Ännu en av alla de oändliga milstolpar under den amerikanska ockupationen av Irak sägs ha varit nådd. Amerikanska trupper för första gången ute ur de irakiska städerna.

Men som det mesta med den amerikanska ockupationen så är det en sanning med mycket stora modifikationer. Den gigantiska amerikanska militärbasen Camp Victory i Bagdad är fortfarande smockfull med amerikanska trupper och det är likadant med de andra amerikanska baserna.

Vad den här milstolpen handlar om är istället att amerikanska trupper inte längre patrullerar på gatorna. I alla fall så länge som de irakiska styrkorna själva kan klara av den uppgiften.

Alissa J Rubin skriver i New York Times U.S. Pullout From Iraqi Cities Marked by Holiday – NYTimes.com

Iraq declared a public holiday Tuesday to celebrate the official withdrawal of American troops from the country’s cities and towns, emptying the streets as many people stayed home because they feared violence. As Iraqi officials’ celebrations went on, the American military announced the death of four soldiers on Monday from combat operations in Baghdad, a reminder of the continuing vulnerability of soldiers as they wrap up operations in the field. In the past few weeks, nationalist sentiments have spread within the Iraqi government and military, with officials all but boasting that Iraq is ready to handle the security situation on its own.

Samtidigt börjar man nu sälja ut andelar i den irakiska oljeindustrin till utländska oljebolag, en av huvudorsakerna till 2003 års invasionen.

Campbell Robertson och Alissa J. Rubin skriver i New York Times: Iraq Begins Major Oil and Gas Auction – NYTimes.com

BAGHDAD ‘ After a year in preparation, a much-heralded auction of licenses to develop Iraq’s huge oil reserves began Tuesday …. according to reporters watching the auction, the first round of bidding for the vast Rumaila field ‘ the biggest on offer ‘ stalled when Exxon Mobil and a consortium of BP and the China National Petroleum Corp. both wanted to earn more than the government’s offer of $2 for each barrel above a guaranteed minimum production level.

Trots att President Obama säger sig vara fast besluten att alla amerikanska trupper skall vara ute ur Irak i december 2011 så är det långt kvar till dess.

Klart är också att President Obama liksom George Bush vill se ett USA-vänligt Irak med mycket starka band mellan de två ländernas krigsmakter.

Det faktum att Obama nu har bett vicepresident Joe Biden leda den fortsatta reträtten visar att den kommer att fortsätta, trots att våldet nu återigen ökar.

Axplock från den nordiska pressen:

DN.se – Nyheter – Toppnyheter: USA ute ur Bagdad

SvD – Senaste nytt: Irak säljer oljerättigheter

SvD – Senaste nytt: USA-soldater dödade inför reträtt

Dagbladet.no – nyheter: StatoilHydro fikk ikke kontrakt i Irak

VG RSS: StatoilHydro byr på oljefelt i Irak

President Obama vann presidentvalet till stor del tack vare sitt starka motstånd till Irakkriget. Men väl i Vita Huset så har hans fredsiver mattats rejält.

Han har eskalerat i Afghanistan och ju mer detaljer som läcker ut om USA:s förestående reträtt från Irak desto mer George Bush-lik ser det ut.

Låt oss börja med hur många trupper USA verkligen har i Irak. 140 000 man i 14 brigader säger Pentagon men det är bara en del av trupperna. Till det kommer någonting mellan 5 000 och 10 000 specialförband för terroristbekämpning som inte räknas in i de officiella siffrorna. Sedan kommer mellan 20 000 och 40 000 privata säkerhetsförband som ursprungligen rekryterades av Donald Rumsfeld.

Och till det måste vi också lägga till trupperna i Kuweit. USA har alltså i verkligheten någonstans kring 200 000 soldater i Irak och då endast om vi inte räknar in Femte Flottan som stöder trupperna i Irak och Afghanistan.

Trots att Obama talar om att USA skall dra sig tillbaks från Irak så är det en sanning med mycket stora modifikationer. Precis som Geoge Bush tänker Obama tydligen behålla avsevärda truppstyrkor och permanenta militärbaser i landet.

Om Obama som det nu ser ut behåller en permanent garnison på upp till 55 000 man i permanenta baser i Irak (se citat nedan) så är det precis den “Koreanska Modellen” som George Bush och de neokonservativa eftertraktade. USA kommer som det nu ser ut att stanna i Irak i flera generationer framöver. Och en officiellt styrka på säg 40 000 man är alltså i realiteten omkring 50 större.

Peter Baker och Elizabeth Bumiller skriver i New York Times:Obama Favoring Mid-2010 Pullout in Iraq, Aides Say – NYTimes.com

It was not clear on Tuesday exactly how many of the 140,000 troops would remain in Iraq after August 2010 or whether any of the 14 combat brigades now there would stay under a new mission.

The 19-month time frame for the withdrawal of combat troops was first reported Tuesday by The Associated Press. The approach split the difference with military commanders who proposed a range of options, including the 16-month withdrawal Mr. Obama promised last year and a longer timetable that would have spread the withdrawal over 23 months.

… Pentagon officials said Tuesday that they did not know what the size of the residual force in Iraq might be, although one of Mr. Obama’s national security advisers said during the campaign that it could number 30,000 to 55,000 troops.

USA har hittills inte velat att Irak skaffar sig sina egna moderna vapen eller sin egen underrättelsetjänst och vi kan vänta oss att Obama kommer att se till att Iraks officerare och speciellt dess underrättelsetjänst precis som i Korea blir USA-trogen genom utbildning och indoktrinering på amerikanska militärhögskolor.

Frågan är vad Obama kommer att göra om den irakiska regeringen tar mod till sig och kräver en genuin och total amerikansk reträtt nästa år. Förr eller senare måste Obama offentliggöra sina planer i Irak. Ju länge han vägrar att lämna landet ju svårare kommer det att bli för Irak att bli självständigt.

Pentagon i Washingtn D.C.

Klas Sandberg bloggar som de flesta vet vid det här taget på Vindkupan, sveriges i särklass bästa säkerhetspolitiska blogg. Han mikrobloggar också på Vindskupan.bloggy.se.

Som Klas skriver så pågår det ett veritabelt rävspel kring Obamas planer för en reträtt i Irak och en storsatsning i Afghanistan. Ett rävspel som inte har fått någon återspegling i den svenska pressen.

Till vad Klas skriver om början till en republikansk dolkstötslegend mot Obama kan jag bara tillägga att vicepresident Dick Cheney redan har varnat för förändringar av Bush-regeringens misslyckade “Krig mot Terrorismen”.

I december 2008 klämde den neokonservative kolumnisten Charles Krauthammer ur sig en otroligt underlig kolumn.

Han skrev att det avtal som USA skrivit under med den irakiska regeringen innebar en total triumf och att USA nu vunnit Irak en regional allierad.

Den totala segern med andra ord.[i]

Kolumnen föranledde en del tomma blickar från min sida. SOFA avtalet (Status of Forces Agreement) innebär rimligen raka motsatsen. Amerika kommer av allt att döma att få lov att dra sig ur Irak utan att kunna uppfylla några av ambitionerna från invasionen.[ii]

Antingen försöker karln förvandla natt till dag…

… eller….

…kanske…

…ja kanske det finns en tanke bakom trots allt.

Det kan tänkas att man från neokonservativt försöker bereda vägen för den stora republikanska dolkstötslegenden.

Vad menar jag nu?

Tja det måste erkännas att Bushepoken inte direkt kastar något positivt ljus över vare sig de neokonservativa eller republikanernas påstådda strategiska tankeförmåga. Det är pinsamt, snudd på olidligt för en grupp människor som trots allt betraktar sig som en skara utrikespolitiska genier.

Under sin sista tid valde George Bush att satsa alla resurser på sin såkallade Surge, tillströmning, troligen för att slippa behöva erkänna att alltsammans varit ett misslyckande.

I nästan alla tidskrifter och webbsajter som står de neokonservativa nära har det ständigt trummats för The Surge och hur den påstås ha vänt bladet, förvandlat nederlag till seger, varit ett genidrag, etc. etc.

Nu säger alltså Krauthammer att man står inför en slutlig seger.

General Ray Odierno. USA:s ÖB i Irak vars son har dödats i Irak.

Tänk om tanken är att kunna lägga skulden på Barack Obama för det slutliga nederlaget? I sinom tid kan man hamra in i den allmänna opinionen allt hela kriget var en gigantisk republikansk, konservativ och neokonservativ framgångssaga som skulle resulterat i en gigantisk geopolitisk vinst… om bara inte de där eländiga liberalerna tappat nerverna och dragit sig ur, kört kniven i ryggen på trupperna, förrått fosterlandet.

I princip samma nummer som de kreerade efter Vietnamkriget.

Ganska smart i så fall eller hur? Obama och Demokraterna kommer att få skulden för deras felräkningar och en ny republikansk och neokonservativ epok kan inledas.

Där kan också generalerna Petraeus och Odiernos propåer om att behålla trupperna i Irak spela in.

De borde båda veta att det helt enkelt inte går att genomföra. Den amerikanska armén håller på att slitas ut och läget i Afghanistan håller på att bli allt farligare. Det skulle tvinga Obama att avskeda general Petraeus och simsalabim så har det Republikanska partiet både en martyr och en prima presidentkandidat till 2012.

Tycker du det verkar spekulativt? General Petraeus har faktiskt släppt små antydningar om att han skulle kunna tänka tanken på sig själv i det Ovala rummet. När allt kommer omkring har amerika haft mer än sin beskärda del av generaler på presidentposten, från George Washington till Dwight Eisenhower. En irakisk tjänsteman frågade Petraeus på skämt om han tänkte ställa upp i presidentvalet 2008.

- Nej, det skulle vara för snart, blev svaret.[iii]
_____________________
[i] ” Milestone in Baghdad” av Charles Krauthammer, I Washington Post, 5 december 2008.

[ii] Se ”Betydelsen av ett avtal” av.. hm, mig, i Vindskupan, 21 november 2008.

[iii] ”President Petraeus? Iraqi official recalls the day US general revealed ambition” av Patrick Cockburn, The Independendent, 13 september 2007.

From Kommer generalerna att göra revolt mot president Obama?, 2009/02/04 at 11:06 AM

Irak tog över Gröna zonen i Bagdad rapporterar den finska radion:

Irakiska myndigheter har tagit över ansvaret för den så kallade Gröna zonen i Bagdad. USA lämnade över ansvaret för säkerheten i zonen till irakiska myndigheter i dag.

Det symboliskt viktiga ögonblicket firades med en kort ceremoni där Iraks flagga hissades upp i centrum av den Gröna zonen.

Iraks regering och parlament samt flera utländska ambassader finns inom det hårdbevakade området.

Det här låter ju positivt men ingenting är vad det verkar i Mellanöstern och verkligheten är att amerikanska trupper fortsätter att bevaka den Gröna Zonen som nu kallas den Internationella Zonen.

