Det Progressiva USA

Ibland får man till synes enkla men förvånansvärt insiktsfulla kommentarer.

Som för ett par dagar sedan när Marcin, en av mina trognaste läsare plötsligt ställde en fråga som jag inte kunde svara på: hur skriver jag ut ett inlägg om jag typ vill läsa det i badkaret eller någon annan stans än framför datorskärmen? Finns det någon knapp jag kan trycka på så att jag kan skriva ut ett individuellt inlägg?

Jag visste inte vad jag skulle svara för det finns eller snarare fanns ingen knapp. Inte då, men nu gör det det. Tack vare Marcins enkla fråga så började jag forska i saken och upptäckte precis vad jag behövde i den här pluginen: WP-Print 2.31.

Den är enkel att installera även om man måste lägga till en kodrad i index.php-filen.

OK kanske någon säger nu, men jag vill inte skriva ut inläggen på skrivaren, jag vill ha dom i PDF-format så att jag kan spara den, hur gör jag då? Enkelt, ladda ner PDFCreator från SourceForge, en helt gratis PDF-konferterare som du installerar som en s.k. printer driver på Windows. Om du kör Linux eller Macintosh så finns det liknande PDF-konverterare.

Enkelt och effektivt.

Nu en fråga: Den här plugin-en ger en möjligheten att antingen skriva ut hela inlägger med grafik och allt eller också bara texten. Jag har ställt in den så att den skriver ut text plus bilder. Vad föredrar folk?

Det var Howard Dean och hans kampanjchef Joe Trippi som för fyra år sedan började utnyttja webben för att samla in donationer och nå ut till nya och speciellt unga väljare. Det misslyckades mest för att bredbandet här i USA ännu inte var tillräckligt utbyggt.

Obama och hans kampanjchef David Plouffe byggde vidare på Deans och Trippis web-baserade metoder och skapade den mest innovativa och effektiva kampanjorganisationen i USA:s historia.

Nu har Obama satt upp en helt ny webbsajt, change.gov för att kommunicera direkt med väljarna under tiden fram till det att han svärs in som USA:s nästa president.

Det här är ett mycket innovativt och skickligt grepp och gör det möjligt för Obama att få ut sitt eget budskap och inte enbart vara beroende av den amerikanska pressen.

Det skall bli intressant att se om han sedan tänker fortstätta med den här sajten även efter det att han flyttar in i Vita Huset. Vita Huset har nämligen sin egen websajt som alls inte är dålig.

Obamas nya sajt kommer att bli mycket läs- och sevärd under de närmaste två månaderna allt eftersom han bygger upp sin regering och formulerar sin politik.

Det är inte omöjligt att det här på sikt kommer att utvecklas till en helt ny regeringsportal som binder samman alla de olika amerikanska departementssajterna.

Obama har redan sagt att han tänker utnyttja web 2.0.-teknologin inom regeringen och med tanke på att en av hans rådgivare är Eric Schmidt, Googles VD, så kommer den amerikanska regeringen säkert snart att bli ännu mer tillgänglig än den är idag bl.a. genom att använda ny Web 2.0.-teknologi. Det här kan komma att bli stort.

Arianna Huffington

Klicka på bilden.

Det är inte bara i Sverige som tjejer tar för sig på webben. Den svenska bloggosfären är t.ex. så gott som helt dominerad av tjejer. Här i USA är mode och prylbloggar inte lika dominerande som i Sverige men två tjejer, nåja mogna damer, har etablerat sig på webben med två helt olika webbsajter.

Den 58:åriga Arianna Huffington är en av den mest kända progressiva mediapersonligheterna här i USA. Född i Grekland flyttade hon till England där hon studerade på Cambridge och sedan fyllda 30 till USA. Hon har skrivit böcker, ställt upp i guvernörsvalet här i USA och är en sån där oerhört charmig och utåtriktad dam som inte kan sitta stilal och som känner alla som överhuvudtaget är värda att känna.

Hennes gruppblogg Huffingtonpost är idag värd ett par hundra miljoner dollar och kan mycket väl, som en av de nya medierna här i landet komma växa ännu mer.

Tina Brown

Den två år yngre Tina Brown är född och uppvuxen i England, god vän med Arianna och även hon en mediapersonlighet, journalist, redaktör, kolumnist, pratshowvärd och författarinna till en bästsäljare om princessan Diana: The Diana Chronicles.

