste komma till rätta med sina allt allvarligare sociala problem annars kommer omvärlden förr eller senare att tvingas ingripa. Det är inte frågan om att den amerikanska hegemonin kommer att fortsätta. USA håller på att slitas itu, politikerna är helt oförmögna att befatta sig med de avgrundsdjupa problemen som inte bara finns i Washington utan i varje delstat och i varje kommun.

Den här boken är helt befängd men kanske just därför intressant i sitt vansinniga struts-liknande försök att trösta allt oroligare amerikaner.

Klicka här för att läsa ett utdrag ut boken.

När jag studerade kinesiska på Taiwan så lärde jag mig att böcker inte behöver existera för att kunna vara inflytelserika.

Den förfalskade 古文尚书, en version av en av de konfucianska klassikerna, är ett bra exempel. Det finns böcker som inte finns, som de böcker som recenseras av den polske författaren Stanisław Lem i hans superba Doskonała próżnia, Ett perfekt Vacuum och Jorge Luis Borges inflytelserika The Library of Babel.

Sen finns det böcker som inte finns men som har funnits, som de i det stora biblioteket i Alexandria i Egypten som brändes 391 på order av den kristne kejsaren Theodosius I för att det innehöll “hedniska” böcker.

Sen finns det böcker som man är säker på borde finnas men som av någon anledning ändå inte finns. Den definitiva tre-volyms-biografin över Olof Palme och hans tid t.ex.

Ett verk som borde ha skrivits för länge sen är en svensk version av E.M. Butlers nu klassiska The Tyranny of Greece over Germany. Cambridge: University Press, 1935. I boken, som jag själv äger, lägger författarinnan fram en slående tes om det antika Greklands överväldigande, man skulle rent av kunna säga kvävande, inflytande på de stora tyska intellektuella, från Lessing, Herder, Goethe, Schiller, Hölderlin och Nietzsche bland andra.

Den första boken om Sverige och USA som inte finns, blir därför USA:s Kulturella och Politiska Inflytande på Det Svenska Samhället. Verket är i tre delar, 1851 – 1914, 1914- 1945 och den sista och mest intressanta delen, från 1945 till idag.

Den berättar om alla de tusentals svenskar som studerade i USA på olika amerikanska stipendier (USA：s mjuka makt, se nedan), däribland Olof Palme och vilka lärdomar dom tog med sig hem. Den berättar om hur USA-bilden ursprungligen ägdes av Socialdemokratin från 1930-talet fram till 1960-talet, hur det svenska välfärdssamhället utvecklades från Franklin D Roosevelts amerikanska ursprungsversion, hur den amerikanska feminismen födde den svenska osv. Och sedan hur Moderaterna och Alliansen tog över den svenska USA-bilden för att, i kölvattnet på de amerikanska republikanerna, riva ner det svenska välfärdssamhället.

Den andra svenska boken är också den given, “Det Röda USA”, bara en volym den här gången, men tjock, över 600 sidor. Det här är en USA-skildring som beskriver det USA som ingen i Sverige riktigt vill kännas vid, det konservativa USA nere i Sydstaterna och i Mellanvästern. Gud, vapen, fattigdom, chauvinism, abortmotstånd, intolerans. Hur har detta USA kunnat komma att få ett så stort inflytande inte bara över resten av USA utan över hela världen? Och kommer den glödheta religiositeten någonsin komma att mattas? Och varför har detta USA aldrig riktigt uppmärksammats i Sverige?

Den tredje boken om Sverige och USA, ja mest USA, blir USA:s Mjuka Makt, en bok om hur USA:s har blivit världens enda supermakt, inte genom vapen och krig utan på grund av ett medvetet och mycket aggressivt tillämpande av mjuk media-makt, från Voice of America till Hollywood, till amerikanska böcker, mat, kläder och CNN.

Den fjärde boken slutligen Tio Amerikanska Symboler och beskriver ledande amerikanska symboler som Frihetsgudinnan, Stjärnbaneret och den amerikanska patriotismen, Broadway, Hollywood, Vita Huset, Hamburgaren och den amerikanska snabbmaten, Persondatorn och den amerikanska IT-revolutionen, Jeansen och den amerikanska livsstilen, U-Haul och den amerikanska gör-det-själv kulturen osv.

Hur uppfattar vi själva dessa symboler, dessa amerikanska kulturyttringar, hur har vi vidareutvecklat dom och hur uppfattar amerikanerna själva de här symbolerna?

Fyra böcker om Sverige och USA alltså, böcker som förhoppningsvis kommer att bli skrivna någon gång. Jag har en femte bok också men den tänker jag inte berätta om, för den kanske jag faktiskt kommer att skriva själv framöver.

Det traditionella socialkonservativa amerikanska samhället håller på att förändras. Det går fortfarande med en artritisk snigels fart men det går och två böcker på New York Times bästsäljarlista vittnar om de förändringar som faktiskt är på väg： Jenny Sanford: Staying True och Andrew Young:The Policitian .

Jenny Sanfords bok först, hon är den tokreligiösa försmådda frun till guvernören Mark Sanford som fann sitt livs första och stora kärlek i den argentinska journalisten Maria Belen Chapur.

Maria gav Mark en bok om ekonomi och han gav henne – en bibel. Vad kan man säga? Hade USA varit Frankrike hade det inte varit något mer med det, Maria och Mark hade gift sig och levt lyckliga i alla sina dagar, eller nått sånt. Men det här är USA så Mark höll en presskonferens där han grät och bad om förlåtelse och sen släpade Jenny honom med sig till kyrkan för att få hjälp.

Gud ville tydligen inte hjälpa till så Jenny skilde sig från Mark och har nu skrivit en ge-igen bok som ligger trea på bästsäljarlistorna här i USA.

Susan Toepfer i Wall Street Journal recenserar boken In Her Book “Staying True,” Jenny Sanford Dishes with Dignity

Another telling anecdote in a book filled with “What was she thinking?” revelations has Mark ordering a necklace for Jenny, then insisting she send it back when it arrived, because it didn’t look worth the price. “I am wearing a necklace he didn’t take back,” she said, fingering a chain adorned with seed pearls and green glass, “and matching earrings, too.”

Bolstered by the many e-mails she received offering support and sharing similar stories, Sanford says she thought she could “help women cultivate character and faith” by writing of her experience.

När Jenny talar om “faith” så är det alltså om gud hon talar. Vem vet, hon kanske gifter sig med Göran Hägglund.

Andrew Youngs The Politician handlar om den progressive politikern John Edwards presidentkampanj, i skuggan av vilken han hade en affär med en videojournalist som resulterade i ett barn, allt medan Edwards heroiska fru led av cancer: Book Report: ‘The Politician’ By Andrew Young

As most readers already know, former Sen. Edwards from North Carolina had an affair with Rielle Hunter while his wife, Elizabeth, was battling cancer and he was plotting a path to the White House. When Hunter, a videographer hired by the Edwards campaign, became pregnant, Edwards persuaded longtime “body man” Young to claim he was the father. Young went into hiding with his wife, their three children — and Hunter. Shortly afterwards, the affair was uncovered by the National Enquirer and eventually the mainstream media.

Den här annars rätt slätstrukna historien tog dock nyligen en ny vändning när det visade sig att den heroiska och helgonförklarade Elizabeth Edwards, som själv har skrivit en bok, Resilience, enligt John Heilemann och Mark Halperins i deras bok Game Change, visar sig vara en hysterisk vulgär, paranoid galning: ‘Game Change’ Authors: ‘We Were Shocked’ by Revelations from 2008 Presidential Campaign

Take, for example, the case of Elizabeth Edwards, wife of former senator and Democratic presidential candidate John Edwards, whom the authors say the world saw as “a valiant, determined, heroic everywoman, but the Edwards insiders saw an abusive, intrusive, paranoid, condescending, crazy woman.”

The day after John Edwards’ affair was reported in the National Enquirer, wife Elizabeth, according to the book, became so angry that she ripped her blouse in an airport, exposing herself and telling her husband, “Look at me …”

Heilemann said, “It was a striking variance between her public image and the private reality. It was very much the consensus opinion among everyone in the Edwards organization, even among people who were incredibly sympathetic to Elizabeth had this point of view about her.”

Sex, kärlek, Gud och ohämmad ambition i USA alltså. Inget nytt under solen kanske men det amerikanska samhället måste förr eller senare lära sig att hantera att folk skiljer sig, som nu även John och Elizabeth Edwards har gjort.

Här ligger Sverige med vårt smabobegrepp och Frankrike med sin sofistikerade kultur århundraden före det socialkonservativa USA där det skulle vara helt och totalt omöjligt för Obama att skilja sig och gifta om sig några månader senare med en yngre kvinna vars nakenbilder ligger ute på nätet.

Ge järnet Carla Bruni, vi älskar dig!

Så vill inte gud ha det, i alla fall inte i USA.

Klicka på bilden.

För att citera Wikipedian: HeLa-celler

HeLa-celler är celler som isolerats från en livmoderhalscancer och som används över hela världen vid cellbiologisk, virologisk och molekylärbiologisk forskning. De var de första mänskliga celler från vilka en permanent odödlig cellinje skapats och som förökar sig obegränsat i en cellodling. De har fått sitt namn efter den 31-åriga patient, Henrietta Lacks, från vilken cellerna isolerades år 1951 strax före hennes död.

Bakom de här cellerna ligger ett intressant och tragiskt människoöde: Henrietta Lacks, en afroamerikansk kvinna som aldrig kunde bli likställd med vita amerikaner i 1940-talets USA, men vars celler genom en slump har levt vidare efter hennes död för att ge vetenskapsmän och kvinnor över hela världen de verktyg de behöver för att upptäcka poliovaccinet, uppfinna teknologin kring genetisk kartläggning, lösa olika gåtor kring virussjukdomar och effekten av atombomber på människan.

Om man kunde lägga alla HeLa-celler som har använts för vetenskaplig forskning under de senaste 60 åren i en hög så skulle dom väga 50 miljoner ton!

Nu har den amerikanska vetenskapsjournalisten Rebecca Skloot skrivit en uppmärksammad bok om Henrietta Lacks och hennes HeLa-celler, som snabbt har kommit upp på New York bästsäljarlista.

Lisa Margonelli i New York Times recenserar Rebecca Skloots intressanta bok: Book Review – ‘The Immortal Life of Henrietta Lacks,’ by Rebecca Skloot – Review – NYTimes.com

In ‘The Immortal Life of Henrietta Lacks, ‘ Rebecca Skloot introduces us to the ‘real live woman, ‘ the children who survived her, and the interplay of race, poverty, science and one of the most important medical discoveries of the last 100 years.

Skloot narrates the science lucidly, tracks the racial politics of medicine thoughtfully and tells the Lacks family’s often painful history with grace. She also confronts the spookiness of the cells themselves, intrepidly crossing into the spiritual plane on which the family has come to understand their mother’s continued presence in the world. Science writing is often just about ‘the facts. ‘ Skloot’s book, her first, is far deeper, braver and more wonderful.

Det här är inte bara vetenskapshistoria utan lika mycket amerikansk kulturhistoria och , Rebecca Skloots bok ligger med rätta på New York Times bestsellerlista.

Obama markerar hårdare mot Kina kan man läsa i DN och det går knappast att öppna en amerikansk eller svensk tidning i dessa dagar utan att hitta artiklar om det nya kalla kriget mellan USA och Kina.

Men hur starka är USA och Kina egentligen och hur relevanta kommer dom att bli under de närmaste åren?

Ta USA som nu är så lamslaget att president Obama inte ens kan få sina utnämningar gpdkända av Senaten：Reid Threatens To Bypass Senate With Recess Appointments. Orsaken är den helt otidsenliga amerikanska författningen från 1700-talet som garanterar att en sittande president som saknar en överväldigande majoritet på 60 av 100 senatorer helt enkelt inte kan regera om oppositionspartiet vägrar att kompromissa.

Man skulle tro att politiker och medborgare skulle inse vikten av att slänga ut den uråldriga författningen och ersätta den med en modern dylik, men det är helt omöjligt. Det kommer aldrig att ske.

Boken ovan som jag har bredvid mig här i soffan är orsaken. Det är en nyutkommen bok som handlar om männen bakom den amerikanska revolutionen på 1700-talet. Den är på nära 600 sidor och den behandlar ett ämne som redan har avhandlats i tusentals böcker.

Det publiceras säkert flera hundra volymer om den amerikanska revolutionen och närbesläktade ämne varje år här i USA i en orgie av böcker som aldrig sinar.

Den här strutsmentaliteten är inte hälsosamt, det här är en masspsykos som kommer att störta USA i fördärvet. För den betyder att USA aldrig kommer att kunna modernisera sitt föråldrade statskick och få en effektiv regering som kan ta itu med landets gigantiska problem.

Landets ineffektiva och oerhört dyrbara sjukvårdssystem måste åtgärdas, skolsystemet och infrastrukturen likaså. Men ingenting kan uträttas eftersom regeringen är och förblir lamslagen.

Kina har givetvis inga problem med oppositionsparter. Men som Yang Yao som är Deputy Dean of the National School of Development and the Director of the China Center for Economic Research vid Peking University skriver Foreign Affairs så har man problem som kanske t.o.m. överstiger USA:s The End of the Beijing Consensus. Can China’s model of authoritarian growth surviva?

China’s astronomic growth has left it in a precarious situation, however. Other developing countries have suffered from the so-called middle-income trap — a situation that often arises when a country’s per-capita GDP reaches the range of $3,000 to $8,000, the economy stops growing, income inequality increases, and social conflicts erupt. China has entered this range, and the warning signs of a trap loom large.

Yang Yao skriver vidare att ”godtyckliga markförvärv förekommer fortfarande en del städer, regeringen övervakar Internet, fackföreningar förtrycks och arbetstagare måste arbeta långa pass under osäkra arbetsförhållanden. Kinesiska medborgare kommer inte tiga om dessa överträdelser, och deras missnöje kommer oundvikligen att leda till återkommande protester. Snart kommer någon form av regelrätt politisk reform som ger medborgarna rätten att delta i den politiska processen att bli nödvändig.”

Men precis som USA hellre kommer att gå i döden än att modernisera sin författning så kommer det kinesiska kommunistpartiet att gå under hellre än att ge upp sin makt och införa någon slags demokrati.

Mycket talar därför för att världens båda supermakter kan komma att bli allt mer irrelevanta under de närmaste decennierna.

Den som inte vill modernisera kommer, som Michail Gorbatjov varnade DDRs Erich Honecker, att “Livet straffar självt den som dröjer”

Vad både USA och Kina nu alltmer desperat behöver är Perestrojka och i Kinas fall Glasnost. Och om inte så kommer andra mer snabbfotade länder att ta över.

Obama:s aktioner mot Kina nyligen sker inom parentes inom mycket snäva gränser. Om Obama verkligen skulle vilja reta upp Kina skulle han t.ex. kunna erkänna Taiwan, han skulle kunna möta Taiwans representant i USA eller skicka vicepresident Joe Biden till Taiwan. Men han vet att allt sånt är omöjligt, så han nöjer sig med allmänna klagomål, litet vapenförsäljning och symboliska gester som att träffa Dalai Lama.

Axplock från den nordiska pressen:

DN.se , hd.se ,
Dagbladet.no, digi.no:

Klicka på boken.

När jag var en liten pilt och satt på golvet och läste Herbert Giles gamla kinesisk-engelska lexikon så var boken nästan lika stor som Gustav Vasas gamla bibel.

Det var ingenting man tog med sig ut i stadsparken i Uppsala om man ville sitta på gräset och hångla på kinesiska med Christina inte.

När jag nu sitter med Oxford Oxford University Press fina Oxford Chinese Desk Dictionary i handen så är boken visserligen betydligt mindre, men ändå knappast nånting man tar med sig ut om man inte har en medelstor ryggsäck.

Men nu kommer den nya teknologin för idag kan man ladda ner såna här lexikon direkt i mobilen och det är en stor sak.

För jag kan redan tala med min Google Nexus One och t.ex. få googles webläsare att visa New York Times utan att behöva knappa in en enda bokstav.

Det här kommer att bli en stor sak för alla språkintresserade, en riktig killer app, synd bara att Christina försvann för många år sen.

SAOL skulle t.ex. passa perfekt på en Nexus One.

Klicka på bilden.

USA är frihetens förlovade land, så långt är vi alla överens. Men ett samhälle kan inte överleva om medborgarna inte har några gemensamma kontaktytor, om vi inte axlar en viss plikt för samhället och ett engagemang för våra medmänniskor. Vad Socialdemokraterna brukade kalla solidaritet.

Så var det en gång här i USA men den tiden är för länge sen förbi. Idag är det den ohämmade hyperindividualismen som gäller och om det betyder att samhället runt omkring oss förfaller så är det inte mitt problem så länge skatterna sänks.

Den ohäammde individualismen här i USA håller på att skjuta hela nationen i sank och en som har uppmärksammat problemet och fångat upp det i en viktig bok är Engelsmannen Tristram Riley-Smith som tillbringade tre år på den brittiskai Washington och som nu jobbar i Whitehall.

Economist recenserar Riley-Smiths viktiga bok：The state of America: An anthropologist on the run | The Economist

In his darkest moments Mr Riley-Smith perceives America as ‘Hobbesville USA ‘, a lawless place where liberty has degenerated into licence, setting man against man in a Hobbesian dystopia. At other times he imagines America as Hobbiton in J.R. Tolkien’s fictional shire, whose denizens maintain a voluntary, ordered society where the sense of fellowship is strong and where government is small. ‘There is ‘, he admits, ‘a piece of Hobbiton meshed into all but the most dysfunctional communities of the USA, not least in the suburbs that harbour the bulk of the nation’s population.

Jag är övertygad om att Riley-Smith har rätt och jag tror att det antagligen är för sent för USA att få skutan på rätt köl, i varje fall inte utan en gigantisk kris likt den under Andra Världskriget när alla amerikaner gick samman för att bekämpa en gemensam fiende.

Då är det troligare att man tillsammans kommer att fotsätta att sänka skatterna och montera ner hela samhället, allt medan de rika blir rikare och fattigdomen sprider sig och USA långsamt sjunker ner på sjöbotten likt en gammal Atlantångare, med bara de översta däcken synliga, fyllda med festande miljardärer, medan Kina, resten av BRIC-länderna plus EU tar över ansvaret för världen.

Det här är en viktig bok om ett oerhört viktigt problem som inte verkar ha uppmärksammats i Sverige, En bok som jag själv kommer att läsa så fort jag får tag på den.

＜a href=”http://www.elizabethgilbert.com/”>

Klicka på boken

I ett så gigantiskt land som USA så finns det givetvis mängder med olika slags kvinnor.

Å ena sidan har vi fanatiskt religiösa kvinnor inom den Kristna Högern som Jenny Sanford som var gift med
South Carolinas guvernör och som utan vidare skulle kunna smälta in i de mer religiösa samhällsskikten i Iran eller Saudi Arabien.

Å andra sidan har vi vulgära hemmafruar, som en av våra grannar, som enbart lever för att shoppa. Karikatyrer kanske, men de existerar i stora mängder.

Mest intressant från svensk horisont är givetvis de intelligenta, upplysta och progressiva kvinnor som man lika gärna skulle kunna träffa på en gata på Söder eller i Paris eller Barcelona.

En av dessa, den 40:åriga Elizabeth Gibert, är definitivt värd närmare bekantskap. Kanske något av en amerikansk version av Kajsa Ingemarsson.

Elizabeth Gilbert är mest känd för två romaner, och Don Iattin i San Francisco Chronicle recenserar hennes första storsäljare som kom ut 2006: Eat, Pray, Love: One Woman’s Search for Everything Across Italy, India and Indonesia

Gilbert's book is her version of her adventures during a yearlong pilgrimage to Italy, India and Indonesia. She decides in advance that Italy represents pleasure, India stands for prayer and Indonesia is all about love. She will spend four months in each nation and discover a new balance between worldly pleasure and spiritual devotion.

She leaves after a messy divorce that left her depressed and paralyzed with guilt, so she decides to remain chaste through her journey of self-discovery.

Klicka på boken.

Bara det faktum att Gilbert lämnade sin man och sen stack utomlands gör henne intressant i detta konservativa och nationalistiska land. Att hon sen förvandlade sina erfarenheter till en storsäljare har gjort henne allmänt känd i hela USA.

Gilberts nästa bok blev Committed: A Skeptic Makes Peace With Marriage också den med internationell bakgrund.

Motoko Rich i New York Times recenserar boken: Eat, Pray, Love. Then What? If You’re Elizabeth Gilbert, You Get Married. – NYTimes.com

Titled ‘Committed: A Skeptic Makes Peace With Marriage, ‘ the book is a memoir of a tumultuous year that came 18 months after ‘Eat, Pray, Love ‘ leaves off, as well as a meditation on wedlock. Ms. Gilbert, 40, said the book, which recounts how she came to marry the Brazilian-born Australian lover she met in Indonesia in ‘Eat, Pray, Love, ‘ was not just a straightforward memoir of what happened and how she felt about it.

Gilberts sista bok har kanske inte riktigt fått lika bra recensioner som Eat, Pray, Love men båda är läsvärda.