Kimi Yoshino skriver i Los Angeles Times från Bagdhad:
U.S. hands control of Baghdad’s Green Zone to Iraq

The Green Zone has long been considered the safest place in Baghdad, with every car checked and every person searched and scanned before entry. And though Iraqis are in charge, American troops remain. Even on this symbolic day, Americans set up a checkpoint to stop cars and check identification cards.

Verkligheten är att Barack Obama som det nu verkar kommer att behålla mellan 40 000 och 70 000 trupper i Irak flera år och kanske decennier framåt. Ockupationen fortsätter även om trupperna nu som tidigare i Vietnam kommer att kallas “rådgivare”.

Man säger också att Irak nu kontrollerar sitt eget luftrum vilket låter som om det var taget direkt från George Orwell eftersom Irak saknar sitt eget flygvapen utom några Cessna och ett par transportplan och luftrummet som tidigare kontrolleras av det amerikanska flygvapnet som har hundratals stridsplan på flera stora flygbaser bl.a. Balad och Camp Freedom i själva Baghdad.

Plus ca change, plus c’est la meme chose.

John McCain i Bagdad

Som bosatt här i USA så får man verkligen skämmas för John McCain, en man som de flesta amerikaner tror är någon slags utrikes- och säkerhetspolitisk expert och till råga på den en “krigshjälte” för att han har bombat ihjäl ingen vet hur många vietnameser.

Men sanningen är en helt annan. Trots sitt rykte som utrikespolitisk expert talar McCain endast engelska, har aldrig varit bosatt utanför USA:s gränser, om man bortser från hans fem och ett halvt år i ett Nordvietnamesiskt fängelse, en erfarenhet som har verkar ha även om han är född i den USA-kontrollerade Panakanalzonen.

Resterna av en B52:a i Hanoi.

McCain är helt ointresserad av de krafter som styr den internationella politiken som ekonomi och den nya Internetteknologin. Hans syn på världen utanför USA:s gränser är en svart-vit syn på USA omgivet av hotande fiender som mest verkar gå tillbaks till gamla Hollywoodfilmer och McCains 1950-talssyn på USA och världen utanför.

Han saknar helt Obamas analytiska förmåga och framtonar ofta som en lantis som sjunger små visor om att bomba Iran och som ofta framstår som förvirrad och bisarr som när han nyligen blandade ihop Spanien och Mexiko. Han talar om att vinna “fred med heder” som om han vore den gamle Westernhjälten John Wayne.

McCain har liksom George Bush en hjältedyrkan för chefen för USA:s Centralkommando David Petraeus som vore pinsamt i en tonårsflicka och är rent groteskt för en 72:årig politiker.

Häpnadsväckande nog har McCain skrivit ett antal böcker men förvåningen byts snart i sorg när man upptäcker att böckerna i själva verkar är skrivna av en spökskrivare och har helt konventionella titlar som Faith of My Fathers, Character Is Destiny, Why Courage Matters: The Way to a Braver Life osv, alla skrivna av Mark Salter “tillsammans med” John McCain.

McCain är republikanernas ledare i den viktiga Senatens utrikesutskott så han har tillgång till information om världen så som man ser den från USA:s synvinkel, men det är som med hans brist på intresse för Internet, trots att han också sitter på Senate Committee on Commerce, Science, and Transportation

McCain är egentligen som alltför många politiker en bluff, en enkel person som har varit skicklig på att skapa sig ett rykte som “maverick” och gammal hederlig patriotisk amerikan som alltid står för det goda i det amerikanska samhället.

Men McCain har för länge sedan förlorat kontakten med dagens värld, om han någonsin förstod den. När han talar om att Irans president Mahmoud Ahmadinejad hotar med att utplåna Israel och USA därför inte kan ha några som helst kontakter med Iran så visar han hur litet han vet om Iran, som Mellanösternkännaren Juan Cole har påpekat, därför att det är inte presidenten utan Irans andlige ledare Ali Khamenei som kontrollerar Irans atomvapen.

Eftersom McCain är republikan så förblir han en krigshjälte, medan demokraten John Kerry som också han började som krigshjälte snabbt förvandlades till fågelskrämma under republiknernas attacker.

Jag skulle själv bli mycket förvånad om McCain någonsin har introspekterat och ifrågasatt vad han gjorde i Vietnamkriget, dvs dödade hundratals om inte tusentals Vietnameser.

Det ligger inte för denne helt konventionelle och mycket farlige man som nu hoppas bli USA:s näste president.

USA:s ambassad i Stockholm.

I ett försök att förbättra USA:s skamfilade rykte har USA:s Sverige-ambassadör Michael Wood startat ett innovativt samarbete med Södertälje kommun som har ett mycket stort antal Irak-flyktingar.

Det här är något som den svenska ambassaden i Washington borde kopiera och vidareutvecka. Men då måste man först ta av sig sina politiska skygglappar.

Kristina Jogestrand skriver i DN om det innovativa amerikanska program för irakiska flyktingar -och svenska ungdomar – i Södertälje: USA-stöd för bättre integration av flyktingar

Förutom att USA ska hjälpa ungdomar i Södertälje att jobba eller studera i landet, ska också amerikanska företag knyta kontakter med kommunen, genom en företagsmässa som arrangeras i vår. Tanken är också att högskoleutbildningarna på Campus Telge ska samarbeta med amerikanska universitet och högskolor.

- Södertälje har tagit emot flera tusen flyktingar från Irak sedan kriget bröt ut. USA vill på det här sättet erkänna de insatser som kommunen har gjort och hjälpa till med att integrera flyktingarna. Det kan vi göra genom att visa vilka möjligheter som finns i samhället, säger Robert Hilton, som är ansvarig för projektet på USA:s ambassad.

Sverige lockar redan över några hundrata högutbildade amerikanska utbytesstudenter varje år men regeringen som skriar efter högutbildad arbetskraft är sedan helt ointresserad av att hjälpa dom få yrkespraktik i Sverige.

Här verkar regeringen Reinfeldts politiska skygglappar , som endast ser USA som ett mål för svenska studenter och inte som en källa för högutbildad arbetskraft i Sverige, göra det omöjligt för dom att göra vad USA:s Stockholmsambassad redan gör.

Ledsamt och helt ologiskt, men så är det för den regering som vill stärka “Den Transatlantiska länken”, men endast på sina egna ideologiska villkor.

Frihetskämparna i Irak: vi stannar!

Medan USA och NATO med rätta trycker på för att Ryssland skall dra tillbaks alla trupper från Georgien så jobbar Bush-regeringen febrilt för att permanenta sin ockupation av Irak, för att inte tala om Afghanistan.

Två invasioner, varav den i Irak skedde helt utan den minsta provokation och nu har pågått i hela fem år och dödat över 600 000 människor.

Condi Rice, USA:s utrikesminister som var en av ledarna för den invasionen flyger till Georgien och sedan därifrån till Irak för att permanenta den amerikanska ockupationen där.

Helene Cooper, Stephen Farrell och Thom Shanker skriver i New York Times om Condi Rices senaste besök i det ockuperade Irak:

Frihetskämparna, förlåt invasionsarmen i Gerogien.

Rice Travels to Iraq to Push for Deal on U.S. Forces – NYTimes.com

BAGHDAD ”Secretary of State Condoleezza Rice arrived here Thursday to try to iron out the last remaining differences on a long-awaited security agreement to govern the presence of American troops in Iraq, after negotiators in Baghdad said they had agreed on a draft.

Ms. Rice said that her visit, which was previously undisclosed, should not be viewed as a sign that a final agreement, which has been under negotiations for five months, was imminent. But she said the talks had reached the point where political leaders from both the United States and Iraq could push on the remaining decisions.

USA stannar i Irak medan Ryssland måste lämna Georgien. Dubbelmoral?

Bomb, bomb, bomb Iran.

Den svenska utrikespolitiska debatten är för det mesta tröttsamt förutsägbar, med några få undantag.

När Göran Rosenberg skriver kan man se fram emot stimulerande och tänkvärda insikter, som nu när han skriver om Israel, Iran och atomvapen.

Det här är ett ämne som Folkpartiet, USA:s republikaner och den Kristna Högern alla har stenhård koll på. Om Iran inte slutar utveckla sitt atomprogram, som t.o.m. den amerikanska underrättelsetjänsten har erkänt är civilt, så måste vi bomba Iran.

Hur många miljoner Iranier som då dör är likgiltigt. Bomba, bomba, bomba Iran, man kan nästan se folkfesten när bomberna börjar falla.

Men hur är det med atomakterna USA, Israel, Ryssland, Kina, Pakistan, Indien, om nu atomvapen är så farliga, varför avskaffar inte dom sina egna atombomber? Varför vidareutvecklar t.ex. den amerikanska regeringen utan protester taktiska atombomber s.k. bunker busters, som kan sättas in mot allt mindre mål för att döda USA:s fiender även om de gömmer sig djupt under jorden, som Usama bin Laden tros göra.

Göran Rosenberg är inte den förste som påpekar att Israel liksom USA, Ryssland och Kina i det långa loppet inte är säkra bakom sina atombomber. Vad som behövs är avrustning, inte fortsatt upprustning bland atomvapenländerna, inklusive Israel och Iran.

Göran Rosenberg skriver i DN om Irans kärnvapen

Israel har visserligen hävdat att det inte finns något ont som är värre än iranska kärnvapen eftersom Iran kan misstänkas vilja använda dem för att utplåna Israel, men eftersom Israel har kärnvapen som i ett andraslag kan utplåna Teheran, så är detta snarast ett argument för att Israels säkerhet i längden inte kan bygga på kärnvapen och att varken Iran eller Israel eller någon annan stat i den här regionen borde ha några.

Och därmed ett stöd för tanken att problemet med Iran som kärnvapenmakt måste ses som en del av problemet med kärnvapenmakter över huvud taget. Av samma skäl som israelerna med rätta kan fråga sig vad Iran ska med kärnvapen till kan iranierna fråga sig varför Israel eller grannlandet Pakistan eller den snabbväxande regionala stormakten Indien är så angelägna om att ha sina kärnvapen kvar. Och i varje fall anse sig ha samma rätt som de att sätta sig över det internationella avtalet mot kärnvapenspridning, NPT, ett avtal som dessa tre till skillnad från Iran inte ens skrivit under, men för vilket de belönats i stället för att bestraffas.

En sak som Göran Rosenberg inte påpekar är att allteftersom teknologin utvecklas så kommer det att bli enklare för alla länder att bygga sina egna atomvapen, och andra typer av vapen.

Vi har redan sett hur Irak-gerillan, Hizbollah och även Hamas har lyckats framställa utomordentligt enkla och billiga vapen som trots att de är så primitiva har lyckats ändra på styrkeläget i Mellanöstern.

För 50 år sedan befann sig de muslimska länderna i Mellanöstern på en kunskapsnivå som låg 100 år efter den i första världen och Israel. Idag har man hämtat in en stor del av försprånget och om ytterligare 50 år om inte förr kommer man att ligga sida vid sida med EU, Israel och USA.

