En gång i seklets barndom, om det är någon som kan minnas så långt tillbaks, så satt man vid skrivbordet, rak i ryggen på en kontorsstol och hamrade på något som mest liknade en skrivmaskin med en teve ovanpå.

Vad gör du lille vän frågade ens blida mamma, du bloggar väl inte? Nej då inte alls kära mamma svarade man, jag fildelar. Ja men då så, då är det bra svarade mamma, bara du inte bloggar som de där stygga barnen i vinkeln.

När jag var liten så bodde alla stygga barn i vinkelhuset till Tegnergatan 38B i Uppsala och alla vi snälla barn i vad vi ansåg vara huvudbyggnaden.

Men idag har vi för länge sen slängt ut skrivbordet genom fönstret och nu kan vi blogga var vi vill. Bilden ovan visar dock på problemet. Det är sannerligen inte enkelt att skriva ett helt inlägg på de pyttelilla tangentbordet, som visserligen blir aningen större när man vänder mobilen horisontellt.

Så det viktigaste med mobilen är faktiskt bilden ovan, att man kan läsa kommentarer och själv kommentera direkt från sin mobil. Kommentarer är vanligtvis kortare och med mobilen behöver man inte traska hem genom halva Uppsala bara för att svara på en kommentar. Man kan göra det i kassan på ICA om man så vill.

Däremot saknar Wordpress-applikationen, som man laddar ner från Androids programvarubutik genom att söka på Wordpress, en funktion som jag själv skulle vilja ha, nämligen förmågan att kommentera sitt eget inlägg innan någon annan har gjort det.

Om man vill blogga bilder från mobilen så kan man inte göra det direkt på WordPress, om man har den på sitt eget webbhotell, eftersom man först måste ha en plats att lägga upp bilderna på. Men med Posterous här i San Francisco så går det bra. Så man tar bilden med sin mobilkamera och sen trycker man på “share” och sen väljer man GMail, och därifrån mejlar man till sin posterous-blogg.

På sin posterous-blogg har man nämligen lagt in ett filter som skickar inlägget vidare till ens Wordpressblogg med en länk tillbaks till bilden.

Enkelt och smidigt. Och tro mig, att blogga mobilt är något helt annat än att sitta framför skrivbordet.

Axplock från den nordiska pressen:

digi.no, ITavisen.no, ITavisen.no

Det här är oerhört viktigt, Wordpress har just släppt en applikation för smartphones med Android!

Öppna Android Market från din mobil och sök på Wordpress.

Jag laddade ner den för ett par timmar sen och den har en mycket viktig funktion som den tidigare Wordpress-applikationen saknade, nämligen förmågan att svara på kommentarer!

Vilket jag redan har gjort och det fungerar mycket bra.

Man kommer aldrig att skriva hela inlägg på en Wordpressblogg från en smarttelefon med Android med dagens teknologi. Det mjuka tangentbordet är för litet och även om man har mycket smala fingrar så så kan man inte göra url-förkortningar på den lilla skärmen i alla fall, vilket behövs om man vill hänvisa till någon källa..

Men kommentarer det kan man svara på utan problem och man kan även, som jag har börjar göra, blogga kortare inlägg med ett par korta rader under bilden.

Wordpress-applikationen är öppen kod-applikation, så om jag får tid skall jag ta mig en titt på koden under helgen.

Mycket intressant, mycket viktigt. Allteftersom den mobila webben tar över så kommer bloggandet att bli mer och mer mobilt.

Livet är aldrig enkelt. Så jag har en liten blogg utan video och med något hundratal barmhärtiga läsare som tittar in litet då och då.

En liten blogg m.a.o, som ändå trots att den är så liten, nu har sprängt bandviddsvallen på 80 GB trafik per månad på mitt amerikanska webbhotell och temporärt blivit avstängd! Den är nu igång igen som ni kan se.

Har nu uppgraderat till det största kundpaket de har på 125 GB bandvidd i månaden.

Men för sjutton, det finns hundratals bloggar som är tio, hundra gånger större än min i Sverige. Så var ligger dessa bloggar, på vilka webbhotell?

Mitt nya svenska webbhotell som jag var beredd att flytta in på, Sveriges mest välrenommerade f.ö. , har en övre gräns för sitt affärspaket på 100 GB i bandvidd per månad.

Jag kör ingen video och få bilder på bloggen och ändå så verkar det omöjligt att hitta ett webbhotell som klarar mycket mer än 100 GB i bandvidd per månad！！

Så var ligger alla de svenska modebloggarna med sina tiotusentals besökare?

Och kom ihåg att modebloggarna inte kör delade servrar som vi proletärer, de kör på s.k. dedikerade servrar som de inte delar med någon.

Så vilka webbhotell finns det som tar hand om dom av oss som har en webbtrafik på över 125 GB per månad?

Om någon vet så snälla, mejla eller kommentera.

Bloggen växer och jag vet att jag kommer att bryta igenom 125 GB per månad om några månader. Vad gör man då?

Signerad: Förbryllad hobbybloggare i Silicon Valley

Plötsligt upptäcker du att du måste flytta din WordPressblogg till ett annat webbhotell.

Kallsvetten sköljer över dig, hur sjutton gör man?

I kontrollpanelen till vänster under “Tools” finns en funktion som heter Export och en som heter Import.

Nu kommer första problemet, Export-funktionen fungerar inte för mer än några hundra inlägg mest beroende på att den använder så stora resurser att de små webbservrar som webbhotellen tillhandahåller inte klarar av en större blogg. Så den funktionen är värdelös.

Ladda därför ner Ron Rennicks superba Advanced Export for WP and WPMU och installera den.

Sen gör du såhär. Installera WordPress på ditt nya Webbhotell. Du får då en blogg med ett enda inlägg.

Radera det. kopiera sen över ditt tema, theme, plugins och andra av dina egna filer som du har på ditt gamla webbhotell.

Kör sen Ron Rennicks Advanced Export på din gamla blogg. Jag exporterade fyra månaders inlägg (plus kommentarer etc) åt gången. Jag började med de äldsta.

OBS, OBS, OBS, exportfilen avslutas med </channel> </rss>. Du måste kolla varje exportfil, för ibland misslyckas exporten. Då får du ta om den. Om den ändå misslyckas får du skära ner tidsintervallen till två eller t.o.m. en månad.

OBS igen, om du har ett nytt URL på din nya blogg och om du refererar till ditt URL på din gamla blogg så måste du ändra på texten i exportfilerna.

Kör du Windows kan du använda den utmärkta Editpad Light, kör du Linux är det ännu enklare med SED.

Nu har du ett antal exportfiler. Då använder du WordPress ordinarie importfunktion för att importera dom en och en.

Nu måste du kolla att importen lyckades. Det enklaste sättet att göra det är att använda Arkiv-funktionen i WordPress (det är en s.k. widget som du kan aktivera i kontrollpanelen och som syns till höger på min blog) som anger hur många inlägg du har för varje månad. Om siffrorna stämmer så är allt OK. Om inte så får du göra om exporten för de månader som misslyckades.

Det gör ingenting om du gör om en import, importfunktionen är smart nog att slänga bort alla inlägg som du redan har importerat.

Det går men det tar tid, man får ha tålamod men man får med hela bloggen på det här sättet. Det tog mig 12 timmar att flytta över min egen blogg och då hade jag redan tillbringat flera dagar med att experimentera och lära mig hur man gör.

För snart sex år sen började jag blogg och idag har min lilla WordPressblogg snart 10 000 inlägg, oräkneliga bilder, videon, gästkommentarer osv.

Rent kvantitativt räknat bör de slå alla andra svenska bloggar med flera hästlängder.

Och där har vi problemet. För de webbhotell som privatbloggare har råd att hyra in såg på kör små billiga serverdatorer som den minsta avbildningen på Amazons EC2-moln, nämligen Amazon Instance Type

1.7 GB memory
1 EC2 Compute Unit (1 virtual core with 1 EC2 Compute Unit)
160 GB instance storage (150 GB plus 10 GB root partition)
32-bit platform

Tänk nu efter ett tag, Webbhotellen lovar ofta obegränsad eller mycket stor bandvidd, flera hundra megabytes diskutrymme och en driftsäkerhet på 99.99%, allt för några hundringar i månaden. Hur kan dom tjäna pengar på det när t.o.m. den minsta serverdator kostar flera tusen i månaden? Och till det kommer bandvidd, ström, hyran för datacentret, supportpersonal mm mm? Det är nått som inte stämmer här.

99.99%s uptime betyder t.ex. att bloggen bara är onåbar 9 sekunder per dag. Om du vill veta hur ofta din blogg har problem så installera det ypperliga svenska programmet Pingdom så får du snabbt reda på sanningen. I mitt fall hade jag ingen aning om att min blogg hade så många driftstörningar. Jag får vara glad om jag kommer upp i 99%, dvs att bloggen är nere i 14 minuter per dag. En gång nu i januari var den nere i 24 timmar.

Den enda orsaken till att det överhuvudtaget finns folk som vill göra något så otacksamt som att driva webbhotell är att de flesta av oss bara kör små webbsajter med dussintalet läsare och att vi uppdaterar ett par gången i veckan.

Men om vi som jag uppdaterar upp emot fem ggr per dag och ibland får ett par tusen läsare, som när jag skriver om sex eller lyxvillor i USA, så klarar inte severn av belastningen och bloggen kraschar.

Till det kommer ett begrepp som kallas multi-tenancy, dvs du får inte din egen kopia av databasen MySQL utan du får dela den och servern med andra. Det är precis som med din Internetuppkoppling hemma. Om du har en kille i kvarteret som laddar ner flera spelfilmer per dag så stannar din din uppkoppling av.

Så när jag började klaga på mitt amerikanska webbhotell så svarade dom mycket vänligt att “inser du att din databas är på över tre Gigabytes”?

Whao, så jag har ansat och tuktat min blogg och nu skurit ner den så mycket jag har kunnat, men den är fortfarande för stor.

Nu finns det givetvis webbhotell för företagen, såna som används av DN, SVD, SVT. New York Times osv, men där får du betala företagspriser.

Är det bättre om man ligger på Blogger som Ali Esbati eller på WordPress.com som Carl Bildt och och låter Google eller Wordpress data center handla belastningen? Jag vet inte men jag tror inte det.

Problemet är att det inte finns något mellanläge. Jag har sagt till mitt annars utmärkta webbhotell att jag gärna betalar det dubbla eller fydubbla för en egen, starkare server men det passar inte in i deras affärsmodell. Jag är för stor för dom och för liten eller för fattig för företagshotellen.

Ett problem som jag inte har sett belysts vare sig i USA eller Sverige.

Axplock från den nordiska pressen:

Sydsvenskan, Sydsvenskan, Sydsvenskan, Dagbladet.no.

Silicon valley

Är du stekare, tillhör du Stureplansmaffian, är du intresserad av USA, då har jag jobbet för dig.

Jag håller på att undersöka om jag kan flytta min blogg Det Progressiva USA, dvs den blogg du just läser, till Sverige.

Jag har just lagt ut en kopia på det här url:et på ett webbhotell mitt i Stockholm.

Din uppgift, om du skulle anta den, är att jämföra och se om du tycker att bloggen laddas snabbare eller långsammare på det url:et i Sverige än
på det här som du nu befinner dig på i USA.

Tala gärna också om om du befinner dig i Sverige eller USA eller någon annan stans. Och om du ser något fel på den svenska ska kopian så meddela gärna det också, antingen via en kommentar eller via epost (under Kontakt längst upp på bloggen).

Var det någon som frågade om man kan vinna nått pris på det här?
Säkert vet du redan att den här bloggen läses av gräddan av alla USA-gurun och USA-intresserade i Sverige för att inte tala om företrädare för den amerikanska Kristna Högern, vapenlobbyn och tepåsepartiet och andra extremistgrupper, så ett hedersomnämnande på den här bloggen kan leda hur långt som helst, ja kanske ännu längre.

Så varför vill jag flytta bloggen till Sverige? Ja eftersom de flesta av mina läsare finns i Sverige så bör bloggen ladda aningen snabbare, om den ligger i Sverige, speciellt om jag har bilder. Latensen blir mindre och jag får en s.k. edge-effekt, dvs de stora bilderna ligger närmare er.

Plus, jag har haft en del driftstörningar på mitt annars utmärkta amerikanska webbhotellet som jag kanske kan undvika på det svenska hotellet. Vi får se.

Låt mig veta och kommentera helst inte på det svenska url:et utan här eftersom jag ännu inte har flyttat över officiellt. När och om flytten kommer så kommer det här ursprungliga url:et givetvis fortfarande att gälla.

Klicka på bilden.

När Aftonbladet skrev om misstänkta organstölder i Israel, som sedan visade sig ha ägt rum, så gick det officiella Sverige med Sveriges Israel-ambassadör i spetsen genom taket.

I ett tecken på att världen aldrig riktigt är som man tror så har en bloggare i det Israel-trogna USA vid namn Shmarya Rosenberg blivit en av landets populäraste genom sin ständiga kritik av verkliga och förmodade missdåd bland landets ultraortodoxa judar!

Samuel G Freedman skriver i New York Times om den populära bloggen och dess osannolika framgångar, bl.a. bland den etablerade amerikanska pressen: On Religion – A Muckraking Blogger Focuses on Jews – NYTimes.com

Blogging on the site FailedMessiah.com, Mr. Rosenberg, 51, has transmuted a combination of muckraking reporting and personal grudge into a must-read digest of the actual and alleged misdeeds of the ultra-Orthodox world. He has broken news about sexual misconduct, smear campaigns and dubious business practices conducted by or on behalf of stringently religious Jews.

Operating thousands of miles from the centers of ultra-Orthodox Judaism in Brooklyn and Jerusalem, waking at 3:30 a.m. and working a dozen hours at a stretch in an apartment cluttered with books, Mr. Rosenberg has had his scoops cited by The Wall Street Journal, Columbia Journalism Review, PR Week and Gawker.

USA:s judiska tidning The Forward listar Rosenberg som en av USA:s 50 mest inflytelserika amerikanska judar och tidskriften Heeb Magazine som en av de 100 mest inflytelserika.

Vilket kanske visar att USA trots allt är betydligt mer tolerant än Sverige.

Många bloggare använder San Francisco-baserade Posterous som en sidoblogg där de lägger ut album med bilder som kanske inte direkt platsar på deras huvudblogg.

Ett bra exempel är bilden ovan som kommer från en bildsvit jag tog när vi besökte University of California at Santa Cruz i Julhelgen.

Eftersom WordPress vid det här laget är ett rätt åldersdigert bloggverktyg så har det inte samma busenkla gränssnitt som Posterous.

Så man tar några bilder, sen använder man det öppna Kodverktyget 7 Zip och skapar en Zipfil av bilderna. Och sen mejlar man zipfilen plus litet text will Posterous och simsalabim så har man ett nytt inlägg. Som man sen kan länka till från sin huvudblogg som jag har gjort ovan.

Enkelt och elegant.

Nya ikoner på bloggen och vad de betyder

Eric Wilson skriver i New York Times om hur en 13-årig modebloggare har tagit modevärlden med storm: Bloggers Crash Fashion’s Front Row , ett tecken på hur bloggare kan vända upp och ner på etablissemanget.

Själv har jag vidareutvecklat min betydligt blygdsammare blogg på tre sätt under helgen.

Först genom att lägga till en Retweet-länk på alla inlägg. Det betyder att om du har ett Twitterkonto så kan du trycka där om du tycker att inlägget är värt att spridas runt världen. Och om du inte har ett Twitterkonto så kan du lätt göra det på den här länken. Twitter.com.

Jag har också uppdaterat den gamla trötta Twitter-ikonen.

Sen har jag kopplat upp min lokala fotoblogg på bloggverktyget Posterous till Det Progressiva USA. Posterous är ett mycket innovativt bloggverktyg från San Francisco som används av etablerade bloggare för att publicera bilder och kortare inlägg som inte direkt platsar på bloggen. En sidoblogg om man så vill. Kul att experimentera med.

Till sist, och det syns ännu inte på bloggen, så är jag nu stolt ägare till en svensk domän och helsvensk blogg på ett Stockholmsbaserat webbhotell.

Meningen är att bloggen om några månader skall ligga i Sverige för att den på det sättet skall ladda snabbare.

Det kommer några mer moderniseringar också nu när bloggen faktiskt går in på sitt sjätte år.

Klicka på bilden.