Kvinnornas ställning i USA är helt annan än den i Sverige. Här saknas jämställdhetslagar som föräldraledighet, VAB och längre semestrar och det är osannolikt att USA någonsin kommer att få sån lagstiftning.

Däremot har kvinnorna kommit oerhört långt sen feminismens storhetstid på 1960-talet, som f.ö. lade grunden till den moderna svenska feminismen.

Läs Elizabeth Gilbert, hon skriver rappt och hon ger en bra insyn hur en intelligent och upplyst kvinna ser på sitt liv i dagens USA – och i världen utanför.

Technorati Tags: Böcker i USA, Bokläsning i USA, Books in the United States, US books, USA Books, Bokhandlar i USA; eböcker i USA, , Amazan, Eböcker i USA, Elizabeth Gilbert, ‘Committed: A Skeptic Makes Peace With Marriage, Eat Pray Love, Chic Lit i USA

Svenska bloggar om: Böcker i USA, Bokläsning i USA, Books in the United States, US books, USA Books, Bokhandlar i USA; eböcker i USA, , Amazan, Eböcker i USA, Elizabeth Gilbert, ‘Committed: A Skeptic Makes Peace With Marriage, Eat Pray Love, Chic Lit i USA

Klicka på boken.

När Olof Palme mördades
på öppen gata i Stockholm 1986 saknade spaningsledningen under den helt
oprofessionella Hans Holmer de rutiner som med stor säkerhet hade kunnat
leda till att mördaren gripits.

Idag är det annorlunda och polisen följer alltid stenhårt de rutiner som ingår i den mordbibeln. Det var så man kunde lösa morden på Anna Lindh och Carolin Stenvall.

Metoden att använda väldokumenterade rutiner, som ofta kallas Best practice eller benchmarking, existerar också inom datavärlden och nu även inom medicinen.

Idén är mycket enkel men samtidigt väldigt effektiv och skall ha börjat på NASA under uppskjutningen av astronauterna när man steg för steg måste utföra hundratals manuella åtgärder. Den enda möjligheten att inte missa något steg var att ge astronauterna långa listor som de fick följa och sen pricka av det ena steget efter det andra.

Robin Marantz Henig i New York Times recenserar den amerikanske läkaren Atul Gawandes bästsäljare The Checklist Manifesto: How to Get Things Right som bl.a. har varit Amazon Best Book of the Month i december 2009 och som har legat på bestsellerlistorna här i USA.

Boken beskriver hur Peter Pronovost, en läkare på Johns Hopkins-sjukhuset utanför Washington lyckades få ner antalet infektioner och misslyckade diagnoser genom att tvinga läkarna att följa en enkel lista på fem steg för patienter med en viss slags infektioner. Till sin förvåning fann Dr. Pronovost att antalet infektioner och t.o.m. dödsfall minskade när läkarna inte längre slentrianmässigt kunde hoppa över ett viktigt steg som att tvätta händerna.

Books of The Times – Hospital How-To Guide – Atul Gawande’s ˜Checklist Manifesto’ – Review – NYTimes.com

But Dr. Pronovost knew that about one-third of the time doctors were skipping at least one of these critical steps. What would happen if they never skipped any? He gave the five-point checklist to the nurses in the I.C.U. and, with the encouragement of hospital administrators, told them to check off each item when a doctor inserted a central line ‘ and to call out any doctor who was cutting corners. As Dr. Gawande relates it, ‘The new rule made it clear: if doctors didn’t follow every step, the nurses would have backup from the administration to intervene. ‘

I mitt eget arbete på datacentra här i Silicon Valley använder man liknande listor. Det är tex. inte alls ovanligt att man glömmer bort att uppdatera ett BIOS på en server eller att sätta NIC-kortet till Full Duplex för Internet-uppkopplingen och sen får problem under driften.

Det här är en mycket läsvärd bok som man dessutom kan lära sig mycket praktiskt av.

Leif Jennekvists utmärkta bok om mordet på Anna Lindh ger en bra inblick i hur polisen använder sig av list-metodiken.

Klicka på boken.

För den som tycker om att pussas men inte vet hur man gör så kommer Villet Blue, som skriver om sex i San Francisco Chronicle, med boken Seal It with a Kiss: Tips, Tricks, and Techniques for Delivering the Knockout Kiss,

Vilolet Blue med skjutvapen.

Så här skriver Violet om boken, som snart kommer att översättas till ryska：

I’m thrilled to officially announce that my newest book is out, one that I wrote — Seal It With A Kiss: Tips, Tricks and Techniques for Delivering the Knockout Kiss (Amazon link). I only write one or two books a year (rather than the anthologies I edit like Best Women’s Erotica or Sweet Love, which average two a year). It’s a very, very complete guide to kissing and being kissed, and I’m extremely proud of it. It’s also totally adorable and funny, and has cute illustrations. What’s more, I’m ecstatic to brag that after being out for three weeks, the book is so loved already that the deal has already been inked for its first translation — Russian!

Bra bok att ha för den som vill öva inför Alla Hjärtans Dag och den annalkande våren (i alla fall här i Silicon Valley).

Den bästa boken om den senaste amerikanska presidentkampanjen är utan tvekan David Plouffes redan klassiska The Audacity to Win: The Inside Story and Lessons of Barack Obama’s Historic Victory. Plouffe var Obamas kampanjchef och det var han och ingen annan som vann, så den boken kommer att ha bestående värde.

Nu kommer två journalister, John Heilemann på New York Magazine och Mark Halperin på Time Magazine med ännu en bok om det historiska presidentvalet: GAME CHANGE. Obama and the Clintons, McCain and Palin, and the Race of a Lifetime.

Det är en bok fylld med smaskiga detaljer om en grupp rena galningar på väg till Vita Huset. Ragatan, egentligen är kanske “satkärring” ett mer passande ord, Hillary Clinton och hennes sexmissbrukande man Bill, den argsinte och okunnige John McCain och hans lika argsinta troféhustru Cindy och förvånansvärt nog, ett par som ingen hittills har anat att det var något större fel på, John Edwards och hans svårt sjuka fru Elizabeth, som i boken förvånansvärt nog framstår som en ragata i klass med super-ragatan Hillary Clinton, som har beskrivits av Ronald Kessler： avslöjanden om Hillary Clinton i Vita Huset .

Jacob Heilbrunn recenserar boken i New York Times Election Confidential

John Edwards, the third leading contender, pulled off the feat of eclipsing the former president by embarking upon a clandestine affair with Rielle Hunter, a producer of Web videos …Heilemann and Halperin attribute the implosion of Edwards’s campaign in part to the screaming matches he had with his wife, Elizabeth, whose cancer had been diagnosed in November 2004. She too was a difficult case, deeply admired for her valiant response to her illness, but to campaign insiders “an abusive, intrusive, paranoid, condescending crazy woman.” Not that her husband was any better. The authors depict him as a delusional megalomaniac.

Heilemann and Halperin are no less unsparing of the McCains, another warring couple:

Den ende i boken som inte verkar ha djuprotade personlighetsproblem är Barack Obama.

Det är märkligt hur låg kvalitet det är på USA:s toppolitiker. Få har varit utomlands, många av dom har inte ens varit insatta i eller intresserade av politik. McCain t.ex. framstår i boken som helt och totalt ointresserad av ekonomi!

Det märkliga med det här valet var att paret Clinton som alltid talade om hur lång erfarenhet de hade av politik på toppnivå, inte hade den minsta aning om de mest elementära fakta om primärvalen och livsviktiga detaljer som delegater och superdelegater. Sånt hade alltid skötts av andra och nu var de så säkra på segern att de inte brydde sig om att skaffa sig förstklassiga rådgivare som vågade säga emot.

Tragedin ligger i att den enda normale kandidaten, den högt begåvade Barack Obama, skulle överge alla löften han avgav om förnyelse och förändringar och istället återgå till samma gamla trötta och ineffektiva politik som Clinton och McCain förespråkade.

Demokraterna kan mycket väl komma att förlora sin filibustersäkra majoritet på 60 röster i Senaten redan nu på tisdag, vilket skulle bli ett historiskt nedelar gör Obama. Resten av hans presidentperiod kommer i så fall att bli helt ineffektiv och istället dominerad av de allt mer segervissa republikanerna.

Den här boken har redan tidigare recenserats av New York Times Michiko Kakutani In ‘Game Change,’ Insight on the 2008 Campaign.

Den svenska deckarvurmen är svår att förklara, när började den, varför har den hållet i sig så länge? Jag minns hur mina föräldrar och deras vänner – och fiender – läste tonvis med nyköpta deckare i vilstolar på den mygginfesterade gräsplanen utanför sommarstugan vid Galvsjön uppe i Hälsingland.

Svenska deckare är populärare än någonsin här i USA och Laura Miller skriver i Wall Street Journal om orsakerna： Stieg Larsson, Henning Mankell and More Scandinavian Crime Fiction | By Laura Miller – WSJ.com

Almost all Nordic crime novels are procedurals, a genre that focuses on the often monotonous, day-to-day details of police work. … It means Mr. Larsson’s investigative journalist Mikael Blomkvist scrutinizing the negatives of hundreds of archival newspaper photos, trying to pinpoint the exact moment, 30 years earlier, when a young woman saw something dreadful across a crowded street. …. Americans make procedurals too, but we prefer to trick them out in sexy technology (as seen in the TV series “CSI” and its countless spinoffs and imitators)

Orsaken till att USA inte har producerat mer än en bråkdel av de svenska deckarna i procent till befolkningen kan bero på att inställningen till polisen och det egna samhället här i landet är betydligt mer vördsam än i det självkritiska Sverige. Det är svårt att tänka sig en så brutal kritik av det amerikanska samhället som den som målades upp av Sverige i Sjöwall och Wahlöös böcker redan på 1970-talet.

Och amerikanska deckare skall, som Laura Miller skriver, innehålla biljakter, personkarikatyrer, sex och givetvis vapenvåld. Dvs, själva genren tas inte på allvar här i USA. Givetvis finns det undantag som Tony Hillerman.

Skandinaviska deckare har nu alltså bli storsäljare på den amerikanska deckarmarknaden, en trend som började med Sjöwall och Wahlöö och sen har fortsatt av bara farten Själv läser jag inte deckarförfattare utom en, Leif G W Persson.

En hypotes: orsaken till att Thomas Bodström är så pigg på att flytta till USA är för att han hoppas kunna tjäna storkovan på amerikanske versioner av hans deckare. Vilket väl är honom väl unnat.

De flest böcker som skrivs om USA är ungefär lika spännande och förutsägbara som telefonkatalogen.

Problemet är att USA har samma grundmurade ställning i den svenska folksjälen som Svenska Kyrkan hade för 100 år sen. Så det enda som folk vill läsa är panegyriska hyllningar till “det stora landet i väster”.

Ronald Kessler, en konservativ amerikansk författare, har lyckats där de flesta andra har misslyckats. Han har skrivit en fantastiskt underhållande skvallerbok om innevånarna i Vita Huset från Kennedy fram till Obama, baserad på auktoriserade intervjuer med de secret service-agenter som vaktar presidenten i Vita Huset.

Det märklig är att han, som James Bamford skriver i Washington Post, har gjort det med chefen för Secret Services godkännande The Secret Service Spills Its Secrets.

Jag har sträckläst de här boken, som är på 273 sidor och som måste läsas av alla som är intresserade av att veta hur det går till bakom förlåten i Vita Huset.

President Obama, som trots sina försäkringar om att han har slutat röka, fortsätter att bolma, vaktas ständigt av 300 agenter, medan vicepresident Biden får nöja sig med 150. När Obama ger sig ut från Vita Huset i sin bepansrade limousine så ligger det krypskyttar på Vita Husets tak redo att skjuta ihjäl turister och andra förbipasserande som uppträder hotande på trottoaren utanför.

En person som alla secret serviceagenterna avskyr som pesten är Hillary Clinton, som framstår som en emotionellt instabil satkärring av högsta graden. De berättar på sid. 146 i boken om vad som hände när Barbara Bush ringde upp Christopher B. Emory, en betjänt i Vita Huset, för att be honom om hjälp med sin bärbara dator.

Det här var efter det att paret George H Bush hade lämnat Vita Huset och paret Clinton hade flyttat in. Emory försökte hjälpa fru Bush. Clinton fick reda på det, gick i taket och Emory fick sparken.

När paret Clinton flyttade in i Vita Huset upptäckte Hillary en elektriker som fortfarande höll på att installera en glödlampa trots att Hillary hade beordrat att alla reparationer redan skulle vara klara.

Så hon började skrika och skälla på den stackars elektrikern som stod uppklättrad på en stege.

På besök på en agrikulturell 4H-klubb i New York (sid 170) upptäcker Hillary att besökarna inte är många och fina nog och börjar skrika och svära. En emotionellt instabil satkärring av första rangen. En kärring som tydligen alltid ger sig på de svagaste i sin omgivning.

Al Gore är en annan person som secret service agenterna inte tyckte om.

På sid. 145 kan vi läsa om hur Bill Clinton, som var allmänt omtyckt, lät Air Force One sitta på Los Angeles-flygplatsen i en hel timme, så att inga plan tilläts starta eller landa, bara så att Clinton skulle få håret klippt, för $500!

Att tiotusentals flygresenärer fick sitta och vänta och missa sina plan var ingenting som Bill Clinton brydde sig om.

Sex i Vita Huset: Bill Clinton, Jack Kennedy men också Nixons vicepresident Spiro Agnew som dessutom tog mutor.

Laura Bush, den kristne fanatikern George W Bushs fru får däremot mycket bra kritik, liksom Michelle Obama.

Det här är en trivial men samtidigt viktig bok som ger oss en fascinerande glimt bakom draperierna i Vita Huset.

Länkar：　Vita Huset

Axplock från den nordiska pressen:

SvD , Dagen.se, Dagen.se

Klicka på bilden.

Jag har redan skrivit om Guardian-journalisten Martin Jacques’ provocerande bok When China Rulers The World. The End of the Western World and the Birth of a New Global Order: Kommer Kina att ersätta supermakten USA? Martin Jacques: When China Rules The World

Nu kommer New York Times med an andra recension av Martin Jacques bok, vilket visar hur allvarligt man ser på boken i USA.

Första gången var det New York Times stjärnrecensen Michiko Kakutani som recenserade boken , nu är det Joseph Kahn, f.d. byråchef i Beijing för The Times och nu vice utrikesredaktör på samma tidning som håller i pennan.

Operahuset i Beijing.

Så hur troligt är det att Kina kommer att ersätta USA som världens nya supermakt? För dom av oss som har levt i Kina några år så är det klart att Kina representerar att utomordentligt stort ekonomiskt men också ideologiskt och kulturellt hot mot USA för att inte tala om EU.

Till skillnad från USA så är Kina homogent och rationellt, något som ger landet ett enormt försprång före USA. Abortstriden som håller på att slita sönder USA är ett bra exempel. När jag bodde i Taiwan för några decennier sen så fick vi regelbundet besök av amerikanskt högerslödder som frågade med hotfull blick, “nå hur är det, Taiwan har väl abortförbud?”

Visst, svarade vi sanningsenligt, och högerfolket brimmade över med stora leenden. Sen kom progressiva amerikaner och ställde motsatt fråga och vi svarare på samma sätt, javisst, abort är tillåtet.

Vilket är typiskt Kinesiskt. Abort var då förbjudet men lagen efterföljdes inte, så alla fick som de ville.

Olympiska Stadion i Beijing

Medan USA kommer att fortsätta att vara oförmöget att lösa sina egna problem eftersom man saknar den politiska viljan, så kommer Kina att betydligt större förutsättningar för att föra fram mönsterlösningar som sen anammas av andra länder. Kina kommer heller inte att som USA föra ett oändligt Krig mot Terrorismen världen över.

Joseph Kahn recenserar Martin Jacques’ bok i New York Times：Waking Dragon :

“The mainstream Western attitude has held that, in its fundamentals, the world will be relatively little changed by China’s rise,” he writes. Rather, he says, “the rise of China will change the world in the most profound ways.”

Unlike Britain, the United States or Germany at various times during the past 200 years, China is not emerging on the world stage as a new, powerful nation-state. It is, instead, as one Chinese writer put it, regaining “lost international status,” becoming the first ancient civilization to re-emerge and reclaim its position as a dominant power.

Nu brottas Kina givetvis också med gigantiska problem. Landet är genomsyrat av korruption från topp till botten, kulturen gynnar inte den entreprenörsanda som är så typisk för USA och kommunistpartiet har redan visat att man inte tänker tolerera ett fritt Internet.

Martin Jacques tes är att Kina inte kommer att kopiera den amerikanska modellen utan redan har sin egen modell. Men i den kinesiska modellen ingår också´regelbundna uppror mot centralregeringen. Boxarupproret år 1900 följdes av komunistupproret och nu senast av uppror i Tibet och Turkestan. Och för 20 år sen inträffade som bekant ett stort uppror mitt i Beijing.

Det viktigaste med Kina är alltså att det kinesiska samhället inte kommer att charmas av och imitera den amerikanska modellen. Man har redan sin egen modell, sin egen kultur som har ett par tusen år på nacken (dock inte 5000 år som kineserna alltid vill få utlänningar att tro),

Det betyder att Hollywood och Wall Street inte kommer att kunna lägga Kina för sina fötter på samma sätt som man har gjort i Europa.

Det betyder också att engelskan kommer att få konkurrens av kinesiskan, liksom den redan har fått av spanskan.

Även om USA givetvis kommer att finnas kvar är dess hegemoni nu på upphällningen. Om världen kommer att bli bättre eller sämre med ett antal supermakter återstår att se.

Hur kritisk man än må vara mot den amerikanska modellen så är den kinesiska knappast bättre.

Chapter 1: The Changing of the Guard

Klicka på bilden.

Sida ur Joe Sacco: Footnotes in Gaza

I många år var Folkpartiets Cecilia Wikström Folkpartiets talesman för Mellanöstern.

Hennes engagemang för Israel och dess kolonialpolitik var så intensivt att hon, när Lars Drake dristade sig till att kritisera Israel, i glödhett raseri skrev ett nu historisk inlägg Lars Drake bedriver grotesk agitation där hon bl.a. skrev att

Det är stötande att Lars Drake på 66-årsdagen av Kristallnatten demoniserar Israel, världens enda judiska nation, framsprungen ur ruinerna efter andra världskriget och Förintelsen.

Samtidigt slungar han ur sig en kaskad av okväden och osaklig kritik mot folkpartiet som jag gärna vill bemöta.

Under alla sina år som Folkpartiets expert på Mellanöstern så såg Cecilia Wikström aldrig Israels politik i de ockuperade områdena som något annat än positivt för det ockuperade palestinska folket. Ett folk som, trots att det var helt omöjligt att få henne att tro det, faktiskt inte hade någonting med Kristallnatten eller Förintelsen att göra.

Palestinierna har sin egen djupt tragiska historia, med sitt eget förlorade land och så länge som vi vägrar ett sätta oss in i den så kommer det aldrig att bli fred i Mellanöstern.

En författare som har gjort det är den prisbelönte tecknaren och reportern Joe Sacco vars bok om de israeliska massakrerna i Khan Younis och Rafah i Gaza den 3:e och 12:e november 1956 Footnotes in Gaza har fått mycket bra kritik i självaste New York Times.

Sacco har intevjuat överlevande och i sina teckningar återskapat de två byarna Khan Younis och Rafah och 1950-talets Gaza, en kulturgärning m.a.o.

Patrrick Cockburn i New York Times recenserar JoeSaccos bok Book Review – ‘Footnotes in Gaza,’ Written and Illustrated by Joe Sacco – Review – NYTimes.com

Sida ur Joe Sacco: Footnotes in Gaza

His subject in this case is two massacres that happened more than half a century ago, stirred up little international attention and were forgotten outside the immediate circle of the victims. The killings took place during the Suez crisis of 1956, when the Israeli Army swept into the Gaza Strip, the great majority of whose inhabitants were Palestinian refugees. According to figures from the United Nations, 275 Palestinians were killed in the town of Khan Younis at the southern end of the strip on Nov. 3, and 111 died in Rafah, a few miles away on the Egyptian border, during a Nov. 12 operation by Israeli troops.

Orsaken till att den här boken är så viktig är att det här är levande historia för Palestinierna, en historia som människor som Cecilia Wikström aldrig någonsin ens hade hört talas om.

Sida ur Joe Sacco: Footnotes in Gaza

Det är djupt tragiskt att vi i det upplysta Sverige ännu inte kan förstå att de ockuperade blattarna i Mellanöstern faktiskt har sin egen historia som vi måste respektera och förstå.

Joe Saccos bok bör läsas av alla som är intresserade av Mellanösterns historia och som vill sätta sig in i Palestiniernas djupt tragiska historia.

2009 var ebokens och smartphonens år här i USA.

Ebokmarknaden kommer att se helt annorlunda ut än dagens bokmarknad. Böckerna kommer att bli mycket billigare men som det ser ut idag kommer vi samtidigt antagligen att förlora äganderätten till boken, som förlagen om de vill kan radera från vår läspatta. Något som Amazon visade för ett tag sen.