Världen är, som Thomas L. Friedman skrev i sin bästsäljare, platt, det finns inga gränser i kunskapssamhället. Det går på sikt inte att stoppa Iran från att skaffa sig kärnvapen även om man dödar fem, tio eller trettio miljoner iranier.

Den enda lösningen är för alla länder att göra sig av med sina atomvapen och bygga upp ett internationellt system som inte är baserad på en terrorbalans.

Precis som Göran Rosenberg skriver.

När jag växte upp i det svenska välfärdssamhället i Uppsala under Det Kalla Kriget så minns jag hur man med jämna mellanrum kunda läsa västerländska Sovjetexperter uttalade sig om de senaste ommöbleringarna i den sovjetiska Politbyron.

Det var så jag själv blev intresserad av storpolitiken och hade det inte varit för Kreml-experterna så hade jag aldrig själv lärt mig ryska.

Idag har nyheter som mordet i Arboga blivit till mediasåpor och den svenska pressen verkar helt ha tappat intresse för dagens Kalla Krig nämligen president Bushs Krig mot Terrorismen.

Vem mördade General Muhammad Suleiman, den syriske presidenten Bashar al-Assads högra hand, Muhammad Suleiman Murdered?

Vad gjorde USA:s spionchef Mike McConnell och USA:s generalstabschef amiral Mike Mullen i Israel nyligen och hur stora är riskerna för att Israel och USA kommer att anfalla Iran och starta ett tredje världskrig?

Precis som under det Kalla Krigets dagar så har vi mängder med intressanta ledtrådar men ingen analys.

Dolphin-ubåten.

Istället för att breddas verkar den svenska pressen bli allt mer trivialiserad. Man klarar fortfarande ekonomi, allmänna utrikespolitiska nyheter, sport och givetvis inrikesrapporteringen. Men specialiserade nicher som säkerhetspolitik täcks inte längre trots tillgången till kvalificerade experter.

Jag måste säga att jag är helt och totalt förundrad över att ingen pensionerad officer eller ung och ambitiös säkerhetsintresserad forskare har börjat en säkerhetspolitisk blogg.

För här finns ett utomordentligt viktigt område som den svenska pressen helt struntar i.

Israel har t.ex. nyligen inhandlat ytterligare två 1,925 ton Type 800 Dolphin-ubåtar från Tyskland, tillsammans har man nu fem, som kan avfyra atommissiler och mängder med detaljer finns tillgängliga om Israels flygstrategi: Israel mulls military option for Iran nukes – Yahoo! News

The Jewish state has purchased 90 F-16I fighter planes that can carry enough fuel to reach Iran, and will receive 11 more by the end of next year.

Under det Kalla Krigets dagar visade det sig att CIA hade överskattat Sovjetunionens militära och ekonomiska styrka. Vi löper precis samma risk idag med det mycket spända läget mellan Iran och Israel. Men pressen bryr sig inte.

Det kan faktiskt bli så i framtiden att tidningarna alltmer förvandlas till kändis-blaskor medan vi får vända oss till bloggar för seriös rapportering.

Via Jinges blogg ser jag att ännu en populär kvinnlig politiker, den här gången är det FRA-hjältinnan Camilla Lindberg, har gått på krogen och visat en betydligt mindre smickrande sida av sin personlighet än den vi är vana vid.

Det mest tragiska med Folkpartiets annars lovvärda engagemang för Israel är att det utesluter varje form av sympati för det palestinska folket som idag lever under helt omänskliga umbäranden i Gaza.

Man hade trott att vad vi alla skulle ha lärt oss från Andra Världskriget är just faran av att dehumanisera våra medmänniskor.

Men Folkpartiet verkar ha förvandlats till raka motsatsen av vad det en gång var och det är långt ifrån första gången i historien som det händer. Abraham Lincolns Republikanska party här i USA blev i slutet av 1960-talet hemvist för precis den gamla sydstatsrasism man en gång hade gått i krig mot.

Roland Johansson skriver i Aftonbladet om den här pinsamma episoden: Jag sa det på skämt

Camilla Lindberg, fp, anklagas för rasistpåhopp Riksdagsledamoten Camilla Lindberg (fp), 34, blev av med sin plånbok. I lördags morse polisanmälde hon en man för stöld. “Personen som stulit plånboken är muslim och har tagit den bara för att jag är judinna”, står det i polisanmälan. “

…

Hon har suttit i riksdagen sedan 2006 och är suppleant i justitie- och kulturutskotten. ”Sa det på skämt” Enligt polisanmälan sa hon att mannen är muslim och att han tagit hennes plånbok bara för att hon är judinna.

Hur menar du? – Mannen och jag hade en hetsig debatt om Israel, och då sa jag på skämt att han tog väl den för att vi hade en diskussion om Israel, säger Camilla Lindberg till Aftonbladet. Så du har sagt det som står i polisanmälan? – Vi hade en diskussion som man ofta har om man är folkpartist och ganska pro Israel. Och då sa jag att det kanske var därför. – Men det sa jag till hälften på skämt och hälften allvar.

Den man älskar den agar man brukar man säga men för Folkpartiet är varje form av kritik av övergreppen mot palestinierna tydligen tabu. Och det är just det som är så oroväckande. För om inte människorna kommer före ideologierna, om vi kan vandra genom det gigantiska koncentrationslägret i Gaza utan att röras till tårar över hur ett helt folk har tvingats tillbaks till vad som mest liknar en stenåldersexistens då är vi själva inte heller människor.

Då har vi alla förvandlats till de nazister vi säger os vilja bekämpa.

Klicka på bilden.
GGeorge Bush och Tony Blair invaderade Irak den 19 Mars och redan den första Maj var hela Irak ockuperat och president Bush gav sitt nu ökända “Mission Accomplished” tal på hagarfartyget USS Abraham Lincoln utanför San Diegos hamn. Sedan dess har USA förlorat över 33 000 soldater, varar 4.124 döda. Hur många Irakier som dött är det ingen som räknat men siffran ligger någonstans mellan en halv och en miljon.

Men trots många år av blodigt krig är något märkligt på gång här i USA just nu. De åldrige krigshästen John McCain blir allt populärare samtidigt som det tidigare så impopulära Irakkriget verkar bli populärt igen.

Nu vill alltfler amerikaner att USA skall stanna i Irak och hålla landet ockuperat. Att irakierna själva skulle ha något att säga till om den frågan tror jag skulle slå miljoner amerikaner däribland Barack Obama, som också han vill behålla vissa amerikanska ockupationsstyrkor i landet, som rent befängt.

En orsak till att krig och det militära alltid har varit så oerhört populärt här i landet är att amerikanska medier alltid är noga med att censurera bilder från kriget.

Trots att vi idag lever i ett utpräglat mediasamhälle så är USA så gott som hermetiskt slutet vad beträffar Irakkriget. Att fotografera något annat än snälla amerikanska soldater som ger godis åt leende irakiska och afghanska småbarn anses djupt opatriotiskt, som freelancefotografen Zoriah Miller fick erfara när han tog bilder av döda amerikanska soldater i Anbarprovinsen nyligen.

Michael Kamber och Tim Arango skriver i New York Times om 4,000 U.S. Combat Deaths, and Just a Handful of Images – NYTimes.com

BAGHDAD ” The case of a freelance photographer in Iraq who was barred from covering the Marines after he posted photos on the Internet of several of them dead has underscored what some journalists say is a growing effort by the American military to control graphic images from the war. Zoriah Miller, the photographer who took images of marines killed in a June 26 suicide attack and posted them on his Web site, was subsequently forbidden to work in Marine Corps-controlled areas of the country.

Maj. Gen. John Kelly, the Marine commander in Iraq, is now seeking to have Mr. Miller barred from all United States military facilities throughout the world. Mr. Miller has since left Iraq. If the conflict in Vietnam was notable for open access given to journalists ” too much, many critics said, as the war played out nightly in bloody newscasts ” the Iraq war may mark an opposite extreme: after five years and more than 4,000 American combat deaths, searches and interviews turned up fewer than a half-dozen graphic photographs of dead American soldiers.

… Most newspapers refuse to publish such pictures as a matter of policy.

Det är rent förbluffande hur romantiskt det amerikanska folket ännu ser på det krig och våld som dödar och lemlästar så många människor i Irak och Afghanistan. Man får gå tillbaks till augusti 1914 för att hitta en något liknande i Europa.

Det här är något som går över partigränserna att döda fiender, helst obeväpnade sådana är patriotiskt som bara den, fråga bara den demokratiska senatorn Jim Webb från Virginia och givetvis hela USA:s krigshjälte John McCain som ännu är oerhört populär för sina bombräder över Nordvietnam för över 40 år sedan.

Senator John McCain och president Bush är inte direkt glada de här dagarna. Deras mardrömsscenario har blivit verklighet, Senator Barack Obama reser runt i deras revier åtföljd av USA:s toppkorrespondenter och den irakiska regeringen, Bushs nickedockor, säger att de stöder Obamas plan på en amerikansk reträtt från Irak!

Inte undra på att Iraks premiärminister Nuri al-Maliki fick order från Vita Huset att ändra sitt pro-Obama uttalande. Vilket han omedelbart gjorde.

Obama över Bagdad med general Petraeus.

John McCain vet inte vad han skall ta sig till. Obama har plötsligt tagit initiativet i Irakdebatten och det verkar nu som om hans plan på en amerikansk reträtt och inte McCains plan på ändlöst krig “till slutsegern” har fångat allas uppmärksamhet.

Det enda McCain nu verkar kunna göra är att stamma att han hela tiden har haft rätt och Obama fel. Vad det är som McCain har haft rätt om är det ingen som riktigt kan komma på, minst av allt han
själv.

Inte nog med att McCain har förlorat sitt trumfkort, fortsatt krig i Irak, New York Times har också vägrat att trycka hans svar på Obamas utrikespolitiska debattinlägg med motiveringen att det inte nådde upp till den standard som New York Times väntar sig av sådana inlägg.

Obama har dragit mattan från under McCain som nu alltmer framstår som en ineffektiv och mycket trött kall krigare utan något kallt krig.

Michael Grundwald skriver i Time om den alltmer patetiska McCain: Never Underestimate McCain, But …

Last week, the McCain campaign’s case against Barack Obama went something like this: He’s irresponsible when it comes to Iraq, naive when it comes to Iran, and a big-government liberal when it comes to the economy.

But now Iraqi Prime Minister Nouri Al-Maliki has more or less endorsed Obama’s plan to withdraw from Iraq, forcing McCain to argue that Maliki didn’t really mean it, and even the Bush administration has accepted a “time horizon” for withdrawal, if not a precise “timetable.” The Bush administration has also engaged in some diplomatic outreach with Iran, just as Obama has recommended, a severe blow to McCain’s efforts to portray Obama’s willingness to talk as appeasement.