Rackspace, ett av USA:s populäraste Webbhotell, har gått ner – igen – och tagit en mängd populära webbsajter med sig.

Vilket leder till frågan, var skall man lägga sin blogg eller webbsajt om man vill slå sig in på den amerikanska marknaden?

Låt oss börja med RackSpace och deras problem. M.G. Siegler skriver på Techcrunch om problemen med RackSpaceRackspace Goes Down. Again. Takes The Internet With It. Again.

Another day, another Rackspace outage. The hosting company had a complete and total failure today that took down a number of big sites on the Internet, including ours. This has been happening all too often in recent months, including downtime just last month. The failure apparently originated in the company’s Dallas-area server farm. But unlike previous times, this does not appear to be a power issue, the company says. Some other sites that are currently affected include: 37signals, Brizzly, Scoble’s blog, all of the sites hosted by Laughing Squid, Tumblr custom domains, and many others.

RackSpace som ligger i San Antonio i södra Texas har på kort tid blivit väldigt populärt här i Siicon Valley, bl.a. som en pionjär på datormolnområdet och som webbhotell för stora webbsajter.

Som alla säkert vet så finns det två slags webbhotell, de som har de resurser som behövs för att klara riktigt stora webbsajter, och de som mest används för mindre webbsajter.

ThePlanet i Houston i Texas är ett populärt alternativ.

Klicka på bilden.

ServerBeach i San Antonio i Texas som ägs av Kanadensiska Peer 1är ett annat och för den som vill ha en inblick i hur ett större amerikanska webbhotell ser ut så vet vi följande om ServerBeach, som bl.a. annat används av Wordpress.com.

ServerBeach has 10,000 servers and is built on the PEER 1 network with 15 data centers and network locations in 17 cities in North America and Europe

LayeredTech i Collin strax norr om Dallas i Texas 175 anställda är ett annat stort webbhotell, som bl.a. annat används av Wordpress.com.

Klicka på bilden

Andra kända webbhotell in för mindre webbsajter för den som är intresserad är följande: Dreamhost, Bluehost, 1and1,
Linode som kör virtuella Xen-avbildningar,
Godaddy,slicehost som ägs av Rackspace,
Wired Tree , Softlayer, Viatest, Hurricane Electric och
Blue Box Group hosting för Ruby on Rails-applikationer.

Alla som kör sin egen blogg på ett webbhotell måste, köra sin egen monitor för att kolla när bloggen går ner. Vi kan INTE lita på webbhotellen, deras siffror över hur stor s.k. uptime man har är alltid mycket suspekta.

Jag kör Pingdom som är bra men som dock inte riktigt verkar kunna fånga alla gånger som bloggen går ner. Vet inte varför. Ett annan liknande verktyg, också det gratis för den enklare versionen är AlertFox.

På sikt kommer Amazon Elastic Compute Cloud (Amazon EC2) att bli en av de största aktörerna på den här området men det kommer att ta några år.

Amazon är ännu alldeles för dyr för att köra 24×7, dvs dygnet runt vecka ut och vecka in, men allteftersom man öppnar nya datacentra och lägger till ny funktionalitet som nu senast strömmande video från CloudFront, så tror jag att det kommer att bli mycket svårt att konkurrera mot dom.

Trots all kritik mot Rackspace så är det fortfarande ett ypperligt webbhotell, speciellt för den som är intresserad av datormoln. Dock, prisklassen onödigt hög och man bör göra prisjämförelser med andra webbhotell.

Du har en liten blogg som hobby och varje dag skriver du ett par inlägg.

Varje morgon kollar du om någon har läst bloggen och ibland har dom och ibland inte. Ibland upptäcker du till din förvåning att ditt webbhotell har sjabblat till det och din blogg inte går att nå.

Så du mejlar webbhotellet och efter några timmer så kommer bloggen igång igen.

Systems Management är vad proffsen använder i de stora datacentern som Google och Amazon. Systems Management som jag själv har jobbat med i fler år består av att man använder datorer för att kolla andra datorer. Det fungerar faktiskt, trots Socrates berömda fråga som är högaktuell i dessa FRA-tider: Quis custodiet ipsos custodes.

De riktigt stora datorerna kan också ringa efter hjälp om de upptäcker att de håller på att krascha.

Men du och din lilla blogg då, kan du använda systems management för att kolla om det blir nått vaj med din blogg?

Jodå, Pingdom som har startas av Sam Nurmi känd som VD för svenska Loopia som han sålde 2005 ger vem som helst tillgång till ett enkelt systems management-verktyg som man kan använda för att kolla vilken webbsajt som helst, även en blogg som ligger på ett webbhotell.

Pingdom kan pinga din blogg med ICMP-protokollet, men också kolla port 80, alltså om det går att nå den via http. Bloggar som ligger på webbhotell kan vanligtvis pingas även om man inte kan nå dom via http.

Sedan kan man få varning via Twitter. SMS eller epost.

Det finns en gratisversion som är bra att börja med och för $10 i månaden får man en helt professionell version. Livsiktig för den seriöse bloggaren.

Pingdom kan också kolla om MySQL har kraschat genom att kolla port 3306 som är den port som vanligtvis används av MySQL.

Så har mitt webbhotell varit nere igen. Jag har räknat minst åtta timar, men det kan inbegripa en stor del av natten.

Nu kan jag inte klaga, webbhotellet är billigt och jag kan inte klaga på deras epostsupport.

Men sanningen är att alla webbhotell drivs med mycket låga marginaler. Den som vill ha en webbsajt med gedigen driftsäkerhet och bred bandwidd måste vara beredd att betala summor som kan bli rätt dyra för en privatperson.

Klicka på bilden

Och det är mycket som måste klaffa. Driftsäkerheten är givetvis oerhört viktig, men också support, funktionalitet, administration. Har webbhotellet t.ex. stöd för PHP och MySQL och i så fall för vilka versioner? Gör man backup och i så fall hur ofta? Har man sina egna servrar eller hyr man in sig någon stans?

Webbhotellen skryter gärna om sin höga driftsäkerhet men kom ihåg att vi trots allt får ta deras siffror med en stor nypa salt. Och med en driftssäkerhet på säg 99,69%, vilket låter väldigt fint, så är sajten nere 18 timmar per år. I mitt fall har min webbsajt alltså varit nere minst 8 timmar, antagligen betydligt längre, bara denna enda gång.

Jag skulle gärna betala mer för att få bättre driftsäkerhet men då skulle jag behöva gå till företag som ServerBeach och Layered Technologies där priset skulle bli minst $100 per månad och säkert mer.

Nu kan man givetvis göra som Carl Bildt och Ali Esbati och blogga på Wordpress.com eller Blogger.com och då slipper man böka med webbhotell. Det är en helt adekvat lösningar, och dessutom gratis, men man förlorar den fingerspetskontroll man har med sitt eget webbhotell.

Jamen datormolnen då, Amazons AWS som jag skriver så mycket om? Ja med en stor avbildning dvs virtuell server, disk och bandvidd, allt i EU så skulle det kosta omkring $310 per månad. Med en liten avbildning blir priser omkring en tredjedel. På Amazon får man också sköta sin egen support och backup.

Det går också att pressa ner priserna på Amazon genom att teckna ett treårigt avtal.

Att ha en liten blogg på ett webbhotell är busenkelt och mycket billigt. IDG brukar lista de bästa svenska webbhotellen. Men steget från en amatörblogg till något mer proffsigt är alltså stort, rätt dyrt och inte alltid lätt att hitta.

Det är inte alltid lätt att vara webbjournalist.

Om någon har något tips om professionella svenska webbhotell så kommentera gärna.

Axplock från den nordiska pressen:

DN.se – Kultur/Böcker: Googles projekt är här

Vi i Villa – Artiklar: Ekologiska julklappstips

svt.se – SVT Opinion: Internet verktyg för iranska demokratiaktivister

Vi i Villa – Artiklar: Ekologiska julklappstips

Det är rätt skrämmande att se att jag skrev det första inlägget på den här bloggen i Augusti 2004. Jag har skrivit nära 9 000 inlägg på fem år och det är mycket få dagar som jag i alla fall inte har hunnit med ett inlägg.

Bloggosfären har utvecklas enormt under de senaste fem åren. I början var det märkvärdigt när man lade ut en bild, idag kan jag ta mina egna videosnuttar och lägga ut och jag kör med bloggvideo fem dagar i veckan.

Den stora nyheten är realtidsbloggning med mikrobloggen Twitter och den svenska mikroboggen www.bloggy.se, och den här bloggen är direktkopplad till Twitter.

Det har också kommit en hel generation nya bloggverktyg som det superenkla bloggverktyget www.tumblr.com och det ännu enklare www.posterous.com här i San Francisco.

Antalet bloggar har exploderat men jag är inte så säker på att antalet läsare har vuxit i samma takt, i alla fall inte i Sverige, om man inte räknar alla tonårstjejer som läser och skriver modebloggar.

Det händer fortfarande rätt ofta att en läsare dyker upp som aldrig har hört talas om den här bloggen, vilket verkligen förvånar mig, men som kanske ger hopp inför framtiden.

Med få undantag, som Carl Bildts blogg, så verkar bloggar ännu inte riktigt vara rumsrena ínom de etablerade i socialgrupp 1 i Sverige.

” En bloggggg??? ” Lady Bracknell i Oscar Wildes The Importance of Being Earnest.

Det är t.ex. helt omöjligt att ett hovrättsråd, landshövding, museinitendent eller medlem i någon helikopterliga skulle läsa och än mindre kommentera den här bloggen.

Däremot får jag då och då förfrågningar från svenska journalister, något som inte hände för fem år sen. Det kan kanske bero på att tidningarnas täckning blir allt smalare och att det därför har blivit enklare att konkurrera med dagspressen på områden som de inte täcker.

Antalet troll, dvs människor som endast är ute för att kasta smuts och skriva rena hattkommentarer, har vuxit rejält. Men som Blandaren en gång skrev, dessa kommer snart att inse att den som spottar länge på en sten blir torr i munnen.

Det är intressant att jag mycket sällan om någonsin får kommentarer till mina kulturinlägg, trots att jag ofta är först med nyheter och kulturscenen här i Kalifornien.

Orsaken tror jag är just att “fina människor” som är intresserade av kultur inte läser bloggar. Jag har faktiskt ofta fått kommentarer som påminner om Lady Bracknells i Oscar Wildes The Importance of Being Earnest från finare svenskar när de får höra att jag bloggar: “en blooggggg????” I Sverige alltså, men inte i USA.

Jag är övertygad om att många fler skulle blogga om de visste hur enkelt det är, men för vuxna som inte tillhör ett socialt nätverk så är det ofta betydligt svårare än man skulle tro.

Några observationer en stekhet Septemberkväll i Silicon Valley.

Jag kommer att pyssla litet med en permanent lösning på ett problem med Internet Explorer och bloggen.

Så om bloggen inte skulle synas i Internet Explorer senare idag så blir det bara högst tillfälligt medan jag debuggar. I så fall är det bara att använda Firefox.

Senaste nytt: Det verkar som jag har hittat problemet. Jag hade aktiverat en insticksmodul, en s.k. plug in som störde i stort sätt alla videoinlägg men endast på Internet Explorer, en webbläsare som jag vanligtvis inte använder. Om någon skulle ha några andra problem med att läsa bloggen så vore det jättesnällt om ni mejlar eller kommenteraa

Klicka på bilden.

Trots att jag har bloggat i fem år nu och anser att jag an rätt mycket om den senaste bloggteknologin så måste jag erkänna att jag aldrig har hört talas om betalbloggsajten SquareSpace, kanske för att den inte ligger här i Silicon Valey.

Daniel Brusilovsky skriver på Techcrunch om hur Squarespace nu gör det möjligt att importera bloggar i olika format, bl.a. WordPress：Squarespace Tries To Attract More Users With New Importing Tool

Squarespace’s new blog importing tool supports most of the main publishing platforms; Wordpress, Blogger, Typepad and Movable Type. After entering your login credentials, the Importer Tool will migrate all of your old blog posts, comments, tags, authors and more to your new Squarespace site. Squarespace is also working directly with Amazon S3 ‘ Squarespace will bring all the media from your old posts and ensure these files are uploaded to Squarespace’s Amazon S3 account. For users who want to retain custom domains, Squarespace will use the URL structure of your existing site and create mappings for every single one of your old posts automatically.

Vi kan säkert vänta oss fler datormoln-baserade bloggverktyg framöver. Jag har för mig att det utmärkta Posterous här i San Francisco redan använder RackSpaces moln.

Länkar:Wikipedian om bloggar

Klicka på bilden.

En blogg är ett medium som kan bli vad som helst. Allt beror på dig.

Catherine Sanderson är en 30+ engelsk tjej som jobbar i Frankrike och skriver en populär blogg med namnet petite Anglaise som nu har blivit en bok som jag just har bläddrat i. Till stil och innehåll en smula likt Bridget Jones Dagbok.

Inte dum alls, absolut värd att läsa och Catherine Sanderson kommer nu också ut med French Kissing, en roman.

Ett annat bra exempel på en framgångsrik bloggare bok är Julie Powell, som lagade och bloggade om, alla 524 recepten i Childs berömda kokbok. Den blev inte bara bok utan också storfilm

Det kan vara kul att tänka sig sin egen blogg som en bok och skriva därefter.

Det viktigaste tipset är givetvis att skriva underhållande. Inget är så tråkigt som en tråkig blogg och till skillnad från redan tryckta böcker så måste vi sköta vår egen marknadsföring.

Samtidigt kan det vara intressant att läsa bloggar skrivna av utlandssvenskar som ofta ger en närgången inblick i hur det är att bo utomlands. T.o.m. på exotiska platser som Silicon Valley.

Det är egentligen rätt fantastiskt att kunna sitta och läsa om människors liv på andra sidan jordklotet. Att se hur böcker tar form s.as. och t.o.m. att kunna kommentera vad man läser.

Och den som vill leka litet med tanken att ge ut sin egen blogg som bok kan lätt göra det på Scribd.com.

Bara att börja tänka i bokbanor kan ge intressanta infallsvinklar.

Robert Scoble har just skrivit om hur viktigt det är att uppgradera till den senaste versionen av Wordpress

Så sagt och gjort. Det tog en halvtimme och det verkar ha fungerat. Säg till om det är nått som inte funkar.

En varm sommarnatt här i Silicon Valley. Alldeles tyst utanför det öppna fönstret. Ja förutom vad som verkar vara tusentals cikador vill säga.

Och i den trolska kaliforniska sommarnatten sjunger Brogrens John Denvers Take Me Home, Country Roads.

Jag har väl berättat att när vi skulle börja lära oss engelska i skolan i Uppsala så skakade fröken Mässling på huvudet och sade “det där klarar du aldrig lille vän“, så jag fick lära mig skånska istället.

Den årliga progressiva bloggkonferensen Netroot Nation som är en utlöpare från den progressiva gruppbloggen DailyKos har gått av stapeln i Pittsburgh i Pennsylvania med invigningstal av den alltid lika populära Bill Clinton.

Men trots filibustersäker majoritet i Senaten och en demokratisk president så är de progressiva nätrötterna allt annat än nöjda. Efter några månader i djupaste chock efter John McCains valnederlag befinner sig republikanerna och deras stödtrupper på den allra yttersta högerkanten nu på generaloffensiv mot den beskedlige Obama som inte verkar inse att han måste göra mer än bara ge retoriskt fulländade tal.

Gary Kopycinski skriver på eNews Park Forest om Howard Deans framträdande om president Obamas sjukförsäkringsreform på kongressen:Live Blogging: Gov. Howard Dean Addresses Netroots Nation on Health Care Reform

With respect to President Obama’s focus on bipartisanship, “He needs to let the Republicans speak for themselves. I think he’s doing exactly the right thing. As long as he let’s the American people see the Republicans for what they are, ‘No way, no how,’ allowing the Republicans to show their true colors to the American people is smart.”

Den politiska delen av den amerikanska bloggosfären skiljer sig markant från den svenska, de har knappast något gemensamt. Här handlar mycket om att samla in kampanjdonationer till privatfinansierade valkampanjer.

En teknisk nyhet på årets Netroots Nation är att mikrobloggninssajten Twitter nu är det bästa sätter att följa konferensen, med hastaggen #nn09.

Klicka på bilden.

Jar har just tillbringat eftermiddagen med att köra WordPress i ett datormoln och jag är mycket imponerad och stimulerad.