Det interna bokformaten kommer antagligen att bli låst för att förhindra att vi kopierar böckerna och myndigheterna kommer att veta precis vad vi läser.

Samtidigt kommer vi att få en omfattande fildelningsmarknad på böcker, något som f.ö. redan existerar fastän förlagen inte vill kännas vid det.

Sofia Curman skriver i Dagens Nyheter om läsplattor och eböcker i Sverige idag: Tid för e-boken? – DN.se

Bara omkring 2000 svenska titlar finns tillgängliga och man talar ännu om hundratals sålda e-böcker i månaden, inte tusentals som man spådde i början av decenniet. Och än så länge är det skralt med läsplattor på den svenska marknaden.

Läsplattorna kommer att göra boken mer flexibel. Vi kommer att kunna ändra på fontstorleken och läsa recensioner och chatta med andra läsare. Vi bör också på sikt kunna få möjlighet att ändra på texten och att t.ex. lägga till vår egen talversion.

Jag läser en del ryska klassisker på ryska i ebokformat från den fantastiska ryska sajten lib .ru och där tycker jag om att själv illustrera böckerna med bilder från webben och lägga till mina egna noter och sen skapa mina egna PDF-versioner.

Det kommer alltså att bli möjligt att göra mashups av eböckerna. Inte bara för att lägga till bilder utan också för att förändra texten för den som vill. Ett enkelt exempel är att rätta felaktigheter genom att lägga till fotnoter som man alltid har gjort i det klassiska Kina eller som läsare gör på wikin. Kanske framtidens bok mer kommer att likna en wiki med flera författare än en gammaldags bok med endast en författare?

Ett är säkert, eboken kommer att förändra samhället på ett fundamentalt sätt.

Samtidigt kommer ebokmarknaden att likna den mobila webben. Den som kontrollerar den s.k. programbutiken, där eböckerna kommer ett säljas, vinner.

Så svenska förlag måste snabbt som den ta fram en eller flera väldesignade svenska programbutiker kopplade till en eller flera svenska ebokläsare.

Och det måste komma inom de närmaste månaderna.

Klicka på massförstörelsevapnet.

Julen är här men det är också din elake granne; han stövelfetischisten som är uppe hela natten och spelar finsk dansmusik från 1930-talet och har ett enormt lager med flera tusen surströmmingsburkar i källaren som hotar att explodera att spränga hela huset i luften.

Något måste göras. Lösningen är närmare än du tror, små miniatyriserade massförstörelsevapen som du kan bygga på några minuter av material du antagligen redan har hemma.

John Austin har skrivit boken som kommer att rädda Julhelgen.

Tom Conlon skriver om John Austins tidsenliga bok Mini Weapons of Mass Destruction: Build Implements of Spitball Warfare :

The lunchtime fridge-raider. The stapler crook. The golden parachuter. Cubicle farms are full of enemy combatants begging to be taken out. Your guide: toy designer John Austin, who spent years miniaturizing firepower for G.I. Joe and Star Wars figurines. In MiniWeapons of Mass Destruction, he describes how to cobble together a small-scale arsenal from supply-closet goodies. Here are a few of his favorite workplace munitions (deploy with caution). Ready, aim … avenge!

Som president Obama själv har sagt, man måste föra krig för att få fred, och med de här vapnen kan du föra hur mycket krig mot hur många av dina grannar som helst.

Klicka på boken som du kan ladda ner.

Jim Gray som försvann i sin båt vid Farallonöarna utanför San Francisco för tre år sen var en av sin generations giganter inom datavetenskapen.

En av hans insikter var att om man kan göra vetenskaplig och annan data allmänt tillgänglig på webben så kan man sen använda billiga datorer som dom som ligger i de väldiga datormolen för att utföra komplexa analyser som kan hitta samband som vetenskapsmännen inte kan hitta på annat sätt.

Det här är i sanning ett paradigmskifte som bl.a. Obama-regeringen har varit snabb att omfamna.

John Markoff i new York Times recenserar boken A Deluge of Data Shapes a New Era in Computing :

The goal, Dr. Gray insisted, was not to have the biggest, fastest single computer, but rather “to have a world in which all of the science literature is online, all of the science data is online, and they interoperate with each other.” He was instrumental in making this a reality, particularly for astronomy, for which he helped build vast databases that wove much of the world’s data into interconnected repositories that have created, in effect, a worldwide telescope.

Man kan säga det här på ett litet annan sätt. Vi människor är bra på att analysera små mängder data men våra hjärnor är inte utvecklade för att processa de gigantiska datamängder som väller fram från dagens IT- och teknologisamhälle.

Så vi måste använda gigantiska datornätverk som dom som Jim Grey förespråkade.

Och som, får vi hoppas, kommer att bidra till att skapa ett globalt samhälle där vi kommer att börja lösa de stora problemen genom att samarbete över gränserna.

Fourth Paradigm är en mycket viktig bok som vi kan ladda ner på den här länken.

Det här är en variant av Analytics som jag har skrivit om här

Klicka på bilden.

Vi känner sociala nätverk från FaceBook och LinkedIn, men kan dom också användas för fördjupa demokratin genom att öppna upp slutna byråkratier och därmed avlägsna vad som allmänt går under benämningen single point of failure? Dvs att en liten grupp byråkrater utan insyn kan fatta beslut som påverkar befolkningen och som ofta inte bara kan strida mot sunt förnuft utan också mot lagen?

Som Sokrates skall ha sagt, Quis custodiet ipsos custodes，vem vaktar vakterna?

Beth Noveck har startat ett socialt nätverk för att ge experter från utanför USA:s mäktiga patentbyråkrati insyn och delaktighet i patentprocessen. I dagens kunskapsbaserade samhälle har de flesta medborgare kunskaper som skulle kunna hjälpa byråkrater att fatta bättre beslut och kanske t.o.m. avlasta och strömlinjeforma deras arbete.

Resultatet är Peer-to-Patent som för första gången öppnar patentprocessen till insyn.

Beth Simone Noveck är vice teknologichef för President Obamas Open Government Initiative i Office of Science and Technology Policy. Hon har skrivit en mycket intressant och till skillnad från de flesta böcker som skrivs om sociala nätverk och Web 2.0-teknologin, mycket seriös bok om hur hon har använt sociala nätverk för att demokratisera den amerikanska patentprocessen.

Beth Noveck

Här är information om boken som har publicerats på den liberala Brookings Institution press:
skriver i Wiki Government How Technology Can Make Government Better, Democracy Stronger, and Citizens More Powerful :

Beth Simone Noveck draws on her experience in creating Peer-to-Patent, the federal government’s first social networking initiative, to show how technology can connect the expertise of the many to the power of the few. In the process, she reveals what it takes to innovate in government.

… Patent examiners have traditionally worked in secret, cut off from essential information and racing against the clock to rule on lengthy, technical claims. Peer-to-Patent broke this mold by creating online networks of self-selecting citizen experts and channeling their knowledge and enthusiasm into forms that patent examiners can easily use.

Jag har just börjat läsa boken som är mycket grundlig och oerhört intressant. Även om de flesta kanske inte är speciellt intresserad av patentprocessen så är det Peer-to-Patent projektet att betrakta som en beta-test för andra liknande projekt i andra delar av den väldiga amerikanska byråkratin.

Jag har redan skrivit om Data.gov som ger helt vanliga amerikaner tillgång till regeringsdata som de själva kan stöta och blöta hur de vill. Ett annat likadant projekt är Datasf.org i San Francisco.

Förhoppningsvis kommer den här boken att uppmärksammas i Sverige som ligger långt efter USA på det här området.

Klicka på bruden.

USA håller långsamt men säkert på att få upp ögonen på att man måste banta ner på sin glupska energislukande livsstil. T.o.m. bilföretagen i Detroit, de stora skurkarna i det här dramat, har börjat bygga bilar som inte längre är stora som stridsvagnar.

Solenergi och hybridbilar blir allt populärare här i Silicon Valley och i veckan í ett tecken på att USA också håller på att bli en gnutta mer energimedvetet, så såg jag den här boken litet udda boken i en bokhandel.

Trots att USA:s brudar nu kanske blir gröna så behövs givetvis mycket mer. Delstaten Kalifornien har sin egen hemsida om den globala uppvärmingen och Kalifornien har nyligen gått ut med regler för energisnåla platt-tvn.

Mer detaljer om Kaliforniens gröna politik finns på delstatens energidepartements hemsida.

Däremot kommer det att ta decennier innan man kan få sprutt på kommunaltrafiken och minska den groteska biltrafiken i Silicon Valley.

Men under tiden blir brudarna alltså gröna. Ett bra första steg mot ett litet mer energisnålt USA.

Klicka på boken.

För några månader sedan blev Flash Trading känt för allmänheten. Kunder beväpnade med supersnabba datorer kan utföra köp och sälj-order så snabbt som på 30 millisekunder. Med ett så litet försprång kan handlarna utföra statistisk analys av förändrade marknads-och handelsvillkor före den publika marknaden och tjäna miljardbelopp.

Statistisk analys av väldiga datamängder finns överallt på webben idag. Google har sin MapReduce-algoritm som vem som helst kan använda på Amazons EC2 tack vare den öppna kodversionen Hadoop.

Men analytics, för att använda den engelska termen, jag tror inte att det finns något svenskt uttryck än, används också inom Pentagon och inom vårt eget FRA med mjukvara från Silicon Valleys Narus för att massavlyssna svenska folket i jakten på förmenta säkerhetsrisker.

Analytics är en del av ett större begrepp, data mining eller Informationsutvinning som det heter på svenska, och analytics blir allt viktigare allteftersom mer och mer data digitaliseras.

Thomas Davenport och Jeanne Harris har skrivit en viktig bok om analytics：, “>Competing on Analytics: The New Science of Winning som är en sån där måste-läsa bok för alla som är intresserade av hur det framtida samhället kommer att utvecklas, och hur företag och inte minst myndigheter kommer att använda analytics i alltmer sofistikerade former.

Den tiden är redan här datorer kan fatta rationella beslut som vi människor inte själva kan fatta för att vi inte kan analysera de enorma datamängder som ingår i problemet. Och efter FRA och Wall Street kommer analytics att få ständigt nya användningsområden.

Ett trivialt exempel är var man skall stationera poliser i relation till var brott begås. Genom att analysera brottstrender och var och när brott utförs kan man öka polisens effektivitet.

Jag har just pratat med en expert på det här området som rekommenderade den här boken. Värd att läsa m.a.o.

Klicka på boken.

Vad är det som gör att det är så svårt för de muslimska länderna i Mellanöstern att modernisera? Precis som Kina, Japan och Korea har de en lång lärdomskultur utan vars hjälp Europa skulle se helt annorlunda ut än det gör idag. Så varför har de muslimska länderna i Mellanöstern inte kunnat följa de asiatiska tigrarna i fjärran östern och skapat en modern ekonomsi stormakt?

En orsak är den korta startbana området har haft sen det ottomanska imperiet störtades vid Första Världskrigets slut. En annan är det traditionsbundna samhället, ett tredje är västerländska intressenter som helst aldrig någonsin vill se ett modernt Mellanöstern.

Brian Whitaker, som har varit brittiska Guardians Mellanösternkorrespondent i sju år har skrivit en måste-läsa bok om Mellanöstern som försöker förklara världsdelen och dess problem för västerländska läsare.

En annan Mellanösternkunnig, Patrick Seale recenserar boken på Agence Global:

What’s Really Wrong with the Middle East? :

Whitaker’s first powerful chapter deals with the failure of education in the Arab world — which he says is central to the region’s problems. If change is to be meaningful, he declares, it must begin in people’s heads. He quotes the 2004 Arab Human Development Report in saying that teaching methods in the Arab world — especially rote learning — “do not permit free dialogue and active, exploratory learning and consequently do not open the doors to freedom of thought and criticism.” On the contrary, “the curricula taught in Arab countries seem to encourage submission, obedience, subordination and compliance.”

The result is a “knowledge deficit,” hampering the development of a well-educated, technically skilled workforce.

Whitaker’s tar också upp asabiyya-konceptet, solidariteten mellan familjemedlemmar och klaner som gör det svårt att modernisera, korruption, den konservativa muslimska läran etc, som alla gör det oerhört svårt att reformera de muslimska samhällena.

Nu är jag inte riktigt lika pessimistisk som Brian Whitaker. Jag har nämligen själv upplevt precis samma situation i Kina, med studenter som bara lär sig att rabbla upp läxor och som inte tänker självständigt. Och trots det så gick det hur bra för “de asiatiska tigrarna”.

Nyckeln i asien var dock högutbildade (ofta i USA f.ö.) lokalpolitiker, som insåg att de måste reformera samhället för att ekonomin skulle kunna utvecklas.

På sikt kommer det dock att bli omöjligt för regimerna att stå emot globaliseringen så reformer kommer, mycket via Internet, kanske t.o.m. snabbare än Brian Whitaker tror.

I dagens Iran ser vi hur de unga t.ex. driver på för modernisering mot den renodlat fascistiska regimen. Även Syrien håller på att moderniseras, om än långsamt.

Hur som helst, det här är en sån där bok som man absolut måste läsa om man är intresserad av Mellanöstern.

När jag växte upp på Tegnergatan 38B och Trädgårdsgatan 8 i Uppsala, var det inte det ena så var det det andra, så läste vi alltid KTH-studenternas makalösa tidsskrift Blandaren. Först till Gås och sedan till Jul.

För mig är Blandaren det svenskaste och mest kulturella som finns. Aforismer som berikade och fortfarande berikar livet.

Som den klassiska, som jag har använt för att varna mina barn: Du får inte stjäla sylt olovandes Olof Anders, Gud har räknat sylten! eller varför inte den helt underbara Och i sandlådan satt lilla Lena och grävde i sin oskuld för att inte säga den klassiska och nu tyvärr rasistiska versionen av den romerske generalen Phyrrus berömda uttalande “En seger till och jag är förlorad” vilket blev det betydligt bättre och minst lika odödliga: En neger till och jag är förlovad. Make love nor war. Något för den tyvärr alltför krigiske president Obama.

Erik Augustin Palm skriver i SvD om den moderna Blandaren Ny generation styr över anrik tidning :

Ett av de mest iögonfallande båsen på årets bokmässa i Göteborg tillhörde den anrika men mässdebuterande tidningen Blandaren. Framför en spräcklig vägg av klassiska Blandaren-omslag sågs redaktörerna Anja Knudsen, Nora Yous och Ceridwen Roberts gestikulera vilt och utropa slogans som ”Blandaren räcker längre än din partner”, med en ohejdad entusiasm. Som följd gick de med vinst för första gången på länge. Det är dock KTH-lustigkurrarna under julhandeln som är tidningens säkraste inkomstkälla. I helgen börjar försäljningen av Blandaren 2010.

Pim-Pims förord till Urminnesblandaren 1963 är klassiskt:

Alla som fyller hundra år vet hur man känner sig. Kanske vill man med ett självbelåtet leende slå in bröstet och ropa: Hurra vad jag mår bra! – Kanske att man istället får en känsla av att det är dags att stryka något gammalt på foten, ta sin Mats och gå, eller rent av bära hundhuvudet till stacken. En känsla att framtiden närmar sig och att det vore tid att man avlade, om den gamla kroppen ännu förmår sådant, räkenskap.

Med Blandaren förhåller det sig annorlunda. Efter att i 100 år gett 17 i det mesta (båda siffrorna visa för övrigt tendens att stiga), fortsätter den sina fräcka krumsprång, fastän den står med båda fötterna i jorden. Mitt i vanvettets spöknatt lyser ibland ett snus som övergår allt förnuft.

… Förstrött småmysande från ett Mont Blanc av självförhävelse betraktar Blandaren det handfallna och narraktiga folket i dalen i deras taffliga ävlan och tävlan -en evig, enfaldig Otympliad.

Visst händer det att gallfeber utbryter och att den blide iakttagaren blir överöst med okvädinsord. Så småningom brukar dock angriparen finna att om man spottar länge på en sten så blir man torr i halsen.

Blandaren vi inte bilda opinion, opinion är opium för folket.

Så istället för att bära hundhuvudet till stacken, speciellt nu till Jul, ge Blandaren till dina nära eller i varje fall kära genom att klicka på den här länken, ja eller den här ja eller varför inte den här.

Klicka på boken.

Det var globaliseringen, paradoxalt nog, som fick den amerikanska supermakten på fall.

För när amerikanska företagsledare började skeppa jobb till Indien och Kina så ställdes miljoner amerikaner i den tidigare så bördiga Mellanvästern på bar backe. Utan jobb växte USA:s sociala kostnader medan Kina och resten av BRIC-länderna kunde skapa miljoner nya, visserligen lågavlönade, men ändå jobb.

Den engelske journalisten Martin Jacques, som skriver för Guardian och the New Statesman, har skrivit en populär men ändå intressant bok om hur Kina kommer att omskapa den USA-centrerade värld vi idag alla lever i.

New York Times kända litteraturkritiker Michiko Kakutani recenserar boken Will the Dragon Swat Down the Eagle?

China’s rapid growth and sheer size, Mr. Jacques contends, mean that it “will exercise a gravitational pull and also have a centrifugal impact on the rest of the world.” As countries become hegemonic powers, “they seek to shape the world in light of their own values and priorities,” he writes. “It is banal, therefore, to believe that China’s impact on the world will be mainly and overwhelmingly economic: on the contrary, its political and cultural effect is likely to be even greater.” He asserts that China’s “impact on the world will be as great as that of the United States over the last century, probably far greater.”

Det här är en intressant fråga. Kan Kina detronisera USA från dess helt kvävande position som världens enda supermakt på det militära, ekonomiska och inte minst kulturella och mediala området?

På det ekonomiska området ja, utan tvivel, det håller redan på att hända. Och Kina
kommer också att ersätta USA som världens viktigaste konsumentmarknad.

Men jag är mindre övertygar om att Kina kommer att kunna slå Hollywood eller att kinesiskan kommer att kunna ersätta eller ens konkurrera med engelskan.

Den japanska mediakulturen har varit enastående framgångsrik även här i USA. Kanske ett amalgam av Kina och Japan skulle kunna konkurera ut Hollywood?

Martin Jacques bok, som jag ännu inte har läst, verkar vara tidstypisk. Välskriven, medryckande men samtidigt ytlig. En bra bok att läsa på Stockholmspendeln.

En stor skillnad mellan USA och Kina är att det kinesiska samhället, trots att man ockuperar väldiga områden i Turkestan, Tibet och Mongoliet, är väldigt homogent och inte lika dynamiskt som det amerikanska. Kan ett så homogent samhälle vinna mot ett så heterogent och dynamiskt samhälle som det amerikanska, speciellt om Kina fortsätts att styras av en diktatur? Jag är själv övertygad om att innan Kina kommer att kunna dominera världen så måste man införa demokrati. Och det kan komma att ta decennier.

这就是问题 som man säger på kinesiska.

Inget företag symboliserar Silicon Valley bättre än Google, ett namn som idag är känt världen över.

Google har förändrat världen på ett sätt som få skulle tro ens var möjligt för 11 år sen när två Stanfordstudenter, Sergey Brin och Larry Page grundade företaget i Menlo Park här i Silicon Valley.

Vad Google har gjort är att, som Danny Hillis och måmga andra har påpekat, skapa världens största dator

google ’s not-so-very-secret weapon – Technology – International Herald Tribune

Google has constructed the biggest computer in the world, and it’s a hidden asset,” said Danny Hillis, a supercomputing pioneer and the cofounder of Applied Minds, a technology consulting firm, referring to the Googleplex.

Det där skrevs för tre år sen. Idag har vi ett namn för Googlepexet och vi vet att det är världens största datormoln som består av hundratusentals billiga Intel-baserade datorer. I det datormolnet kör Google applikationer som sök, Gmail, Google maps, Blogger osv, applikationer som finansieras med hjälp av reklam som kan köpas av företag och andra genom Google AdWords.

Googles högkvarter i Mountain View i Silicon Valley.

New Yorkerjournalisten Ken Auletta har skrivit en måste-läsa bok om Google som Nicholas Baker recenserar i New York Times Book Review – ‘Googled – The End of the World as We Know It,’ by Ken Auletta – Review – NYTimes.com

Then Google arrived in 1998, sponged clean, impossibly fast. Google was like a sunlit white Formica countertop with a single vine-ripened tomato on it. No ads in sight ‘ Google was anti-ad back then. It was weirdly smart, too; you almost never had a false hit. You didn’t have to know anything about the two graduate students who had aligned and tuned their secret algorithms ‘ the inseparable Page and Brin ‘ to sense that they were brilliant young software dudes, with all the sneakered sure-footedness of innocence:

Men idag befinner vi oss i helt ny värld än den som existerade när Auletta började skriva den här boken. Idag utkämpar Google och Apple en episk strid om en helt ny webb, den mobila och Google har skapat två livsviktiga produkter som måste bli framgngsrika om Google skall överleva. De är Android, Googles operativsystem för Smartphoner, och Google Chrome, Googles operativsystem för netbooks och andra webbuppkopplade prylar.

Ken Aulettas bok är en bok i tiden även om utvecklingen idag går så blixtsnabbt att det är svårt ens för journalister och bloggare att hänga med.

Läs boken om ni får chansen. Jag skall själv göra det omgående.