Det var den oerfarna Obama som skulle begå misstag efter misstag medan den erfarna McCain skulle uppföra sig stelt och värdigt som en president. Istället har det blivit tvärt om. McCain kläcker ur sig skämt efter skämt om hur han tänker döda Iranier medan det är Obama som ser ut som den unge president som allt fler amerikaner nu törstar efter.

Zbigniew Brzezinski

Även om Barack Obama till skillnad från den krigiske John McCain vill dra tillbaks huvuddelen av de amerikanska trupperna från Irak så vill han förstärka den amerikanska ockupationsarmèn i Afghanistan.

Om han hade den minsta kunskap om Afghanistans historia och om det faktum att afghanerna konstigt not inte tycker om att bli ockuperade av utländska stormakter så hade han inte fattat ett så galet beslut.

En som inser att Obama nu är på väg att följa i Sovjetunionens fotspår är den polsk-amerikanska säkerhetsexperten Zbigniew Brzezinski som en gång var Jimmy Catrers säkerhetspolitiska rådgivare.

Daniel Domby skriver i Financial Times om Brzezinskis varning om forsatt amerikansk ockupation av Afghanistan: FT.com / In depth – Brzezinski wary of repeating Soviet experience

Zbigniew Brzezinski, the former US national security adviser and prominent supporter of Barack Obama, has warned the Democratic presidential candidate that he risks repeating the defeat suffered by the Soviet Union in Afghanistan. Mr Obama has called for up to 10,000 more US troops to be deployed in the country, where the USSR once sent tens of thousands of soldiers only to suffer cataclysmic military failure.
…

But in an interview with the Financial Times Mr Brzezinski warned: ‘It is important for US policy in general and for Obama more specifically to recognise that simply putting more troops into Afghanistan is not the entire solution . . . We are running the risk of repeating the mistake the Soviet Union made . . . Our strategy is getting in deeper and deeper. 

Som det nu ser ut så kommer Obama, om han vinner presidentvalet, att fortsätta George Bushs Krig mot Terrorismen. Gör han det kommer det amerikanska folket mycket snart att förlora förtroende för honom.

Men det är något han som George Bush inte verkar bry sig om. Inte ännu i alla fall.

Som Santayana skrev: “those who do not learn from history are forced to repeat it”.

Amerikanska trupper i Afghanistan

Den amerikanska pressen är oerhört intresserad av Obamas utlandsresa och har skickat med sina mest erfarna korrespondenter.

John McCain får räkna med att hamna i skymundan den kommande veckan, speciellt när Obama når Israel och Europa.

När McCain och Hillary Clinton har pressats som mest av Obama och hans väljare så har det alltid återkommit med “ja men han har inte varit med lika länge som vi, han har inte vår erfarenhet, speciellt inte av utrikespolitiska frågor.

Det visade sig snabbt att Hillary Clinton öppet ljög om sin “erfarenhet” i Tusla i Bosnien och vad beträffar John McCain så talar han ändlöst om sina år som fånge i Vietnam, ett krig som de flesta amerikaner inte längre är det minsta intresserade av.

Det är det oerhört tragiskt att Obama vill fortsätta ockupationen av Afghanistan, för det är ett krig som USA inte kan vinna och det kommer mer och mer att spilla över in i Pakistan.

Men Obamas utlandsresa har hittills gått mycket bra. Hans egen kampanjorganisation har varit mycket försiktig med att göra propaganda kring resan och de bilder som har släppts har uteslutande kommit från Pentagon.

Obama har inte stuckit under stol med att kritisera George Bushs och därmer John McCains, strategi i Afghanistan och det skall bli mycket intressant att se vad McCain säger om resan framöver.

Vi kommer alltså att få höra mycket mer om den här resan under den kommande vecka .

Efter att upprepade gånger ha hotat med bombkrig mot Iran och vägrat att gå med på den irakiska regeringens allt högljuddare krav på en amerikansk reträtt så verkar det som om utrikesdepartementet under Condi Rice plötsligt och något oförklarligt har lyckats få övertaget över de kvarvarande neokonservativa hökarna kring vicepresident Dick Cheney.

Sebnem Arsu skriver i New York Times om hur USA nu kan vara berett att öppna en amerikansk diplomatisk närvaro i Iran:, något som hade varit helt omöjligt för bara någon månade sedan: Iran Open to U.S. Diplomatic Talks, Official Says – NYTimes.com

Iran’s foreign minister said on Friday that his country was open to discussing the establishment by the Bush administration of the first American diplomatic presence in Tehran since relations were severed nearly three decades ago. The minister, Manouchehr Mottaki, welcomed as a ‘positive step  the administration’s decision to send a senior American official to participate in international talks with Iran this weekend, and said he expected the talks to make progress.

Samtidigt skriver Steven Lee Myers i New York Times om hur amerikanska State Department nu låter William J. Burns, under secretary of state for political affairs delta i de pågående internationella förhandlingarna med Iran: U.S. Envoy to Join Meeting With Iranian – NYTimes.com

President Bush has authorized the most significant American diplomatic contact with Iran since the Islamic Revolution in 1979, sending the State Department’s third-ranking official to Geneva for a meeting this weekend on Iran’s nuclear program, administration officials said Tuesday. The decision appeared to bend, if not exactly break, the administration’s insistence that it would not negotiate with Iran over its nuclear programs unless it first suspended uranium enrichment, as demanded by three resolutions of the United Nations Security Council.

William J Burns, under secretary of state for political affairs

Det här är viktigt för Willian Burns är en mycket hög UD-tjänsteman:

the Department’s third-ranking official and its senior career diplomat. He serves as the day-to-day manager of overall regional and bilateral policy issues, and oversees six geographically defined bureaus and two functional bureaus that report to the Under Secretary — bureaus for Africa, East Asia and the Pacific, Europe and Eurasia, the Near East, South and Central Asia, the Western Hemisphere, International Organizations and International Narcotics and Law Enforcement

Burns har bl.a. varit USA:s Moskvaambassadör, så det faktum att han nu deltar i förhandlingarna med Iran har verkligen fått utrikespolitiska observatörer att höja på ögonbrynen i Washington.

Steven Lee Myers slutligen skriver i New York Times om hur president Bush nu verkar gå med på att Irak någon gång i framtiden faktiskt kommer att bli ett fritt landBush, in a Shift, Accepts Concept of Iraq Timeline – NYTimes.com

President Bush agreed to ‘a general time horizon  for withdrawing American troops in Iraq, the White House announced Friday, in a concession that reflected both progress in stabilizing Iraq and the depth of political opposition to an open-ended military presence in Iraq and at home. Mr. Bush, who has long derided timetables for troop withdrawals as dangerous, agreed to at least a notional one as part of the administration’s efforts to negotiate the terms for an American military presence in Iraq after a United Nations mandate expires at the end of the year.

Det här är en spännande utveckling, speciellt med tanke på att president Bush och de neokonservativa nu inte har många månader på sig att starta ett storkrig mot Iran.

Problemet är, som den holländsk-amerikanske författaren Henrik Willem van Loon skrev i ett berömt citat som lika gärna kan tillämpas på Hitler, eller George Bush: “But when the Tsar of all the Russias, the commander-in-chief of three million horse guards. foot-guards, life-guards and Cossacks begin to talk sweetly of brotherly love it is time for decent people to look to their guns.” (Citerat i förordet till Karta 107 i A Military History and Atlas of the Napoleonic Wars. West Point 1963).

Med Bush vet man aldrig vad han egentligen menar och han har fotfarande sex månader på sig att starta någon ny djävluskap.

Barack Obamas utlandsresa har alltså börjat med ett besök i Afghanistan.

Obama har gjort det klart att han tänker fortsätta president Bushs misslyckade “Krig Mot Terrorismen” i Afghanistan genom att flytta mer amerikanska trupper från Irak till Afghanistan.

Obamas plan landar på Bagramflygplatsen.

Det beslutet kommer säkert att förfölja honom under hela hans presidentperiod, om han nu lyckas besegra John McCain i November.

Ett av McCains och före honom Hillary Clintons huvudargument mot Obama var hans begränsade utrikespolitikska kunskaper. Trots att Obama, som Elisabeth Bumiller skriver i New York Times har samlat ihop en hel arme av utrikespolitiska rådgivare: A Cast of 300 Advises Obama on Foreign Policy – NYTimes.com så är det till syvene och sist inte utrikespolitiken eller ens Kriget mot Terrorismen som kommer att avgöra årets USA-val, utan den katastrofala amerikanska ekonomin.

Carlotta Gall och Jeff Zeleny skriver i New York Times om Obamas utlandsresa: Obama Lands in Afghanistan for First Tour of War Zones – NYTimes.com

Before he left the United States, Mr. Obama gave a brief outline of his trip to two pool reporters traveling with him to Washington from Chicago. No reporters accompanied him to Afghanistan. ‘Well, you know, I’m more interested in listening than doing a lot of talking,  Mr. Obama said. ‘And I think it is very important to recognize that I’m going over there as a U.S. senator.

We have one president at a time, so it’s the president’s job to deliver those messages.  Mr. Obama’s arrival opened a weeklong foreign trip that includes visits to Iraq and two other stops in the Middle East as well as appearances in three European capitals. His tour of Afghanistan and Iraq are part of a Congressional delegation ” similar to trips that Senator John McCain, the presumptive Republican nominee, made in the spring ” in which he is joined by Senators Hagel and Reed, both of whom have been mentioned as possible vice presidential running mates.

The international trip by Mr. Obama is intended to counter Republican criticism ” and one advanced by Senator Hillary Rodham Clinton during the Democratic primary campaign ” that he has too little experience in foreign affairs to serve as a world leader. His advisers said Mr. Obama chose to begin his trip in Afghanistan because he believes that the region is among the most important foreign policy challenges facing the United States.

Obama fortsätter nu sin resa och kommer att träffa bl.a. Tysklands Angela Merkel, Englands Gordon Brown, Frankrikes President Nicolas Sarkozy, Jordaniens Kung Abdullah, Israels Ehud Olmert och Shimon Peres och Palestinas Mahmoud Abbas.

En resa i president Bushs kölvatten kan man väl säga, och en resa som visar hur stort inflytande president Bush kommer att fortsätta att ha långt efter det att han lämnar sitt ämbete den 20:a Januari nästa år.

Utrikespolitiken och speciellt den amerikanska säkerhetspolitiken har hittills varit republikanernas och John McCains starkaste kort.

Barack Obama har gör nu ett försök att ta initiativet även på den fronten, först genom ett tal (se ovan) som skall lägga grunden till en ny utrikespolitik och sedan genom en resa till Mellanöstern och Europa som börjar nu i helgen.

Den svenska pressen har uppmärksammat Obamas utspel: DN.se – Världen om “Kriget i Afghanistan viktigare än Irak”:

Obama flyttar fokus i linjetal. Den demokratiske presidentkandidaten Barack Obama avser att som USA:s president avsluta kriget i Irak och ge högsta prioritet till att bekämpa talibanerna i Afghanistan.