Ni som läser den här bloggen vet att datormoln, cloud computing, håller på att förändra världen på samma sätt som persondatorn på 1980-talet, så det här är något riktigt stort.

Men det är en sak att veta att datormolnen existerar och att många av oss använder dom utan att ens känna till det. Ali Esbatis utmärkta blogg ligger t.ex. på Googles stora datormoln någonstans i Europa, antagligen i England.

Men Googles datormoln är till stor del stängd, utom dess AppEngine som dock är litet speciell.

Amazon Elastic Compute Cloud (Amazon EC2) är det stora öppna datormolnet som har blivit mycket omskrivet och som är mycket lätt att använda, som jag själv kan vittna om. Allt man behöver för att hyra en server där är ett kreditkort. Och det kostar inte mer än 11 cent i timmen, plus några cent mer för webbtrafik och om man vill ha en permanent disk och en fast IP-address.

Men för en enkel server är det helt överkomligt även för en privatperson, även om det är mellan fem och sex gånger dyrare än ett traditionellt webhotell.

Men det är en sak att hyra in sig på Amazon EC2, det är helt annan sak att sedan installera och konfigurera en produkt som det populära bloggverktyget Wordpress.

Jag har tillbringat eftermiddagen med att göra just det och det var oerhört intressant och ungefär lika svårt som att ta på sig skorna på morgonen, om det är någon som vet hur man gör det.

Orsaken till att det är så enkelt är att Bitnami har skapat en integrerad Wordpress-stack som gör det busenkelt att installera hela rubbet med Apache, MySQL och Wordpress i ett datormoln på några minuter. Och som är gratis för privat bruk.

Jag installerade och konfigurerade och körde det hela på ett privat datormoln som jag har tillgång här i Silicon Valley och det gick på väl under en timme, mer som en halvtimme, inklusive att ladda mer bitnamifilen och att sedan utföra all konfigurering.

Jag skall dokumentera det här om några dagar, men spännande är det.

Så att om ni bor i Sverige och vill sätta upp en server i USA eller tvärt emot så är det alltså blivit oerhört enkelt. Och i kulisserna finns redan Windows Azure Platform för att inte tala om RackSpaceCloud (som redan har existerat en längre tid).

Det här öppnar mängder med dörrar för IT-entreprenörer, en del av vilka kommer att bli framtidens Bill Gates och Steve Jobs genom att utnyttja den här teknologin.

Mer senare i veckan.

Klicka på bilden.

2002 började en tjej vid namn Julie Powell blogga om ett projekt som gick ut på att laga alla recepten i en amerikansk kokbok skriven av stjärn- och kändiskocken Julia Child.

Resultatet av bloggen blev en bok, Julie and Julia: 365 Days, 524 Recipes, 1 Tiny Apartment Kitchen som nu har blivit en film regiserad av Nora Ephron med bl.a. Meryl Streep.

Ryan Tate skriver i om filmen på bloggen Valleywag: Prissy Food Bloggers Hate Food Blogger Movie – Alice Waters – Gawker

Powell’s movie is part blogger story and part Julia Child biopic; Meryl Streep plays Child, the famous home-cooking guru. Now in preview screenings, Julie and Julia is already being savaged in food blogger circles. Chef, cookbook author and food blogger Virginia Willis’ slam set the tone. While professing “no malice,” it took Powell to task for daring to question Child’s recipe, once:

Idag är matbloggar väldigt inflytelserika här i USA på sätt som jag inte tror att de är i Sverige. Men dagens matbloggare är alltså inte speciellt imponerade av den här filmen.

När min egen blogg blir film så kommer den att regisseras av Lars von Trier, det finns helt enkelt ingen annan. Jag kommer att spelas av Peter Stormare och Den Kristna Högern av Göran Hägglund. Fredrik Reinfeldt kommer att spelas av Micael Bindefeld och Rottingmajoren av Tiina Rosenberg.

Något att se framåt m.a.o.

Klicka på boken.

Bloggar och bloggare har hunnit bli en del av det mediala samhället, som tidningar och radio och TV. Det finns flera miljoner bloggar, ingen vet riktigt hur många som är aktiva. Vi behöver bara titta på USA och Iran för att se att när allmänheten plötsligt har möjlighet att uttrycka sig fritt i ord, bild och ljud så förändras samhället.

Scott Rosenberg har skrivit en bok om bloggningens historia, Say Everything som är värd att läsa för alla bloggintresserade.

Scott Rosenbergs bok har recenserats i Kirkus Review SAY EVERYTHING
How Blogging Began, What It’s Becoming, and Why It Matters :

Salon co-founder Rosenberg (Dreaming in Code: Two Dozen Programmers, Three Years, 4,732 Bugs, and One Quest for Transcendent Software, 2007) offers an elegantly accessible history and defense of a now-ubiquitous Internet phenomenon—the blogosphere.

Rosenberg energetically chronicles these ’90s pioneers, including Justin Hall, who obsessively posted a real-time archive of his life in the early ’90s; Evan Williams and Meg Hourihan, who developed a simple program—subsequently sold to Google—that made blogging accessible to anyone (Williams would later develop Twitter); Robert Scoble and others, who showed, for better or worse, that blogging could be profitable; and Josh Marshall, who made blogging a true journalistic endeavor. … Yet Rosenberg also acknowledges the critiques of such an unbridled flood of verbiage. ..

För den som inte känner honom är Scott Rosenberg Scott Rosenberg en av grundarna av Salon Salon.com. Han har skrivit boken Dreaming in Code och skriver på Salon.com och San Francisco Examiner.

Schulman och tjejbloggare?

Det är sommar och mediestiltje och en svensk mediepersonlighet vid namn Alex Schulman har försökt skaffa sig litet uppmärksamhet med en gammal välbeprövad grej, nämligen att irrelevansförklara bloggosfären.

Kanske det beror på att Schulman är dotterson till Sven Stolpe, en annan kärring mot strömmen, men det är genant att läsa såna här artiklar. Schulman har tydligen aldrig hört talas om Twitter och det mobila Internet. Han äger tydligen ingen mobiltelefon, har aldrig hört talas om Iran och hur Twitter förändrade nyhetsrapportering därifrån eller hur pressen är allt mer hotat av den nya read-write webben.

Alex Schulman skriver i Dagens Nyheter om Den onödiga bloggen – DN.se

För att sammanfatta: den svenska bloggarenan består av en liten grupp unga tjejer. Dessa tjejer skriver om mode eller andra saker som är ointressanta för den absoluta majoriteten av svenska folket, varför de allra flesta också väljer att avstå från att läsa dem. Jag vill mena att i den mån bloggarna har makt i samhället så är det tack vare att de traditionella medierna plockar upp dem i finrummet. Bloggen som sådan är inget maktverktyg, men de traditionella mediernas rapportering kring bloggen gör möjligen bloggaren till en maktfaktor. Bloggarens viktigaste plattform är inte bloggen, utan de traditionella medierna. Det är först där, i spalterna eller i tv-rutan, som en bloggare kan skapa inflytande.

Sanningen är den rakt motsatta, att det mobila Internet håller på att skapa en realtidswebb som nästan helt är befolkad av bloggare. Bloggare som inte enbart är beväpnade med tangentbord utan med digitalkameror och nu också realtidsvideo. Men Schulman har inte hört talas om den svenska Bambuser , amerikanska Ustream eller ens San Franciscos egen Justin TV. Han har inte sett alla bloggbilder från demokratirörelsen i Iran och han känner inte till hur president Obama nu håller på att öppna upp den amerikanska regeringen just till bloggare.

Ibland verkar Sverige vara en riktig ankdamm och i det här fallet platsar Schulman som en verklig praktanka.

Nu Skall Vi Läsa fast på engelska. Ross Horsleys blogg är en sån där läsebok som alla barn borde få när de lär sig läsa.

Istället för att tvinga alla amerikanska barn att rabbla upp trohetseder till den amerikanska regeringen vore det kanske bättre att lära dom tänka själva.

Vilket bara visar att om man är kreativ så kan man skapa små konstverk på en blogg.

Samhällsfarlig, FBI avlyssnar Ross Horsleys telefon. Han är samhällsfarlig.

När jag var 15 år blev jag plötsligt intresserad av krigshistoria. Inte bara litet grann, det blev en allt överskuggande passion som ledde mig till det amerikanska inbördeskriget och därifrån så småningom hit till Silicon Valley.

Sydstatsgeneralen Robert E Lee

Jag var mycket ung, jag hade ett minne som inte var av denna världen och som många andra i den åldern var jag snart en auktoritet på mitt ämne.

Gettysburg

Givetvis saknade jag den vuxnes djupare insikt om det komplicerade ämnet men ingen i Sverige kunde som jag beskriva de olika fältslagen, generalerna och vapnen och de olika regementena och divisionerna.

Det fanns inte en bok om det amerikanska inbördeskriget på universitetsbiblioteket i Uppsala som jag inte hade läst tack vare min pappa docenten som hade låneprivilegier.

Det finns människor som är såhär, som har rent häpnadsväckande kunskaper inom ibland mycket begränsade områden. Förr i tiden försvann de där människorna, det fanns ingen plats för som i samhället. Men idag kan vi finna vår niche på välkomnande platser som Wikipedian eller våra egna bloggar.

Alla drar vi vårt lilla strå till stacken och som Wikipedian har bevisat, det blir på sikt en jäkla stor stack.

Och det är en oerhörd utmaning mot samhällsordningen som är baserad på tanken att det enda incitament som finns för att skapa information är pengar. Att folk sitter hemma i stugorna och skapar user-generated-content utan att få betalt kommer på sikt att leda till ett helt nytt samhälle. Som vi redan har sett inom den öppna kodrörelsen.

Inte undra på att regeringen Reinfeldt vill göra allt man överhuvudtaget kan för att stoppa fildelningen.

Klicka på boken.

Om det fanns någon som fortfarande hyste det minsta lilla tvivel om att San Francisco-företaget Twitter håller på att gå genom taken så bör de nu inse att de hade fel.

När mediamogulen Oprah Winfrey startade sitt eget Twitterflöde så öppnades portarna till Twitter för miljoner amerikanska kvinnor som följer Winfrey som om hon vore en gammaldags kultledare.

Efter att bara ha skickat ut 20 tweets har Winfrey redan över en halv miljoner “anhängare” på webben.

Nu kommer också en ny bok om Twitter av Tim O’Reilly, Sarah Milstein, en av säkert flera hundra kommande böcker om Twitter. Men Twitter är inte helt frivol.

Mikrobloggning håller på att förändra världen genom att göra det enklare för oss att kommunicera sins emellan när vi är på språng och Twitter är populär just för att den är så enkel att använda för mobila människor. Det är det som gör den så intressant.

Twitter har också ett synnerligen viktigt gränssnitt som gör att man lätt kan manipulera sin Twitterinformation utifrån s.as.

Om du av någon anledning inte redan har börjat med Twitter så gör det nu på Twitter.com. Ett bra sätt att börja är att använda Twitters sök och söka efter något. Twitter håller på att bli en viktig sökmotor för den senaste informationen om vad som helst.

Man kan ställa frågor och få svar på Twitter. När man en gång har börjat är det svårt att sluta. Kolla också den mycket fina svenska Bloggy som kan användas som en framända åt Twitter.

Twitter visar hur Silicon Valley och även bloggosfären ständigt kan förnya sig. En mycket spännande utveckling som bara ångar på.

Företag, myndigheter, unga, gamla, alla skall vara med på Twitter och visa hur coola och mobila de är. Det här håller på att bli en gigantisk grej, mycket större än den nu rätt medelålders och tråkiga Facebook,om det nu är möjligt.

Mark Penn

Hillary Clintons kampanjchef Mark Penn blev inte den framgång han och Hillary hade hoppats på men han försöker nu komma igen bl.a. med en intressant analys om bloggar och bloggandet i USA.

Eftersom Penn är expert på opinionsundersökningar så är hans artikel i Wall Street Journal inte helt ointressant.

Mark Penn skriver i Wall Street Journal om professionella bloggare i USA: America’s Newest Profession: Blogging – Mark Penn, WSJ.com – WSJ.com

… in America today, there are almost as many people making their living as bloggers as there are lawyers. Already more Americans are making their primary income from posting their opinions than Americans working as computer programmers or firefighters.

… The best studies we can find say we are a nation of over 20 million bloggers, with 1.7 million profiting from the work, and 452,000 of those using blogging as their primary source of income. That’s almost 2 million Americans getting paid by the word, the post, or the click — whether on their site or someone else’s. … The Information Age has spawned many new professions, but blogging could well be the one with the most profound effect on our culture.

Mindre och mindre av informationsflödet går åt till att samla in fakta och mer och mer till att popularisera. Nyhetskanalerna håller på att ersättas av opinionskanaler. “The chatter is the story.”

Demografiskt, skriver Penn, så är bloggare extremt välutbildade: tre av fyra har univrsitetsutbildning. De flesta är vita män med inkomster som ligger över genomsnittet. Det tar ca 100.000 unika besökare i månaden för att generera en inkomst på $ 75,000 per år. Bloggare kan få $ 75 till $ 200 för ett bra inlägg.

Så skriver i alla fall Mark Penn som också undrar “hur länge kan nära 500,000 människor som långsamt håller på att ersätta mängder med journalister överleva utan fackföreningar, utan etiska koder, och för det mesta utan formell träning? En mycket bra fråga.

Twitter i San Francisco

Silicon Valley är USA:s ekonomiska drivmotor men det är mycket mer än så.

I flera generationer har Slicon Valley förändrat hur vi lever, hur vi omgås, den information vi har tillgång till. Som vi har sett i Sverige de senaste månaderna med FRA, Pirate Bay, FRA, Ipred, Acta och Telekompaketet så har Silicon Valley och dess vision för ett helt nytt samhälle desperata fiender som kommer att göra allt för att förhindra att Internet blir något annat än en modern version av kabel TV.

Men medan regeringen Reinfeldt, de stora telekomföretagen och Hollywood försöker stoppa anden tillbaks i flaskan arbetar 30 unga IT-entusiaster i San Francisco på nästa revolution, Twitter, och den kan komma att bli betydligt svårare att stoppa.

Twitters grundare Evan Williams och Biz Stone(sittande).

Michael S Malone skriver i Wall Street Journal om Twitter-revolutionen: Williams and Stone: The Twitter Revolution – WSJ.com

… you would hardly know that this little company of about 30 employees is the epicenter of the Web, used by an estimated 20 million Americans on a daily — even minute-by-minute — basis….. The company is hiring like crazy — it expects to double its size in the next month or two — and is also adding a senior management, notably new vice-president of global operations Santosh Jayaram, hired away from Google. “We’ve never had a company that grew past 15 to 20 people,” says Mr. Stone, “We’re kind of excited about that.”

Clair Cain Miller skriver i New York Times om TwitterTwitter Gets the Oprah Treatment – Bits Blog – NYTimes.com

It is the universal sign of a new idea going mainstream: Oprah Winfrey is bestowing her endorsement on Twitter. Oprah Winfrey The woman who can single-handedly send a new product or book flying off the shelves has just joined Twitter. She has not yet written a tweet, but more than 30,000 followers have already signed up to follow her every 140-character thought, and the number is growing.

Kara Swisher skriver om Twitter i Wall Street Journal Twitter Co-Founders Evan Williams and Biz Stone Speak! | Kara Swisher | BoomTown | AllThingsD

BoomTown visited Twitter’s San Francisco HQ for a pie-filled tour yesterday. But I also got a chance to sit down to have a chat with two of its founders, CEO Evan Williams and Biz Stone (pictured here, right to left), about all the doings at the wildly popular microblogging start-up. For the record, Williams is the quiet one, while Stone is more voluble “but don’t let appearances deceive you, as both are ambitious and aggressive entrepreneurs.

Douglas MacMillan skriver i BusinessWeek om Twitter: The Fragile Flight of the Twitterlings – BusinessWeek

Twitter executives don’t disclose much about their plans to make money from the microblogging site. But that’s not stopping scores of other companies trying to build their own businesses on the back of the increasingly popular communication tool. Take Tweetie, whose downloadable software makes Twitter available on Apple’s (AAPL) iPhone.

Twitter Used as Latest Police Tool – TIME

Marguerite Reardon skriver p[ CNET: AT&T uses Twitter during service outage | Wireless - CNET News

Want to find out why you suddenly don't have Internet access or cell phone service? You might want to check out the social-networking site Twitter. It seems that Twitter was one of the main ways that phone company AT&T has been communicating with customers and updating the public about the fiber cut that caused thousands of people in Silicon Valley and the San Francisco Bay Area to go without broadband, phone, and wireless service for most of Thursday.