Klicka på boken.

När den amerikanska Kristna Högern och en överväldigande majoritet av USA:s kongress stöder fortsatta expansion av Israeliska bosättningar på Västbanken så är det för att det står skrivet i Gamla Testamentet och andra kvasihistoriska skriver att dessa områden en gång har tillhört det historiska Israel.

Sarah Palin gav nyligen en perfekt modern definition av det för länge sedan utskämda Lebensraum-begreppet: Sarah Palin is even crazier than I imagined

“I believe that the Jewish settlements should be allowed to be expanded upon, because that population of Israel is, is going to grow,” she continued. “More and more Jewish people will be flocking to Israel in the days and weeks and months ahead. And I don’t think that the Obama administration has any right to tell Israel that the Jewish settlements cannot expand.”

Men folkgrupper förblir inte oförändrade under sekler och årtusenden, något som den Israeliske historieprofessorn vid Tel Aviv University, Shlomo Sand har uppmärksammad i sin uppmärksammade bok The Invention of the Jewish People som har legat på de Israeliska bestsellerlistorna och nu finns i engelsk översättning.

Dagens svenskar, kineser, israeler eller amerikaner har väldigt litet genetiskt, historiskt eller ens kulturellt arvegods från våra förfäder för flera hundra eller t.o.m tusen år sen. På det sättet är professor Sand helt rätt, alla folk är uppdiktade.

Patricia Cohen i New York Times recenserar Shlomo Sands bok: Book Calls Jewish People an ‘Invention’

Despite the fragmented and incomplete historical record, experts pretty much agree that some popular beliefs about Jewish history simply don’t hold up: there was no sudden expulsion of all Jews from Jerusalem in A.D. 70, for instance. What’s more, modern Jews owe their ancestry as much to converts from the first millennium and early Middle Ages as to the Jews of antiquity.

Simon Schama recenserar boken i Financial Times The Invention of the Jewish People

Sand’s sense of grievance against the myths on which the exclusively Jewish right to full Israeli immigration is grounded is one that many who want to see a more liberal and secular Israel wholeheartedly share. But his book prosecutes these aims through a sensationalist assertion that somehow, the truth about Jewish culture and history, especially the “exile which never happened”, has been suppressed in the interests of racially pure demands of Zionist orthodoxy. This, to put it mildly, is a stretch.

Att de Israeliska bosättarna, som f.ö. ofta kommer från USA, använder sig av förfalskad historia som alibi för ständigt nya kolonier i Palestina är knappast förvånansvärt. Det har alla “bosättare” gjort historien igenom, inte minst de tidiga amerikanska “pilgrimerna” som hela USA nu firar på Tacksägelsedagen i morgon, Torsdag.

Men Shlomo Sands budskap går djupare än så. För om de flesta “folk” och “nationer” är uppdiktade på ett eller annat sätt så gäller det också för alla gränser och inte minst de allt populärare murarna.

Vad som förenar oss är så oerhört mycket mer än det som skiljer oss. Vilket är varför USA och EU nu en gång för alla måste sätta stopp för de Israeliska bosättarnas framfart och lägga fram en plan som leder till en långvarig fred med öppna gränser för alla människor i Mellanöstern.

Myterna har regerat länge nog.

Klicka på boken

USA och EU, två kontinenter, två skilda världar. Men hur olika är de två subermakterna egentligen?

Peter Baldwin, historieprofessor på University of California, Los Angeles, har skrivit en intressant bok från ett amerikanskt perspektiv där han jämför USA och EU och kommer fram till rätt oväntade slutsatser.

Båda kontinenterna had t.ex. väl utbyggda järnvägsnät, men i EU fraktar man passagerare och i USA fraktgods.

Trots att mordfrekvensen och vapeninnehavet är mycket högre i USA än i EU så har EU en högre frekvens av våldtäkter.

Amerikanerna äter inte mer fet mat än Européerna ,men dom är trots det betydligt fetare. Antagligen på grund av att de alltid tar bilen överallt.

Vad beträffar skatter så säger Baldwin såhär：” Den stora skillnaden är att vi inte har någon nationell moms eller mervärdesskatt. Vi är beroende av inkomst-och förmögenhetsskatt för inkomster, och vår bolagsskatt är högre än i de flesta europeiska nationer”

Baldwin påpekar också att rika amerikaner betalar en större andel av sin inkomst i skatt än de rikaste européerna.

Claire Suddath i Time Magazine har talat med professor Baldwin:

Are the U.S. and Europe Really That Different? :

Are there any areas where the U.S. and Europe really are vastly different?
Religion. That’s where the differences remain the biggest. I think it’s generally true that Americans are more religious than Europeans. The U.S. is more comparable to Mediterranean Catholic nations than the Protestant nations of Northern Europe. And religion in politics: American politicians give greater lip service to religion than is the case in Europe.

Peter Baldwin säger t.ex. att “Medellivslängden i USA ligger på den lägre delen skalan i Europa. Vi gör inte bra ifrån oss i fråga om barnadödlighet heller. Och vi betalar nästan dubbelt så mycket per person för hälso-och sjukvårdskostnader. Femton procent av amerikanerna har heller inte har något försäkringsskydd.

Baldwins tes, som titeln anger, att de båda kontinenterna trots allt inte skiljer sig så speciellt mycket från varandra kommer knappast att gå hem speciellt bra inom svenska högerkretsar. För om USA inte skiljer sig nämnvärt från Sverige så är det svenska systemet ju trots allt rätt bra.

Min egen slutsats efter att ha levt här i några år är att de liv som IT-ingenjörer, för att ta ett exempel, lever i Silicon Valley och Kista, är mer lika än olika. Det finns betydande skillnader, som den svenska VAB, föräldraledighet, längre semester och socialt skyddsnät, men i övrigt så smälter man lätt in. Folk är inte konstigare här än dom är i Kista eller på Söder.

Den stora skillnaden ligger, som Peter Baldwin skriver, i den amerikanska religiositeten och i det faktum att amerikaner faktiskt inte bryr sig mycket om omvärlden. USA:s gränser är också intellektuella och fysiska gränser för alltför många amerikaner.

Och det är trots allt en fundamental skillnad som sätter sin omisskännliga prägel på Sydstaterna och Mellanvästern här i USA. och leder helt bisarra strider om abort, samkönade äktenskap, preventivmedel och Darwin.

En intressant skillnad mellan de båda kontinenterna är också att medan man lätt kan hitta amerikanska versioner av de flesta svenskar, t.ex. så är det ofta svårt att hitta svenska varianter av amerikaner som dom i Den Kristna Högern.

Peter Baldwin påpekar också en viktig punkt, nämligen att skillnaderna inom EU och USA ibland kan vara större än skillnaderna mellan de två kontinenterna.

Den stora frågan är om Internet och förbättrade kommunikationer kommer att öppna upp USA och göra landet mer Europeisk? Jag ser vissa tecken på det här i Silicon Valley men Sarah Palin och 50 miljoner bokstavstrogna amerikaner är också bevis på att det kan komma att ta många decennier. Och en sista stor skillnad, USA är och kommer säkert att förbli lamslaget mellan de två politiska blocken som vägrar att samarbeta. EU är betydligt mer rationell när det kommer till att lösa fundamentala politiska problem.

Jag har redan skrivit om Jeffrey Zaslows bästsäljare The Girls from Ames: Kvinnor, vänskap, Mellanvästern: Jeffrey Zaslows bästsäljare The Girls from Ames men det var innan jag själv fick en chans att läsa boken.

Jag har nu läst ungefär hälften av boken och kan rekommendera den inte bara till tjejer utan till alla som vill lära sig litet mer om människor i USA.

Boken handlar om 11 tjejer som alla föddes 1962-63 i Ames i det platta Iowa, en litet universitetsstad bland majsfälten i Mellanvästern som jag själv har besökt. De växte upp tillsammans och håller fortfarande ihop trots att de idag bor kringspridda över hela USA.

En är död, av de återstående tio är tre hemmafruar, två lärarinnor, en makeup-artist i Hollywood, en psykologilärare, en jobbar inom universitetsförvaltningen, en jobbar på Starbucks och en har sin egen PR-firma. Bara en bor fortfarande kvar i Ames.

Och de håller fortfarande ihop och träffar regelbundet allihop vart eller vartannat år.

Zaslow skriver att trots att tjejerna har stiftat många nya bekantskaper sedan de lämnade Ames så har få av dom blivit lika intensiva och personliga som just derar barndomsvänner från Ames med vilka de har så mycket gemensamt. Något som jag alla vi som bor utomlands under många år också känner igen. Det är svårare att stifta nya bekantskaper när man blir vuxen och får familj än när man är i tonåren eller ännu yngre.

Det skulle vara intressant att veta om det finns grupper som liknar de här tjejerna i Sverige.

Trots att boken är mycket läsvärd och ger en unik inblick i det amerikanska samhället från en unik synvinkel så saknar jag en litet mer djupgående beskrivning av det Ames i vilken tjejerna föddes och växte upp och som kom att prägla dom för resten av livet. Det är en miss.

60-talet var ju en verklig brytningstid i det moderna USA:s historia.

Det skulle också ha varit intressant att veta litet mer om deras föräldrar, även om vi för veta en del.

Fanns det andra liknande tjejgäng i staden, t.ex. afroamerikanska tjejer? De 11 tjejerna från Ames var ju alla “vita”.

Sedan blir det kanske litet väl mycket puss och kram ibland och det är litet svårt att komma de 10 idag medelålders kvinnorna inpå livet. Men det är mindre anmärkningar. Författaren håller sig inom rätt snäva ramar men resultatet är alltså en originell och intressant bok om tjejer och vänskap i Mellanvästern i USA.

Klicka på boken.

När amerikaner pratar om frihet så är det inte politisk frihet man menar i första hand, det är friheten att konsumera till de storknar. Shop ’till you drop, USA är samhället helt utan hämningar, vare sig det gäller nationalism, gudar, bilar stora som stridsvagnar, vapen, miljöförstöring – eller mat.

Kanske David Kessler kan få amerikanerna att banta. Han är en 57-årig barnläkare som var chef för den amerikanska Mat- och Läkemedelsförvaltningen FDA mellan 1990 och 1997.

Idag är han kanske mest känd för sitt motstånd mot tobaksföretagen i USA och för sin kampanj för bättre information på matförpackningarna i USA. Han är för närvarande professor i pediatrik vid University of California, San Francisco.

Jag håller just på att läsa hans senaste bok The End of Overeating: Taking Control of the Insatiable American Appetite, som är på 320 sidor och riktigt bra.

På sidan 97, kapitel 19, Give Them What They Like, skriver David Kessler t.ex.:

Like most industries the food industry doesn’t merely design products and send them forth consumers will buy them. It engages in an elaborate process of “reverse engineering” to figure out exactly what we’ll like….Intentionally or not, industry activities take advantage of the biology of the brain, selling us products that alter our bodies.

Kessler beskriver ingående hur matföretagen designar mat som enkom för att får oss att äta mer än vad som är bra för hälsan. Han beskriver The Culture of Overeating, kapitel 35 och Food Rehab, kapitel 42, som förhoppningsvis kommer att hjälpa en del amerikaner att leva längre genom att äta mindre och bättre mat.

Jeffrey A. Trachtenberg i Wall Street Journal talar med David KesslerThe Science and Psychology Behind Overeating. Former FDA commissioner David Kessler examines the causes of excessive eating in his new book, “The End of Overeating” :

WSJ: What are the most important signs that people can recognize before they eat something they actually may not want?

Dr. Kessler: The fundamental question, when you look at food, is this: Is it real food, or is it food that is layered and loaded? It’s easy to look at food and see what else is being layered on top of protein. I don’t have a problem with a plain hamburger — it’s adding cheese and bacon. Also, you want a reasonable amount of food that you can control. Today if you put large amounts of food in front of me, I don’t want it. But I used to go through big portions in an instant. We each have to decide what we find rewarding, and then decide how we control it.

Det är intressant att jämföra amerikanska och kinesiska matvanor. Kinesiska barn äter t.ex. betydligt mindre sockrad mat än amerikanska barn och om Kina bara kan förhindra att amerikanska matföretag etablerar sig på den kinesiska marknaden så kan just diet och matvanor komma att bli ett strategiskt vapen för Kina in den tilltagande maktkampen mellan USA och Kina.

Klicka på bilden.

SVT kör nu en filmatisering av den kände amerikanska författaren David McCulloughs rosade bok John Adams från 2001.

Adams var en framstående upplysningsmänniska med bred erfarenhet av Europa, en av huvudaktörerna i den amerikanska revolutionen och dessutom USA:s andra president.

En helt annan typ än dagens amerikanska politiker och de miljoner strutsliknande kristna fundamentalister här i USA.

En bra serie om en intressant människa. Se den om ni har en chans.

Samtidigt visar boken och serien på ett av USA:s stora problem: dess ständiga navelskådande bakåt i tiden. Obamas stora ledstjärna är t.ex. Abraham Lincoln som föddes 1809, när John Adams ännu var vid livet, han (Adams) dog fyllda 90 år år 1826.

Det är t.ex. svårt att föreställa sig vad reaktionen skulle bli om Fredrik Reinfeldt skulle säga att hans stora ledstjärna i politiken är Gustav III eller Karl XIV Johan för att komma litet närmare John Adams.

Det fullkomligt väller ut nya böcker om den amerikanska revolutionen varje år och den amerikanska författningen som trots allt härstammar från 1700-talet kommer inte att ersättas av en modern författning vad som än händer.

Amerikanerna har en helt annan inställning till sitt förflutna än dagens svenskar, en
inställning som går hand i hand med amerikanernas bisarra idéer om sin egen gudabenådade “exceptionalism”, och det ligger dom mer och mer i fatet.

Som sagt, John Adams och hans generation var, precis som revolutionärerna i Frankrike vid samma tid ,mycket fascinerande människor. Helt andra människotyper än andra revolutionärer som Lenin och Mao och deras busar.

Om man är intresserad av 1700-talet vill säga.

Men det kan bli litet för mycket av det goda och det är hög tid för amerikanerna att sluta bita sig fast vid 17000-talet. En mycket intressant bok som motvikt mot all amerikansk exceptionalism är Thomas Benders A Nation Among Nations, America’s Place in World History från 2006, som representerar den moderna amerikanska historieforskningen och som visar att USA:s historia inte alls har varit exceptionell utan har påverkats av precis samma faktorer som Europas och Asiens.

Om man vill förstå USA och dess politiska och militärhistoria så bör börja med Vietnamkriget. USA:s nederlag i Vietnam kom att prägla en hel generation inte bara av militärer utan också av politiker.

Nederlaget gav republikanerna och högern vind i seglen och ledde mer eller mindre direkt fram till Irak och Afghanistan.

De flesta mins säkert hur republikanerna lyckades Swiftbåta John Kerry för hans insatser i Vietnam, en gerillaaktion som vann valet för George Bush som själv tillsammans med Dick Cheney och de flesta andra republikaner hade smitit ifrån kriget.

David Cloud och Greg Jaffe, den förre korrespondent för New York Times, den andra för Washington Post, har skrivit en synnerligen intressant och läglig bok om hur den amerikanska militärdoktrinen utvecklades från Vietnam och fram till Irak och Afghanistan. Boken kretsar kring fyra generaler som alla nådde den högsta graden som en amerikansk officer kan nå i fredstid, dvs fyra stjärnor, David Petraeus och Peter Chiarelli som ledde modernisering av den amerikanska armen och dess anpassning till gerillakrigföring, och traditionalisterna George W. Casey Jr. och John Abizaid som utmanövrerades av den superambitiöse Petraeus.

Dexter Filkins recenserar David Cloud och Greg Jaffes bok i New York Times om Book Review – ‘The Fourth Star – Four Generals and the Epic Struggle for the Future of the United States Army,’ by David Cloud

Pentagonbyggnaden strax söder om Washington

The book begins with Vietnam. The Army was defeated in a guerrilla war there that upended many of the core principles on which it had lived and thrived. Yet its response to the Vietnam debacle was not to rethink those principles, but to erase the bad memories and pretend that the war had never happened. Instead of planning how to fight the next insurgency, the Army went right back to preparing for what it loved to do: fight big battles against big, uniformed armies just like itself.

Training in guerrilla war, as Cloud and Jaffe show, was banished from the Army’s curriculum.

Men idag, med facit i hand vet vi att Petraeus och Chiarelli hade precis lika fel som Casey och Abizaid. För det är Patreaus strategi som ligger till grund för general McChrystals misslyckade strategi i Afghanistan, en strategi som använder sig av fjärrstyrda MQ-1 Predatorplan bestyckade med AGM-114 Hellfiremissiler som redan har dödat hundratals civila i Afghanistan och Pakistan.

Till syvene och sist kan USA inte vinna krig enbart med militära medel. Den amerikanska modellen som USA med makalös hybris vill exportera världen över ligger idag i ruiner i USA och lättfotade gerillarörelser har lärt sig utveckla billiga vapen som IED-bomber (Improvised explosive devices) som blir allt svårare för Pentagon att försvara sig mot.

Ingen kan idag förutsäga hur USA:s framtida högteknologiska militärdoktrin kommer att se ut, men för den som få en insikt i varför svenska trupper idag slåss i Afghanistan (i alla fall delvis för att vinna upprättelse för USA:s nederlag i Vietnam) och hur Pentagon ser ut från insidan, så är det här, vad jag kan se, en högst läsvärd bok som jag själv kommer att läsa om någon vecka.

Det var på 1960-talet som USA blev modernt och det var tre grupper som kom att känna moderniteten mer än någon annan, kvinnorna, afroamerikanerna och ungdomen.

Hela USA:s politiska historia sen 1960-talet har bestått av högerns rabiata försök att stoppa anden tillbaks i flaskan.

New York Times-journalisten Gail Collins har skrivit en lättläst och underhållande bok om de väldiga framsteg som kvinnorna har gjort de senaste åren som bör läsas även i Sverige.

Amy Bloom i New York Times recenserar Gail Collins nya bok Coffee, Tea, Then Equality :

When the Equal Employment Opportunity Commission was established, Collins tells us, its first complainants were stewardesses.

The commission’s clerical staff was “still unpacking when Barbara Roads, a union leader for the flight attendants, and another stewardess arrived. …. The two women . . . told them about the airline ban on marriage, the age discrimination and the endless measurements to check for weight gain. ‘They couldn’t believe it.’ ”

Trots att USA:s kvinnor fortfarande befinner sig på medeltiden vad beträffar barn- och familjelagstiftning, VAB och rätten till sin egen kropp så har det onekligen gått framåt på 50 år, som Gail Collings bok visar med all tydlighet.

Frågan är idag om framstegen kommer att fortsätta eller om mörkerkvinnor som Sarah Palin och Anna Anka för att inte tala om den Kristna Högern kommer att kunna vrida klockan tillbaks.

Klicka på bilden.

President Obamas superbe kampanjchef David Plouffe har skrivit en måste-läsa bok om Obamas historiska presidentkampanj.

Plouffe och Obamas chefsstrateg David Axelrod lyckades med det helt omöjliga, att slå inte bara en utan två av USA:s mäktigaste politiska organisationer, paret Clintons och republikanernas.

Plouffe var valexperten som kunde allt om delegater, delstatsregler, swing states och det oerhört komplicerade amerikanska valsystemet, medan Axelrod skötte de politiska valfrågorna och Obamas image. Tillsammans lyckades de alltså helt oväntat ro hem en historisk seger mot hela två av de tuffaste för att inte säga brutalaste politiska organisationer som USA någonsin sett.

Vad Plouffe men inte paret Clinton insåg, var att många små kampanjdonationer på Internet kunde väga tyngre än färre stora donationer och att alla delegater vägde lika tungt, oberoende om de kom från en liten folktom delstat eller från Kalifornien eller New York: som Plouffe sade, “… the voters in our 18 battleground states,” said the sanguine, smiling Plouffe. “That’s all we care about.”. Varje delegat var värd lika mycket, oberoende om de kom från en liten folktom delstat eller från de folkrika Kalifornien eller New York.

Time Magazine har just publicerat intressanta utdrag ut Plouffes viktiga bok: ‘Audacity to
Win’: Excerpt by Plouffe on Obama Campaign – TIME

David Plouffe

Agony. Ecstasy. The [Rev. Jeremiah] Wright story broke on a Wednesday and exploded across the media landscape the next day. We decided Obama had to take questions about [his former pastor's inflammatory sermons] head-on on Friday, in a series of lengthy national cable interviews. There was one not-so-minor complication.

He was already scheduled to do editorial boards that Friday afternoon with both Chicago papers about [real estate developer and political fundraiser] Tony Rezko, two hours each, no holds barred. Given no choice but to address Wright as soon as possible, we decided we would do a round of TV interviews on him directly after the Rezko boards. It shaped into quite a day, like having your legs amputated in the morning and your arms at night. The question was whether we would still have a heartbeat at the end of the day.