SvD – Utrikes om Obama: “Avsluta detta krig” :

USA bör inom två år dra tillbaka sina trupper från Irak, skriver presidentkandidat Barack Obama i New Tork Times och föreslår att USA i stället fokuserar på att bekämpa talibaner och…

Resvägen är litet förvånande, England och Frankrike är knappast stormakter längre, Israel är det absolut inte, och Obama kommer inte ens att göra ett försök att besöka Kina och Indien.

Den får ses som ett försök att bryta med George Bushs unilaterala utrikespolitik.

Leonard Doyle skriver i om US foreign policy cannot begin and end with Iraq, warns Obama – Americas, World – The Independent

Mr Obama says that, as president, he would completely revamp America’s approach to the world by dealing with the challenges of al-Qai’da terrorism, nuclear proliferation, energy security as well as climate change. “For eight years, we have paid the price for a foreign policy that lectures without listening,” he told his audience in a 38-minute address at the Ronald Reagan International Trade Centrein Washington.

…Mr Obama is making his first foreign trip as Democratic candidate at the weekend. He travels first to Iraq and Afghanistan with the anti-war Democrat and Republican senators Jack Reed of Rhode Island, and Chuck Hagel, of Nebraska.

He then travels to Jordan, Israel and the Palestinian territories. The highlight of the European leg of his trip will be in Berlin, before he travels to France and the UK.

Obama har rätt i att Irak helt i onödan har dominerat USA:S utrikespolitik de senaste åren. Frågan är om han är villig att försöka få till stånd en verklig lösning för Palestinierna och en fredlig uppgörelse med Iran. Om inte så kommer Mellanöstern i alla fall att helt komma att dominera USA:s utrikespolitk och göra det fritt fram för Kina att dominera resten av världen.

Men även om Obama, om han nu vinner presidentvalet, kommer att bli fast i Mellanöstern så visar han hur som helst att han trots sin oroväckande starka kristna tro faktiskt kan acceptera begrepp som inte finns i bibeln, som den globala uppvärmningen. På det sättet skulle USA:s utrikespolitik komma att genomgå en dramatisk förnyelse efter de brutala och helt bisarra Bush-åren.

Även om Barack Obama har förlorat många av sina mest idealistiska anhängare efter sin plötsliga kovändning mot höger de senaste veckorna så förblir John McCains chanser att vinna presidentvalet mycket små.

En orsak är McCains helt omogna sätt att “skämta” om hur han tänker döda Iranier, antingen genom att “bomba, bomba, bomba” dom eller också att döda dom genom att exportera cigaretter till Iran: On Wednesday, McCain responded to a question about American cigarette imports to Iran by saying, “That’s one way of killing them.

Trots det så befinner sig Obama, som Anna Åberg skriver i Dagens Nyheter: Barack Obama i blåsväder efter spionlag

Centerpartisterna Fredrick Federley och Annie Johansson, som fått utstå väldigt hård kritik efter att ha backat om FRA-lagen och tryckt på ja-knappen, är inte ensamma. Den demokratiske presidentkandidaten Barack Obama har fått känna på samma hårda bloggstorm efter att röstat ja till en ny amerikansk signalspaningslag.

Obama har tidigare motsatt sig stycken i lagförslaget som skyddar de telebolag som hjälpte Bushadministrationen att olagligen avlyssna folk efter terrorattentaten 11 september 2001 från att stämmas på miljardbelopp av privatpersoner som drabbats. Men några veckor innan voteringen vände Obama och meddelade att han tänkte rösta för förslaget.

Illegal avlyssning av amerikanska medborgare är knappast ett bra sätt för en ny regering att vinna över amerikanska väljare. Det visar också att Obama inte skiljer sig så mycket från John McCain som han gärna vill få oss att tro, i alla fall inte utrikespolitiskt. Inrikespolitiskt är skillnaderna däremot klara.

Efter att plötsligt, som det verkade, ha svängt in bakom George Bushs linje om fortsatt amerikansk ockupation av Irak för att några timmar senare ta avstånd från sitt utspel, går nu Barack Obama ut med en artikel i New York Times för att förtydliga sin framtida politik i Irak: Op-Ed Contributor – Barack Obama – Op-Ed – My Plan for Iraq – Op-Ed – NYTimes.com

The call by Prime Minister Nuri Kamal al-Maliki for a timetable for the removal of American troops from Iraq presents an enormous opportunity. We should seize this moment to begin the phased redeployment of combat troops that I have long advocated, and that is needed for long-term success in Iraq and the security interests of the United States.

Med tanke på att den Irakiska regeringen nu aktivt vill få slut på den amerikanska ockupationen är det hur som helst det enda som Obama kan säga, men om han sedan kan genomföra en amerikansk reträtt är en helt annan sak.

För en sådan reträtt skulle direkt gagna Iran och placera Israel i en strategiskt ohållbar situation.

En Obama-regering kommer fortfarande att ha två fronter kvar, även om man skulle retirera från Irak, Iran och Afghanistan:

Carlotta Gall skriver i New York Times om hur gerillan i landet har dödat 9 amerikanska soldater och sårat 15 några dagar efter en synnerligen brutal amerikansk massaker på ett civilt bröllopsfölje: Taliban Breached NATO Base in Deadly Clash – NYTimes.com

Insurgents have been present in the area for months, including Pakistani militant groups such as Laskhar-e-Taiba, a group that was originally formed to fight in Kashmir, he said. The American and Afghan army soldiers had moved into the base at Wanat just days before, after abandoning another base higher up a side valley where they had come under repeated attack from insurgents. “But this even surprised me that so many Taliban were gathered in one place,” he said. He said some local people may have joined the militants since a group of civilians were killed in American airstrikes on July 4 in the same area. “This made the people angry,” he said. “It was the same area, the airstrikes happened maybe one kilometer away from the base.” Mr. Nuristani strongly criticized those airstrikes, saying that 22 civilians had been killed. .

Det faktum att Obama nu säger att han kommer att eskalera kriget i Afghanistan är oerhört oroande:

Ewen MacAskill skriver i Guardian om hur Obama tänker eskalera kriget i Afghanistan: US elections: Barack Obama aims to send 10,000 more troops to Afghanistan | World news | guardian.co.uk

Barack Obama today pledged to increase US troops in Afghanistan by a third if he becomes president, sending 10,000 more to reinforce the 33,000 already there. He was speaking after the US lost nine soldiers at the weekend in the deadliest attack on its forces in the country since 2005. Obama has promised, soon after becoming president in January, to begin scaling back the 156,000 US troops in Iraq and Kuwait, and shift the focus to Afghanistan.

Om USA drar sig tillbaks från Irak och verkligen get landet dess frihet, vilket det inte har nu, så kommer Irans inflytande över Irak att växa och Israel alltså att placeras i en ohållbar strategiskt situation.

Det är därför som Israel och USA förr eller senare med stor säkerhet kommer att försöka få till stånd en regimförändring i Iran, antingen genom en ekonomisk bojkott eller genom ett bombkrig.

Whitney Raas and Austin Long på MIT har skrivit en ypperlig studie över hur ett Israelisk bombkrig mot Iran skulle se ut: “Osirak Redux? Assessing Israeli Capabilities to Destroy Iranian Nuclear Facilities”

President Obama, om han nu vinner presidentvalet, kommer att att genomföra förändringar av George Bushs utrikespolitik mot bl.a. Kuba och i Europa, men knappast i Mellersta Östen.

Situationen där kan sammanfattas som Israel eller Iran och Obama har redan klargjort att han inte tänker försätta Israel i dödlig fara.

Vilket antagligen betyder att USA kommer att fortsätta att ockupera Irak, om än med mindre styrkor än idag, och försökra så tillstånd en regimförändring i Iran.

Tala om flipfloppande! I ett tal inför den inflytelserika Israeliska lobbygruppen AIPCA den fjärde Juni i år sade Obama att efter en Israelisk-Palestinsk fred så skulle Östra Jerusalem tillfalla Israel. Dvs Obama som president skulle ge Israel rätten att driva ut alla kvarvarande palestinier från Jerusalem. Inte ens Bush-regeringen har varit så extremt pro-israelisk.

När protesterna växte så lät Obama meddela att nej det var inte så han menade. Man skulle förhandla om palestiniernas närvaro. (Eftersom palestinierna inte har några bulldozers att förhandla med så undrar man hur balanserade de förhandlingarna kommer att bli. men det är en annan sak.)

Tidigare idag i Fargo, North Dakota, gick Obama ut med ett chockmeddelande som fick pressen över hela världen att undra vad som är på gång. Han förklarade att han har ändrat sig om Irakkriget och inte längre tänker hålla sig till den reträttplan på 16 månader som han hittills har förespråkat. Istället skall han konsultera med generalerna i Irak och sedan lägga fram en ny plan.

Med ens förlorade han hundratusentals anhängare som kände sig helt förrådda av en politiker som verkar vända kappan efter den politiska vinden utan minsta hänsyn till hur många anhängare han stöter bort.

Men nu har Obama flipfloppat igen och nej, det var inte så han menade. Precis vad han menade och vad han nu menar är det inte längre någon som riktigt vet. Klart är dock att Obama ännu en gång har gjort ett rejält utrikespolitiskt klavertramt som ekat världen över.

Michael Cooper och Jeff Zeleny skriver i New York Times om Obamas andra kovändning på några timmar: Obama Fuels Debate on Iraq Pullout With Remarks – NYTimes.com

‘Let me be as clear as I can be,  he said. ‘I intend to end this war.

My first day in office I will bring the Joint Chiefs of Staff in, and I will give them a new mission, and that is to end this war ” responsibly, deliberately, but decisively. And I have seen no information that contradicts the notion that we can bring our troops out safely at a pace of one to two brigades a month, and, again, that pace translates into having our combat troops out in 16 months’ time. 

He added that when he had spoken about possibly refining his policies, he was referring to questions about how big a residual force should be left to train Iraqi forces and conduct counterterrorism operations ” not the overall timeline for withdrawal. Mr. Obama’s positioning on this issue has been a critical component of his candidacy from the beginning.

Som den ende fredskandidaten i det amerikanska presidentvalet är det helt oförklarligt hur Obama kunde säga vad han sade i sitt första tal i Fargo, North Dakota idag, torsdag.

Han tycks inte förstå att han inte kan ändra sig 180 grader utan att folk kommer att bli upprörda. Vad står han för egentligen? Han är t.o.m. beredd att kompromissa med republikanerna om något så allvarligt som George Bushs FRA-lag.

Som afroamerikan trodde man också att han skulle ställa upp bakom kaliforniens nya äktenskapslag som har formulerats mot bakgrunden av den månghundraåriga diskrimineringen av USA:s svarta. Men han är emot lagen, nej bara som privatperson, som politiker han är emot att man upphäver lagen. Han försöker, som man säger att både ha kvar sin kaka och äta den.