Är det här inte bara en massa hapj, är Twitter verkligen så märkvärdigt? Svaret är enkelt, ja det är det och orsaken är att Internet håller på att bli mobilt. Vi sitter inte längre framför skrivbordet när vi surfar på webben. Vi är ute på stan, vi sitter på tåget, vi står i kö på Ika, vi ligger på badstranden. Vi är mobila och Twitter är stort för att Twitter är ett sätt att kommunicera, både tala och lyssna, på det moderna Internet.

Det här är faktiskt, som Michael Malone skriver i en helsidesartikel i helgens Wall Street Journal, en revolution. En ny mobil teknologi som håller på att förändrar världen.

Den som har jobbat med datakommunikationer känner säkert till Metcalfes Lag, också den från Silicon Valley som säger att nyttan av ett kommunikationssystem som Twitter ökar exponentiellt ju fler människor som använder det.

Om ni inte har kollar Twitter så gå till Twitter Sök och sök efter vad ni vill. Ni kommer att få en ögonblicksbild av vad människor över hela världen pratar om just nu.

Axplock från den nordiska pressen:

Resumé: Nyheter: ”Det är givetvis en form av ofredande”

ITavisen.no: Kutcher vant twitter

ITavisen.no: Premier for twitter-fans

Technorati Tags: Bloggy.se, Facebook, IT, Mikrobloggar, Silicon Valley, Social Web, Tweetbeep, Twitter, Web 2.0, Microblogging, Bloggar, Bloggar i USA, Bloggosfären i USA, Evan Williams, Biz Stone

Svenska bloggar om: Bloggy.se, Facebook, IT, Mikrobloggar, Silicon Valley, Social Web, Tweetbeep, Twitter, Web 2.0, Microblogging, Bloggar, Bloggar i USA, Bloggosfären i USA, Evan Williams, Biz Stone

Klicka på bilden. Kul på stranden vid Stilla Havet vid Santa Cruz en söndagseftermiddag i april

Jag brukar lägga ut en del bilder härifrån Silicon Valley med omnejd.

Jag har experimenterat med en plugin till WordPress tidigare men aldrig riktigt kunnat få den att fungera. Om någon skulle läsa det här inlägget, kan ni klicka på bilden och tala om vad ni tycker? Får ni en större bild samtidigt som bakgrunden förmörkas?

Är det bättre än att bara lägga ut bilden som den är? Det är inte ett helt val för med den här nya pluginen skulle jag kunna lägga ut gallerier med flera klickbara bilder.

För den som undrar använder jag Matt Martz ShadowBox som är en version av Lokesh Dhakars populära LightBox, som dock inte fungerar på min blogg.

Klicka på bilden.

Bloggosfären håller på att förändras i rasande fart. De gamla textbaserade bloggarna ersätts av Twitter och realtidsteve.

Ett bra exempel här i USA är Texasrepublikanen John Culberson som inte bara bloggar på traditionellt sätt utan också har lagt ut realtidsvideo på Ustream . Och han är långt ifrån ensam med att blogga.

Att svenska riksdagsledamöter skulle imitera Carl Bildt och bli framgångsrika bloggare är litet långsynt kanske mest för att svenskar inte har samma intima relation till sin riksdagsledamot som amerikaner har till sina kongressledamöter.

En del yngre innovativa riksdagsmän som Luciano Astudillo har lyckats medan de flesta inte har en aning om hur de skall bete sig och därför snabbt misslyckas.

Men nu har teknologin faktiskt redan gått förbi traditionella bloggar och idag är det Twitter och mikrobloggandet som gäller och där ligger partierna betydligt bättre till.

Mats Carlbom skriver i Dagens Nyheter om riksdagsledamöternas misslyckade traditionella bloggande: Minimalt intresse för riksdagsmännens bloggar – DN.se

Nästan var fjärde riksdagsledamot “ 83 av 349 “ bloggade i mars i år. DN har gått igenom samtliga. Om man utgår från antalet kommentarer på bloggarna så är de flesta långt ifrån att nå någon bloggtopp: 51 av bloggarna hade färre än tio kommentarer under hela månaden. 31 av dem hade noll kommentarer. Minst av alla hade Kristdemokraterna. Sex av partiets 24 ledamöter bloggade. De hade sammanlagt fyra kommentarer under hela månaden.

Nu är det här som sagt inte riktigt hela sanningen för idag är det mikrobloggandet som gäller för hela slanten och där har t.ex. Socialdemokraterna startat sin egen /socialdemokrat”>Twitterkanal som ser riktigt bra ut.

Det har även Moderaterna f.ö.

Jag tror att det är på partinivå som partierna kommer att etablera sig på den interaktiva webben och inte med individuella gammaldags bloggar. Med vissa undantag för de som verkligen är bra på att skriva.

Och eftersom Sverige ligger betydligt längre fram på det mobila Internet än USA så är det rätt naturligt.

|

Om det finns en sak som jag nar svårt med i Sverige så är det den rent sjuka ungdomsfixeringen.

Alla tar för givet att bloggar och nu senast Twitter endast används av ungdomer. Vilket är helt fel och dessutom får många något äldre att inte ge sig in på nya spännande teknologiområden bara för att de tror att det bara är tonåringar som sysslar med sånt.

Som artikeln här visar så är det inte alls sant för Twitter, och det är inte heller sant för bloggar för den delen.

Sarah Radwanick skriver i om Twitter Traffic Explodes…And Not Being Driven by the Usual Suspects! (comScore Voices)

Twitters högkvarter i San Francisco

Over the past several months, we at comScore have watched how quickly traffic to Twitter has exploded. Worldwide visitors to Twitter approached 10 million in February, up an impressive 700+% vs. year ago.

.. 18-24 year olds, the traditional social media early adopters, are actually 12 percent less likely than average to visit Twitter (Index of 88). It is the 25-54 year old crowd that is actually driving this trend. More specifically, 45-54 year olds are 36 percent more likely than average to visit Twitter, making them the highest indexing age group, followed by 25-34 year olds, who are 30 percent more likely.

Jag är säker på att flera tusen svenskar skulle blogga och använde Twitter om det inte vore för den sjuka svenska åldersfixeringen. Ledsamt.

Klicka på bilden.

BackType är ett nytt startupföretag i bloggbranschen med en intressant plugin för WordPress.

Iden är att visa alla kommentarer om ett visst inlägg, oberoende av källa, direkt under inlägget.

Man har stöd för , Twitter, FriendFeed, Digg, Reddit, Hacker News och andra bloggar som länkar till din blogg.

Jason Kinkaid skriver om BackType på TechCrunch: BackType Connect For WordPress Brings The Web’s Conversation To Your Blog :

Last month Y Combinator startup BackType introduced a new feature called BackType Connect, allowing users to enter the URL of any blog post to see related comments on other blogs, Twitter, FriendFeed, and a number of other services. The service is quite useful but hasn’t been particularly convenient until now, as users would have to visit the BackType website in order to see the releated content.

Det här kan bli mycket intressant, den enda faran som jag ser är att man får alltför många kommentarer. Jag har aktiverat pluginen och vi får snart se resultatet.

Också roligt att se att den gamla och idag lätt spindelvävsfyllda bloggosfären fortfarande utrvecklas.

Klicka på bilden

Traditionella bloggverktyg som Blogger och WordPress, har de någon framtid i en värld som alltmer dras till sociala nätverk och Twitter?

Ja kanske, och WordPress har nyligen köpt BuddyPress, en serie plugins och teman som kan laddas in i WordPress och förvandla det till ett socialt nätverk.

Justin Shreve recenserar BuddyPress :Social Networking with BuddyPress – Nettuts+

Automattic, the company behind WordPress, has recently acquired and will be releasing social networking software called BuddyPress. The software, built on top of WordPress, was created by Andy Peatling as way to start your very own social network similar to Facebook. Today, we will take a look at installing BuddyPress.

Trots att jag själv använder WordPress så undrar jag hur länge det kan hålla stången mot nya uppstickare som San Franciscoföretaget Posterous och andra nyare bloggverktyg.

Men kanske Buddypress är ett steg i rätt riktning. Är det någon som har använt det?

Länkar:Wikipedian om bloggar

Klicka på boken.

Ett sätt att ha koll på nya webbfenomen är att titta in i närmsta bokhandel, där vi nu hittar allt fler Twitterböcker.

Den viktigaste av dom är Kevin Makices Twitter API: Up and Running: Learn How to Build Applications with the Twitter API om hur man skriver applikationer som använder Twitter.

Vad är det som är på gång? Twitter, precis som andra bloggverktyg är en produkt av IT-samhället här i Silicon Valley. Och IT-samhället skiljer sig markant från andra samhällen. Det prioriterar tolerans och öppenhet, progressivitet, innovation och nydanande.

Och kommunikation människor emellan på gräsrotsnivå. Inte undra på att Mats Svegfors och etablissemanget oroas över att pöbeln har fått tillgång till webben.

Miljoner människor beväpnade med mobiltelefoner och digitalkameror som alla pratar och kommunicerar via Twitter. Det här är en rent historisk utveckling som kommer att förändra samhället och världen.

När vi tänker på IT-samhällen som Silicon Valley så är det mest i termer som innovation, riskkapital och entreprenörskap. Men minst lika viktigt är den rent sociala aspekten. Ett öppet och tolerant samhälle som inte är bundet i traditionellt schablontänkande.

Ett samhälle som nu har givit världen möjligheten att kommunicera via våra mobiler eller gammaldags skrivbordsdatorer var vi än befinner oss. Frågan nu är bara om Twitter-konversationerna också kan förvandlas till gammaldags verbala konversationer.

Inte konstigt att etablissemanget oroas över att pöbeln tar sig ton.

|

Jag var på ett möte med en VD för ett IT-företag här i Silicon Valley igår, en man i 40-årsåldern som inte för sitt liv kunde förstå vad det är för vits med att använda Twitter. “Jag tänker för fan inte skicka ut Tweets varenda gång jag går på toan..” som han uttryckte det. När jag frågade honom om han var medveten om att alla de stora nyhetsorganisationerna använde Twitter så blev han mycket förvånad. Det hade han ingen aning om.

Det verkar vara detsamma med Sveriges Radios nye chef Mats Svegfors som inte jan se någon vits med bloggar som jag hittade vid Jinges blogg.

Tobias Rydergren på tidningen Resume citerar Svegfors: tidningen Resume citerar Svegfors:

Det är nästan omöjligt att hitta kvalitet på svenska bloggar, det mesta är en form av insändare. Det mesta är smörja, det är inte värt tiden för det är bara okvalificerat tyckande och bara en annan publiceringsform för insändare, säger han i Näringslivs intervju.

Det är egentligen inte speciellt förvånansvärt att hitta mediapersoner som inte förstår de nya medierna eftersom jag själv väldigt ofta träffar IT-personer som vägrar att använda något annat kommunikationsmedium än epost. Wikin, Facebook, glöm det.

Hanna Dunér skriver i Svenska Dagbladet:Hanna Dunér om reklam & medier | SvD

Samtidigt är det vanskligt av en mediechef, vars främsta uppdrag är att locka fler lyssnare i de yngre målgrupperna, att säga att bloggar och användargenererat innehåll bara är smörja och okvalificerat tyckande. Hans väg att nå ut till de unga är genom att “lära” dem att lyssna på publicistisk radio.

“ … Mats Svegfors tanke om att lära unga vad de ska lyssna på går tvärt emot den icke linjära medieutveckling vi är mitt uppe i. Den som går ut på att kunna erbjuda det innehåll tittaren/lyssnaren/läsaren vill ha, när och hur den vill ha det.

Samtidigt är det märkligt att höra Hanna Dunér säga att de nya medierna är ett ungdomsfenomen när opinionsundersökningsfirman Nielsen här i USA visar att det är folk i 35-49:årsåldern som är de flitigaste användarna av Twitter: skriver i :Nielsen: Twitter’s growing really, really, really, really fast | The Social – CNET News

But a blog post from Nielsen said that Twitter (which counts the 35-to-49 age demographic as its biggest, the statistics said)

Svenskarna har alltid sett bloggosfären och de nya medierna som ett ungdomsfenomen genom vilken pöbeln kan hota etablissemanget. Här i amatörkulturens USA har bloggar anammats på ett helt annat sätt och knyts inte på samma sätt till en speciell ungdomskultur.

Länkar:Wikipedian om bloggar

En gång för ohyggligt länge sen, närmare bestämd januari 1999, så grundade en kille som hette Evan Williams och några andra Pyra Labs här i San Francisco för att göra mjukvara för projektledning.

Man skapade också en liten biprodukt för att göra det enkelt att skriva meddelanden på webben som blev till Blogger; såldes till Google år 2003 och idag är det bloggverktyg som ligger bakom över 90% av alla bloggar. I alla fall utanför det bloggtäta med hårdcensurerade Kina.

Twitter i San Francisco

Ben och Mena Trott skapade bloggverktyget Movable Type i San Francisco år 2001 och Wordpress, ett annat populärt bloggverktyg som bl.a. används av Carl Bildt, skapades av Matt Mullenweg i jag tror Texas, Men Mullenweg och Wordpress ligger idag, gissa var – jo i San Francisco.

Evan Williams

Men vänta, vi är inte klara än. Evan Williams lämnade Google i Oktober 2004 för att starta ett nytt företag som utvecklade en liten biprodukt som efter en del förvecklingar blev till, gissa vad då, jo det första riktigt revolutionära bloggverktyget på flera år, nämligen mikrobloggningssajten Twitter, årets stora Webstjärna.

Och i skuggan av allt det här skapade Sachin Agarwal och Gary Tan Posterous, världens enklaste traditionella bloggverktyg.

Det här visar hur oerhört viktigt Silicon Valley och San Francisco är för IT-världen men också för demokratin och den sociala utvecklingen världen över.

Kan vi idag ens föreställa oss hur världen skulle se ut utan miljoner medborgarjournalister?

Ljusskygga politiker alltifrån Egyotens Housni Murarback till vår egen Fredrik “FRA” Reinfelt har all anledning att frukta bloggar och blogg och digitalkamerabeväpnade meborgare.

Och Silicon Valley är inte slut än. Framtiden kommer att bli ännu mer spännande, i alla fall inom bloggvärlden. Mer om det senare.

Förtroenderas för Sahlin läser jag på SvT:s hemsida och strax ovanför, Han är mannen som använde internet för att bygga ett socialt nätverk av gräsrötter som bar fram Barack Obama till presidentposten. Nu har Thomas Gensemer flyttat till Europa och Mona Sahlin är en av dem som drar nytta av hans tjänster.

David Plouffe, Obamas kampanjchef. Se nedan

Blue State Digital är en konsultfirma som grundades av en grupp demokratiska IT-kunniga aktivister efter Howard Deans nederlag i 2004 års presidentkampanj.

Man drog nytta av lärdomarna från Howard Deans presidentkampanj och anlitades av Obamas kampanjchef David Plouffe för att skapa Obamas hemsida på webben. Den blev, som alla vet, en stor framgång mest för att man lyckades få potentiella väljare att skicka in små donationer till Obamas presidentkampanj. Till allas häpnad blev dessa småpengar tillsammans mer än vad Hillary Clinton lyckades samla in från sina rika donatorer.

Lika viktigt var att man gjorde det enkelt för väljarna att själva engagera sig i kampanjen och starta sina egna lokala kampanjorganisationer som dock ändå leddes top-down.

Nu försöker Blue State Digital expandera i Europa, bl.a. i England och man försöker även intressera Socialdemokraterna. Eftersom BSDs konsultarvoden är överkomliga, mellan $15 000 och $25 000 för att bygga en websajt t.ex. så är det inte omöjligt att sossarna anlitar dom för att bygga en modern interaktiv hemsida och den bakomliggande infrastrukturen.

Men om sossarna verkligen vill vinna nästa val så räcker det inte med att bygga en ny hemsida hur interaktiv och avancerad den än må vara. Den som verkligen vann valet åt Obama, utom han själv förstås, var en annan konsultfirma AKPD Message and Media med Obamas kampanjchef David Plouffe och den idag inte helt obekante David Axelrod.

Axelrod jobbar nu i Vita Huset men David Plouffe skulle säkert gärna engagera sig för socialdemokraterna om de verkligen ville vinna valet.