Det intressanta med att läsa boken idag med facit i hand är givetvis att den ger en synnerligen intressant inblick in Obamas tankegångar. Som att han, helt förvånande, var fullt beredd att göra Hillary Clinton till sin Vice President. Det är just Obamas förkärlek till att försöka överbrygga klyftor mellan olika politiska läger som nu ligger honom i fatet i Mellanöstern och den amerikanska inrikespolitiken. Till skillnad från George Bush är han en man som älskar nyanser och holistiska lösningar och han tror att han kan lösa politiska frågor genom att hålla tal, något som klart kommer fram i Times utdrag ur boken.

Hjältarna i den här boken är, förutom de miljoner amerikaner som röstade på Obama, just Plouffe och Axelrod som lyckades med vad ingen trodde skulle vara möjligt, att besegra Clintons och republikanerna.

En måste-läsa bok för alla USA-intresserade.

Året 2009 kommer att gå till historien som ebokens år, det år när eboken och läsplattan slutligen slog igenom.

Utvecklingen kommer nu att gå mycket snabbt och Hardy Green skriver i BusinessWeek om hur den gigantiska bokhandelskedjan Barnes & Noble utmanar Amazon med sin egen läsplatta: Barnes & Noble: Raising the E-Reader Bar – BusinessWeek

The nook still may not be the game-changer that e-book advocates hope will attract legions of new readers, but it has its attractions. Priced at $259 (the basic Kindle is $279), the nook has two screens instead of one ‘a screen for the book itself and another iPhone-like touchscreen that lets users type on a virtual keyboard, skim and browse book covers, and add their own personal touches, including pictures, music, and personal documents. Like the Kindle, the nook has wireless Internet capability for downloads.

Båda läsarna kan hålla ett liknande antal titlar (1.500 för Kindle, 1.700 för nook), men B & N har mer än 1 miljon e-böcker i lager (som omfattar över 500.000 gratis-titlar). Amazon har 350.000 titlar är tillgängliga för Kindle.

Det finns en intressant vinkel på utvecklingen av läsplattorna och det är en nyckelroll som Taiwan-företag spelar.

Jessie Ho och Charmian Kok skriver i Wall Street Journal om Taiwanföretagen och läsplatteteknologin: Rise of E-book Readers Bodes Well for Taiwan Firms – WSJ.com

Taiwan’s long history in manufacturing consumer electronics, its aggressive low-cost strategy and closer ties with China give the island’s companies an advantage over Japanese and South Korean peers, analysts say. Liquid-crystal-display makers AU Optronics Corp. and Chi Mei Optoelectronics Corp., and e-paper maker Prime View International Co., are hoping that the shift to digital books will help boost their revenue in the long term and help them diversify into other segments. E-paper is an electronic display that gives the appearance of ink on paper.

Det här är väldigt positivt för det betyder att läsplattorna inte bara kommer att bli anpassade till den amerikanska marknaden.

Lika viktigt är att läsplattorna nu kommer att utvecklas i rasanda fart och bl.a. innehålla s.k. elektroniskt bläck som vi kan använda för att göra anteckningar i själva boken.

Det här är en historisk utveckling, pappersbokens flera hundra år långa epok är snart över.

Det som känns mest befriande med att vara på semester i Sverige är att man slipper den amerikanska religiositeten. Ingen säger God Bless You, ingen säger att de skall be till gud för att rädda min själ, ingen ber mig donera pengar till deras kyrka för att stoppa synden i Kalifornien.

Det är som att komma hem till det moderna Sverige från Mullornas Qum i Iran.

För att befästa intrycket ser jag att etta på New York Times Bestsellerlista ligger ännu en bok om gudar och andeväsen, skriven av en av USA:s mer kända mullor, Mitch Ahlbom.

Så här skriver Ahlbom om sin senaste bok:HAVE A LITTLE FAITH :

As America struggles with hard times and people turn more to their beliefs, Mitch and the two men of God explore issues that perplex modern man: how to endure when difficult things happen; what heaven is; intermarriage; forgiveness; doubting God; and the importance of faith in trying times. Although the texts, prayers and histories are different, Albom begins to realize a striking unity between the two worlds – and indeed, between beliefs everywhere.

God and guns, Iran i USA, men vänta, litet längre ner på listan ligger en annan bok och det är Richard Dawkins The Greatest Show on Earth .

Det är inte första gången som Richard Dawkins har platsat på New York Times Bästsäljarlista och även Christopher Hitchens God is not Great sålts i väldiga upplagor i USA under de senaste åren.

Det finns en viktig poäng här och den är inte i första hans att det finns amerikaner som nu vågar läsa kritiska böcker om den glödheta kristendomen i USA, det är att de här böckerna kommer från Europa. (Även om Hitchens nu är amerikansk medborgare).

Poängen är att EU:s inflytande i USA långsamt med säkert håller på att öka och att det inflytande på sikt kommer att förändra USA och minska den sjuka bokstavstron och den Kristna Högerns inflytande. Snake oil-försäljare som Ahlbom kommer på sikt förhoppningsvis att få det allt svårare att få folk att tro på gudar och andeväsen, även i USA.

Vetenhskap och teknologi, de två disciplinerna är besläktade, nära t.o.m. men precis hur? Är inte vetenskapen den viktiga medan teknologin på något sätt är som en betjänt till vetenskapsmännen, och idag även kvinnorna.

Men varifrån kommer nya teknologier? Vad består innovationer av och uppnås innovationer? Varför är vissa regioner – Cambridge i England på 1920-talet och Silicon Valley idag – härdar av innovation, medan andra tynar bort? Utvecklas teknologi precis som biologiskt liv? Och hur uppstår nya industrier ur teknologiska innovationer?

Det här är frågor som Brian Arthur på Santa Fe Institute försöker besvara i en intressant bok som recenseras av John Markoff i Wall Street Journal: Rethinking What Leads the Way: Science, or New Technology? :

in “The Nature of Technology: What It Is and How It Evolves,” W. Brian Arthur, an economist, reframes the relationship between science and technology as part of an effort to come up with a comprehensive theory of innovation. In Dr. Arthur’s view, the relationship between science and technology is more symbiotic than is generally conceded. Science and technology move forward together in a kind of co-evolution. And science does not lead.

Boken, som jag ännu inte har läst, kanske påminner något om Thomas Kuhns nu klassiska The Structure of Scientific Revolutions.

Värld att läsas, speciellt för alla teknologer.

Axplock från den nordiska pressen:

Opinion – Debatt: ?Vi sparar miljardbelopp med ny myndighetsstruktur?

Sydsvenskan – Nyhetsdygnet: Apple går bättre än förväntat

Vi i Villa – Artiklar: Nytt ljus över klotet

Ny Teknik – Senaste nytt: Han vill ha 500 miljarder till grön energiteknik

Klicka på bilden

Den amerikanska ekonomin har länge varit världens drivmotor. Men världen förändras.

Den globaliseringsvåg som började i USA har nu också slagit hårt mot den amerikanska ekonomin. Miljoner jobb har flyttats utomlands och den amerikanska Mellanvästern har förvandlats till ett rostbälte.

Samtidigt har utländska företag köpt upp mängder med amerikanska företag. Idag jobbar hela 3.5% av alla amerikaner för utländska arbetsgivare, och mer lär det bli.

Utländska företag börjar få ett allt starkare fäste i USA och det betyder också att utländska företag börjar förbättra villkoren för amerikanska arbetare.

New York Times har infört ett avsnitt ur Micheline Maynards intressanta bok The Selling of the American Economy: How Foreign Companies Are Remaking the American Dream: Foreign Companies Are a Key Part of U.S. Employment – NYTimes.com

As scores of companies are hemorrhaging jobs, closing plants and slashing compensation, foreign employers have become a lifeline for Ms. Ryan and millions of other Americans. While they haven’t been immune from the recession, foreign-owned companies in the United States have a work force of more than 5.3 million, or some 3.5 percent of all workers, and are spread across the 50 states in sectors from manufacturing to retail and publishing.

If these jobs did not exist, the nation’s unemployment rate would be above 13 percent.

Det här är en viktig och litet känd utveckling som redan hjälper miljoner amerikanska arbetare och som på sikt kan komma att ge amerikanska arbetare betydligt bättre arbetsvillkor.

Klicka på bilden

När man kommer på besök hem till Sverige från USA och träffar folk så är det “frihet” eller “demokrati” man vill veta mer om, det är hur rik man är.

Att alla USA-svenskar är rika är något man tar för givet här i Sverige och om man inte skulle vara rik så är det uppenbarligen ett bevis på att man har misslyckats.

USA har länge varit synonymt med just mycket rika män, få kvinnor blir riktigt rika i USA, och Larry Samauel har gjort ett misslyckat försök att analysera den amerikanska miljonärs- nu biljonärs-kulturen i sin bok The Rise and Fall of American Wealth Culture.

Adrian Woolridge recenserar Larry Samuels bok i Wall Street JournalThe Evolution of Wealth Discerning a distinctly American style of affluence

Mr. Samuel studiously avoids most of the questions about wealthy Americans that fascinate professional historians. He says nothing about why the U.S. has been so ­successful at producing entrepreneurs, and little about how the rich protect their investments or educate their ­children.

…

Mr. Samuel contends that the 20th century has seen the creation of a distinctly American “wealth culture” that is more democratic and more diverse than anything the world has seen before, and consequently more resilient. (I cannot for the life of me understand what “and fall” is doing in the ­subtitle, since Mr. Samuel’s theme is resilience rather than decline.)

Det finns perioder när det har varit mycket lätt att bli rik i USA. I Silicon Valley på 1970 och 80-talen och igen på 90-talet t.ex. Idag går det men det är betydligt svårare.

Det är också viktigt att komma ihåg att det är ungefär lika lätt att bli mångmiljardlär i USA som att vinna penninglotteriet. Så för varke Steve Jobs, Bill Gates, Larry Ellison, Larry Page och Sergey Brin så finns det tiotusentals IT-entreprenörer som hankar sig fram på mycket blygsamma inkomster.

Det finns en intressant grupp av mycket rika svenskar i USA och det är de svenskor som har gift sig med rika amerikanska män, typ Anna Anka.
Svenskor ligger mycket högt på den amerikanska äktenskapsmarknaden och för den som inte drar sig för att gifta sig med en 30 år äldre man så finns det rätt många miljardärer att välja bland.

Klicka på bilden

DDen amerikanske högerintellektuelle William F Buckley var en av USA:s mest inflytelserika intellektuella från 1951 när han skrev sitt förstlingsverk God and Man at Yale endast 26 år gammal, fram till i början av 2000-talet.

Han stödde Ronald Reagan och George Bush fader och son; han startade högertidskriften National Review och debattprogrammet Firing Line.

Han värnade för friheten i kommuniststaterna men ställde hade ingen jämförlig förståelse för de förtryckta i hans eget USA, t.ex. USA:s afroamerikaner.

Han var en mycket komplex och därför mycket intressant person. Han var charmig, humoristisk, vältalig men samtidigt en benhård katolsk konservativ.

Buckleys son, Christoper Buckley som är författare, har skrivit en intressant och förvånansvärt läsbar bok om sin döende far och mor.

Christoper Buckley skriver om sin bok i New York TimesGrowing Up Buckley

Pup and I had engaged in our own Hundred Years’ War over the matter of faith. Our Sturmiest und Drangiest times were over religion. Pup had the most delicious, reliable, wicked, vibrant sense of humor of anyone I knew, yet his inner Savonarola was released at the merest hint of (to use his term) impiety.

Finally exhausted, I adopted — whether hypocritically or cowardly or wisely — a Potemkin stance of being back in the fold. My agnosticism, once defiant, had gone underground. I no longer had the desire to nail my theses to his church door.

Jag har själv läst boken och tyckte mycket om den, vilket förvånade mig.

Christopher Buckley har humor och han skönmålar sanningen inte sin far för vilken en doktrinär katolicism trumfade allt annat och som inte kunde tolerera att hans ende son försökte bryta sig ut ur katolicismen och finna sitt eget liv.

Inte minst intressant är att se hur många i kretsen kring Buckley dog av Emfysem och helt enkelt rökte ihjäl sig.

Att en intelligent man som Buckley kunde svärma för en så begränsad man som Ronald Reagan påminner mycket om hur Albert Speer svärmade för Hitler.

Det skulle vara intressant att jämföra Buckley med en annan amerikansk högertänkate, Robert Nozick, men det får bli en annat inlägg.

Det är viktigt att vi följer den historiska debatten om USA:s militärdoktrin som just nu pågår i Washington, en debatt som inte verkar ha satt några som helst spår i den svenska pressen. Eller i det svenska försvarshögkvarteret heller vad jag kan se.

Har Mona Sahlin ens en försvarspolitisk talesman? Är det någon som vet?

Det är inte första gången som hökarna och duvorna i Washington slåss så att fjädrarna flyger och döda fåglar kantar Pennsylvania Avenue.

Likheten mellan dagens militärpolitiska debatt och debatten kring Vietnamkriget under 1960-talet är slående.

Två böcker om Vietnamkriget har plötsligt kommit att dominera Afghanistan-debatten i Washington och Peter Spiegel och Jonathan Weisman skriver i Wall Street Journal : Behind Afghan War Debate, a Battle of Two Books Rages – WSJ.com

The two books — “Lessons in Disaster,” on Mr. Obama’s nightstand, and “A Better War” on the shelves of military gurus — have become a framework for the debate over what will be one of the most important decisions of Mr. Obama’s presidency.

For opponents of a major troop increase, led by Mr. Biden and Mr. Emanuel, “Lessons in Disaster” — which traces the hawkish war stance and eventual disavowal of it by Vietnam-era national-security adviser McGeorge Bundy — encapsulates their concerns about accepting military advice unchallenged.

“Bundy said we debated a number and not a use,” said Gordon M. Goldstein, the book’s author, referring to troop deployments. “That’s a really critical observation which goes to the heart of what’s going on right now in the White House.”

Enligt Lewis Sorleys bok A Better War besegrade USA:s ÖB i Vietnam general Creighton Abrams, läs General David H. Petraeus i Irak, CIA:s William Colby och State Departments ambassadör Ellsworth Bunker, fienden i Vietnam.

Efter att ha besegrats militärt så kunde Nord Vietnam trots allt vända nederlag till seger i fredsförhandlingarna i Paris Peace, tack vare Henry Kissingers and Richard Nixons fumlande.

Gordon M. Goldsteins Lessons in Disaster, McGeorge Bundy and the Path to War in Vietnam å andra sidan fokuserar på den briljante McGeorge Bundy och hans försök att förstå en fiende som USA aldrig var intresserade av att förstå annat än i den tidens Krig mot Terrorismen, Det Kalla Kriget.

Pentagon och speciellt Obamas ÖB i Afghanistan föredrar t Lewis Sorleys shyn på Vietnam medan vice president Biden och Obamas stabschef Rahm Emanuel föredrar Goldsteins. Obama som vanligt verkar försöka nå fram till någon slags ouppnåelig kompromiss.

En förändring av USA:s strategi i Afghanistan förblir t.ex. en styggelse för general Stanley McChrystal. Han framförde öppet sina åsikter i ett tal i London förra veckan, och sade att han inte stöder en strategi som enbart fokuserat på att använda obemannade flygplan och kommandostyrkor för att eliminera al-Qaida-terrorister.

Det var ett framträdande som f.ö fick försvarsminister Robert Gates att som Peter Spiegel och Anand Gopal skriver i Wall Street Journal, gå i taken och vänligt men bestämt be McChrystal och andra generaler att hålla käften: Gates Silences Strategy Talk – WSJ.com.

Ingen kan idag säga hur president Obamas militärpolitiska doktrin kommer att se ut. Bara att den antagligen kommer att bli en omöjlig kompromiss som återigen kommer att befästa att USA helt enkelt inte kan tvinga på andra länder sina egna politiska åsikter.

Det tragiska i Sverige är att sossarna inte tar chansen och går till frontalangrepp mot Alliansens krigspolitik i Afghanistan. Mona Sahlin verkar inte ens medveten om den amerikanska militärdebatten.

Försäljningen av eböcker utgör inte ens 2% av den väldiga bokmarknaden. Men nya bokläsare är på gång och för den som minns hur snabbt mp3-formatet förändrade musikindustrin så är det bara en tidsfråga innan regeringen kommer med nya integritetskränkande lagar.

För det är så gott som lika lätt att göra en elektronisk kopia av en bok som att rippa ett musikstycke. Jag har själv testas med min farfars bok. En billig scanner och helt öppen OCR-mjukvara, det är allt som behövs.

Randall Stross skriver i New York Times om rädslan för kopierade eböckerDigital Domain – Will Piracy Become a Problem for E-Books? – NYTimes.com

.. With the new devices in hand, will book buyers avert their eyes from the free copies only a few clicks away that have been uploaded without the copyright holder’s permission?

Mindful of what happened to the music industry at a similar transitional juncture, book publishers are about to discover whether their industry is different enough to be spared a similarly dismal fate.

Samtidigt är det här ett mycket större problem än musikkopieringen.

Här handlar det om vår frihet att läsa vad vi vill, när vi vill utan att regeringen har något med det att göra.

Risken finns att den alltid lika beredvilliga Beatrice Ask kommer kommer att insistera på att regeringen får kolla vad vi läser och lagra den informationen, för att förhindra att vi läser fel böcker, dvs kopierade böcker. Ni är varnade.

Och om du har rent mjöl i påsen, om du läser rätt böcker, så har du ju ingenting att oroa dig för, inte sant?

Sarah Palin kom som en iskall vind från Alaska med gud och vapen och sin fundamentalistiska tro och lade den Kristna Högern och stora delar av det republikanska partiet för sina fötter.

Efter att plötsligt och utan förklaring ha avgått som Alaskas guvernör släpper hon nu snart sin första spökskrivna bok, som redan ligger etta på bestsellerlistorna här i USA, trots att den inte ens har kommit ut i handeln.

Garance Franke-Ruta skriver i Washington Post om boken： Palin’s Book Gets a Cover to Judge :

Sarah Palin may not be getting much love from her former colleagues on the McCain-Palin campaign, but she’s already got a best-seller on her hands with her new book, Going Rogue: An American Life.

On Friday, its Amazon rank was No. 1 for all books selling across the online bookstore — and that’s just -preorders — the same status it’s had since Wednesday night. The book itself, which was co-authored by World magazine editor Lynn Vincent, hits store Nov. 17 after having had its publication date moved up.

Sarah Palin är USA:s (andra) Anna Anka, en helt bisarr figur från tidiga medelåldern som representerar de nya republikanerna tillsammans med namn som Mike Huckabee, Glenn Beck, Michelle Malkin, Michael Savage, Rush Limbaugh och Ann Coulter.

Republikanerna har på några korta månader förvandlats till vad som mest av allt liknar ett renodlat revolutionärt parti. En fara för världsfreden om de bara organiserade sig bättre. Men det kan mycket väl komma, speciellt om republikanerna, som nu verkar allt troligare, vinner mot Obama och demokraterna i nästa års kongressval. Och det är i det valet som Sarah Palin och hennes ytterlighetsfalang hoppas göra en comeback

I det antika Kina läste man böcker skrivna på bambustickor. I Uppsala har vi fortfarande kvar runstenar, den tidens Twitter-flöden.

Pappersboken har regerat i 500 år men nu kommer plötsligt en uppsjö av nya elektroniska medier och därmed nya bokformer.

Men kan man verkligen ge ut en elektronisk bok som innehåller både video och text? Ja kan man ge ut en bok som innehåller både bilder och text? Givetvis kan man det. Tusentals faktaböcker innehåller bilder så varför kan de inte lika gärna innehålla videon?

Motoko Rich skriver i New York Times om voken, en elektronisk bok som fogar samman video, text och web-komponenter: Hybrid Books From Publishers Like Simon and Schuster Add Video and Web Features to Reading – NYTimes.com

For more than 500 years the book has been a remarkably stable entity: a coherent string of connected words, printed on paper and bound between covers.

But in the age of the iPhone, Kindle and YouTube, the notion of the book is becoming increasingly elastic as publishers mash together text, video and Web features in a scramble to keep readers interested in an archaic form of entertainment.

On Thursday, for instance, Simon & Schuster, the publisher of Ernest Hemingway and Stephen King, is working with a multimedia partner to release four ‘vooks, ‘ which intersperse videos throughout electronic text that can be read ‘ and viewed ‘ online or on an iPhone or iPod Touch.

Och i början av september släppte Anthony E. Zuiker, skaparen av tv-serien “CSI” “Level 26: Dark Origins”, en roman som publicerades på papper, som e-bok och i en ljud-version “där läsarna inbjuds att logga in på en webbplats för att titta på korta videofilmer som konkretisera plotten.

Vissa förlag säger denna typ av multimedia hybrid är nödvändigt för att locka moderna läsare som vill ha något annorlunda.

Jag är själv övertygad om att pappersboken kommer att vara lika död som räknestickan och skrivmaskinen om femtio år om inte tidigare.

Jag kommer själv att flytta över till ebokläsare så snart de 1) erbjuder ett öppet format, 2) gör det möjligt för mig att ändra fonten.

Och den dagen är alldeles runt hörnet, oberoende av om voken blir mer än en marknadsgimmick.

Klicka på bilden.

T rots att miljoner amerikaner fortfarande anser att sex är något oerhört skamligt så har USA länge legat långt fram på sexualupplysningsområdet, i alla fall utanför skolan.