Klicka på bilden.

Även Tina Brown har nu startat en gruppblogg The Daily Beast med finansiering från InterActiveCorps Barry Diller.

Tim Arango skriver intressant och insikstfullt i New York Times om de båda ambitiösa damerna: Huffington and Brown - Paths Intertwine in the Blog Thicket - NYTimes.com

These days the two powerful women find themselves on opposite coasts running competing Web sites. Ms. Brown recently started The Daily Beast, which aims to capitalize on her knack for tastemaking, a talent nurtured during her time in the 1980s and 1990s editing Vanity Fair and The New Yorker, to ‘curate’ the voluminous amount of material on the Web.

As usual, Ms. Brown came out of the gate quickly, with a declaration by Christopher Buckley, son of the late conservative writer William F. Buckley Jr., that he was supporting the Democratic nominee for president, Senator Barack Obama.

The article led to Mr. Buckley’s departure from the conservative journal National Review, founded by his father. Ms. Huffington has already built her site, The Huffington Post, into one of the Web’s biggest success stories a liberal alternative to The Drudge Report that, according to comScore, was the most trafficked stand-alone political site in September with 4.5 million unique visitors.

Två intressanta gruppbloggar av en typ som allmänt kallas nya medier. De liknar mest Markos Moulitsas Dailykos men är litet mer glamorösa, speciellt Tina Browns.

Ingen av de här gruppbloggarna är på något sätt djupa eller intellektuella men de representerar onekligen de nya medierna här i USA och visar hur ambitiösa människor kan slå sig fram i det nya mediesamhället, även om de är medelålders kvinnor.

Kanske inte lika lätt i Sverige.

Klicka på länken.

Så vad gör man om ens blogg plötsligt försvinner in i tomma intet därför att ens webbhotell har stängt av bloggen eller kanske för att bloggen helt enkelt har kraschat?

Twitter-tavla på en konferens.

Det är lätt såger någon, man skriver ett inlägg om att ens blogg … men vänta, var skriver man inlägget för plötsligt inser man vidden av katastrofen.

Man har ingenstans att skriva, man är blind och döv på en gång. Det är som när den halvt medveltslöse Onkel Gunnar, han som hade Hälsinglands största gödselstack efter en synnerligen lyckad logdans i Kilafors klippte av telefonkabeln upp till stugan vid Bofarasjön i Hälsingland med sin plog för många år sedan.

Man bara står där mitt ute på de norrländska vidderna och känner doften av barrträd och hembränt och surströmming och vet inte vad man skall ta sig till.

Så därför har jag nu lagt ut en Twitter-flöde som RSS på den här länken: Det Progressiva USA och meningen är att den som bryr sig prenumererar på det här flödet och om John McCain vinner valet och hela USA går åt helvete och rabiate republikaner stänger av bloggen så har jag i alla fall en kommunikationskanal kvar för att förklara vad som hände.

Jag skall sätta upp den här länken litet högre upp på bloggen och givetvis inser jag att om bloggen försvinner så försvinner även länken, så kopiera den nu.

Nu finns det också FriendFeed och andra alternativa kommunikationskanaler. Om någon har tankar och ideèr om det här så kommentera gärna.

Mer om hur man garderar sin blogg följer i veckan

Nu är jag inte en professionell bloggare, mer en entusiastisk, många skulle säkert säga en överentusiastisk dylik men det hindrar inte att jag vill lära mig hur man garderar sig mot bloggkatastrofer som den som just drabbade mig.

Tala om kosmisk katastrof. Jag har haft min blogg på ett webbhotell i Connecticut i över fyra år. Det har varit rätt OK, en del problem med s.k. uptime och ett problem med databasen men annars har det inte varit alltför dåligt.

I onsdags fick jag plötsligt ett mejl om att autogirot på min bank inte fungerade och inom 24 timmar hade de stängt av bloggen och skickat mig ett hotfullt mejl som såg ut som spam och därför automatiskt hamnade i Yahoos spamfolder. Och eftersom det här webbhotellet inte har någon kundtelefon så var det inte mycket jag kunde göra utom att skrika och svära.

Under onsdagskvällen mejlade jag flera gånger och efter 24 timmar fick jag svar, som återigen hamnade i spamfoldern.