Stephen Moss och Sarah Phillips har intevjuat Thomas Gensemer, Blue State Digitals Europachef i Guardian: Is this man the future of politics?

Did it help that Obama is switched on technologically? “He carries a BlackBerry, but he doesn’t write code,” says Gensemer. “The biggest thing is that the guy was a community organiser 20 years ago, and he knew that you as my neighbour knocking on my door meant more than a paid organiser or even himself knocking on the door.”

Obama saw technology as the only way to transfer traditional community organising to a national level, with volunteers and donors signing up online and then being encouraged to go out to recruit further volunteers, hold meetings and house parties, spread the message.

Jag tror dock att val måste vinnas inifrån. Socialdemokraterna måste lära sig de moderna Web 2.0-medierna som de hittills mest har överlåtit år Alliansen.

Yngre socialdemokratiska riksdagsmän är betydligt mer positiva och svarar t.o.m. på epost vilket sossarna aldrig gjorde för bara något år sen. Ugtrikesbulletinen, ett svar på Carl Bildts blogg är också ett steg i rätt riktningUtrikesbulletinen. Dock, det faktum att man inte som Bildt tillåter kommentarer och i mitt tycke inte är offensiva nog mot Alliansen visar att man ännu har mycket kvar att lära.

Barack Obama är, även om många kanske tror det, inte en vänsterpolitiker. Han försöker själv lansera sig själv som en mittenpolitiker, en man som kan förena demokrater och republikaner i en ny stor koalition.

Jag tror liksom många amerikanska bedömare att Obama har förläst sig på Doris Kearns Goodwins bestsäljare Team of Rivals: The Political Genius of Abraham Lincoln. Vi får komma ihåg att Obama liksom Lincoln kom från Illinois och att Lincoln satte USA:s afroamerikaner fria. Men trots länken mellan Obama och Lincoln så är det rent befängt av Obama att söka inspiration från en så långt avlägsen politiker som levde i ett USA som inte har några likheter med dagens amerikanska samhälle.

Obamas Lincoln-fixering i detta djupt polariserade land får garvade republikaner att storskratta och progressiva demokrater, som gjorde så mycket för att Obama skulle vinna, att känna sig djupt förrådda.

Nu har en grupp progressiva bloggare gått samman med påtryckningsgruppen MoveOn för att börja agitera för progressiva idéer men även för progressiva kandidater i nästa kongressval.

Gruppen har samlats under benämningen Accountability Now och eftersom Obama vann genom sin gräsrotsorganisation och utnyttjandet av Web 2.0-medier så är det passande att demokratiska gräsrötter nu kommer att utnyttja samma strategi för att pressa Obama bort från hans flört med högern och över till en mer traditionell demokratisk politik.

Jim Rutenberg skriver i New York Times:Bloggers and Unions Join Forces to Push Democrats – NYTimes.com

WASHINGTON ” A group of liberal bloggers said it is teaming up with organized labor and MoveOn to form a political action committee that will seek to push the Democratic Party farther to the left.

Soliciting donations from their readers, the bloggers said they are planning to recruit liberal candidates for challenges against more centrist Democrats currently in Congress.

The formation of the group marks another step in the evolution of the blogosphere, which has proven effective at motivating party activists to give money and time to political campaigns, especially in local races. But it also illuminates a deepening wrinkle for President Obama, whose attempt to build a broad governing coalition ” often by tempering some of his more liberal previous positions ” has already angered some of his supporters on the left.

Den nya organisationen är på många sätt den liberala motsvarigheten till the Club for Growth, en konservativ grupp som har finansierat utmaningar mot republikanska kongresskandidater som man anser vara otillräckligt mycker för att skattesänkningar.

Faran för Obama är att oavsett hur mycket han styr till höger så kommer republikanerna i alla fall inte att se honom som en av de sina. Och om han struntar i de demokratiska gräsrötterna så kan han mycket väl komma att bli en president som endast sitter i en mandatperiod.

Man får vara beredd på mycket som bloggare. Ständiga påhopp, glåpord och rena hoten.

Men varför är det ingen som säger att min blogg är “kontextberoende, aningslös och ilsken” som en förvillad person har kallat Ali Esbatis superba blogg.

Jag blir riktig avundsjuk. Om det är någon blogg som är kontextberoende, aningslös och ilsken så är det väl min blogg?

Ali Esbati citerar en helt ovärdelig kommentar om hans egen blogg: Nu får det vara nog, din kontextberoende jävel! :

Hittade följande fina omdöme om bloggen i en kommentar här:

Jag har länge avskytt den så kontextberoende ilskan och aningslösheten man kan hitta på Esbati och hans ständiga angrepp på sunda företeelser.

På något sätt är jag säker att Blandarens odödliga aforism är tillämplig här: “Mitt i vanvettets spöknatt lyser ett snus som övergår allt förnuft”.

Jag får helt klart skärpa mig. Nu blir det allvar, kontextberoende or bust. Ni är varnade!

Klicka på bilden

Medan det från början var vänstern här i USA som lade beslag på bloggosfären så har det varit tvärt om i Sverige. På utrikesfronten har Carl Bildt t.ex. länge varit den ende internationellt intresserade politikern vad jag vet som bloggade, och han har kunnat skriva precis vad han vill utan risk av mothugg från socialdemokraterna.

Men nu sartar en grupp utrikesintresserade socialdemokrater Utrikesbloggen på Blogger och det är mycket positivt.

Det visar att bloggosfären fortfarande utvecklas i Sverige och det är också bra för att vi nu kanske kan få till stånd en seriös debatt om svensk utrikespolitik utanför de formella debatterna i Riksdagen.

Utrikesbloggen är som Carl Bildts blog inte direkt visuellt överväldigande men det kanske kommer. Det vore också bra om man tillät kommentarer som Carl Bildt faktiskt gör.

Ett annat tecken på att sociala medel nu är på frammarsch i Sverige är Newsmill.se som trots det amerikanska namnet faktiskt är en svensk debattsajt, och sedan den fina mikrobloggen bloggy,se

Hopp om framtiden alltså, i alla fall vad den svenska bloggosfären beträffar.

Trots Folkpartiets och nu senast Moderaternas utspel mot invandrare som inte lär sig svenska snabbt nog så finns det väl knappast någon Folkpartist eller Moderat som inte hellre pratar engelska än svenska.

Man sätter sina barn i engelskspråkiga skolor – i Sverige -, ser på amerikansk TV och givetvis nedladdade amerikanska filmer från Pirate Bay, osv. Svenskan är ju inte ens ett officiellt språk i Sverige och tappar mark år för år.

Liksom många andra språk kan tilläggas: Languages Are Dying Around the World :

“Language endangerment is a universal phenomenon,” said Christopher Moseley, an Australian linguist who edited the atlas’ third edition, which is to appear in digital and paper versions.

The atlas says 200 languages have become extinct in the last three generations, and another 199 languages have fewer than 10 speakers left.

More than a fourth of the 192 languages once spoken in the United States have disappeared. Another 71 are severely endangered, according to the atlas.

En av de få ljuspunkterna i Sverige är bloggare som faktiskt skriver på svenska. Det borde uppmuntras, varför inte av staten?

Om vi drar tillbaks ockupationstrupperna från Afghanistan och lägger ner försvaret så skulle det ju bli en hel del pengar över.

En positiv utveckling är i alla fall att antalet svenska bloggare som bloggar på svengelska och engelska verkar ha avtagit.

Så vi kanske istället kan använda pengarna till ge invandrarbarnen en knuff för att behålla sitt modersmål. Vilket skulle gagna Sverige och reta upp Folkpartister och Moderater.

Klicka på bilden.

Den svenska boggosfären skiljer sig dramatiskt från amerikanska, som Time Magazines lista över de bästa bloggarna visar.

När jag först läste artikeln trodde jag att man menade de 25 bästa amerikanska bloggarna men det menar men inte för en av dom är Yoani Sánchezs fina kubanska blog:Generation Y

Zen Habits. En intressant blog om personlig produktivitet. Klicka på bilden.

M.a.o. amerikaner läser inte utländska bloggar och där har vi den första stora skillnaden med Sverige. Den andra är att ingen av de här bloggarna är modebloggar skrivna av tonårstjejer, de bloggar som helt och totalt dominerar den svenska bloggosfären. Varför inte i USA, ingen vet, men är det inte litet ironiskt att det amerikanska konsumtionssamhället inte kan konkurrera med det svenska om vad som trots allt just är konsumtionsbloggar?

Här är Time Magazines artikel:25 Best Blogs 2009

Och här är toplistan för den som vill botanisera:

1. Josh Marshalls Talking Points
   Memo,
2. Huffington Post
3. Lifehacker
4. MetaFilter
5. Andrew Sullivans Daily Dish
6. The Freakonomics blog
7. BoingBoing
8. Got2BeGreen
9. Zen Habits
10. The Conscience of a Liberal: Paul Krugman
11. Crooks and Liars
12. Generation Y
13. Mashable
14. Slashfood
15. Official Google Blog
16. Synthesis
17. Bleat
18. /Film
19. Seth Godin’s Blog
20. Deadspin,
21. Dooce
22. Confessions of a Pioneer Woman
23. Said the Gramophone
24. Detention Slip
25. Bad Astronomy.

Intressant nog har dom med som en av de mest överskattade bloggarna.

Många av de här bloggarna är helt kommersiella men inte alla och det finns givetvis hundratals och åter hundratals bloggar som borde vara med på listan som Juan Coles Informed Comment.

Att min egen blogg inte är med är säkert enbart ett tryckfel som kommer att rättas till i morgon.

Under tiden, botanisera bland bloggarna, det finns mycket intressant att hämta som ger oss en inblick i hur livet ter sig här i USA, bortom den allfarväg som täcks av de stora mediernas.

Vita Huset har en blog och även andra deparmement och regeringsorgan har bloggar.

Här är en lista som jag inte tror är fullständig men ändå en bra början:

Pentagon

AIDS.gov Blog (Dept. of Health and Human Services)

Big Read Blog (National Endowment for theArts)

Congressional Budget Office Director’s Blog

Corps e-spondence (Army Corps of Engineers)

Dipnote (State Department)

Evolution of Security (Transportation Security Administration)

Eye Level (Smithsonian American Art Museum)

Fast Lane (Dept. of Transportation)

Future Digital System (U.S. Government Printing Office)

Global Learning and Observations to Benefit the Environment Program

Gov Gab (Federal Government)

Great Lakes Earth Day Challenge Blog (Environmental Protection Agency)

Greenversations (Environmental Protection Agency)

Health and Human Services Department Blog

Health Marketing Musings (Centers for Disease Control and Prevention)

Homeland Security Leadership Journal

InfoFarm (National Agricultural Library)

Library of Congress Blog

Millennium Challenge Corporation CEO’s Blog

Mount Rainier National Park Volunteers Blog

National African HIV/AIDS Initiative Blog (Dept. of Health and Human Services)

National Institute for Occupational Safety and Health Science Blog

National Museum of the Air Force

National Park Foundation

Dept. of the Navy Chief Information Officer Blog

Peace Corps Volunteer Journals

Pushing Back (Office of National Drug Control Policy)

Take Pride in America Blog

Walter Reed Health Care System Commander’s Blog

Det skulle vara intressant att jämföra med svenska regeringsbloggar, är det någon som vet hur många sådana som finns i Sverige?

Man kan säga vad man vill om den amerikanska kongressen och man kan säga vad man vill om Twitter men de två verkar vara gjorda för varandra.

Kongressen ha plötsligt omfamnat sociala nätverk, Web 2.0-, realtidsvideo och Twitter som om de vore penningstinna väljare och tidigare teknofobiska kongressledamöter har plötsligt förvandlats till ivrigt twittrande teknofiler.

Jay Newton-small skriver i Time Magazine Congress’s New Love Affair with Twitter — Printout — TIME

In today’s carefully stage-managed Washington, the last thing anyone expects from members of Congress is candor or spontaneity. So perhaps it’s not all that surprising that Representative Pete Hoekstra unwittingly triggered a maelstrom of criticism last weekend when he Twittered about his trip to Iraq.

… For Representatives used to having their messages and contacts heavily filtered, Twitter offers a real-time connection with constituents and the media, for better or worse. … Following President Barack Obama’s groundbreaking success in recruiting and organizing millions of supporters on Twitter and other social sites such as Facebook, Qik, YouTube and Flickr, a growing number of Representatives are tapping into domains that many previously reserved for their grandchildren.

Twitter är stort, större än du nånsin tror och det är intressant att se hur snabbt kongressen har anammat den och andra Web 2.0-teknologier, mycket snabbare än den svenska riksdagen verkar det.

Det skall bli intressant att se vart de här leder, kommer Twitter och det mobila Internet som den representerar också att förändra politiken i det mossbelupna amerikanska samhället?

Hoppas på det.

Ett tecken på att allt fler svenskar läser bloggar är att tonårstjejer som Isabella Löwengrip – också känd som Blondinbella – får fler läsare och större reklamintäkter, större än du nånsin tror.

I ett tecken på att bloggosfären nu i början av år 2009 håller på att spränga alla fördämningar så håller nu även politikbloggaren Jinge på att bli bloggstjärna mitt i vintermörkret.

Plötsligt syns hans överallt: Lars Ohly berättar att han inte kan börja dagen utan Jinge och sedan dyker han, dvs Jinge upp som gubben i lådan i Expressen och nu senast i Sydsvenska Dagbladet!

Men medan man kan förstå varför folk vill läsa och inte minst titta på den snygga 17:åriga Isabella Löwengrip så är Jinge en litet mer osannolik bloggstjärna.

Han beskriver sig själv som “en snäll och timid äldre herre som aldrig bråkar med någon, klappar katter, fotograferar och skriver om politik mest varenda dag”. Jo och så om vargar som han tydligen känner för.

Han säger också själv att han är hjärtsjuk, vilket gör honom till en högst ovanlig kultfigur.

Hans plötsliga superstjärnestatus verkar bero på hans djupa engagemang för palestinierna, något som tydligen har retat gallfeber på folkpartister, Expressen och olika “anti-rasistiska” grupper.

För det är fel folk som han värnar för, man får för fan i helvete inte känna något för palestinierna, som alla vet enbart är terrorister, bråkstakar, islamister och mänskliga sköldar och alla andra skällsord som antirasisterna kan slänga efter dom. Historien upprepar sig.

Jinge? eller är det Gud?

Nu uppmanar antirasisterna alla svenskar att inte, under några som helst omständigheter, läsa Jinges blogg, inte ens de som tycker om vargar och katter, vilket givetvis är säkraste sättet att göra den till en av Sveriges mest lästa politiska bloggar.

Alla som någon gång har läst den, som Lars Ohly, eller som har känt sig frestade att läsa den, eller som har hört talas om någon som har läst den blir omedelbart stämplade som rasister och ännu värre och uppmanas göra omedelbar avbön genom att läsa Dilsa Demirbag Sten, Per Ahlmark och Cecilia Wikström. Tala om ett ett straff värre än döden.

Det är som med Vladimir Nabokov. Det var först när han skrev Lolita och alla amerikaner varnades för att vad som än hände så fick de under inga som helst omständigheter läsa den snuskiga boken, som Nabokov blev riktigt rik och berömd. Han fick in så mycket pengar att han kunde dra sig tillbaks till ett lyxliv på Montreux Palace Hotel i Montreux i Schweiz. Inte dumt jobbat.

Jag antar att Jinge, som man säger här i USA, skrattar hela vägen till banken. Hans blogg finansieras nämligen genom mängder med reklam för Israel, något som verkar göra antirasisterna rent bindgalna.

Om några år kommer han säkert att ha tjänat nog för att han skall kunna dra sig tillbaks till Thailand eller Montreaux eller kanske Jerusalem, med Isabella Löwengrip eller någon annan passande trofèhustru och några miljoner skattefria euron.

Tonårstjejer och en hjärtsjuk äldre herre blir bloggstjärnor, vi lever i en intressant värld. Inte undra på att antirasisterna är avundsjuka, det är jag med.

Och vad ni än gör så läs INTE Jinges blogg som ligger på den här länken, för då kommer gud att döda er.

Så här många följeslagare har vissa på Twitter.

Mikrobloggninssajten Twitter och den svenska Bloggy.se, de båda kan kopplas samman, är det senaste årets stora fluga.

Det är en sån där grej som man antagligen förstår så fort man ser den eller också aldrig fattar hur mycket folk än försöker förklara den.