Masters och Johnson skrev hela fyra uppmärksammade tegelstensböcker om olika aspekter av sex mellan 1966 och 1979 och en biografi över det omstridda paret, Masters of Sex: The Life and Times of William Masters and Virginia Johnson, the Couple Who Taught America How to Love har nyligen getts ut skriven av Thomas Meier.

Nu kommer Cindy M. Meston och David M. Buss från University of Texas med en uppseendeväckande bok om kvinnor och sex: Why Women Have Sex: Understanding Sexual Motivations from Adventure to Revenge (and Everything in Between).

Jessica Bennett recenserar boken i Newsweek: Why Women Have Sex: New Research | Newsweek Life | Newsweek.com

In their new book, Why Women Have Sex, University of Texas psychologists Cindy Meston and David Buss aim to illuminate the complexities of women’s sexual motivations through women’s own words ‘an important step, they say, to better understanding how women can achieve sexual satisfaction. Based on five years of research and an online survey of 1,000 women, the authors consider motivation ranging from altruistic sex (”I felt sorry for the guy”) to revengeful sex (”I wanted to get back at my partner”) to palliative sex (”I had a migraine”).

Faktum är att kvinnornas ställning här i USA nu snabbt förändras till det bättre. Jämställdheten ökar, man får större inflytande, erövrar nya yrkesgrupper, även om man säkert aldrig kommer att få ens en blek kopia av den svenska familjelagstiftningen.

Det är förunderligt hur få kvinnor känner till att det faktiskt finns länder i världen där kvinnorna är betydligt mer jämställda än här i USA.

Men hur som helst har den här boken alltså blivit mycket uppmärksammad. Vilket kanske kan leda till att den kvinnofientliga amerikanska Kristna Högerns och den Katolska kyrkans inflytande på sikt minskar något.

Klicka på bilden

Världen har förändrats på ett helt otroligt sätt för USA:s kvinnor ända sedan feministen Margaret Sanger och forskaren Walter Pincus framställde det första allmänt tillgängliga ppilret 1957.

Den revolution som följde gav kvinnor möjligheten att själva bestämma när och även om de skulle ha barn och hur många. Idag är det också möjligt för kvinnor att ha artificiell insemination.

Men eftersom USA helt saknar den svenska familjelagstiftningen så släpar kvinnans ställning här i USA ändå långt efter den i Sverige.

Rachel Lehman-Haupt har skrivit en mycket intressant bok som jag just har läst i badkaret här i värmeböljans Kalifornien: In Her Own Sweet Time

At thirty-one, Rachel Lehmann-Haupt thought she had everything: the perfect boyfriend, an exciting career, and the promise of marriage and children in her future. But one year later, the relationship ended and she found herself starting over, consumed by a rapidly approaching deadline: age thirty-five, the dividing line between a regular and a “high risk” pregnancy.Faced with the pressure of finding true love on the edge of her fertility, Lehmann-Haupt traveled around the world and into the heart of America to explore the many new choices available to women in the twenty-first century—egg freezing, single motherhood, and instant families—while also grappling with her own ambitions, anxieties, and personal values.

Boken är välskriven och väldigt levande och berättar historien om en ung kvinna, Rachel Lehmann-Haupt, som alltid har trott att hon hade hur mycket tid framför sig som helst att ha barn. Fyllda 32 gör hennes pojkvän plötsligt slut och Rachel blir mer och mer orolig över den magiska 35-årsdagen när det plötsligt blir farligare för kvinnor att ha barn.

Boken berättar om alla de människor hon möter, om läkare, fertilitetsexperter, kompisar, pojkvänner och ett helt menageri av intressanta människor, i hennes jakt på att förverkliga sig själv och kanske trots allt bli mamma.

Boken är försedd med en notapparat och med många intressanta böcker och källor i ämnet.

Technorati Tags: Rachel Lehmann-Haupt, In her own sweet time, Kvinnor i USA, Feminister i USA, Relationer i USA, Kvinnor och barn i USA, föräldrar i USA

Svenska bloggar om: Rachel Lehmann-Haupt, In her own sweet time, Kvinnor i USA, Feminister i USA, Relationer i USA, Kvinnor och barn i USA, föräldrar i USA

Klicka på bilden

Det arv som finns var från svenskt 1600-tal i museer och i Gamla Stan är visserligen en viktig del av den svenska kulturen men om någon på allvar skulle påstå att de försöker leva efter de normer som gällde på den tiden så skulle de antagligen och med rätta hänvisas till närmaste psyke.

Här i USA lever dussintals miljoner människor som man gjorde på 1600-talet och de utgör faktiskt till stor del stommen av det republikanska partiet.

De extremistiska puritanerna har ett helt oförtjänt rykte här i USA, något att tänka på när Thanksgiving kommer i November.

De var religiösa och politiska extremister som mest liknade Osama bin Laden, och som bin Laden hade de ett enda mål så snart de satt fotsfste i nordamerika, att utrota den inte ont anande lokalbefolkningen.

Yale-historikern Edmund S Morgan har skrivit en bok, American Heroes, Profiles of Men and Women who Shaped Early America, om puritanerna som är värd att läsas för alla som är intresserade av de här mycket udda människorna som trots att de levde för så länge sen är mer eller mindre utbytbara mot miljoner nu levande amerikaner i sina värderingar, sin livsstil, sina mentala ramar och sitt förhållande till bibeln, den enda bok de oftast har läst.

Jonathan Yardley recenserar boken i Washington Post:Our Good Forbearers

Like many who have studied the Puritans, Morgan finds them admirable at times, vexing at others but almost always interesting. In a first-rate piece about Michael Wigglesworth, “a morbid, humorless selfish busybody,” an “absurd, somewhat pathetic figure of the [Puritan] caricature,” he argues that “the popular picture of the Puritans . . . is grossly overdrawn, for Puritanism did not exclude the enjoyment of the good things of life,” among them food, drink, poetry and even sex, so long as practiced within the bounds of marriage.

Det skrivs kilometervis eller i vilket fall dussintals med meter med böcker om amerikansk historia varje år här i USA, och för den som är intresserad av USA:s brokiga historia så finns det hur mycket att läsa som helst. Det enda problemet är att böcker skrivna av amerikaner om USA:s historia sällan har den distans man begär av historiska studier. En orsak är att till skillnad från svenskarna som verkar elt ointresserade av sin historia så lever dagens amerikaner ständigt i det förflutna.

Technorati Tags: Edmund S Morgan, American Heroes, Puritanerna i USA, Puritaner, Amerikanska puritaner

Svenska bloggar om: Edmund S Morgan, American Heroes, Puritanerna i USA, Puritaner, Amerikanska puritaner

Klicka på bilden

Professor Juan Cole vid University of Michigan är en av USA:s främsta experter på Mellanöstern, Irak och Afghanistan. Hans blogg Informed Comment är en måste läsa för alla som är intresserad av Mellanöstern och dess förlängning.

Coles framgång med sin blogg får en att undra varför fler amerikanska, för att inte tala om svenska, akademiker inte har försökt sig på att blogga.

Trots hettan här i Silicon Valley de senaste veckan så har jag betat av en drös böcker och Juan Coles Engaging the Muslim World är en av dom.

De är, som man skulle vänta sig av en av USA:s främsta bloggare, välskriven och Cole skräder inte på orden om att vad som driver den amerikanska Mellanöstern-politiken är oljan. Kapitel 1: The Struggle for Islamic Oil: The Truth about Energy Independence.

Andra kapitel tar upp politisk aktivism och politkisk radikalism i Mellanöstern, något som få västerlänningar brukar skilja på. Coles blogg blev världsberömd på grund av Irakkriget och han beskriver hur Bush-regeringen med benägen hjälp från England startade kriget.

David E Sanger recenserar boken i New York Times:Islamophobia

Readers of Cole’s blog, Informed Comment, will find many of the arguments familiar, though they are well assembled here, with essays on the myths surrounding Saudi Wahhabism, the rise of the Muslim Brotherhood in Egypt and the unintended side effects of American meddling in Iran. Cole starts his book in the right place: America’s addiction to Middle Eastern oil, which has skewed policy and often led us to support dictators we would ordinarily put on the list of human-rights violators. (The Saudis would probably qualify.) And he declares a truth that should be sobering to President Obama: “The fact is that we are likely to become more dependent on Islamic oil in the coming decades, not less,” he writes, noting that 11 of the top 15 exporters of oil are countries with Muslim majorities.

Juan Cole beskriver också Afghanistan och Pakistan och president Obamas skakiga relationer med båda länderna. Under presidentkampanjen sa Obama t.ex. öppet att han skulle bomba Pakistan om han kunde hitta var Usama bin Laden gömde sig och Hilary Clinton, nu Obamas hök i utrikesdepartmentet var beredd at använda atombvapen mot Pakistan.

Det här är en gedige bok på 282 sidor som jag hoppas kommer att översättas till svenska.

Boken är speciellt aktuell nu när Obama har presenterat Iran med ett ultimatum och Obama är på väg att fatta ett historiskt beslut om USA:s ockupation av Afghanistan, eskalera eller retirera.

Technorati Tags: Juan Cole, Engaging the Muslims, , Mellanöstern, Palestina, Gaza, Israel, Västbanken, Syrien, Iran, Irak, Jerusalem, Middle East, West Bank, Hamas, Fatah, Likud

Svenska bloggar om: Juan Cole, Engaging the Muslims, , Mellanöstern, Palestina, Gaza, Israel, Västbanken, Syrien, Iran, Irak, Jerusalem, Middle East, West Bank, Hamas, Fatah, Likud

KLicka på bilden.

Går det att beskriva ett så gigantiskt och brokigt land som USA? Många har försökt men få har lyckats.

Fram till nu kanske, för nu kommer Greil Marcus och Werner Sollors med sin storstilade A New Literary History of America utgiven av Harvard University Press.

Paricia Cohen recenserar deras färgsprakande USA-bild i New York Times om Longfellow to Linda Lovelace – Harvard’s ˜New Literary History of America’ – NYTimes.com

With a meeting. Mr. Sollors and Mr. Marcus gathered a dozen scholars to be the editorial board and the group began brainstorming, ultimately suggesting over 400 topics. Some were obvious: the Declaration of Independence, ‘Leaves of Grass, ‘ Lincoln’s Second Inaugural Address, ‘The Adventures of Huckleberry Finn, ‘ ‘The Great Gatsby. ‘ Others were obscure, unexpected or unlikely: how ‘canoe ‘ may have become the first American Indian word to enter the European lexicon, the first potato chip, Charles Dickens’s ‘American Notes, ‘ Levi Strauss’s blue jeans with rivets, Alcoholics Anonymous, the blues singer Mamie Smith, the atomic bomb dropping on Hiroshima and Nagasaki, as well as the very literary history that was the subject of their meeting.

Det här är en gigantisk mångfacetterad litterär väggmålning av USA om man så vill som visar det väldiga amerikanska samhället genom otaliga nutida och historiska infallsvinklar.

En bok som jag själv kommer att läsa och recensera framöver.

Klicka på bilden

Den som minns SIDAs stora och tyvärr ofta misslyckade satsningar på u-hjälp vet att det inte är en lätt sak hur godhjärtad man än är och hur stora resurser man än lägger ner på hjälpen.

Kanske småskalighet fungerar bättre? Den privata entreprenörsanda som genomsyrar Silicon Valley och en stor del av västvärlden, kan den kanske sättas in för att hjälpa de fattigaste länderna?

Wilford Welch har skrivit en intressant bok med titeln
The Tactics of Hope. How Social Entrepreneurs Are Changing Our World. Jag har bläddrat i boken som är på 228 sidor och illustrerad med mängder med svartvita bilder från otaliga projekt som entreprenörer världen över jobbar med.

Ett originellt och helt osannolikt projekt är Playpumps International som bygger karuseller, såna som jag minns vi hade på Tegnergatan 38B i min barndom. Barndrivna karuseller som man driver runt genom att ta satts sparka på marken.

Barn brukar älska såna här karuseller och de här karusellerna är byggda kring en vattenkälla så när barnen sparkar runt så pumpas vatten upp ur källan och byn får färskt vatten.

Ett annat projekt som jag har skrivit om tidigare är den f.d. Microsoftanställde John Woods Room To Read som donerar böcker och bibliotek över hela världen.

Den stora aktören på det här området är Bill Gates Gates Foundation, men det finns säkert tusentals mindre grupper och organisationer som sysslar med de mest mångfacetterade entreprenörsprojekt i Tredje Världen och många av dom beskrivs i den här stimulerande boken.

Klicka på bilden.

President Obama har just gått ut med ett uttalande om att papperslösa i USA inte skall ha rätt att köpa, obs inte ens köpa, sjukförsäkring, som David M. Herszenhorn skriver i New York Times:Illegal Immigrants Could Not Buy Insurance on New ‘Exchange,’ White House Says.

Vilket alltså betyder att upp mot 20 miljoner människor här i USA, inklusive miljoner barn, inte får tillgång till överkomlig sjukvård. Så epidemier kommer att spridas bland de papperslösa och därifrån hoppa över till den “legala” befolkningen.

Och eftersom inte ens Obama kan låta människor dö på gatan i USA så kommer de papperslösa fortfarande att få rätt till sjukvård på akutmottagningar när de får livshotande sjukdomar. Där samhället får betala mångdubbelt så mycket som om de fick tillgång till sjukförsäkring och vilket alltså kommer att göra det svårare för “legala” amerikaner att få hjälp på akutmottagningarna, när varje sekund kan gälla livet.

På ett eller annat sätt kommer det amerikanska samhället att få betala.

Tillgång till sjukvård har alltid varit ett politiskt vapen här i USA som vi kan se i dagens förbittrade sjukförsäkringsdebatt.

John Dittmer har skrivit en viktig bok om den viktiga och hittills okända roll som en grupp läkare spelade i medborgrättsrörelsen i sydstaterna på 1960-talet.

Gruppen organiserades 1964 för att hjälpa demonstranterna i Mississippi Freedom Summer där man försökte registrera afroamerikaner för att få rätt att rösta. Gruppen gav fri läkarvård till demonstranterna och alla som behövde det och fortsatte sedan att hjälpa demonstranter i Selma i Alabama, vid den demokratiska kongressen i Chicago 1968.

Man fortsatte sedan kämpa emot Vietnamkriget och arbetade med att avslöja rasismen inom det amerikanska läkarförbundet.

Idag agerar gruppen för att ge alla amerikaner tillgång till överkomlig sjukförsäkring.

En mycket påpasslig bok på 324 sidor.

Klicka på boken.

En ung afroamerikan vinner presidentvalet här i USA som en “hoppets kandidat”.

Hopp för de afroamerikaner och fattiga amerikaner som under generationer har förnedrats och lämnats utanför den amerikanska drömmen.

Just samspelet mellan förnedring, rädsla och hopp är huvudtesen i fransmannen Dominique Mois välskrivna och lättlästa essä The Geopolitics of Emotionmed underrubriken How Cultures of Fear, Humiliation, and Hope are Reshaping the World, på 177 sidor som jag just har streckläst under några sena kvällar här i hettan i Silicon Valley.

Moisi, som är en av grundarna till Institut français des relations internationales och vars fars överlevde Auschwitz, kan sympatisera med den förnedring som t.ex. palestinierna ständigt utsätts för och som inte oväntat leder till motstånd som i sin tur leder till fruktan och rädsla och våld.

Dominique Moisi beskriver även den fruktan som många runt om i världen känner för globaliseringen och för andra kulturer.

Han skriver om hur han i Londons tunnelbana fanns sig sittande i samma vagn som en ung muslimsk kvinna i slöja med en tung ryggsäck som han fruktade var fylld med sprängämnen, om möten med unga människor i Marocko som inte kunde tro att de skulle kunna spela en roll i den globaliserade världen, om hur det kinesiska undret medvetet kopierades från Singapore på 1970-talet, om hur Al Jazeera har gett människorna i Mellanöstern en insikt i vad som sker i deras del av världen som inte bestäms i Washington, hur Indien och Kina är på frammarsch, USA på tillbakagång och hur den muslimska världen hittills has lämnats utanför globaliseringen.

Han skriver också om hur västs och speciellt USA:s utrikespolitik alltmer styrs av ren rädsla, (The American Culture of Fear, sid 107) något som är speciellt märkbart här i USA där president Obama eskalerar kriget i det avlägsna Afghanistan för att “skydda USA från terrorangrepp”.

Sommarens “Israel- bråk” och Muhammedbråket sommaren 2007 skulle mycket väl kunna bli addendum i en framtida utgåva av den här boken.

Så här beskriver förläggaren DoubleDay bl.a. boken :

For Muslims and Arabs, the combination of historical grievances, exclusion from the economic boon of globalization, and civil and religious conflicts extending from their homelands to the Muslim diaspora have created a culture of humiliation that is quickly devolving into a culture of hatred. Meanwhile, Asia has been able to concentrate on building a better future and seizing the economic initiative from the American-dominated West and so creating a new culture of hope.

Även om den här essän är litet löst strukturerad så är den mycket läsvärd. Det är som att tillbringa ett par timmar i diskussion med en mycket trevligt och kunnig person som har besökt de flesta av de platser han skriver om.

Dominique Moisi har något av Göran Rosenberg över sig, samma förmåga att hitta nya infallsvinklar och skriva medryckande men ändå inte ytligt om intressanta dagsfrågor.

I kapitlet Humiliation, Globalization and Denial på sig 69 tar han upp en koppling mellan religion och globaliseringens baksida som mest handlar om muslimer i Europa men som lika gärna kunde handla om Den Kristna Högern med sina vapen och sina biblar bland de förbittrade utslagna i rostbältet i Mellanvästern.

Just The Culture of Fear går som en röd tråd genom hela boken och jag tror att boken som är utmärkt som den är hade blivit ännu bättre om den inte hade försökt, som Moisi gör i det sista kapitlet, att försöka övertyga läsarna att allt kommer att bli bra i framtiden (The World in 2025, sid 137)

Dominique Moisi kanske använder alltför breda penseldrag, han är helt klart inte insatt i förhållandena i Kina och inte heller, som jag ser det, i USA, men det är småsaker. Det här är en mycket stimulerande och helt nyutkommen bok som jag starkt kan rekommendera och som bör översättas till svenska.

På många sätt en fortsättning på Samuel Huntingtons uppmärksammade bok The Clash of Civilizations från 1993.

Klicka på bilden.

Kalifornien med yta som är så gott som identisk med Sverige, en befolkning på nära 40 miljoner och en BNP på $1.812 triljoner är världens nionde ekonomiska stormakt.

Abraham F. Lowenthal har skrivit en bok om den ekonomiska stormakten Kalifornien och hur delstaten inte längre har råd med de ständiga striderna mellan republikaner och demokrater som har lamslagit Kaliforniens regering och nu gjort hela delstaten bankrutt.

Om Kalifornien skall kunna tävla med Kina, Japan och Korea så måste man sluta sin nuvarande navelskådning och istället lära av sina konkurrenter.

Så här beskrivs bokens innehåll av Stanford University press:

Global California addresses an important subject: how the citizens of a state with the dimensions and power of a nation are affected by international trends, and what they can do to identify and promote their own interests in a rapidly changing world. In this fresh, well-informed, and balanced analysis, Abraham Lowenthal deals with numerous thorny issues—from globalization, trade, and infrastructure to immigration, environmental pollution, climate change, and California’s ties with neighboring Mexico and the dynamic Asian economies.

Det här är en viktig bok för allteftersom dödläget i Washington fortsätter så måste individuella delstater skapa sina egna institutioner och sina egna ekonomiska band med utlandet. Kalifornien måste börja lära av Asien om man skall hoppas kunna behålla sin nuvarande levnadsstandard. Om man misslyckas kommer man att dra hela USA med sig ner i eländet.

Klicka på bilden.

En blogg är ett medium som kan bli vad som helst. Allt beror på dig.

Catherine Sanderson är en 30+ engelsk tjej som jobbar i Frankrike och skriver en populär blogg med namnet petite Anglaise som nu har blivit en bok som jag just har bläddrat i. Till stil och innehåll en smula likt Bridget Jones Dagbok.

Inte dum alls, absolut värd att läsa och Catherine Sanderson kommer nu också ut med French Kissing, en roman.

Ett annat bra exempel på en framgångsrik bloggare bok är Julie Powell, som lagade och bloggade om, alla 524 recepten i Childs berömda kokbok. Den blev inte bara bok utan också storfilm

Det kan vara kul att tänka sig sin egen blogg som en bok och skriva därefter.

Det viktigaste tipset är givetvis att skriva underhållande. Inget är så tråkigt som en tråkig blogg och till skillnad från redan tryckta böcker så måste vi sköta vår egen marknadsföring.

Samtidigt kan det vara intressant att läsa bloggar skrivna av utlandssvenskar som ofta ger en närgången inblick i hur det är att bo utomlands. T.o.m. på exotiska platser som Silicon Valley.

Det är egentligen rätt fantastiskt att kunna sitta och läsa om människors liv på andra sidan jordklotet. Att se hur böcker tar form s.as. och t.o.m. att kunna kommentera vad man läser.

Och den som vill leka litet med tanken att ge ut sin egen blogg som bok kan lätt göra det på Scribd.com.