Kanske försade han sig helt enkelt i sitt första tal i Fargo i North Dakota morse.

Men faran växer att Obama kommer att bli en ny John Kerry eller Hillary Clinton, en politiker utan några egna åsikter, en man som vänder kappan efter den politiska vinden enbart för att vinna väljare. Ingen vet längre, det här är en helt ny Obama.

Efter att ha seglat igenom jag vet inte hur många debatter utan att försäga sig har han nu på kort tid gjort rejäla klavertramp två gånger i följd. Man börjar ana achilleshälen i hans hittills heltäckande rustning.

Barack Obama är på väg att omdefiniera sig själv och hela sin valkampanj med en hastighet som får i alla fall mig att kippa efter andan.

Efter att ha sagt att han kommer att utöka president Bushs skattesubvention av den Kristna Högern till hela en halv miljard dollar per år och efter att vägrat att rösta mot den amerikanska FRA-lagen så har han just börjat backa om sitt tidigare motstånd mot Irakkriget!

Det här synnerligen sensationellt och kommer inte att välkomnas av hans tidigare supportrar inom det demokratiska partiet. Det här är en helt ny Obama som verkar tro att han utan vidare kan flytta sina positioner så nära de republikanska som han överhuvudtaget kan.

En klassisk Clintonmanöver men samtidigt en strategi som betyder att det inte längre gör någon större skillnad vem som vinner valet, Obama eller McCain.

Jeff Zeleny skriver i New York Times om hur Obama nu modifierar sitt motstånd till Irakkriget: Obama Might ˜Refine’ Iraq Timeline – The Caucus – Politics – New York Times Blog

As he arrived for a campaign stop in North Dakota, Mr. Obama told reporters on Thursday that he intended to conduct ‘a thorough assessment  of his Iraq policy during a forthcoming trip to the country.

He stressed that he has long called for a careful and responsible withdrawal of American forces, but he declined to offer a fresh endorsement of his plan to remove one to two combat brigades a month. ‘My 16-month timeline, if you examine everything that I’ve said, was always premised on making sure that our troops were safe,  he said. ‘I said that based on the information that we had received from our commanders that one to two brigades a month could be pulled out safely, from a logistical perspective.

My guiding approach continues to be that we’ve got to make sure that our troops are safe and that Iraq is stable. 

M.a.o, Obama kommer att fortsätta Irakockupationen! Det här går stick i stäv mot vad han har sagt under det senaste året.

Risken blir nu allt större att Obama kommer att svänga alltför långt åt den republikanska sidan och förvandla vad som verkade vara en nydanande politisk rörelse till samma gamla demokratiska kompromisspolitik som tidigare.

Det allra värsta är att han tydligen precis som George Bush nu kommer att låta generalerna diktera hur länge USA fortsätter att ockupera Irak.

Han har också sagt att han kan tänka sig att låta USA:s nuvarande försvarsminister Robert Gates fortsätta i sin roll som försvarsminister.

Obamas nya politiska linje är oroväckande för de amerikaner som hittills har stött honom och som nu börjar upptäcka att hans idealism kanske bara var en täckmantel för krass politisk ambition.

Den fråga som Obamas supportrar nu måste ställa sig är vad det är som han inte är beredd att kompromissa om, vad det är han inte kommer att ändra åsikt om.

Det är inte nödvändigtvis fel att ändra åsikt, men det börjar verka som om Obama är litet för bra på att vända kappan efter den politiska vinden.

Chefen för de amerikanska försvarsstaben amiral Mike Mullen har varit i Israel för gemensam planering, med stor säkerhet om ett kommande amerikanskt-Israeliskt bombkrig mot Iran.

I Mars i år sparkade president Bush plötsligt amiral William J. Fallon, chefen för det amerikanska Centralkommandtot som hade sagt att han inte skulle gå med på ett krig mot Iran.

Den respekterade amerikanska veteranjournalisten Seymour Hersh har skrivit en ny utförlig artikel om Bush-regeringens hemliga krig i Iran: Preparing the Battlefield. The Bush Administration steps up its secret moves against Iran. och Israel har genomfört en stor flygövning över Medelhavet för att träna en långdistansinsats: Preparing the Battlefield. The Bush Administration steps up its secret moves against Iran.

Den sjätte September 2007 bombade det israeliska flygvapnet också en syrisk anläggning Israelis ‘blew apart Syrian nuclear cache’´.

Den attacken anses som ett genrep inför ett anfall mot Iran eftersom man från luften lyckades bryta sig in och helt lamslå i det syriska luftförsvarets datasystem.

Iran har just dömt en Iranien som sägs ha spionerade för Israel på den Iranska atom- och elektroniska industrin till döden:
Iran sentences spy to death

Samtidigt har den Israeliska regeringen plötsligt inlett en diplomatisk offensiv mot Hezbollah och Hamas som kan ses som ett försök att minska motsättningarna på hemmafronten före ett nytt storkrig mot Iran.

Det råder inget som helst tvivel om att det finns många tecken på avancerad amerikansk-israelisk planering för ett storkrig mot Iran inom de närmaste månaderna.

Just nu finns det allt fler tecken på att ett amerikanskt-israeliskt bombkrig mot Iran kommer att starta under de närmaste månaderna.

Dana Milbank skriver i Washington Post om den Israelisk-Amerikanska planeringen för ett bombkrig mot Iran: Dana Milbank – Not So Quiet on the Third Front – washingtonpost.com

The threats, counterthreats, and counter-counterthreats between Israel, Iran and the United States have reached new levels of hysteria in recent days. Israel openly threatens to attack Iran’s nuclear program, Iran threatens to shut down oil-shipping lanes, and the commander of the U.S. fleet in the Persian Gulf, Vice Adm.

Kevin Cosgriff, says this would be an “act of war” requiring an American military response. That was the backdrop yesterday as Adm. Mike Mullen, chairman of the Joint Chiefs of Staff, faced the cameras in the Pentagon briefing room. Mullen, just back from a trip to Israel that further raised speculation about an Israeli attack, was asked whether Cosgriff’s saber rattling would raise tensions with Iran.

Krigsplaneringen, som drivs av vicepresident Dick Cheney går ur på att Israel först anfaller Iran, som sedan avfyrar raketer mot Israel och så snart som det sker går USA till “motanfall” mot Iran med sitt eget bomb- och raketkrig.

Syftet skulle vara att “bomba Iran tillbaks till stenåldern” i alla fall vad beträffar deras atomindistri.

Kriget skulle också göra det enklare för USA att behålla sitt grepp om Irak och som extra bonus säkert hjälpa John McCain vinna presidentvalet. Tror man i alla fall i Vita Huset.

Hur troligt är ett nytt storkrig? Inget vet givetvis men man behöver inte vara hysterisk för att inse att riskerna är mycket stora.

Khyberpasset

Den amerikanska revolutionen är fortfarande lika levande som den ryska revolutionen var för de åldrande bolsjvikerna i Bresjnevs Sovjetunion.

Kampen för friheten mot England, Självständighetsdeklarationen med hjältar som Thomas Jefferson, James Madison och Ben Franklin är lika levande som om det hade utspelats förra året. Det fullkomligt väller ut böcker om revolutionen.

Det är det som gör det så konstigt att amerikanerna inte verkar ha den minsta förståelse för att även andra länder vill slänga ut främmande ockupanter, som Irak och Afghanistan.

Den snart sjuåriga amerikanska ockupationen av Afghanistan håller nu på att spåra ut tota, trots hjälp från bl.a. Sverige.

Yochi Dreazen skriver i Wall Street Journal om kriget i Afghanistan: U.S. Sounds Afghan Alarm – WSJ.com

In a remarkable shift, Afghanistan, where U.S. officials were once confident of victory, is now rivaling Iraq as the biggest cause of concern for American policymakers. According to a new Pentagon report, Taliban militants have regrouped after their initial fall from power and “coalesced into a resilient insurgency.”

The report paints a grim picture of the conflict, concluding that Afghanistan’s security conditions have deteriorated sharply while the fledgling national government in Kabul remains incapable of extending its reach throughout the country or taking effective counternarcotics measures. [Afghan Photo] Associated Press NATO troops in Arghandab, a province recently freed from Taliban insurgents. The turnaround poses a dilemma for the Bush administration, which had counted Afghanistan as the pinnacle of its success in the war on terror. U.S. commanders say they need more forces, but they can only be provided through withdrawing troops from Iraq. As a result, the administration may have to choose between accepting a smaller U.S. presence in Iraq or facing the prospect of turmoil in Afghanistan.

Det skall bli intressant att se om Fredrik Rheinfelt i sina försök att “stärka den transatlaniska länken” kommer att skicka fler svenska trupper.

Problemet är bara att en av de dummaste saker som något land kan ge sig in på är att försöka ockupera Afghanistan.

Deras kängor är här, det är bara soldaterna som fattas.

Alla amerikaner vet vid det här laget att president Bushs Irakckupation har blivit en enastående framgång. Nyhetsmedia har slutat rapportera från kriget och republikanen John McCain har gjort fortsatt amerikansk ockupation av Irak, i femtio eller hundra år till som så behövs, till ett huvudargument för sin presidentkampanj.

Utländska oljebolag vill återvända till landet och Bush-regeringen försöker tvinga fram ett avtal med den Irakiska regeringen om att låta USA behålla sina baser och full kontroll över landets luftrum i decennier framöver.

Ockupationen fortsätter. Det tragiska är att amerikanerna inte verkar förstå att folk helt enkelt inte vill bli ockuperade. Jag har diskuterat det med flera amerikaner men de förstår inte. Vad skulle du säga om Mexiko skulle ockupera Texas frågar jag. “Ja då skulle vi slåss till sista man” svarar Texasbon. “Så varför skulle inte Irakierna göra detsamma” frågar jag. “Ja men det är ju en helt annan sak” svarar han.

Ernesto Londono skriver om de senaste dagarnas våld i Irak: 4 U.S. Soldiers, Interpreter Killed In Iraq Fighting. Americans Blamed in Death of 4 Relatives

Four U.S. soldiers died in roadside bombings Tuesday and Wednesday, the U.S. military said, bringing to 10 the number of Americans killed in Iraq since Monday.

Three U.S. soldiers and an interpreter were killed in a roadside bombing late Tuesday in Nineveh province, a military statement said. In recent weeks, U.S. and Iraqi forces have stepped up operations against Sunni insurgents in the area.

…

Meanwhile, Iraqi officials said a U.S. airstrike killed four members of a family north of Baghdad early Wednesday. Iraqi and U.S. officials provided conflicting accounts of the incident.

Capt. Ahmed al-Azwawi, a police official in Samra, a village about seven miles south of Tikrit, said U.S. troops were conducting an operation in the area when a man fired shots in the air with an AK-47.

Azwawi said the man, who sold propane gas for a living, was afraid thieves were in the vicinity.

U.S. soldiers then retreated and called in an airstrike, Azwawi said, killing the man, his wife, and two of their children.