Vitsen med Twitter är att den är till för mobiltelefon-utrustade människor även om man givetvis också kan använda den från en vanlig dator.

För den som redan bloggar är Twitter superb som en PR-kanal och för att tipsa om saker som man inte har tid att skriva om. Twitter och Blygge.se är också ett sätt att hålla sig ajour om vad som händer, inte igår, inte idag utan just precis nu.

Men det roligaste med Twitter och Bloggy.se är att de är så tönjbara, som modellera eller ett mekkano, man kan använda dom på ett otal olika sätt och det finns redan flera tusen olika tilläggsmoduler och fler kommer varje dag.

David Pogue skriver i New York Times om Twitter-fenomenet State of the Art – Twitter Is What You Make It – NYTimes.com

1. DON’T KNOCK IT TILL YOU’VE TRIED IT. .. Despite all the press, Twitter is still largely a geek and early-adopter phenomenon at this point.

2. DON’T USE THE WEB SITE. About 70 percent use sweet little free programs that sit at the edges of their screens (or run on their cellphones, especially iPhones) all day. They have names like TweetDeck, Twitterfeed, Twhirl and Twitterific.

3. YOU DON’T HAVE TO READ ALL THE TWEETS. Man kan söka på Twitter

4. YOU DON’T HAVE TO ANSWER ALL THE REPLIES.

5. IF YOU’RE CONFUSED ABOUT REPLYING, YOU’RE NOT ALONE.

6. USE IT HOWEVER YOU LIKE.

7. DON’T WORRY ABOUT THE RULES. Including mine. Use Twitter the way you want to. Don’t let anyone tell you you’re doing it wrong.

Vitsen med David Pogues Twitter-tips är inte att de är speciellt djupsinniga utan att de står på en så framskjuten plats i en så inflytelserik tidning som New York Times.

New York Times liksom mängder med andra nyhetsmedier och organisationer som t.ex. Brandförsvaret i södra Kalifornien använder f.ö. redan Twitter. Och fler lär det bli. Twitter är ett tecken på hur webben håller på att bli mobil, det är det som är vitsen med den.

/p>

Michael Arrington, Silicon Valleys egen superbloggare.

Tjejerna har bloggmakten skriver Aftonbladet om unga tjejer som Isabella Löwengrip, Kenza Zouitens och Alexandra Nilsson, som driver bloggen Kissies.se.

Kan man tjäna pengar på att blogga? Ja precis som man kan tjäna pengar på att bli popsångare eller idrottsman, dvs under en procent av alla som bloggar tjänar riktiga pengar, en del riktigt mycket, men de allra flesta får inte många kronor.

Det finns dock en intressant skillnad mellan den svenska och amerikanska bloggosfären. Bloggande tonårstjejer som tjänar storkovan och t.om., genom att skriva på svenska, är ett helsvenskt fenomen verkar det som. Är det likadant i Norge, Finland, Danmark och Island? Är det någon som vet?

Här i USA är bloggosfären inte så fokuserad på just bloggande tonårstjejer, kanske för att bloggosfären här är så mycket större och brokigare.

Den tidigare så populäre amerikanska bloggaren Daniel Lyons berättar i Newsweek om sitt försök att tjäna pengar i den amerikanska bloggosfären: Time to Hang Up the Pajamas. I learned the hard way: while blogs can do many wonderful things, making huge amounts of money isn’t one of them.

… Last year the total spent on blog advertising in the United States was a mere $411 million, according to researcher eMarketer. That represents only a sliver of the $23.7 billion spent on U.S. Internet ads last year, which is itself only a fraction of the $276.8 billion spent on all forms of advertising in the U.S.

By 2012 blog ad spending will reach $746 million, while overall online ad spending will hit $32 billion, eMarketer says. More money was spent on e-mail advertising last year than was spent on blog advertising—yet you don’t see anyone touting e-mail as the next big billion-dollar media business. Technorati, a blog researcher, estimates that bloggers who run ads earn an average of $5,060 per year.

Vad jag kan se är tonårstjernas bloggar egentligen ingenting annat än mode- och prylbloggar för en viss åldersgrupp. Man frågar sig varför just den typen av bloggar har kommit att dominera den svenska bloggosfären, och varför de inte skriver på engelska i ett försök att tjäna mångdubbelt mer på den amerikanska marknaden. Och varför inte, som jag skulle ha trott, det är likadant här i USA.

Får fråga min dotter i Sverige, hon kan sånt.

Det är inte vanligt med en utrikesminister som bloggar och Carl Bildts blogg Alla Dessa Dagar är unik och innovativ men samtidigt synnerligen besynnerlig.

Här i USA måste alla regeringsbloggar i den mån de existerar alltid ligga på regeringens egna serverar osm omgärdas av mycket stränga regler. Men Carl Bildt kan helt sonika lägga ut sin blogg på de gratisservrar som tillhandahålls av WordPress här i Silicon Valley.

När Carl Bildt polisanmäldes för hatkommentarer på bloggen mot palestinier så hade det svenska polisen rättsväsendet alltså inte ens juridisk befogenhet över bloggen som ligger här i USA.

Bloggen är intressant både för vad den innehåller men mest för vad den inte innehåller. Vi får följa Bildt när han störtar från det ena planet till det andra, ena dagen Riga, nästa Riyad, Jerusalem, Munchen, och till den ena middagen efter den andra: Stjärnspäckat och jäktigt

Till mina dylika hörde ett med Bayerns nyblivne ministerpresident Seehofer – och nu är det dags att störta iväg till den middag han ger för konferens mer celebra deltagare från olika delar av världen.

“mer celebra deltagare” det är att stryka sig själv medlårs eller vad det heter.

Och sedan en och annan kortare mellanlandning i Stockholm. Inte undra på att det jäser bland personalen på UD.

Men det intressanta med Carl Bildts blog är inte att han älskar lyxlivet och det ständiga resandet runt om i världen, vem skulle inte göra det? Det märkliga är att bloggen innehåller så litet av substans. Det är delvis naturligt. Han kan givetvis inte skriva något om de hemliga överläggningar han är med på, men det konstiga är att han inte ens refererar till de öppna källor som finns om t.ex. Mellanöstern eller ens till själva frågeställningarna.

Det finns mängder med superba källor som Carl Bildt skulle kunna referera till, som t.ex. Daniel Levy, Juan Cole och Josh Landis för att bara nämna några. Men Bildt verkar vad jag kan se inte ens känna till dom. Han verkar heller inte läsa speciellt många böcker. Men jag har inte gått igenom vartenda inlägg.

Han verkar också vara litet osäker på precis vem president Obamas säkerhetspolitiska rådgivare är “och president Obamas säkerhetsrådgivare Jones”. “Jones” är i själva verkar den fyrstjärnige generalen, nu pensionerad, James L Jones, f.d. Supreme Allied Commander Europe från 2003 till 2006.

Man får intrycket av ett salogslejon som reser världen runt, inte en intellektuell eller ens speciellt djuptänkande person. Av talarna i Munchen är det den snart 86:årige Henry Kissinger som imponerar mest, trots att han låter precis som han gjorde för över 40 år sedan.

Bildt verkar inte vara intresserad av att ge sina läsare några djupare insikter i världspolitiken. Hans blogg kommer aldrig att bli bok, och den som läser hans blogg lär sig knappast någonting om dagens viktiga frågor. Det verkar inte ens som om Bildt själv är speciellt intresserad av frågor som globalisering, den ekonomiska krisen, ny teknologi, grön energi mm. Bara att nästa plan står tankat och klart och att nästa middag med ” mer celebra deltagare från olika delar av världen” står inbokad.

Mest konstigt kanske är Carl Bildts IT-kunskaper. Han har rykte om sig att vara något av en IT-expert, i alla fall inom regeringskretsar, men hans kunskaper verkar ha stannat av för flera år sedan.

Han lägger t.ex. inte ut bilder på bloggen, något som skulle kunna göra den mycket intressantare, han har en digitalkamera, och han har ingen aning om hur man använder Twitter eller Bloggy för att skicka ut korta statusmeddelanden.

Trots det, han är oerhört skicklig med att aldrig säga för mycket, aldrig avslöja någonting av det som pågår bakom kulisserna. Ingenting om vad diplomati egentligen handlar om.

Däremot kan får man en bra insikt i hans egna tankegångar, i alla fall på ytan.

En man som helt klart älskar sitt jobb och som gärna vill synas och höras även i Sverige. Han hade t.ex.kunnat blogga på engelska och säkert fått fler läsare och även större respekt inom Alliansen.

Klicka på bilden.

Jag träffade Klas Sandberg i Stockholm för några år sen och slogs av hans förbluffande djupa kunskaper om amerikansk säkerhetspolitik, om de ledande aktörerna i Washington och om USA:s nutidshistoria.

Sedan dess har han ofta kommenterat här på bloggen och hans kommentarer är för det mesta mer initierade och djuplodande än de inlägg som jag själv skriver.

Klas Sandberg är sedan länge en mycket välkommen och inte minst populär gästbloggare här på min egen blogg.

Klas egen blogg Vindskupan är en viktig resurs som borde uppmärksammas även av de etablerade medierna. Som Klas viktiga inlägg Hasbara: En propagandaoffensiv kollapsar om propagandakriget kring Israels bombkrig i Gaza. Ett exempel på inlägg som vi sällan ser i den etablerade pressen.

Klas blogg är ett utmärkt exempel på hur expertbloggar alltmer konkurrerar med och ersätter dagspressen allteftersom de etablerade medierna drar ner på resurserna, speciellt inom utlandsbevakningen.

Följ Klas blogg och stöd den, det är en omistlig källa för oss som vill hänga med var som händer inom den amerikanska säkerhets- och utrikespolitiken.

Silicon Valleys egen superbloggare Michael Arrington.

Det är inte bara i Sverige som påhoppen och hoten mot bloggare blir allt otäckare.

De senaste veckorna har som många vet svenska bloggare som Jinge och Ali Esbati råkat ut för synnerligen otäcka påhopp i Expressen för sitt ställningstagande för palestinierna.

Här i Silicon Valley har nu den välkände teknikbloggaren Michael Arrington fått nog efter dödshot och en fysiskt attack i Munchen (som dock inte har något med Palestina att göra) och tar nu timeout:

Jenna Wortham skriver New York Times om hoten mot Michael Arrington Michael Arrington of TechCrunch Goes on Hiatus

´

Mr. Arrington, known for his strong opinions and often sharply worded reviews of technology start-ups, also revealed that he and his family received a death threat last summer that led him to hire security guards and hide in his parents’ home for a week.

TechCrunch, which began reviewing start-ups and tech-centric news in 2005, had 650,000 unique United States visitors in December — and 2.17 million visitors worldwide — according to comScore, a market research firm.

Michael Arrington själv på sin blogg om sitt beslut: Some Things Need To Change.

De flesta som bloggar vet att det länge har varit fritt fram att mobba bloggare och jag har själv blivit utsatt för hatkampanjer och regelrätta hot, även om det var över ett år sen sist. Här i USA där alla är beväpnade är det dock en helt annan sak än i Sverige och jag har full förståelse för att Arrington nu är skakad.

Men jag tycker mig se en liknande trend i Sverige. Hoten ökar och smockan hänger i luften och det verkar nu vara fritt fram även för den etablerade tidningspressen att trakassera bloggare, vilket är något helt nytt.

Hoten mot bloggare kommer antagligen att öka både i Sverige och USA allteftersom bloggarna får större inflytande i och med att bredbandet byggs ut i båda länderna.

En mycket otrevlig utveckling.

Senator McCarthy

Jag ser att en frilandsjournalist vid namn Magnus Sandelin har följt i Dilsa Demirbag-Stens fotspår i Expressen och angripit Jinge: Gengångarna.

Debattörer och politiker rekommenderar Jan-Inge Flüchts blogg genom att länka till den från sina egna bloggar. Men efter Demirbag-Stens artikel finns inte ett spår av självrannsakan hos till exempel vänsterdebattören Ali Esbati, EU-parlamentskandidaten Hanna Löfqvist eller Palestinagruppernas informationsansvarige Anna Wester. Alla fortsätter de att ta bloggen i försvar.

….. När liknande resonemang publiceras på den nazistiska Svenska motståndsrörelsens hemsida har de allra flesta däremot inga problem att klassa det som antisemitiskt tankegods.

Sett från amerikansk horisont leder det här onekligen tankarna till Senator McCarthy på 1950-talet som anklagade alla sina meningsmotståndare, inklusive president Eisenhower, för att vara kommunister.

Den konservative kommentatorn James Burnham avfärdade anklagelserna mot Eisenhower med sin odödliga kommentar: “Eisenhower är inte kommunist, han är golfspelare”, vilket var så nära sanningen man kunde komma.

Eftersom jag själv ofta skriver kritiskt om det amerikanska samhället blir jag mycket ofta utställd för att vara “USA-hatare” och kommunist. Jag växte faktiskt upp med de ryska dissidenterna så det är i sanning ett rätt bisarrt påstående. De svenska oppositionspartierna var minst lika kritiska mot det socialdemokratiska Sverige som jag har varit mot George Bushs USA, men deras kritik har aldrig klassats som “Sverige-hat”.

När jag studera kinesiska i Taiwan blev jag utskälld för att vara CIA-agent. Min fru som var dissident i Taiwan blev utskälld för att vara fascist av radikala studenter när vi kom till Princeton, eftersom alla som växte upp i Taiwan ipsi facto var fascister på den tiden.

Sandelin och Demirbag-Sten gör sig själva en otjänst genom att försöka koppla samman kritik av den israeliska regeringens bombkrig i Gaza med nazism och antisemitism.

Jinge och Ali Esbati är bloggare och mycket bra bloggare och inget annat och som bloggare har de full rätt i ett fritt samhälle att framföra sina åsikter.

Den svenska IT-industrin har tre ben kan man kanske säga. De etablerade IT-företagen i Kista, alla IT-konsultföretagen runt om i landet och sedan en sjudande Web 2.0-sektor i Stockholm och på andra platser runt om i landet.

Det är från den sektorn som framtidens IT-företag kommer att växa fram och aktiviteten är febril med mycket små utvecklingsteam.

Nu kommer Jonas Lejon som f.ö. har sin egen mycket intressanta blog med en svensk version av San Franciscos egen mikroblogg Twitter som jag skriver om nästan varje vecka här på bloggen.

Anders Thoresson på DN intervjuar Jonas Lejon om hans mikrobloggverktyg Bloggy.se Glöm långbloggen – en mening räcker

Det man gillar eller tycker är intressant det delar man med sig av i sin mikroblogg. Det kan lika gärna vara en fråga om att träffas efter jobbet som en diskussion om politik, sammanfattar Jonas Lejon hur han tror att många använder tjänsterna.

Med lanseringen av “bloggy.se” hoppas han att fler svenskar ska upptäcka mikrobloggandet.

Det som är så intressant med mikrobloggar är att de fungerar som ett chattrum utan väggar. Jag ser allt som mina kontakter skriver i diskussioner med andra.

Det här är mycket bra jobbat men det viktigaste nu är om Bloggy också den kan skapa ett s.k. ekosystem av andra små IT-företag som bygger produkter ovanpå Bloggy.

Om Bloggy använder samma gränssnitt som Twitter skulle inte det vara något problem. Ett annat problem kommer att bli att få Bloggy att kunna hantera stora mängder användare. Det har varit ett av Twitters allra största problem.

Det är mycket bra att Sverige håller sig långt framme på Web 2.0-området, det kommer att bli en av huvudpelarena i framtidens industri-Sverige.

Klicka på bilden.

San Francisco-företaget Twitter är årets stora web-stjärna på samma sätt som Silicon Valley-företaget Facebook var websensationen för två år sedan.

Ett tecken på att Silicon Valley fortfarande dominerar Web 2.0-världen. Nu flockas storföretaget till Twitter, för det har blivit coolt att vara på Twitter men också för att experimentera och se hur man kan utnyttja den nya mobila Internet-teknologin.

Jenna Wortham skriver i New York Times om Twitter: Problems With Your Checking Account? Try Twitter

According to a blog post on the company’s Web site, the bank opened up shop on Twitter last week. “We are now listening AND responding to customers on Twitter,” it said. “We are entering a new territory. A place that is not familiar to many in financial services — but a place with tremendous opportunity.”

San Francisco-based Twitter, which allows people to post updates, or “tweets,” up to 140 characters in length, is catching on at some large corporations that are looking to try out social media as a way to improve customer service and public opinion of their brands.