Bara att börja tänka i bokbanor kan ge intressanta infallsvinklar.

Asus tvåsidiga ebokläsare.

Det är bara en tidsfråga till den digitaliserade boken ersätter pappersboken. Alla informationsformat kommer förr eller senare att bli digitala. Det förvånande är inte att de s.k. eböckerna håller på att bli så populära just nu, det förvånande är att det har tagit så lång tid.

Nu kommer Taiwans Asus med en ny ebokläsare som lovar att skaka om rejält på den ännu rätt primitiva ebokmarknaden.

Asus är känd som företaget som hjälpte till att introducera den revolutionerande nätboksdatorn, så det här är ett allvarligt hot mot Sony och Amazons Kindle.

Alex Pell skriver i The Times om Asus aggressiva planer： Tech news: For the smarter kind of bookworm
Asus, inventors of the netbook, is about to shake up the ebook world with the arrival of the world’s cheapest digital reader :

The world of ebooks is about to start a new chapter with the arrival of the cheapest digital reader on the market. Asus, one of the world’s biggest consumer electronics businesses, confirmed last week that it is planning to shake up the market in the same way it did when it launched the first netbook — the low-cost alternative to the laptop.

En ebok som man alltså kan bläddra i. Det viktiga är dock inte själva läsaren utan formatet. Jag vill kunna äga mina egna böcker vilket betyder att jag inte vill ha ett slutet format som det som Amazon använder utan ett öppet format som PDF som jag sedan kan skicka vidare om jag vill.

Men håll ögonen på eböckerna, de kommer att fullkomligt explodera de närmaste åren.

Det är snart 20 år sedan Berlinmuren föll och världen förändrades till oigenkännlighet. För den amerikanska högern var det Ronald Reagan och USA som besegrade kommunismen och befriade central- och östeuropas folk.

För alla andra var det européerna själva som slutligen fick nog och störtade de förslöade kommunistiska diktaturerna.

Michael Meyer som var Newsweeks nyhetschef i centraleuropa för 20 år sen har skrivit en påpasslig bok som bör läsas av alla som är intresserade av nutidshistoria.

Gerard Degroot recenserar boken i Washington Post om Book Review: ‘The Year That Changed the World’ by Michael Meyer – washingtonpost.com

The preferred myth begins with Ronald Reagan speaking at the Brandenburg Gate on June 12, 1987. “We hear from Moscow about a new openness,” he sneered, demanding proof. “Mr. Gorbachev, open this gate! Mr. Gorbachev, tear down this wall!” According to the myth, the wall came tumbling down because Reagan, like some benevolent wizard, shouted “Open Sesame!” The moral drawn is that evil, dictatorial regimes crumble when confronted by righteous indignation. Cue Saddam Hussein. George W. Bush, who idolized Reagan, tried to emulate his hero. His distortion of the past inspired tragedy in the present.

Murens fall var en ren tillfällighet, had Honecker inte varit sjuk hade det lika gärna kunnat gått som på den Himmelska Fridens Torg i Beijing samma år.

Det var murens fall som förvandlade stormakten USA till världens enda supermakt, en position som USA märkligt nog – och kanske också lyckligtvis – endast skulle komma att behålla i mindre än 20 år.

Förhoppningsvis kommer vi snart också att få en europeisk syn på vad som hände i Europa för 20 år sen.

När jag först kom hit till USA så skrev jag några artiklar för William F. Buckleys konservativa tidskrift National Review. Vi hade samma inställning till Sovjetunionen Buckley och gruppen kring honom och jag själv men inte till något annat, vilket jag snart insåg och vi gick våra skilda vägar.

Men även om Buckley inte är speciellt mycket känd i Sverige så spelade han en viktig roll i USA som det intellektuella ljuset för den amerikanska konservatismen. Han var konservatismen och republiksanernas intellektuella fyrbåk ända från det att han som mycket ung skrev sin nu klassiska God and Man at Yale fram till det att han gick bort förra året.

Bill Buckley

Vad Buckley gjorde var att bryta med den amerikanska extremhögern som Ku Klux Klan och de beväpnade milisgrupperna och styra in det republikanska partier i något som i alla fall i USA har kunnat gälla för en politisk mittfåra. Man samarbetade med demokraterna, man förde en relativt sansad politik och man höll sig mer eller mindre i den politiska mittfåran.

Rush Limbaugh

Men idag efter åtta år av George Bush så har republikanerna radikaliserats så till den milda grad att man sluter upp bakom en ren buse vid namn Rush Limbaugh vars enda mål är att besegra Barack Obama och demokraterna kosta vad det kosta vill.

Dagens konservativa som Sarah Palin och Mike Huckabee för att inte tala om busen Rush Limbaugh skulle aldrig ha platsat inom Bill Buckleys mallar. De håller på att riva USA mitt itu och göra all politik omöjlig.

John Meacham skriver i Newsweek om dagens republikaner och Sam Tanenhaus bok The Death of Conservatism: Requiem for the Right. The biographer of Whittaker Chambers and William Buckley on a dying movement.
:

The Republicans, so intent on thwarting Obama, have vacated the field, and left it up to the sun party to accept the full burden of legislating us into the future. If the Democrats succeed, Republicans will be tagged as the party that declined even to help repair a broken system and extend fundamental protections—logical extensions of Social Security and Medicare—to some 46 million people who now don’t have them. This could marginalize the right for a generation, if not longer. Rush Limbaugh’s stated hope that Obama will fail seems to have become GOP doctrine. This is the attitude not of conservatives, but of radicals, who deplore the very possibility of a virtuous government.

USA håller på att förlora sitt världsherravälde och det amerikanska samhället är helt oförmöget att lösa de enklaste problem just för att det råder politiskt inbördeskrig i Washington.

Ingen vet vad som kommer att hända i framtiden men när republikaner tar skjutvapen med sig till torgmöten om presidentens sjukförsäkringsinitiativ då inser man att det amerikanska samhället alltmer börjat likna Weimartyskland.

Något som knappast kommer att gagna världsfreden.

En av orsakerna till att det är så oerhört svårt för svenskar att förstå det amerikanska samhället är att den svenska USA- bilden är så friserad.

Precis varför det har blivit så är svårt att få något enhetligt grepp om, men svenska USA-journalister drar sig för att skriva kritiska socialreportage om det amerikanska samhället.

Vilket är orsaken till att man i Sverige missar den stora roll som den amerikanska extremhögern spelar i Barack Obamas USA.

Inte bara Rush Limbaugh, radioprataren som har kommit att dominera det republikanska partiet, utan även namn som hatskribenterna Ann Coulter och Michael Savage liksom Glenn Beck, och två personer vars böcker just nu ligger bland de fem största bästsäljarna i USA,

Michelle Malkin, en blek kopia av Ann Coulter toppar just nu New York Times Bestsellerlista med den osammanhängande och sjuka Culture of Corruption: Obama and His Team of Tax Cheats, Crooks, and Cronies som gör gällande att Barack Obamas regering är en av USA:s genom tiderna mest korrumperade regeringar.

Detta efter det att Obama har varit president i sju månader, fyra månader när boken skrevs.

Även om radioprataren Mark Levin kanske inte är riktigt lika extrem som Michelle Malkin så är det mycket oroväckande att hans hopkok Liberty and Tyranny: A Conservative Manifesto ligger femma på New York Times bästsäljarlista för faktaböcker, efter att tidigare ha toppat den och alltså efter åtta år av George Bush. En bok som möjligtvis skulle streckläsas av MUF och Bush-propagandisten Hans Bergström men av få andra svenskar.

Trots att USA nu har en demokratisk president så behåller högern ett hårt grepp över samhällsdebatten via tankesmedjor som American Enterprise Institute, Hudson Institute och Hoover Institute på Stanford University för att bara nämna några, plus alltså dussintals radiopratare som dagligen spyr sin galla över “liberaler” och Barack Obama.

Det här är något vi bör komma ihåg när president Obama nu verkar förlora greppet och stadigt tappar i opinionsundersökningarna. Den amerikanska högern är på väg att bli allt extremare, som vi har sett under sommaren med Birthers och olydnadsaktionerna mot Obamas nu misslyckade försök att införa allmän sjukförsäkring.

Situationen blir inte bättre av att den timide Obama hela tiden försöker kompromissa med högern. Framtiden ser inte ljus ut här i USA och det kommer med stor säkerhet att påverka Sverige.

Det finns galningar och dom finns mitt ibland oss. Hur mycket vi än försöker förneka det så är det tyvärr så, som den sista veckan med bl.a. Gunnar Hökmark och Cecilia Gyllenhammar har givit bevis på.

Men fanatiker hittar man inte bara inom politiken, dom finns överallt, Den Kristna Högern, fågelskådare, golfspelare och sist men inte minst, egentligen först: de helt livsfarliga kattälskarrna.

P.G. Wodehouse har redan varnat oss för just de fanatiska kattälskarna i sin bok “Goodbye to All Cats” som kom ut redan 1936.

För den som har glömt:

Freddie Widgeon besöker sin flickvän Dahlia Prenderby i hennes familjehem Matcham Scratchings i Oxfordshire. Väl uppkommen på sitt rum och i full färd med att byta om till middagen upptäcker Freddie att det ligger en katt på sängen i full färd med att klösa sönder hans skjorta.

Vad gör man, vad skulle du göra, givetvis lyfter han upp katten och kastar ut den genom fönstret…. rakt i nacken på Sir Mortimer, Dahlias pappa!

Efter middagen när Freddie umgås med den kattälskande familjen i deras stora vardagsrum så kliver han rakt på en katt som ligger gömd på golvet, han ryggar tillbaks och trampar på en annan katt, och när han sen sätter sig ner i soffan blir det direkt på en tredje katt. När han sen sträcker ut handen slår han till en fjärde katt som ligger på ett bord.

Den kattälskande familjen chockeras när de upptäcker att de, som de tror, har fått en farlig katthatare på halsen.

När Freddie sedan skall gå och lägga sig hör familjen skrik från Freddies sovrum, skrik som kommer från en Pekinges som har kommit in i Freddies sängkammare och som sedan har slagit huvudet i sängstolpen på sängen. Familjen är övertygad om att Freddie försöker ta livet av Pekinesen.

Man har placerat sin butler beväpnad med en eldgaffel utanför dörren till Freddies sängkammare med order om att slå till om Freddie försöker lämna rummet.

Det är då som Freddie upptäcker en död katt på sängen. En katt som tydligen har dödats av den stora schäfer som just har smitit ut genom dörren.

Så vad skall Freddie nu göra med den döda katten. Om familjen hittar den i rummet kommer Freddie att hamna i finkan för djurplågeri eller ännu värre.

Enda utvägen, och en genial dylik, släng ut katten genom fönstret och ut i trädgården! Sagt och gjort, och givetvis, hade vi väntas oss något annat, så hamnar den döda katten rakt i ansiktet på Dahlias pappa som sitter och sover i en fällstol i trädgården!

Freddie flyr förtvivlat ut i natten genom trädgårdsfönstret

Som vanligt är Wodehouse superb, som följande odödliga replik visar: “Do you know,” said a thoughtful Bean, “I’ll bet that if all the girls Freddie Widgeon had loved and lost were placed end to end – not that I suppose one could do it – they would reach halfway down Picadilly.” “Farther than that,” said an Egg, “some of them were pretty tall..”

En odödlig berättelse om mycket farliga människor.

Ja även om det är svårt att tro det här i det stekheta Kalifornien så är hösten på väg och jag väntar mig att vilken morgon som helst få höra Kanadagässen kacklande komma flygande från Mexiko upp mot Kanada, kanske på jakt efter politisk asyl.

Men innan det är dags att ta in hängmattan för i år så kan det vara läge att läsa den amerikanske poeten Walt Whitmans odödliga poesisamling Leaves of Grass som kom ut första gången 1855.

Det var romantikern Ralph Waldo Emerson, som i en essä som publicerades 1845 ansåg att USA borde ha sin egen poesi. Whitman nappade på utmaningen och resultatet blev Leaves of Grass som kom ut 1855 och för vilken Whitman inte bara fick en uppsjö av kritik utan också snabbt förlorade jobbet på inrikesdepartementet för att han skulle ha skrivit en massa snusk, vilket han ju också hade i alla fall efter den tidens och även dagens amerikanska moraliska måttstockar.

När man läser början på poemet A Woman Waits for Me så häpnar man att bokens alls kunde publiseras:

A WOMAN waits for me—she contains all, nothing is lacking,
Yet all were lacking, if sex were lacking, or if the moisture of the right man were lacking.

Sex contains all,
Bodies, Souls, meanings, proofs, purities, delicacies, results, promulgations,
Songs, commands, health, pride, the maternal mystery, the seminal milk;
All hopes, benefactions, bestowals,
All the passions, loves, beauties, delights of the earth,
All the governments, judges, gods, follow’d persons of the earth,
These are contain’d in sex, as parts of itself, and justifications of itself.

Without shame the man I like knows and avows the deliciousness of his sex,
Without shame the woman I like knows and avows hers.

Idag är det fritt fram att läsa Walt Whitman och för den som är intresserad att lära sig litet om USA och den amerikanska kulturen så är det här en bra inkörsport. Speciellt striden kring Whitmans poesi har starka paralleller till dagens USA med dess kvävande och intoleranta kristna moralitet och motsättningarna mellan nord och syd.

Den som är intresserad av att läsa mer amerikansk poesi kan fortsätta med ett par andra kända poeter: Robert Frost och W. H. Auden.

Whitman som är USA:s förste moderne poet, föddes på Long Island, utbildades i barnaår till tryckare, blev journalist och arbetade på sjukhus under inbördeskriget. Han förblev fattig livet ut och dog i Camden i New Jersey. Det var där, i New Jersey som jag först kom i kontakt med hans poesi.

Läs honom om du är intresserad av att lära dig mer om den amerikanska kulturen.
Och den som verkligen vill frossa i amerikansk poesi bör låna The Oxford Book of American Poetry

Eböckerna är här för att stanna och det kommer att vända upp och ner på samhället.

Orsaken är enkel. Hittills har vi kunnat köpa tryckta böcker och sedan göra vad vi vill med dom. Myndigheterna har inte haft någon möjlighet att kolla vilka böcker vi köper eller läser. Priserna, i varje fall för inbundna böcker, har hållits högt och även bokvurmar som jag själv har inte kunnat samla på sig mer än ett par tusen böcker.

Men med eböcker får vi en helt ny situation. Som vi lärde oss för ett par veckor sedan så kan ebokhandlarna plötsligt radera böcker från våra ebokläsare, och klåfingriga regeringar kommer att skaffa sig bakdörrar som gör det möjligt för dom att veta precis vem som t.ex. läser böcker om fildelning.

Det viktigaste är att vi aldrig kommer att äga en ebok, bara hyra dom och formatet kommer att bli bundet till en viss ebokläsare som Amazons Kindle.

Så varför skulle någon bry sig om att “köpa” en ebok? Jo för att de vanligtvis är betydligt billigare
än en pappersbok. Det kommer i sin tur att sätta press på pappersböckerna och det är inte något som vare sig förlagen eller bokhandlarna ser nådigt på.

Brad Stone och Motoko Rich skriver i New York Times om Sony nu pressaer ner priserna på eböcker:Sony Cuts Prices on E-Books and Unveils Readers – NYTimes.com

Book publishers… are concerned that as online retailers like Amazon and Sony gain market power, they will eventually tire of losing money on e-book sales and ask publishers for lower wholesale prices, a move that would cut into their profit margins. ‘… ‘$9.99 has now become the effective price for e-books in August of 2009. Let’s just take a breath and see how long this lasts.

Eböckerna kommer på sikt att konkurrera ut pappersböckerna och resultatet kommer att bli väldiga strider mellan fildelare och oss som vill fortsätta att äga våra böcker och förlagen som kommer att föredra att vi bara hyr våra böcker.

Det här kommer att leda till väldiga strider som kommer att vida överträffa musikkrigen. Det kommer också nota bene att ge den svenska regeringen kunskap om varje elektronisk bok som vi läser eftersom man redan massavlyssnar i de Internetkablar över vilka ebokläsarna också kommunicerar.

För ett par veckor sedan blev jag kontaktad av en trevlig svensk journalist som ville ställa några frågor. Det är inte första gången och det är alltid roligt att kunna bidra med åsikter om dagens USA.

Däremot rättade jag personen ifråga, jag är inte “svenskamerikan” utan svensk som f.n. råkar vara bosatt i USA, en trivial nyans kanske men ändå oerhört viktig i dagens globaliserade värld.

Enligt Wikipedian är en svenskamerikan [är] en amerikan med svenskt ursprung, ofta besläktade med den stora gruppen immigranter från Sverige som kom till USA i slutet av 1800- och början på 1900-talet. Det är definitivt inte en bild av mig.

Om jag är något så är det europé, lika hemma nästan var som helst i Europa.

Abraham Lincoln.

Det finns givetvis mängder med trevliga platser i USA, som den lilla mysiga kuststaden Santa Cruz, som San Francisco en av världens vackraste städer, det magnifika Seattle och även okända smultronställen som Bozeman i Montana, men det är inte “hemma”, lika litet som Kalifornien är hemma för mig.

Min pappa föddes i Hälsingland, blev världsberömd röntgenolog, men trots att vi i familjen aldrig kunde se vad han hade gemensamt med bönderna kring sommarstället i Hälsingland, dit han alltid återvände, så var det där som han kände sig hemma och inte i Uppsala där han bodde och verkade större delen av sitt liv .

Skillnaden mellan honom och mig är att trots att jag har ärvt hans röst och utseende så var han blid och artig medan jag blir fly förbannad på allt vansinne, all chauvinism, nationalism, vapenhysterin, alla bokstavstrogna kristna och all idioti som jag ständigt finner runt omkring mig här i det egotrippande och självcentrerade USA, som följande: (tack för tipset Christer!)

DN.se – Nyheter – Toppnyheter: Bad till Gud ? lät dottern dö

Dagen.se – Stora nyheter: Man lät sin dotter dö – trodde Gud skulle hela henne .

Så vad har det här med Lincoln att göra? Jo för att vara en världsmakt så är det amerikanska samhället förbluffande inåtvänt, navelskådande och världsfrånvarande, i ordets bokstavliga mening.

Så lagom till 200-årsdagen av Lincolns födelse så fullkomligt väller det ut böcker om en man som är så gott som jämnårig med Oskar I och som är helt irrelevant idag!

Jag hittade tre tjocka luntor på bibblan igår: Craig L Symonds, Lincoln and His Admirals, Brian Lamb och Susan Swain, Abraham Lincoln, Great American Historians on our sixteenth President och en gigantisk lunta på 796 sidor med den högst originella titeln A Lincoln av en Ronald C White Jr som redan har skrivit två tegelstenar om Abraham Lincoln!.

Den enda bok om Lincoln som är värd att läsa idag, och den är erkänt bra och jag har läst den är Doris kearns Goodwins tjocka Team of Rivals: The Political Genius of Abraham Lincoln som publicerades 2005, för fyra år sen. Sen dess har det säkert getts ut dussintals böcker om Lincoln, eller mer.

Det är omöjligt att förstå Barack Obamas utan att ha läst Goodwins lunta eftersom Illinois-politikern Obama har förläst sig på Goodwin och Lincoln. Man undrar hur den svenska pressen skulle reagera om Fredrik Reinfeldt skulle säga att den ledare som har påverkat honom mest är just Oskar I!!

Den typiska bilden av den gigantiska amerikanska flaggan och två små svenska vimplar är rätt symboliskt för det centrerande egotrippande mig-mig-mig samhället här i USA. Som alltså inte är “hemma”. I alla fall inte för mig.

Det är påfallande att min attityd till Sverige och USA är identisk med den som mängder med kinesiska IT-arkitekter som jag känner här i Silicon Valley har till Kina och USA. Däremot skiljer den sig nästan helt från den USA Über Allles-attityd man förvånansvärt ofta finner hos USA-svenskar här i USA.

Så varför stanna? Ja man får ta det bästa, vilket är IT-teknologin här i Silicon Valley och försöka strunta i resten. Och Sverige är inte heller utan problem, som vi vet.

Klicka på boken.

Den svenska bilden av det amerikanska samhället har inte förändrats mycket under de senaste 50 åren.

Svenska journalister flockas fortfarande till en tunn liten remsa mellan New York och Washington på östkusten, en sträcka på 37 svenska mil i detta gigantiska land.

Men USA:s centrum, dess ground zero, har för länge sedan skiftat från the Big Apple, dvs New York och Washington, till södra och västra USA, ett område som man sällan märker mycket av i svenska reportage. Det tidigare så stolta industripområdet utefter östkusten har förvandlats till ett enda stort rostbälte medan framtidens USA växer fram i Kalifornien och Texas.

En journalist som kan Kalifornien utan och innan är Los Angeles Times-journalisten Mark Arax som dessutom skriver med en ironi och ett ursinne som gör hans böcker svåra att lägga ner innan man har kommit till slutet.

Richard Rayner recenserar Mark Arax bok i Los Angeles Times om ‘West of the West’ by Mark Arax – Los Angeles Times

Arax .. showing us intimate dramas .. of landscape, family, immigration, politics and economics. In “Legend of Zankou,” an Armenian rotisserie chicken magnate dons a white silk suit he hasn’t worn for 20 years, then drives across Glendale to kill his mother, his sister and then himself.