Nu är bloggen alltså uppe igen och stort tack till alla som har mejlar och frågat och inte minst till mina båda söner som med stor panache kastade sig in i kampen för att få bloggen på nätet igen. Tack även till Jinge som mejlade och skrev ett inlägg om situationen på sin utmärkta blogg.

Nu kanske någon säger att ja om du använder ett så billigt webbhotell så får du stå ditt kast men så är det inte. Det här är ett av de bättre webbhotellen.

Det visar sig att det här är ett gigantiskt problem här i USA. Det finns tusentals webbhotell men de allra flesta är rena lurendrejerierna som lovar guld och gröna skogar som obegränsad bandvidd och obegränsat diskutrymme för under $10 i månaden. Då kan man själv gissa hur bra kundservicen blir.

Så mitt webbhotell är faktiskt ett av de bättre. Jag skulle gärna betala det mångdubbla för bloggen men det är oerhört svårt att hitta tt riktigt bra och ansvarsfullt webbhotell.

Den här chocken har också fått mig att börja undersöka möjligheterna att på sikt flytta bloggen till Sverige. Men det är som sagt på sikt. Nu är bloggen alltså tillbaks och den kommer inte att försvinna igen.

Tumblr.

Klicka på bilden.

Webben utvecklas som aldrig förr. Trenden går mot sociala sajter som gör det möjligt för oss att stå i ständig kontakt med varandra. Vi mikrobloggar på Tumblr och Twitter och skapar våra egna sociala nätverk med CrowdVine och binder allt samman med FriendFeed.

Vart är vi på väg med de ständigt nya produkterna?

Som så ofta tidigare så kommet teknologin först och användningsområdena efter, ibland långt efter. Mikrobloggar används t.ex. av myndigheterna här i USA för att skicka ut meddelanden om skogsbränder, och av företag för att meddela kunder om nya produkter.

Claire Cain Miller har besökt Web Expo 2.0.-mässan i New och skriver i New York Times om några av de nya webbteknologierna: How Many Web Services Can One Person Use?

The biggest chasm is no longer between early adopters and mainstream users. It is about finding and retaining the early adopters to begin with, said Fraser Kelton, director of business development at AdaptiveBlue, who talked about the problem at a conference presentation called “The Real, Long-lasting (and Negative) Impact of Web 2.0 on Technology Adoption.”

It is no wonder. The conference was filled with these early adopters. Despite being at an event specifically held for in-person networking, they were interacting virtually, meeting one another via CrowdVine, following one another on Twitter and uploading videos of the conference — while they were still there! — to Tumblr.

De ständigt nya produkterna är en del av Darwins utvecklingslära. Ibland kan mycket små förändringar öppna upp en helt ny jättelik marknad. Vem hade t.ex. väntat sig att en så enkel teknologi som det XML-baserade RSS plus datum-baserade inlägg på hemsidor skulle skapa den gigantiska globala bloggosfären? Inte jag i alla fall.

Så det viktiga är inte att varje ny Web 2.0.-teknologi har någon egentlig användning. Det viktiga är att det bland ett par tusen nya teknologier kommer fram en eller två som är spännande nog att en användare plötsligt säger att hej, om jag kopplar ihop de här två med en tredje så får jag något helt nytt som jag kan använda såhär.

Tumblr är ett paradexempel på vad vi kanske kan kalla YouTube-modellen. Dvs ta något som redan existerar och gör det busenkelt att använda och gör det sedan ännu enklare och plötsligt kan man öppna en gigantisk ny marknad.

Det är så det går till, och det är därför som Web 2.0. redan har förändrat våra liv. T.om. marginalfenomen som Twitter och Crowdvine.

Botanisera, experimentera och det kanske blir du som hittar på ett helt nytt användningsområde.

Webben utvecklas i rasanda fart och den som inte hänger med riskerar att komma hopplöst på efterkälken.

Så om du inte redan använder Twitter , Tumblr och CrowdVine så vet du att du är över 30 eller ännu värre, inte längre relevant.

Jag har själv lagt till min egen mikrobogg till den här bloggen bara för att visa att jag kan, men jag måste erkänna att det är svårt att hänga med i utvecklingen.