..
Bank of America’s Twitter stream is maintained by David Knapp, a representative in Phoenix. The stream is similar to a help line, but with queries and replies made in public and scrunched to 140 characters or less.

Starbucks som är populärt hos IT-folket här i Silicon Valley använder Twitter för att lägga ut ínformation om specialerbjudanden och butiks-information. Detaljhandlaren Zappos, Comcast och Southwest Airlines har också skapat Twitter-flöden för kundhantering och för att svara direkt på klagomål.

Det viktiga med Twitter-baserade tjänster är givetvis att de kan användas från en mobiltelefon. Världen håller på att bli mobil och företagen inser att de måste vara på Twitter för att visa att de är coola.

Företagen börjat upptäcka att Twitter kan användas för kun dtjänst. De gamla trötta pressmeddelandena ersätts allt mer av meddelanden som skickas ut via Web 2.0-teknologi och där är Twitter ett utmärkt verktyg eftersom man kan länka till websidor med s.k. TinyUrl.

Vitsen med att använda Twitter i allmänhet i givetvis att det är en del av det mobila Internet så man kan använda det på Tunnelbanan, på SL-tåget och på kafét och inte bara iklädd 1950-tals polyesterkostym framför datorn på skrivbordet.

Rachael King skriver i BusinessWeek om kundtjänst på Twitter Customer Service Via Twitter – BusinessWeek

Increasingly, brands are becoming hip to Twitter. … Companies have figured out Twitter provides the opportunity to listen to what customers are saying about their brands, and to respond. Still, it’s not easy for a corporation to strike the right tone on Twitter.

Some brands on Twitter seem too formal and stilted while others seem interested in using it only as a one-way PR channel. And then there’s the delicate issue of corporations following unsuspecting customers and responding to their complaints about brands.

Twitter är ett exempel på en stor samhällsomvandling som sker framför våra ögon utan att vi riktigt kan se vart vi är på väg. Om vi alla är utrustade med smarttelefoner och nätboksdatorer, behövs verkligen de stora kontorsbyggnaderna då? Och om inte kontorsbygganderna behövs, hur kommer vi att orgaqnisera framtidens arbetsplatser?

Ingen vet, det enda vi kan vara säkra på att framtiden kommer att bli mycket spännande och mycket annorlunda mot dagens Sverige.

Vanligtvis är det amerikanerna som är misstänksamma mot utländska uppfinningar och upptäcker. Titta bara på Charles Darwin som skrev The Origin of Species redan 1859, en bok som ännu 150 år senare är bland de mest kontroversiella som finns här i USA.

Men kanske européerna också de ibland har litet svårt att anamma utländska nymodigheter, som San Francisco-företaget Twitters mikrobloggningssajt.

I alla fall europeiska företag.

Melissa Bounoua skriver i Forbes om hur europeiska företag tydligen ännu inte är redo att anamma Twitter: Twitter Not Loved In Europe – Forbes.com

Most European companies think Twitter is a time waster, and many haven’t even heard of the service. British Telecom says it doesn’t have a Twitter account and doesn’t plan to open one.

A spokeswoman for energy firm Total says that Chief Executive Christophe de Margerie has no idea what Twitter is. Nestle’s (other-otc: NSRGY.PK – news – people ) communications manager says using Twitter “just never came up within the group strategy.” In general, experts say Europeans don’t latch on to new social networking technologies as quickly as Americans.

Jag har träffat många IT-ingenjörer här i Silicon Valley som heller inte vet vad Twitter är och det verkar vara så att vissa människor hänger med i det nya medan andra inte gör det. Precis vad som får vissa människor att omfamna nya trender medan andra inte gör det är svårt att säga.

Men om du vill visa att du hänger med så bör du alltså kolla Twitter, speciellt om du jobbar på ett europeiskt storföretag.

Klicka på bilden

Den öppna kodbloggen Wordpress skulle behöva förenklas och skrivas om från grunden, speciellt nu när nya och betydligt enklare bloggverktyg som t.ex. Postreous knackar på dörren.

Wordpress har nu skapat en ny webbsajt, Wordpress.tv för hur-man-gör videon om och kring Wordpress.

Jag är alltmer övertygad om att Wordpress Blogger och MovableType, dvs den första generationens bloggverktyg som idag verkar onödigt komplicerade och tunga kommer att ersättas av en ny generations bloggar som kommer att göra det absolut busenkelt för vem som helst att blogga.

Det är det inte idag, dvs om man inte har en teknisk bakgrund.

Men kanske Wordpress’ nya websajt kan hjälpa till.

Modebloggar och prylbloggar blir alltmer dominerande i bloggosfären, i alla fall i Sverige. Här i USA är det mer kändisbloggar som går hem.

Men bloggar och sajter som Yelp håller på att vända upp och ner på hur vi handlar.

För idag har vi tillgång till recensioner och åsikter från allmänheten som aldrig förr. Min son som var här över Julen berättade hur han själv och hans vänner uppe i Seattle nu alltid kollar bloggar och recensionssajter innan de köper IT-komponenter, något som de aldrig gjorde tidigare.

Jeff Vandam skriver i New York Times om hur bloggar blir allt populärare som köpguider: Drilling Down – Blogs Find Favor as Buying Guides – NYTimes.com

… as a recent study reveals, that power is significant ” so much that a majority of blog readers say blogs are useful when they make purchases.

The study, which polled 2,210 people and was released this fall, found that the increase in blog readership from 2004 to 2008 was 300 percent; 47 percent of online consumers now read blogs.

Half of blog readers said blogs were useful when they were considering what purchases to make, and more than half of that group said they looked at a blog just when they were about to buy something.

‘This is what people are trusting more and more, ‘ said Valerie Combs, vice president for communications at BuzzLogic, a company that analyzes social media and operates an Internet advertising network and that commissioned the study from Jupiter Research.

Det här är ett exempel på informella sociala nätverk som jag själv fick erfara när jag skulle köpa en webkamera till Jul. Ännu ett exempel på hur webben gör det lättare för oss att kommunicera med varandra.

Det har rått pinsam stiltje bland bloggverktygen de senaste två-tre åren.

Alla unga ambitiösa programmerare vill jobba med Facebook, Web 2.0, iPhone och nu Twitter-applikationer. Att skriva bloggverktyg är ett tecken på snabbt annalkande medelåder.

Men trots att varken Blogger eller Wordpress utvecklas i någon större utsträckning så börjar det äntligen röra sig ordentligt på den tidigare så spindelvävsinfesterade bloggverktygsfronten.

Jag har redan skrivit om det busenkla Tumblr , ett mycket innovativt nytt bloggverktyg som just vill profilera sig genom sitt enkla gränssnitt.

Men hur coolt Tumblr än är så är San Franciscos Posterous ännu coolare. Posterous har ett helt revolutionerande koncept som kommer att skaka om rejält bland de gamla trötta bloggverktygen.

Posterous har skapats av två – läs två – killar, Sachin Agarwal och Gary Tan, i San Francisco som kommer att vända upp och ner på bloggosfären med sin nya sajt.

För att posta på Posterous skickar man ett mejl till Posterous och bifogar en eller flera bilder. Taggarna skriver man i ämnesfältet.

Nu kommer magin: På några sekunder tar Posterous din bild och skapar ett blogginlägg och mejlar ett svarsmejl tillbaks till dig! Det är det enda du behöver göra. Javisst, om du vill kan du sedan logga in och meka med ditt blogginlägg, men det behövs inte.

Och, du behöver inte ens skapa ett konto hos Posterous, skicka bara in ett mejl och de skapar ett konto år dig.

Du kan bifoga musik, video, en länk till YouTube, de hanterar allt och formaterar ditt inlägg.

Nu kommer det riktigt coola. Om du vill så kan Posterous skicka bilderna vidare till Flickr och inlägget vidare till andra bloggssajter. Dvs man kan använda Posterous som en framända till andra blogg- och Web 2.0-verktyg, som t.ex. Facebook och Blogger och givetvis till Twitter.

Michael Arrington skriver om Posterous på sin blogg TechChrunch: Dead Simple Posterous Gets A Round Of Funding And Launches Group Blogs

Posterous is a Y Combinator startup. They also just raised a second angel round of financing – $725,000 from XG Ventures and a whole bevy of high profile individuals.

Man kan mejla in MP3-filer som automatiskt visas i en mediaspelare och PDF-dolkument som visas i Scribd.

Nu börjar vi urskilja konturerna till en helt nytt slags bloggverktyg och en helt ny slags bloggosfär. Framtidens bloggverktyg kommer att bli sammanlänkade och fungera som filter. Inlägget på en blogg skickas vidare till andra bloggar och medier. Allt blir enklare, och bild och ljud integreras alltmer av själva bloggverktyget.

Det finns hur många utvecklingsmöjligheter som helst. Om två killar i San Francisco kan skriva ett sånt här bloggverktyg på några månader, hur kommer det då att se ut om två år?

Kolla min egen fotoblogg på Posterous

Whao, jag är helt överväldigad.

Klicka på bilden

Här är bloggen sedd på Motorola Q9C, en s.k. smartphone.

Jag har lekt litet med den nu på morgonen och eftersom jag använder Andy Moores WordPress Mobile plugin så kan man faktiskt läsa bloggen rätt bra på en mobil.

En sån här mobil kostar omkring $70 i månaden så det blir rätt dyrt. Men det betyder också att man kan sitta på tåget in till San Francisco och skicka epost, surfa och läsa bloggar som den här. Det finns ännu inget WiFi på tåget så det här är enda möjligheten.

Och alla som har sett Barack Obama och hans kommunikationschef Robert Gibbs med sina Blackberries under valkampanjen vet att det är omöjligt att föreställa sig en amerikansk presidentampanj utan den moderna 2G och 3G mobilteknologin.

Världen håller på att bli mobil och vi med den. Det här är faktiskt en av de största samhällsomvandlingarna på mycket länge. För varför behöver vi sitta på en stol på kontoret framför en stationär dator om vi kan använda en mobil och jobba var som helst?

Om ni har en sån här mobil så kolla själva, ni bör se: Welcome to the Mobile version of my site! och sedan är det mycket enkelt att navigera. Ni kommer inte att se några bilder men resten av bloggen är precis som vanligt.

Det mobila Internet här i USA är splittrat mellan GSM och CDMA, som båda är 2G-teknologier, som Scott Taves skriver på MSNBC: 3G phone network standards vary by carrier
Wireless companies use their own blends, approaches to faster connections

T-Mobile and AT&T both use the GSM, or Global System for Mobile communications, standard, and the most popular form of cellular technology in the world by a wide margin. The GSM Association estimates more than 80 percent of cell phones worldwide are GSM.

In the other corner are Sprint and Verizon Wireless. Both carriers use CDMA-based cellular technology, short for Code Division Multiple Access.

Med början i slutet av 2006 så började Verizon Wireless och Sprint att anamma 3G EV-DO (Evolution Data Optimized) medan ATT and T-Mobile tog en mer komplicerad väg.

För den som tänker köpa en smartphone så finns det olika alternativ. HTC:s 3G är en, Apples iPhone en annan och Blackberry Storm en tredje. Sedan finns det andra alternativ som Motorola Q9C.

Om någon har några åsikter om vilken mobil som är bäst så kommentera gärna.

2008-07-25

Framtidens mobila Internet växer fram i Silicon Valley

Klicka på bilden

Det är inte så lätt som man kanske skulle tro att blogga. I alla fall inte när man börjar.

Men det finns ett undantag och det undantaget heter Tumblr som faktiskt är intressant även för den som redan kan blogga. Tumblr är nämligen världens absolut enklaste bloggverktyg.

Nu, som Robin Wauters skriver på TechCrunch så har Tumblr fått hela $4.5 miljoner i riskkapital i en andra runda i dagens ekonomiska härdsmälta inte dumt: Tumblr Pulls In $4.5 Million In Funding, Puts Out Premium Services

Bloggosfären är redo för en revolution. Dagens verktyg är på tog för komplicerade och den som händelsevis vaknade upp från en lång dvala skulle känna igen samma gamla bloggverktyg som för några år sedan, Blogger, WordPress och t.o.m Movable Type.

Hade det inte varit för Isabella Löwengrip hade man trott att det fortfarande var 2004 eller så.

Men Tumblr är alltså en ljuspunkt bland de rätt slitna bloggverktygen. Värd att titta på för den som är intresserad av webbdesign och coola produkter.

De allra flesta som bloggar idag, jag skulle själv gissa över 80%, bloggar på Googles gratissajt Blogger där man kan starta en blog på några minuter och där Blogger tillhandahåller webbhotellet alldeles gratis.

Stjärnbloggare som Ali Esbati använder Blogger och det är ett helt OK verktyg för den som mest är intresserad av att skriva och inte bryr sig om att meka med själva bloggkoden och själv hyra in sig på ett webbhotell osv.

Andra som Carl Bild använder San Francisco-bloggverktyget Wordpress.org

Eftersom wordpress.org är öppen kod så kan vi meka och leka med koden och ändra bloggen hur vi vill, något som jag själv har gjort. Men sen måste vi alltså spana in ett webbhotell och det är inte alltid det lättaste.

Nu har Wordpress alltså släppt sin senaste version. 2.7 som har ett nytt administrativt gränssnitt.

Tips: När man jobbar med IT så lär man sig snabbt en sak, installera ALDRIG den senaste versionen av en produkt utan håll dig alltid till den näst senaste eller den näst näst senaste.

Nya versioner – och Wordpress är inget undantag, har ofta en hel del buggar och Wordpress är dessutom beroende på s.k. plugins som skrivs av personer som inte alltid har tid att uppdatera sina plugins i tid för en ny release.

Annat än om du absolut måste ha en ny funktion så är det alltså säkrast att vänta.

En annan sak som inte har med det här att göra är att Wordpress INTE är objekt-orienterat och koden ofta ser ut som min mammas spagetti efter det att jag och mina två bröder hade slängt den på golvet.

Istället för att göra om det administrativa gränssnittet borde man som jag ser det ha skrivit om hela Wordpress från botten och upp men det går inte för Wordpress är skrivet i PHP och det är endast delvis objektorienterat. Ruby on Rails eller Django vore ett bättre alernativ men där är problemet att de flesta webbhotell inte har stöd för de ramverken.

Det här är Wordpress’ akilleshäl plus det faktum att man inte har ett abstraktionslager mod den underliggande databasen utan enbart stöder MySQL och att databastabellerna borde omdesignas.

Nu är Blogger säkert inte bättre under huven och Wordpress fungerar utomordentligt bra upp till en viss gräns. Det är inte klart att databasen klarar säg tiotusentals inlägg.

Om man är mån om sina läsare så är det alltså bra att inte köra den senaste versionen.

Bloggar är konversationer, ett sätt för helt vanliga människor att delta i en global konversation om Ipred, FRA, politik, mode, krig och fred, mat och vad som helst.

Så när en helt ny konversationsmetod som Twitter växer fram så kan vi inte bara slå ifrån oss och säga att det där det är ju för tonåringar, det är inte för oss.

Twitter är ett företag här i San Francisco som startades av Jack Dorsey, Biz Stone och Evan Williams år 2006. Twitter fick sitt nuvarande namn i April 2007.

Man använder Twitter för att skicka korta meddelanden, upp till 72 bokstäver och mellanslag. Man kan ta emot ett tweet, som ett meddelande kallas, på webben eller som SMS, RSS, epost eller via en mängd olika applikationer som t.ex. Tweetie, TwitterFon, Twitterrific, Feedalizr eller Facebook.

Själv använder jag TweetDeck som är en Adobe Air-applikation som sitter på min desktop. (Se bilden nedan)

Twitter används ofta vid skogsbränderna här i Kalifornien och då använder alla en gemensam s.k. hashkod precis som under terrordåden i Mumbai när man lätt kunde följa medborgarjournlisternas rapporter genom att söka på #mumbai i Twitter.

New York Times och CNN är bara två av det växande antal nyhetsmedier som använder Twitter för att distribuera senaste nytt.

Så vad är vitsen med Twitter, varför kan vi inte bara skicka SMS-meddelanden? Jo Twitter använder en kommunikationsmetod som kallas pub/sub. Alltså vi kan alla publicera som med SMS men sedan kan andra, hur många som helst, prenumerera på Twitter-flöden, precis som med RSS.