In “The Agent,” … The authorities think (hope) they’ve busted an Al Qaeda cell in Lodi, population 60,000, a farming town at the far northern edge of the San Joaquin Valley. In reality, Wedick tells Arax, they’ve found the neighborhood ice-cream man and his sad cherry-packer son guilty of little more than stupidity and railroaded by a dubious interrogation process.

I “Highlands of Humboldt,” reser Arax till norra Kaliforniens Lost Coast, där 80% av ekonomin är baserad på marijuanapodling.

Arax växte upp i Fresno, där hans far en natt 1972 blev mördad. Arax första bok, “I min fars namn,” beskriver händelsen och dess efterchock. Sedan följde The King Of California: J.G. Boswell and the Making of A Secret American Empire och nu alltså West of the West.

Det här är en superb skildring av det okända Kalifornien, kanske något i stil med Joan Didions Slouching Towards Bethlehem om Haight-Ashbury distriktet i of San Francisco kring the Summer of Love 1967.

Mar Araxs West of the West är på 347 sidor och jag har bara börjat på den men det är en sån där bok som man bara måste läsa om man vill förstå och få en fläkt av dagens Kalifornien.

Klicka på boken.

Amerikanska barnböcker är bland det bästa jag vet.

När barnen var små brukade jag läsa Dr. Seuss Lennart Hellsinska böcker för dom och lika mycket för mig själv, liksom Russell Hobans underbara How Tom Beat Captain Najork and His Hired Sportsmen

Nu kommer en ny charmig barnbok, en av många i årets bokflod, med titeln 14 Cows for America skriven av Carmen Agra Deedy och Wilson Kimeli Naiyomah, och illustrerad av Thomas Gonzalez,

Boken är baserad på en händelse strax efter attacken på World Trade Center i New York när Masai-folket i Kenya donerade 14 kor till USA: Kenyan Masai donate cows to US

American diplomats have been given 14 cows by Kenyan Masai tribespeople in a gesture of sympathy following the 11 September attacks.

The cattle – regarded as sacred by the Masai – were handed over to William Brancick, deputy head of the US embassy in Kenya in a remote village near the border with Tanzania.

The ceremony was marked by tribespeople in traditional red robes and jewellery, some of whom carried banners saying “To the people of America, we give these cows to help you”.

It was arranged by Kimeli Naiyomah, a Kenyan-born man who was studying in New York at the time of the disaster.

Med tanke på att en fjärdedel av alla republikaner här i USA idag är övertygade om att president Obama, vars pappa kom från Kenya, själv är född i Kenya och insmugglad till USA och därför bör avsättas, så är det här en bok som verkligen ligger i tiden.

En bok som bör översättas till svenska.

En annan superb barnbok för Kalifornienintresserade är Ernest Callenbach och Christine Leefeldts, Humphrey the Wayward Whale om en känd episod med en val som förirrade sig in till San Francisco och vidare in i Sacramentodeltat.

I pred, Stockholmspaketet, Telekompaketet, FRA-lagen och ACTA, friheten och det öppna samhället begränsas steg för steg allteftersom regeringen drar åt snaran .

Men ännu ett stort hot kommer från Amazons framgångsrika Kindle som gör det möjligt för vem som helst att ladda ner relativt billiga eböcker direkt från Internet och sedan läsa dom i elektroniskt format på en liten mobilliknande ebokläsare.

Snabbt, smidigt och bra trodde alla, tills Amazon för 11 dar sen plötsligt raderade två av George Orwells böcker,1984 och Animal Farm , passande nog, eftersom det visade sig att man inte hade rätt att distribuera dom på Kindle

Nu kanske någon tycker att det är väl inte var så märkvärdigt, men det märkliga var att Amazon inte bara raderade dessa två böcker från Amazons hemsida, man radera dom också från själva Kindle-läsarna! Alla kopior av Orwells böcker bara försvann på några sekunder. De existerade inte längre på någon Kindle-läsare. Och om en Kindleläsare inte var uppkopplad till nätet så raderades böckerna ändå så snart de sattes på.

Brad Stone skriver i New York Times om Amazon Faces a Fight Over Its E-Books – NYTimes.com

A growing number of civil libertarians and customer advocates wants Amazon to fundamentally alter its method for selling Kindle books, lest it be forced to one day change or recall books, perhaps by a judge ruling in a defamation case ‘ or by a government deciding a particular work is politically damaging or embarrassing. ‘As long as Amazon maintains control of the device it will have this ability to remove books and that means they will be tempted to use it or they will be forced to it, ‘ said Holmes Wilson, campaigns manager of the Free Software Foundation. .

Amazon kan alltså radera vilka böcker som helst från Kindle, som måste vara uppkopplad till Internet för att fungera.

Om jag köper en pappersbok så äger jag boken och kan i min tur sälja den vidare eller ge bort den till vem jag vill. Men de böcker som jag jag laddar ner på Kindle ägs inte av mig,, jag bara hyr dom.

Det är inte alls svårt att tänka sig att den svenska regeringen om några år kommer att begära en hemlig FRA-liknande bakdörr till Kindle för att kunna kolla vad svenska folket läser. Och att man sedan kommer att begära att alla böcker om t.ex. fildelningsteknologi raderas eller inte får säljas elektroniskt i Sverige.

Idag med pappersböcker är det närapå omöjligt att censurera böcker men med framtidens eböcker behöver man alltså bara trycka på en knapp så försvinner de elektroniska kopiorna, som Amazon demonstrerade förra veckan.

Det här är ett mycket allvarligt hot mot demokratin och det öppna samhället som allt fler medborgarrättsaktivister här i USA nu har börjat inse.

Som Beatrice Ask säkert kommer att säga, i ett mer eller mindre direktcitat från George Orwell: men censur, det är ju det som är frihet!

Klicka på bilden.

Silicon Valley befinner sig just nu, trots den katastrofala ekonomiska härdsmältan här i Kalifornien, i en av sina mest kreativa och framgångsrika perioder någonsin.

Twitter, Facebook, det mobila Internet och inte minst datamolnen förändrar inte bara IT-världen utan också världen utanför, som mullorna i Iran har fått erfara.

Det är mot den bakgrunden som Ben Mezrich har skrivit en vedervärdig bok om Facebook, The Accidental Billionaires, som för att göra det hela ännu värre, kommer att bli till film!

Janet Maslin recenserar Ben Mezrichs vedervärdiga bok The Accidental Billionaires i New York Times Books of The Times – Ben Mezrich’s ˜Accidental Millionaires’ – Chronicling Facebook Without Face Time – Review – NYTimes.c

Mr. Mezrich churns up Mr. Zuckerberg’s Eureka moments with such inadvertent hilarity that he uses the words “if Balzac had somehow risen from the dead,” envisions Mr. Zuckerberg in a “James Bond-like lair,” adds an imaginary couple’s sexual tryst to complicate Mr. Zuckerberg’s surreptitious efforts to plug his computer cable into a port in a dimly lighted room,

… ‘The Accidental Billionaires ‘ is so obviously dramatized, and so clearly unreliable, that there’s no mistaking it for a serious document. …

Med tanke på att Silicon Valley och Hollywood båda ligger här i Silicon Valley och dessutom redan har ett nära samarbete är det kanske inte helt otroligt att fler IT-företag i Web 2.0-branschen blir till film framöver. En mängd Twitter-böcker ligger redan och väntar i kulisserna.

Jo, orsaken till att Ben Mezrichs The Accidental Billionaires är så dålig är att han inte hade tillgång till Mark Zuckerberg, Facebooks skapare, inte har brytt sig om någon grävande journalistik och fritt har fantiserat, allt med slutmålet att skapa vad som i själva verker är ett filmmanus.

Klicka på bilden.

De senaste decennierna har nationalism, chauvinism och tron på att den egna nationens överlägsenhet mattats rejält i Europa.

Antalet svenskar som vill invadera Norge eller ta tillbaks Finland eller Estland är försvinnande litet. Antalet tyskar som vill återerövra Alsace-Lorrainer eller Östpreussen antagligen ännu mindre.

De flesta ser idag ingen större skillnad på sitt eget land och andra länder, vi är alla länder i en alltmer globaliserad och sammankopplad värld, t.o.m. Island vill gå med i EU.

Men USA lider fortfarande av en märklig messianisk masspsykos där innevånarna är helt övertygade om att de lever i helt exceptionellt samhälle, God Bless America, ett samhälle som har fått guds uppgift att sprida demokrati, Hollywoodfilmer, hamburgare och amerikanska bilmärken till resten av världen. Ett samhälle som t.o.m. vägrar att acceptera det allmänt antagna decimalsystemet och föredrar sitt eget medeltida måttsystem.

Det är först på den allra sista tiden som en liten grupp amerikanska historiker som Thomas Bender i boken A Nation among Nations: America’s Place in World History. har börjar försöka ändra på den bisarra amerikanska bilden av sig själva.

Godfrey Hodgson är associate fellow vid Rothemere American Institute vid Oxford och han har skrivit en bok i Thomas Bendes anda där han går igenom amerikanernas vaneföreställningar om världen utanför USA:s gränser, en värld som de flesta amerikaner är helt ointresserade och helt okunniga om.

Hodgson påpekar bl.a. att amerikaner ofta helt saknar en distans till sitt eget samhälle som gör detr omöjligt för dom att se alla de grova sociala missförhållandena i USA. Man har inget att jämföra med helt enkelt.

Roger Cohen recenserar Godfrey Hodgsons The Myth of American Exceptionalism i New York Times Book Review – ‘The Myth of American Exceptionalism,’ by Godfrey Hodgson – Review – NYTimes.com

…At the heart of American exceptionalism lies a messianic streak, the belief in a country with a global calling to uplift. This is the idea that Godfrey Hodgson, a British author with wide experience of the United States and some of the feelings of a jilted lover about it, examines in his provocative new book, ‘The Myth of American Exceptionalism. ‘ As the title suggests, Hodgson is unconvinced about America’s global mission. The United States, he writes, has become ‘just one great, but imperfect, country among others. ‘ More than skeptical, he is angry, dismayed by what he sees as the religious, self-righteous and rightist manipulation of a once ennobling idea.

Den skeva amerikanska bilden av USA och resten av världen är något jag själv ofta stöter på här i Silicon Valley. Folk tror mig helt enkelt inte när jag berättar om den svenska föräldraledigheten, om det svenska sambobegreppet och andra företeelser som skulle kunna anammas i USA om folk bara kände till att det finns alternativ.

Så sent som under Sonia Sotomayors framtränade i Senaten så fick hon frågor om hon ansåg att USA borde ta hänsyn till utländsk lagstiftning.

Det här är en viktig bok som borde översättas till svenska även om Thomas Benders kanske är litet djupare.

Klicka på bilden.

Det finns ett koduttryck för de fundamentalistiska kristnas försök att förvandla USA till en version av dagens Iran och det är “culture wars”.

En av de hetaste stridsfrågorna i detta “kulturkrig” är Darwins Utvecklingslära. Ännu 150 år efter Darwins bok On the Origin of Species först kom ut så anses boken fortfarande alltför kontroversiell för det annars så moderna amerikanska samhället. Minst 70 miljoner amerikaner, det är svårt att riktigt veta hur många, vägrar att tro att Darwin och utvecklingsläran kan vara sann eftersom den strider mot bibeln.

Rowan Hooper recenserar Jerry Coynes tidstypiska bok i Economist: Review: Why Evolution is True by Jerry Coyne :

The first “why” that struck me on seeing Why Evolution is True was why do we need yet another book on evolution? There are lots of good ones out there already and nothing less than a mountain of evidence to support the reality of evolution by natural selection.

But we do need another, insists Jerry Coyne, a professor of evolutionary genetics at the University of Chicago, because creationism is spreading.

And he’s right – creationism is all over the place, not just in the US, where it often gains huge amounts of publicity. In December, a UK poll found that 29% of science teachers thought that creationism should be taught in science classes alongside evolution; a state of affairs that Richard Dawkins called “a national disgrace”. It is also on the rise in Islamic countries.

Coyne beskriver till exempel en föreläsning han gav om om utvecklingsläran kontra intelligent design / kreationism till en grupp rika affärsmän i Chicago. Man skulle tro att hårdhudade företagsledare skulle anse att bevis är något som är värt att beakta, men Coyne fick följande kommentar efter föreläsningen: “Jag fann dina bevis för utvecklingsläran mycket övertygande – men jag tror fortfarande inte på det “.

Jery Coyne är biologiprofessor vid Chicago University och kan sitt ämne. Det faktum att han anser sig behöva ge ut den här boken säger mycket om dagens amerikanska samhälle, 150 år efter On the Origin of Species. Det mest troliga är att om Darwin kommer att vara precis lika kontroversiell om ytterligare 150 år.

Det blir fler hängmatteböcker de närmaste dagarna.

Klicka på bilden.

Vi accepterar redan att musiken, litteraturen och bildkonsten alla genomgick en modernistisk förnyelse runt början av 1900-talet.

Kan det vara så att matematiken gjorde detsamma? Det anser i alla fall Jeremy Gray som är professor i matematikens historia vid The Open University i Milton Keynes i England och som har skrivit ett helt magnifikt opus på 515 sidor i just det ämnet som jag nu håller i handen: Plato’s Ghost. The Modernist Transformation of Mathematics i Times Higher Education.

Det här är verkligen en helt gripande bok som man streckläser, trots dess längd. Man träffar gamla kända namn som David Hilbert, Gottlob Frege, Giuseppe Peano, Bertrand Russell, den store banbrytaren Georg Cantor givetvis, som upptäckte, eller var det uppfann, de transfinita numren och mängder med andra viktiga matematiker, filosofer och tänkare som har format dagens vetenskapsbaserade värld.

Robert E. Bradley recenserar Jeremy Grays superba Plato’s Ghost. The Modernist Transformation of Mathematics i Times Higher Education: Times Higher Education – Plato’s Ghost: the Modernist Transformation of Mathematics

Not limiting this work to a study of geometry alone, Gray considers the evolution of five fields of mathematics: geometry, analysis, algebra, set theory and logic. He examines many of the new branches of mathematics that arose during the period 1890-1930, including measure theory, topology, transfinite arithmetic and intuitionism. In addition, he pays considerable attention to the many philosophical issues raised by modern mathematics. Chronologically, Gray considers four periods: the period before modernism, culminating in what he calls “the Consensus in 1880″, the arrival of modernism at the end of the 19th century, the embrace of modernism at the beginning of the 20th, and the period after the First World War.

Jeremy Gray har utfört en verklig kulturgärning. Den som är intresserad kan läsa första kapitlet på den här länken.

Matematiken är det enda språk som alla människor har gemensamt och Jeremy Grays bok visar hur den matematiska modernismen ligger till grund för mycket av vad vi brukar kalla den moderna civilisationen under de senaste 100 åren. Kapitel som Languages Natural and Artificial, Mathematical Modernism and Psychology, Mathematics and the Mechanization of Thought, som gav upphov till datorn och inte minst the Rise of Mathematical Platonism är riktiga pärlor.

Jämfört med den moderna matematiken är den moderna filosofin väldigt primitiv och ointressant.

Det här är en mycket viktig bok helt enkelt.

Klicka på boken

Golden Gatebron stod klar 1937.

För att finansiera brobygget hade Kaliforniens kongress redan 1928 bildat Golden Gate Bridge and Highway District. Meningen var att den nya organisationen skulle trolla fram de belopp som behövdes för att bygga bron. Efter många om och men använde man sig av ett obligationslån som skulle finansieras genom biltullar när bron blev klar.

När obligationslånet hade avamorterats så skulle bron bli avgiftsfri och ingå som en del i det fria kaliforniska motorvägssystemet.

Så varför betalar man fortfarande $6 i biltullar för att köra över bron, långt långt efter det att det ursprungliga obligationslånet har avamorterats?

Orsaken är att den skandalomsusade och helt omoraliska bro-kommissionen såg chansen att bygga upp sitt eget transportimperium kring Golden Gate-bron, hösta in storkovan och att ingen i San Francisco eller Kalifornien har vågat trotsa dom. Det stod tidigt klart att kommissionen under inga villkor tänkte lämna över kontrollen av bron till de kaliforniska myndigheterna.

Louise Nelson Dyble har skrivit en juvel till bok om skandalerna kring brokommissionen och dess mygel, smussel, och hårdhudade framfart.

Paying the Toll | Dyble, Louise Nelson

From the moment of the bridge district’s incorporation in 1928, its managers pursued their own agenda. They used all the resources at their disposal to preserve their control over the bridge, cultivating political allies, influencing regional policy, and developing an ambitious public relations program.

Undaunted by charges of mismanagement and persistent efforts to turn the bridge (as well as its lucrative tolls) over to the state, the bridge district expanded into mass transportation, taking on ferry and bus operations to ensure its survival to this day.

Drawing on previously unavailable archives, Paying the Toll gives us an inside view of the world of high-stakes development, cronyism, and bureaucratic power politics that have surrounded the Golden Gate Bridge since its inception.

Det här är en mycket läsvärd bok inte bara för alla som är intresserad av San Francisco. Det är en av de bästa böcker som skrivits om lokalpolitiken här i San Francisco-området, en politik som de flesta i Sverige knappast känner något som helst till om.

Och den som tror att det här skulle vara ett tråkigt ämne eller en tråkig bok har helt fel, den är mycket spännande och mycket välskriven. Josef Kjellgren, han som skrev Människor kring en bro skulle ha tyckt om den

Kolla Louise Nelson Dybles läsvärda blogg genom att klicka på omslaget av boken ovan.

Klicka på bilden.

Webben utvecklas i rasande fart och det är inte lätt att veta vart vi är på väg.

En superb webbobservatör som jag alltid läser är Stanfordprofessorn Larry Lassig, en annan är Nicholas Carr. Båda är tekniskt kunniga och läses av seriöst IT-folk här i Silicon Valley.

Chefredaktörer på tidskriften Wired, Chris Anderson, är litet mindre teknisk och mer lättviktig, men ändå intressant att läsa. Hans bok The Long Tail för några år sen blev mycket omskriven och introducerade ett begrepp som idag är allmänt antaget i webb-kretsar: . Andersons blogg med samma namn är definitivt värd att besökas.

Andersons senaste bok Free: The Future of a Radical Price, har blivit uppmärksammad delvis för att det har visat sig att Anderson har plagierat från Wikipedian.

Men Andersons tes är viktig och en variation av den som han framförde i sin första bok: att informationen på webben kostar så litet att producera och distribuera att den är på väg att bli fri, som i gratis.

Och om nånting är gratis så förändras klassiska affärsmodeller radikalt. Det här fenomenet har många namn, Larry Lessig kallar det för the Read-Write Web och Remix; Nicholas Carr har skrivit om ett besläktat fenomen, att “IT Doesn’t Matter” och motståndarna talar om upphovsrätt och fildelning och renodlad stöld.

Klart är att vi idag ser en historisk holmgång mellan å ena sidan den gamla affärsmodellen där informationen är kontrollerad av och säljs av stora medieföretag, där konsumenterna är passiva och inte har rätt till att återanvända informationen och å den andra sidan en helt ny affärsmodell där informationen är fri som i gratis och inte längre kontrolleras av någon.

En vidareutveckling av den Öppna Kodmodellen inom IT-världen alltså. Och som mängder med Öppna Kod-företag vet så kan man tjäna storkovan på att ge bort sina produkter gratis. Man kan t.o.m. tjäna pengar på att ge ut en liten struntblogg som den här helt gratis. Allt beror på hur entreprenörisk man är.

Chris Anderson

Men Andersons tes är att om man bara vet hur man gör så kan man tjäna storkovan på att ge bort gratissaker.

Malcolm Gladwell recenserar – och kritiserar – Chris Andersons Free i The New Yorker: Malcolm Gladwell reviews Free by Chris Anderson: Books: The New Yorker

Anderson’s argument begins with a technological trend. The cost of the building blocks of all electronic activity ’storage, processing, and bandwidth ‘has fallen so far that it is now approaching zero.

In 1961, Anderson says, a single transistor was ten dollars. In 1963, it was five dollars. By 1968, it was one dollar. Today, Intel will sell you two billion transistors for eleven hundred dollars ‘meaning that the cost of a single transistor is now about .000055 cents.

Anderson’s second point is that when prices hit zero extraordinary things happen.

Det är ställt utom allt tvivel att dagens människor inte längre vill vara passiva konsumenter, de vill och kan själva producera information, något som alltmer hotar gamla skråväsenden som t.ex. journalismen.

Mejla oss om du befinner dig på platsen manar tidningarna som själva inte har någon på platsen och som vill locka läsarna att skicka in gratismaterial som tidningarna kan tjäna pengar på.

Men Gladwell har samtidigt rätt i att gratis trots allt inte är gratis. Anderson tar Youtube som exempel men ägaren Google betalad hundratals miljoner för Youtube, som alltså inte allt är gratis trots att Google låter oss alla ladda upp videon på sajten.

Andersons bok är bra för att den får oss att tänka. Han har inte svaren men väl frågorna, och det är en mycket bra början.