För dom som orkar och vill är det här dock en oerhört spännande tid. De flesta webbsajter är gratis, det är lätt att träffa andra entusiaster, och den som hänger med den senaste utvecklingen blir ofta rikt belönad, om än kanske inte alltid i pengar.

Det är svårt att veta vart Web 2.0.-teknologin är på väg, bara att den ger oss alla allt större chans att föra fram våra egna tankar och idèer.

Det viktigaste just nu är sociala nätverk, det mobila Internet, digitala videokameror och givetvis cloud computing.

Och Twitter, som Ben Walker sjunger om här ovan.Plus givetvis Tumblr och Crowdvine.

Kan man bli rik på att blogga? Nej säger nog de flesta, utom för ett mycket litet fåtal.

Som Markos Moulitsas som driver den progressiva gruppbloggen Daily Kos som jag själv läser varje dag, och Arianna Huffingtons Huffington Post och givetvis den mest framgångsrike av dom alla, Silicon Valleys egen bloggkung Michael Arrington med TechCrunch.

Om Malik

Men Silicon Valley har också en annan bloggkung, ja kanske ploggprins är ett bättre ord för Om Malik som har drivit teknikbloggen GigaOM som jag känner till men inte själv läser.

Om Malik har nu efter en hjärtattack börjar skapa sig sitt eget lilla bloggimperium och Erick Schonfeld skriver om Om Malik nu expanderar sitt bloggvälde:

Om Is Hungry; Buys Another Blog (TheAppleBlog)

They call it Giga Omni Media for a reason. Om Malik’s blog empire just got a little bit bigger today with the acquisition TheAppleBlog. This comes a little over a month after he added mobile blog JKOnTheRun to his blog roster under the GigaOm brand (and two weeks after he joined True Ventures as a partner).

…
.. Larger blogs lacking the stomach for competition will sell to large media corporations. The more competitive large blogs who want to see this thing through will start to acquire the smaller ones and group by topic areas. Whoever builds the network of the most interesting and prodigious voices will eventually “win.”

Den svenska bloggosfären är antagligen för liten för att något liknande skall ske i Sverige, men vi kan alltså komma att få se fler bloggimperier i USA framöver.

Det konstigaste med den svenska bloggosfären är annars att det finns så många nischer som ingen verkar intresserad av att fylla. Varfar startar t.ex. ingen Rysslandskännare i Rysslandsblogg? Varför finns det ingen säkerhetspolitisk blogg med tungvikt på militärteknologi? Varför ingen Kinablogg eller Indienblogg?

Det finns rum för en mängd spännande nya bloggar men det anses tydlien inte fint att blogga i Sverige om man inte är tonåring och bloggar om mode och prylar.

Timbros Billy McCormack, tidigare känd som “Norton Tierra” på högerbloggen Stockholm Spectator håller upp, vad kan det vara, George Bushs samlade verk?

Det är svårt att riktigt förstå det glödheta hat med vilken Allianspolitiker som den helt onsannolika Cecilia Stegö Chilo har betraktat Sveriges public serviceföretag SR och SVT.

Även om Stegö Chilo inte hann krossa SR och SVT i ett enda ursinnigt dråpslag så jobbar en mycket udda grupp bävrar från tankesmedjan Timbro med att, med regeringens hjälp får vi anta, infiltrera SR och SVT inifrån.

Kärnan består av ett gäng från den högerradikala bloggen Stockholm Spectator som många inom bloggosfären minns som den tidiga svenska bloggosfärens Gossen Ruda..

Det är namn som Michael Moynihan som nu är “visiting fellow” på Timbro och Billy McCormack som då gick under namnet “Norton Tierra”.

Torsten Kälvemark har beskrivit den här gruppen i Aftonbladet: Har ni sett vad de skriver?
TORSTEN KÄLVEMARK om hur näringslivet låter tokliberalerna kidnappa mediepolitiken

“Jag hatar republikaner. Men jag hatar verkligen demokrater, som fan”. Det kärnfulla yttrandet är hämtat från en intervju i Dagens Nyheter med Billy McCormac, numera chef för Näringslivets Medieinstitut (NMI). Låt vara att citatet är ett lån och delvis ironiskt menat men det förefaller träffande om man nu vill ange McCormacs politiska position.