Men Twitter har många fördelar över RSS. Det är mindre, mer kompakt och tack vare en enkel hashfunktion som kallas TinyURL så kan man också baka in URL i Twitterflödet. Sedan kan man klicka på URL:et och komma t.ex. till den här bloggen. Man kan också svara på ett intressant tweet man ser genom att använda @Replies-funktionen.

Guy Kawasaki här i Silicon Valley är liksom Richard Scoble och andra bloggare en Twitter-entusiast av stora mått. Läs Guys inlägg om hur man använder några av de hundratals nya Twittersajter som växer upp som svampar ut jorden just nu: How to Use Twitter as a Tool

1. SocialToo. SocialToo har en service som automatiskt följer alla som du följer på Twitter.

2. Adjix. En Firefox knapp som man installerar och som skapar Tweets från de URL du besöker.

3. Twellow. Twellow är en websajt som kategoriserar Twitteranvändare baserat på innehållet i deras meddelanden.

4. Twittelator Pro. Som TweetDeck

5. Posterous. Mejla post@posterous.com med en bild, video, eller audiosnutt. Posterous skapar ett blogginlägg åt dig
   och sedan ett tweet som går ut över din Twitter-kanal.
   Ett alternativ är att använda TwitPic.

6. Twitterfeed. Gör det möjligt för dig att förvandla RSS flöden till tweets.

Twitter är ett mycket viktigt komplement till traditionella bloggar. Om ni klickar på Twitter-ikonen längst upp till höger här på bloggen så kan ni se min egen Twitterkanal.

Jag använder Victoria Chan och Jonathan Dingmans fina pluginTwitter updater w/ TinyURL vilken förvandlar alla mina inlägg till tweets.

Själv använder jag Twitters sökfunktion för att hålla mig ajour om vad som händer på områden som intresserar mig.

Twitter är mycket stort eftersom det gör det lätt för mängder av människor att kommunicera om samma sak i realtid. Jag kommer att ha mycket mer om Twitter framöver.

Facebook har f.ö. försökt köpa Twitter men det blev ingenting av det. Twitter ville inte sälja.

Som den som eventuellt hittar hit upptäcker så har jag lagt in ett nytt gränssnitt. Det gamla blev alltför klottrigt och dessutom allt trögare. Förhoppningen är att det här skall vara snabbare och litet mer lättanvänt.

Allt är inte på sin plats än men det mesta verkar fungera. Skall meka litet med det idag och i morgon men sen bör det fungera som det ska.

Om någon har åsikter så kommentera gärna, om inte annat än för att kolla att kommentersfunktionen fungerar som den ska.

Klicka på bilden.

Det är tack vare den fildelningsteknologi som den frihetsälskande kamrat Beatrice Ask nu håller på att förbjuda i Sverige som en liten grupp Kubanska bloggare har lyckats hålla en liten språöd kanal öppen mot omvärlden.

För kubaner som jobbar på utländska företag laddar ner filmer och andra program från webben som sedan sprids över Kuba tack vare USB-diskar. Det gör det möjligt för helt vanliga kubaner utan tillgång till Internet att följa vad som händer utanför arbetarparadiset. “Illegal fildelning”.

Ständigt denna LEX Reinfeldt-Ask: på Kuba, i Nordkorea, i Kina och det tidigare DDR. Vi får anta att kamrat Ask snart kommer att göra en studieresa till Kuba för att lära sig hur man kan vidareutveckla FRA- och Ipred-lagarna.

“Banden med Kuba måste stärkas” säger hon då, omgiven av idel gamla kubanska revolutionärer. “Vi har så mycket att lära av den kubanska revolutionen”.

Wall Street Journal har en osignerad artikel om de nya restriktioner som Castro-regimen har infört mot bloggarna på Kuba: Cuba Tightens Restrictions on Bloggers – WSJ.com

As Cuba approaches the 50th anniversary of its revolution this New Year’s Day, the island’s Communist government appears to be taking a harder line against a budding group of Cuban Internet bloggers pushing for greater freedoms.

On Thursday, Cuban blogger Claudia Cadelo, was summoned to appear at the Interior Ministry, which is in charge of domestic security. A day earlier, Yoani Sanchez, the nation’s most prominent blogger, was told by authorities that her activities had “crossed the limits of tolerance,” and was told she couldn’t hold a planned meeting this Saturday of local bloggers, according to Ms. Sanchez.

Världen förändras i de mest oväntade riktningar. Tidigare var tillhörde Moderaterna Kubas gällaste kritiker, idag använder de samma teknologi i samma syfte, att förbjuda “illegal fildelning”

Friheten tar de mest underliga former. Skulle Kamrat Ask låta fängsla de kubanska bloggarna för fildelning om de kom till Sverige?

Axplock från den svenska pressen:
DN.se – Kultur/Böcker: Ask försvarar lagen

New York Times Extra med länkar till andra tidningar och bloggar cirklade i rött. Dock, man kan sätta på och stänga av länkarna

Tidningarna här i USA får det allt svårare att konkurrera med de nya webb-baserade medierna.

Den anrika Christian Science Monitor t.ex. har slutat trycka en pappersupplaga helt övergått till webben och så gott som alla andra tidningar, de som ännu ges ut i pappersformat, backar och får allt större budgetproblem.

New York Times försöker nu kämpa tillbaks med ett experiment som mycket liknar hur många svenska tidningar använder bloggtjänsten Twingly för att länka till bloggar under artiklarna.

New York Times Extra, det nya initiativet ,länkar inte bara till bloggar utan till världspressen, allt från Forbes till Washington Post till Guardian, Wall Street Journal osv.

Tidningen blir m.a.o. sin egen gigantiska nyhetsaggregator.

Och det är en sådan som ligger bakom den här tjänsten, nämligen Bloggrunner, en aggregator som New York Times köpte för några år sedan och som man redan använder, bl.a. i sin teknologi-sektion.

Erick Schonfeld skriver på TechCrunch om New York Times senaste Webb-experiment:

Today, the New York Times is redefining “Extra” as stories written by others. It is turning on a new feature on its homepage called Times Extra that will start adding links from elsewhere underneath the headlines of its own articles. The related links are from other news sites and blogs (even the Wall Street Journal), with the source highlighted in green to differentiate them from the New York Times’ own stories.

Problemet för tidningarna är hur man skall behålla läsarna när dom inte längre sitter vid köksbordet och läser tidningen från första till sista sidan utan alltmer hoppar omkring i den på sin iPhone.

Vi är på väg till ett helt nytt webb-baserat samhälle och ingen kan idag säga vilken roll som den traditionella pressen kommer att spela.

Det intressanta är som jag skrev igår att nyhetsmedierna nu alltmer använder automatiserade nyhetsaggregatorer för att vaska fram nyheterna. En mycket intressant teknologi som jag hoppas skriva mer om i helgen.

I alla fall försöker New York Times förbli relevant vilket är bra för det är en av världens mest auktoritativa tidningar

Silicon Valley-företaget Facebook har ett problem som delas av alla andra sociala websajter: trots att den här sortens webbsajter är fjolårets hetaste fluga så har det visat sig förvånansvärt svårt att få in de reklamintäkter som behövs för att sajterna skall kunna tjäna pengar.

Så Facebook har nu tagit fram Facebook Connect som man hoppas skall få fart på köpandet genom att låta Facebook-användare logga in på andra videosajter från Facebook.

Vitsen är att jag t.ex. loggar in på den sociala webbsajten Digg från Facebook och mina fyra hundra bästa Facebook-vänner säger AHA, men om han besöker Digg så måste vi också göra det och inte bara det, vi måste också köpa rubbet på Digg, fram med kreditkortet.

Brad Stone skriver i New York Times om Facebook Aims to Extend Its Reach Across the Web – NYTimes.com

Facebook Connect is representative of some surprising new thinking in Silicon Valley. Instead of trying to hoard information about their users, the Internet giants have all announced plans to share at least some of that data so people do not have to enter the same identifying information again and again on different sites.

Supporters of this idea say such programs will help with the emergence of a new ’social Web,’ because chatter among friends will infiltrate even sites that have been entirely unsociable thus far. For example, a person might alert his Facebook friends to the fact that he is watching a video on CBS.com and invite them to join him there to watch together and discuss the video as it plays.

Det här är alltså det som Facebook hoppas på. Facebook har nämligen fått problem. Man tog in $235 miljoner i startkapital förra året och om man inte kan få fart på penningflödet så kan man tvingas att söka ännu mer riskkapital. Och så kan man givetvis inte hålla på i längden.

Men det här öppnar för frågan, vad händer om Facebook Connect inte funkar, om vi inte vill sitta och chatta om vilka hemsidor vi besöker?

Hela den reklamfinansierade sociala webben kan i så fall komma i gungning. Konstigare saker har inträffat.

Man måste alltid brottas med en mängd avvägningsfrågor när man skriver en blogg. En av de viktagare är hur bloggen skall utformas.

Den här bloggen är rätt färggrann med en rad med nytagna tumnagelbilder från Silicon Valley högst upp och en rad med nya USA-böcker längst ut till höger.

Men alla de här bilderna är inte gratis, de gör bloggen trögare och nu kommer frågan, skulle det vara bättra att helt sonika ta bort både bildraden där uppe och boklistan till höger för att göra bloggen snabbare, eller är den snabb nog eller i alla fall acceptabelt snabb som det är?

Mejla eller kommentera också gärna om ni har några andra åsikter på bloggens utformning eller innehåll.

Äntligen stod prästen i predikstolen”, så inleder Selma Lagerlöf Gösta Berlings och så har det varit så länge någon kan minnas. Folket är passivt, vi sitter halvt medvetslösa i kyrkan eller soffan och lyssnar på prästen eller politikerna eller tittar på Hollywoodfilmer och TV.

Om vi inte tycker om vad vi läser i tidningen kan vi alltid skriva en insändare.

Lawrence Lessig är professor i Internetjuridik vid Stanford här i Silicon Valley och han kallar den traditionella kulturen för read only. Alltså vi betalar och konsumerar och sen blir ingenting mer.

Men tack vare digitalteknologin och Internet så har vi nu plötsligt själva möjligheten att ta vad vi har konsumerat och skapa ny kultur, s.k. remix, mashups eller read-write, och det är den möjligheten som Hollywood, de stora bokförlagen och alla makthavare nu vill stoppa innan de själva förlorar makten och sina lukrativa inkomster.

Det är de här historiska kulturförändringen som Larry Lessig tar upp i sin senaste bok Remix. Lessig är inte för ren anarki, han tror på copyright men i klart definierade gränser. Att som Fredrik Reinfeldt gör helt enkelt lämna över hela ämnet till medieföretagen är honom helt främmande.

Remix, vad vi inte får göra, aja baja.

Lessig är någon som kan den här ämnet bättre än de flesta andra och det faktum att han är djupt oroad över medieföretagens försök att kväsa den fria kulturen bör också oroa oss.

Under de senaste decennierna har copyrighten nämligen gjorts allt mer drakonisk och försöken att stoppa all fildelning blivit alltmer intensiva. Det här handlar om en enda sak, folket skall hålla sig på mattan, det är OK att konsumera men tänkt för fan i helvete inte på att själva skapa något nytt, i alla fall om ni inte går genom våra distributionskanaler och betalar oss den Danegeld vi kräver.

Precis var gränserna skall dras är en öppen fråga, men klart är att reglerna inte skall bestämmas av medieföretagen.

Den som vill följa utvecklingen i Sverige bör kolla “>Rick Falkvinge från Piratpartiet som är mycket insatt i den digitala medieteknologin.

Det var precis så här man agiterade mot den öppna kodrörelsen som nu har vuxit sig stark och gjort Web 2.0-teknologin möjlig. Det vore oerhört tragiskt om regeringen nu försöker krossa de fria digitala kulturen med IPRED-lagen, bara några månader efter att man har infört en av världens mest drakoniska massavlyssningssystem.

Klicka på bilden.

Terrorister angriper i Mumbai, rasister i Lund och tusentals människor i området är beväpnade med mobiltelefoner och digitalkameror och många av dom använder mikrobloggningssajten Twitter för att berätta om vad som händer.

Hur fungerar det? Jo det är gratis att skaffa sig ett konto på Twitter och du kan skicka textmeddelanden till ditt konto. I mitt fall så är min blogg kopplad direkt till Twitter.

Så nu kan vi använda Twitters sökfunktion för att hitta alla realtidsmeddelanden om Mumbai eller Lund, som jag just gjorde när jag försökte hitta information om oroligheterna i Lund för någon timme sedan.

Man kan göra mycket avancerade sökningar och om något stort händer så börjar de inblandade snabbt använda ett s.k. hash-märke, #mumbai i falled Mumbai och man söker helt enkelt på det.

Twitter skapar blixtsnabbt ett rss-flöde för alla meddelanden om Mumbai eller Lund så man kan följa vad som händer i realtid och in i minsta detalj.

Men vänta, det är inte klart än. För en del människor, medborgarjournalister m.a.o. tillhör sajten BrightKite där man kan se precis var personen ifråga befinner sig. Kolla bilden ovan där vi kan se precis var en av de personer som var ute och följde oroligheterna i Lund idag befann sig när han rapporterade.

OK; nu förstår vi varför tidningarna ropar, mejla oss om du befinner dig på platsen !!!. Det är deras levebröd det handlar om. För medborgarjournalister håller på att göra tidningarna irrelevanta.

Det här handlar alltså inte om individuella bloggare, det handlar om något helt nytt, vad Webbvisionären Howard Rheingold kallar Smartmobs , alltså grupper av aktivister eller åskådare som tillsammans rapporterar vad som händer.

Brian Stelter och Noam Cohen skriver i New York Times om de nya medborgarjournalisterna High-Tech Citizen Journalists Provide Glimpses That Transcend the News Cycle – NYTimes.com

From his terrace on Colaba Causeway in south Mumbai, Arun Shanbhag saw the Taj Mahal Palace & Tower Hotel burn. He saw ambulances leave the Nariman House. And he recorded every move on the Internet. Mr. Shanbhag, who lives in Boston but happened to be in Mumbai when the attacks began on Wednesday, described the gunfire on his Twitter feed ” the ‘thud, thud, thud ‘ of shotguns and the short bursts of automatic weapons ” and uploaded photos to his personal blog.

… The attacks in India served as another case study in how technology is transforming people into potential reporters, adding a new dimension to the news media. At the peak of the violence, more than one message per second with the word ‘Mumbai ‘ in it was being posted onto Twitter, a short-message service that has evolved from an oddity to a full-fledged news platform in just two years.

När man förstår hur det här fungerar inser man att det här är något helt och totalt nytt. Tidningarna och MSM, mainstream media, som tidigare var de som kanaliserade all information ut till det passiva folket har plötsligt fått konkurrens av folket själv, grupper av människor som kan nå direkt ut till allmänheten med den nya Web 2.0.-teknologin.

Det här är en helt historisk utveckling.

För någon vecka sedan fick jag ett snällt mejl av en läsare som sa att han läser min blogg i sin mobil och efterlyste en mobilvänlig version av Det Progressiva USA.

Det där är en sån där jättebra fråga som man borde ha tänkt på för länge sedan speciellt med tanke på att jag ofta skriver just om det mobila Internet.

Jag har nu installerat en plugin, Andy Moores WordPress Mobile Plugin som skall göra det möjligt att läsa bloggen i en mobil utan att man behöver ladda ner alla bilder och annan bråte som tar tid och är oerhört otymplig i en liten mobil.

Om någon vill kolla att det fungerar och samtidigt tala om vilken slags mobil ni använder vore det jättesnällt. Det här är någonting som jag inte är expert på men snart hoppas bli. Om en mobil har en http- browser – som iPhone – så skall den här pluginen inte göra någonting, annars skall den alltså spotta fram en nedbandat mobil version.

Nu finns det andra sätt att skapa en mobil version av sin blogg och om någon har några favoriter på det området så säg gärna till.

När man tänker på att ett växande antal människor läser bloggar i mobiler så är det viktigt att ha ett grepp om det här i annat fall kommer man på sikt att förlora läsare.

Det är också viktigt att inse att framtidens mobilbloggar antagligen kommer att se rätt annorlunda ut än gamla traditionella skrivbordsbloggar.

En polyesterklädd skrivbordsmänniska eller för den delen en jeans och t-shirt klädd laptopförsedd mobil kafé -baserade arbetare vill antagligen ha ett rätt annorlunda innehåll i sina bloggar än dom som läser bloggar på mobilen i trängseln på SL-tåget, eller i baksätet på den chaufförstyrda porschen.

Dags att anpassa sig till den nya mobila verkligheten därför.