Sanningen är att Irakkriget på ett eller annat sätt kommer att fortsätta i decennier och säkert också sprida sig.

Men det var ju det som Bush och Blair ville ha, ett krig som skulle göra dom populära. De hade väl knappast kunna ana att de skulle ha blivit så framgångsrika.

Attackbombare av typ F15 och F16

Samtidigt som den israeliska regeringen har nått ett vapenstillestånd med Hamas och försöker sluta fred med Libanon och även vill förhandla med Syrien så bekräftar nu Pentagon att det israeliska flygvapnet har avsluta en mycket stor flygövning över Medelhavet.

Över 100 israeliska taktiska blombplan av typ F-16 och F-15 gjorde vad som verkar vara en simulerad bombattack över östra Medelhavet och delvis in på grekiskt territorium.

Intressant nog har det israeliska flygvapnet sedan länge använt övningsområden i Turkiet för sina provbombningar. Dessa bombmål användes dock inte den här gången.

Den här mlitärövningen får ses mot bakgrunden av israeliska bombattacken mot Syrien i September förra året, som jag har skrivit m här: Militärtekniska detaljer om Israels märkliga genrep inför ett möjligt bombkrig mot Iran.

Helt klart ser den israeliska regeringen alla andra konflikter som sekundära mot en kommande kraftmätning med Iran.

Michael R. Gordon och Eric Schmitt skriver i New York Times om U.S. Says Exercise by Israel Seemed Directed at Iran – NYTimes.com

WASHINGTON ” Israel carried out a major military exercise earlier this month that American officials say appeared to be a rehearsal for a potential bombing attack on Iran’s nuclear facilities. Several American officials said the Israeli exercise appeared to be an effort to develop the military’s capacity to carry out long-range strikes and to demonstrate the seriousness with which Israel views Iran’s nuclear program.

More than 100 Israeli F-16 and F-15 fighters participated in the maneuvers, which were carried out over the eastern Mediterranean and over Greece during the first week of June, American officials said. The exercise also included Israeli helicopters that could be used to rescue downed pilots. The helicopters and refueling tankers flew more than 900 miles, which is about the same distance between Israel and Iran’s uranium enrichment plant at Natanz, American officials said.

Minst lika viktigt som att kunna transportera s.k. bunkerbusters till Iran är förmågan att elektroniskt kunna lamslå det iranska luftförsvaret.

Det var det man övade mot Syrien och vi får anta att samma element ingick i den senaste flygövningen.

Om Israel, med amerikansk och kanske fransk, engelsk och tysk hjälp kan bryta sig in i de iranska datorsystem som styr luftförsvaret så bör man kunna genomföra en bombattack mot Iran utan större förluster.

Frågan är sedan om EU och USA skulle ställa sig bakom en sådan attack och vilka politiska effekter ett bombkrig mot Iran skulle få.

Vi är här för oljan… förlåt för att sprida fred och frihet

I skuggan av USA-valet arbetar Bush-regeringen frenetiskt med att permanenta den amerikanska ockupationen och göra det omöjligt för Barack Obama, om han skulle vinna presidentvalet, att ge Irakierna sin frihet genom att dra tillbaks alla amerikanska trupper och stänga alla amerikanska militärbaser.

Camp Victory i Irak

Vad Bush och de neokonservativa vill ha är istället permanenta amerikanska militärbaser i landet plus en permanent kontroll över landets regering.

Även om, som nu verkar troigt, Barack Obama kommer att vinna det amerikanska presidentvalet så kommer Irak och Palestina utan tvekan att förmörka hans första mandatperiod och president Bush kommer att göra allt han överhuvudtaget kan för att lägga ut så många landminor han överhuvudtaget kan under resten av året, inklusive, om han kan, att bomba Iran.

Mark Kukis skriver i Time Magazine om hurhh Bush-regeringen försöker permanenta den amerikanska ockupationen av Irak:AtOdds Over Iraqi “Sovereignty”

The proposed deal is controversial both in Washington — where Democrats see it as a move to tie the hands of the next U.S. President, and are pressing for it to be subject to congressional approval — and also in Baghdad, where many Iraqi leaders fear that they’re being asked to sign away their sovereignty.

Negotiators for both sides emphasize that respect for Iraqi sovereignty will be the basis of any deal. But they don’t appear to mean the same things by “sovereignty.” Differences over the extent of control the Iraqi government would have over the deployment and activities of U.S. military forces on their territory has cast a shadow over prospects for an imminent deal. “These are negotiations between two sovereign parties,” said a senior U.S. official in Baghdad, “each of which has the ability to say yes, or to say no.”

….

Still, despite the official transfer of sovereignty on June 28, 2004, the extent of control wielded by the Iraqi government over security forces operating in its own country has been highly questionable. For most ordinary Iraqis, the sense of being under occupation has endured, as even five years after they invaded, U.S. troops continue to exercise virtually unchecked powers to conduct military operations.

And any lingering notion of Iraqi sovereignty disintegrated in the early months of 2007, when President Bush proceeded to send some 30,000 additional U.S. troops to Iraq despite objections from the elected government of Prime Minister Nouri al-Maliki.

Det mest skrämmande är att Bush försöker förvandla USA till en permanent ockupationsmakt genom att kringgå kongressen som inte verkar speciellt intresserad av att stoppa honom.

Photo: Todd Heisler/Rocky Mountain News Klicka på bilden

Passagergare på ett kommersiellt flygplan på flygplatsen i Reno i Nevada försöker se vad som försiggår när marinsoldater skickar ner en kista med en död soldat på rullbandet som en vanlig resväska inlindad i en amerikansk flagga till den väntande familjen.

George Bushs och Tony Blair lilla grabbkrig i Irak som bl.a. villigt auktoriserades av senator Hillary Clinton har lett till att över 4000 unga amerikaner har förlorat sina liv och tiotusentals har blivit svårt sårade.

Hur många irakier som har dött är det ingen som vet eller ens bryr sig om för, som Pentagon har sagt “we don’t do body counts”.

Journalisten Jim Sheeler och fotografen Todd Heisler vid Rocky Mountain News tillbringade ett år med de marinsoldater vid Aurora’s Buckley Air Force Base vars jobb det är att underrätta amerikaner om att deras söner eller döttrar har dött för sin president i ett helt meningslöst krig i Irak. Ofta, bör man tillägga, efter att själva ha dödat helt oskyldiga irakiska civila.

Det här är en bok som Bush-regeringen till varje pris inte vill att det amerikanska folket skall läsa, bilder av kistor med döda soldater som kommer hem till USA, ofta som helt vanligt bagage i kommersiella flygplan.

Det har länge varit olagligt att ta bilder av sådana kistor och amerikanerna har aldrig fått se ocensurerade bilder från Irakkriget utom i vissa begränsade fall på YouTube.

Janet Maslin har läst den skakande boken och recenserar den i New York Times: Bearing Witness to the Fallen and the Grieving

Klicka på boken.

Among the eloquent Rocky Mountain News photographs included here is a shocking image — by Todd Heisler, now of The New York Times — of commercial airline passengers looking out plane windows at Reno-Tahoe International Airport in Nevada, trying to see what is happening beneath them. Down there, in the cargo hold, a Marine honor guard is preparing to deliver the flag-draped coffin of Second Lt. James J. Cathey to its final resting place.

…

… The acronyms (“NOK” for next of kin) and instructions (“it is helpful if the NOK is seated prior to delivering the news”) aren’t very helpful. Families can react violently in their grief. The sight of officers arriving in their dress uniforms is enough to set off shivers of dread in any military neighborhood.

I det här sammanhanget är det viktigt att komma ihåg att det inte finns några hjältar i Irak. Amerikanska soldater har t.ex. med sig utländska automatvapen sk. drop weapons, som de slänger vid liken av de civilpersoner som de har dödat. Soldiers Discuss Using “Drop Weapons” To Cover Up Killing Innocent Iraqi Civilians, för att kunna bevisa att det i själva verket är gerillasoldater som de har dödat. (Tack till Ali Esbati för länken)

Vi får hoppas att Bush, Cheney, Rumsfeld, Rice och alla de andra förr eller senare ställs inför en krigsförbrytardomstol för sina brott mot de mänskliga rättigheterna.

Obama på AIPAC:s kongress

Eet finns vissa realiteter i amerikansk politik som alla politiker måste underkasta sig och en av dom är att man inte retar Israel och speciellt inte American Israel Public Affairs Committee, eller AIPAC, USA:s kanske mest inflytelserika politiska lobbygrupp.

Det finns omkring fem miljoner amerikaner av judisk bör i USA men trots det relativt lilla antalet så är AIPICs inflytande i Kongressen enormt.

I sin ungdom stödde Obama palestinierna och var bl.a. vän med grundaren av den palestinska webbsajtenElectronic Intifada .

Men sedan insåg han snabbt att om han ville ge sig in i politiken så måste han vända kappan efter den politiska vinden vilket betydde att han länge har stött den Israeliska regeringen och dess politik mot palestinierna.

Att han nu ger den israeliska regeringen gröns ljus att driva ut palestinierna från Östra Jerusalem och att dessutom lovar att skicka ännu mer vapen till Israel kommer därför inte som någon egentlig förvåning.

Obama introducerades på AIPAC av Clintonlojalisten Rahm Emanuel, en av de mäktigaste demokraterna i kongressen, vars föräldrar invandrade från Israel och som själv har tjänstgjort i den israeliska armèn. Obama vill helt klart charma AIPAC och beröva John McCain ett av hans viktigaste vapen i presidentvalet nämligen Israel-Iranfrågan.

John M. Broder och Michael Broder skriver om Obamas framträdande på American Israel Public Affairs Committee kongress:
Obama Offers Assurances at Pro-Israel Meeting

Senator Barack Obama, in his first day as the Democrats’ presumptive presidential nominee, plunged into the thicket of Middle East politics on Wednesday with comments on the status of Jerusalem and deterrence of Iran’s nuclear ambitions.

Speaking before the annual conference of the American Israel Public Affairs Committee, the nation’s foremost pro-Israel lobby, Mr. Obama endorsed a two-state Israel-Palestine settlement, but also insisted that Jerusalem should remain both the capital of the Jewish nation and undivided.

Those remarks drew immediate criticism from Palestinian leaders in the West Bank and Gaza, with Sami Abu Zuhri, a spokesman for Hamas, saying that Mr. Obama’s speech proved there would be no change in American policy toward the Palestinians, which he described as “hostile.”

Mahmoud Abbas, president of the Western-backed Palestinian Authority, expressed frustration. “The whole world knows that East Jerusalem, holy Jerusalem, was occupied in 1967,” Mr. Abbas said, “and we will not accept a Palestinian state without having Jerusalem as the capital of a Palestinian state.”

Men det finns en del viktiga nyanser. Obama är inte en liten skurk som Bush, han är en ytterst smart politiker som helt klart är intresserad av att lösa problemen i Mellanöstern och inte blint stödja Israels annektering av Palestina.