En kollega på NMI heter Mikael Nussdorf. …

Som bloggare under pseudonymen Alicio publicerade Nussdorf också närmast fascistoida bilder när han ville kritisera Åsa Linderborg för hennes artiklar i Aftonbladet. Helle Klein kallade han vid ett tillfälle för Hamas-Helle. Tydligen har han svårt för kvinnor som inte delar hans bisarra världsbild.

Den tredje “medieanalytikern” på NMI heter Michael Moynihan. Han har varit en Bush-kramande huvudbloggare på sajten Stockholm Spectator och är idag också knuten till det nyliberala magasinet Neo. Själv beskriver han sig som en libertarian som vill legalisera droger och ha låga skatter.

Det är också ett nytt stjärnskott, Roland Martinson som har bott i USA och mest är känd för att sitt makalösa utfall mot svenska journalister i Expressen under Katrinaorkanen: … eller att fattigdomsgränsen i staten ligger högre än medelinkomsten i Borå: Svenska journalister saknar yrkesheder

Efter katastrofen som drabbade Louisiana har svenska medier iscensatt en av de värsta propagandakampanjer som landet har skådat. Genom att noggrant sila uppgifter i amerikansk press har en osann bild av USA som ett klasssamhälle i kaos manats fram. Falska påståenden och hårdvinklingar har använts för politiska syften medan empatin med offren har lyst med sin frånvaro.
Det menar Roland Poirier Martinsson, författare och USA-kännare, som känner ett starkt obehag inför den svenska nyhetsrapporteringen från USA.

Anders Holmberg stack en nål i den uppblåste Martinson i en mästerlig Expressenartikel: I vilken värld lever du, Poirier Martinsson?

Roland Poirier Martinsson far med osanning när han förnekar att en del av USA:s befolkning lever i djup fattigdom.

Det anser SR-journalisten ANDERS HOLMBERG som i dag bemöter Poirier Martinssons generalangrepp på den svenska journalistkårens bevakning av katastrofen i södra USA.
Anders Holmberg skriver: “Louisiana är en av USA:s fattigaste delstater, så hur Poirier Martinsson där hittar en fattigdomsgräns som är dubbelt så hög som genomsnittet i landet är en gåta.”

Det är alltså de här figurerna som nu, med stöd från Alliansregeringens får vi anta, har slussats in på SR och SVT där de tydligen skall sprida Bush-regeringens gospel för inte ont anande svenska lyssnare, bl.a. som “USA-experter”.

Billy McCormac som alltså “hatar demokrater som fan” och som inte vad jag vet har några som helst meriter som USA-analytiker framträder nu alltså som “USA-expert” i SvT:

Billy McCormac recenserar John McCain i Gomorron Sverige.

Martinson framträder bl.a. i Filosofiska Rummet på SR och har även försökt förvandla sig till en objektiv “USA-expert”.

Die dummen Schweden, dom går på vad som helst.

Stiftesen Fritt Näringsliv som finansierar Timbro finansierar även tidsskriften Neo där Sofia Nerbrand bl.a. har förklarat sig vara republikan och stödja John McCain.

De här personerna som alla har anknytning till USA på ett eller annat sätt med undantag för Nerbrand är rätt udda med tanke på att det helt överväldigande flertalet av de amerikaner som bor i Sverige och är politiskt aktiva sympatiserar med det demokratiska partiet Democrats Abroad Sweden.

Hög tid för litet höststädning och en med nyanserad USA-syn i SVT och SR alltså.

Dagens bloggverktyg som Blogger och WordPress är inte lätta att lära för den som är helt okunnig om IT-teknologi.

Jag minns själv hur det tog mig en dag att haja hur Blogger funkar för några år sedan, och då hade jag i alla fall rätt bra förutsättningar.

Ett av de mest intressanta bloggverktygen i dag är Tumblr ett busenkelt bloggverktyg för den som vill börja blogga på ett enkelt och omedelbart sätt.

Tumblr är media-inriktat och jag gissar att framtidens bloggar mer och mer kommer att se ut som Tumblr.

Tumblr är en slags Mikroblogg som kallas Tumblelog, ett sätt att snabbt och effektivt lägga ut små media-tunga men mycket korta inlägg som ofta är förvånansvärt intressanta trots eller kanske just på grund av sin kompakta form.

Man kan lära sig mycket genom att leka med Tumblr. Jag