Frågan är om Obama är beredd att trotsa den Israeliska regeringen och insistera på en fred som inte enbart består av fortsatt annektering av Palestina och svält och död för palestinierna i Gaza?

Richard Nixon var en skurk men en kunnig politiker och hans slogan “lyssna inte på vad vi säger, titta på vad vi gör” summerar hur en statsman beter sig.

Jag tror inte att vi skall bry oss alltför mycket om vad Obama säger för att bli vald just nu. Han är inte Bush utan en av USA:s smartaste politiker på mycket länge. Och en smart politiker går inte med på folkmord och folkfördrivning, allra minst en så smart politiker som Obama

Vad som är kvar av John McCain: vad heter jag nu igen?

Republikanernas presidentkandidat John McCain är inte bara den äldsta presidentkandidaten i USA:s historia, han är också den mest förvillade.

Det underliga är att trots att McCain sägs vara vid god fysisk vigör för en man som snart fyller 72, som ju i dag inte är en speciellt hög ålder, så är han mentalt sätt mer lik en betydligt äldre man.

Han gör ständigt fel, blandar bort sig och liksom Ronald Reagan verkar problemet främst ligga i att han är lat som bara den. Till skillnad från Obama så läser han inte på, han bryr sig inte om detaljer och då blir resultatet som det blir.

Michael D. Shear skriver på Washington Post valblogg om John McCains senaste problem med fakta: McCain Asserts Return to Pre-Surge Iraq Troop Levels | The Trail | washingtonpost.com

In comments to reporters on Thursday, McCain asserted that “I can tell you that it is succeeding. I can look you in the eye and tell you it’s succeeding.

We have drawn down to pre-surge levels. Basra, Mosul and now Sadr City are quiet and it’s long and it’s hard and it’s tough and there will be setbacks.” In fact, as the Obama campaign was quick to point out, the troop level in Iraq is at about 155,000 right now, well above the 130,000 that would mark a return to pre-surge levels.

The goal, according to a transcript of a news briefing with Joint Staff director for operations Lt. Gen. Carter Ham at the end of February, is to reduce troop levels to 140,000 — still above the pre-surge levels.

Tanken att den förvillade John McCain skulle ha en chans mot Barack Obama är rent bisarr.

Men McCain är ett bra bevis på att republikanerna nu verkligen har nått vägs ände.

Den berömda visan It’s a Long Way to Tipperary skrevs redan 1912 och blev världsberömd för sin nostalgiska hemlängtan under Första Världskriget.

Det finns många versioner av den här visan men den som jag själv tycker mest om är just den storslagna Röda Armèns version som även förekommer i Wolfgang Petersens mästerverk Das Boot.

De flesta krig har fått sine egna sånger. Andra Världskriget hade sin “Lili Marlene” och Vietnamkriget sin “Where have all the flowers gone”.

Bara Irakkriget har fått vara utan musik. Vad sjunger de amerikanska ockupationssoldaterna på sina baser runt om i landet? Sjunger de alls?

Att även de tänker på sina familjer hemmavid vet jag för jag har just fått reklam från Cell Phones for Soldiers som uppmanar mig att skänka gamla mobiltelefoner till amerikanska soldater i Irak så att de kan ringa hem.

Tydligen vill president Bush inte ge dom pengar till mobiler. Kanske är han rädd att det kommer att skada moralen.

Vad de ockuperade irakierna sjunger är det ingen som bryr sig om. Men vem vet, de kanske också skulle uppskatta It’s a long way to Tipperary, i alla fall när den amerikanska ockupationsarmèn har lämnat landet och Irak en gång blir fritt, utan amerikanska baser.

Men det är långt dit.

Major Tammy Duckworth förlorade båda benen i Irak

I skuggan av den kvinnofientliga amerikanska högerns högkonjuktur i USA under de senaste 40 åren så har USA:s kvinnor ständigt gjort nya framsteg i jämställdheten.

Ett exempel som inte nog har uppmärksammats i den svenska pressen är det faktum att amerikanska tjejer idag är helt jämställda med männen i de amerikanska krigsmakten.

När det gäller att få amerikaner att ställa upp i det alltmer impopulära “Kriget mot Terrorismen” så gör George Bush ingen skillnad på män och kvinnor och tiotusentals kvinnor har nappat på erbjudandet att dö för sin ledare.

Den amerikanska krigsmakten har specialutbildat rekryterare att just nå till unga lättpåverkade tjejer och jag fick själv upp ögonen för den här avskyvärda taktiken när de försökte rekrytera min egen dotter!

Hur kommer det sig att unga amerikanska tjejer med livet framför sig föredrar att gå i krig? Kirsten Holmstedt har skrivit en intressant bok om de här kvinnorna och jag har bläddrat i den.

Holmstedt har intervjuat mängder med kvinnor och ger en levande bild av de här djupt tragiska tjejerna och deras liv i Irak, på hangarfartyg och i militärbaser i USA.

Kirsten Holmstedt skriver i sitt arbete med boken på sin webbsajt Band of Sisters: American Women at War in Iraq

As part of her research, Ms. Holmstedt flew to an aircraft carrier off the coast of Florida to interview a woman who worked on the flight deck of the USS Harry S. Truman and to Fort Campbell, Kentucky, to meet a soldier who had been wounded by IEDs. She also traveled to Pope Air Force Base in Fayetteville, North Carolina, Marine Corps Air Station Beaufort, South Carolina, and other military installations. She talked to the women in person, by phone, and through e-mail as they traveled back and forth between Iraq and their home bases.

Även om boken inte går in på frågor som de många sexuella övergreppen mot kvinnor inom militären som har rapporterats i pressen eller om tjeernas egna övergrepp mot den irakiska civilbefolkningen så är det här en bra bok.

Finns det några gemensamma psykologiska drag som gör att just dessa kvinnor riskerar sina liv för att hjälpa president Bush ockupera ett främmande land? Det verkar vara en blandning av ekonomisk utsatthet (många kommer från det gamla koltbältet i West Virgina och det motsvarande rostbältet i Mellanvästern) parad med nationalism och ren äventyrslusta.

En viktig bok.

Atomanläggningen Natanz i Iran.

Vi har inte hört mycket om Irakkriget den sista tiden men i skuggan av presidentvalet anar vi konturerna av en kommande drabbning mellan Israel och USA å den ena sidan och Iran å den andra.

President Bush sparkade helt plötsligt Amiral Bill Fallon , chefen för det amerikanska Centralkommandot, en man som skall ha sagt att USA inte kommer att anfalla Iran så länge som han är chef för Centcom.

USS Nimitz (CVN 68) i Persiska Viken vid en tidigare tidpunkt.

Fallon har ersatts av general David Petraeus som framstår som betydligt mer Bush-trogen än den mer självständige Fallon.

Nu har, som Ed Henry på CNN skriver, Vita Huset gått ut med påståendet att Nord Korea försökte hjälpa Irans allierade Syrien bygga atomvapen i den anläggning som bombades av israeliskt flyg i september förra året: White House: Syria reactor not for ‘peaceful’ purposes. En anläggning som Syrien nu, Som William J. Broad skriver i New York Times, delvis håller på att återuppbygga: Syria Rebuilds on Site Destroyed by Israeli Bombs

Nu senast har Pentagon gått ut med uppseendeväckande påståenden om att Iran skickar vapen till Shia-gerillan i Irak, vapen som används för att döda amerikanska soldater.

I George Bushs sjuka värld är ett sådant påstående detsamma som en krigsförklaring mot USA och frågan är nu om Vita Huset är på väg att starta ett tredje storkrig, denna gång mor Iran.

Yochi J. Dreazen skriver en stort upplagd artikel i Wall Street Journal om Bush-regeringens eskalerande anklagelser mot Iran: U.S. Says New Find Shows Iran Still Sends Arms to Iraq – WSJ.com

This month, Adm. Michael Mullen, chairman of the Joint Chiefs of Staff, said Iranian support for Shiite extremist groups had grown. Defense Secretary Robert Gates said for the first time that he believed Iranian President Mahmoud Ahmadinejad knew about the shipments.

Iran has long denied that its government knowingly funneled weapons into Iraq or trained Shiite militants there. It has derided the U.S. claims as propaganda. Several senior U.S. military officials said the weapons caches would undercut the Iranian denials and provide new evidence of continuing Iranian support for Shiite militants across Iraq. “You can see the manufacturing dates right on the armaments themselves,” one senior commander in Baghdad said. “These are very clearly weapons that were made in the last month or so.”

Men som MARK MAZZETTI, STEVEN LEE MYERS och THOM SHANKER skriver i dagens New York Times så är bevisen långt från så klara soim Vita Huset och Pentagon gör gällande: Questions Linger on Scope of Iran’s Threat in Iraq

But interviews with more than two dozen military, intelligence and administration officials showed that while shipments of arms had continued in recent months despite an official Iranian pledge to stop the weapons flow, they had not necessarily increased.

Iran, the officials said, has shifted tactics to distance itself from a direct role in Iraq since the American military captured 20 Iranian operatives inside Iraq in December 2006 and January 2007. Ten of those Iranians remain in American custody.

Jag måste erkänna att jag har svårt att tro att försvarsminister Robert Gates skulle gå med på ett nytt amerikanskt storkrig, men rykten gör gällande att vice president Dick Cheney pushar på för ett bombkrig mot Iran. Ett bombkrig som vi nu vet skulle få starkt för att inte säga entusiastiskt stöd av Hillary Clinton som har lovat att själv utplåna Iran om landets regering hotar Israel.

Samtidigt vill Syrien förhandla om fred med Israel, förhandlingar som Bush-regeringen hittills har vägrat sanktionera. Syrienkännaren Josh Landis skriver f.ö. utförligt på sin utmärkta blogg om den påstådda atomanläggningen och Syriens fredsinvit.

Jag misstänker att Bush-regeringen kommer att eskalera mot Iran under sommaren och hösten men jag har väldigt svårt att tro på ett storkrig.

Detta trots att ett amerikansk-leasat fraktfartyg för några dagar sedan sköt skarpt mot vad som antas vara iranska patrullfargyut i persiska golfen: U.S.-contracted ship fires toward boats in Gulf

Hur kan ett civiliserat, kultiverat, högteknologiskt samhälle plötsligt förvandlas till rena barbariet där man torterar och invaderar främmande länder under falska förespeglingar utan att någon protesterar?

Den frågan ställde sig miljoner människor världen över efter Hitlers fall år 1945. Det frågan har vi ännu inte ens börjat ställa oss över George Bushs beslut att börja tortera USA:s förmenta fiender i “Kriget mot Terrorismen”.

Regissören Errol Morris som gjorde filmerna Gates of Heaven och The Thin Blue Line är en av de få amerikaner som har börjar tänka på vad det betyder för det amerikanska samhället att 300 miljoner amerikaner nu står anklagade för brott mot de mänskliga rättigheterna.

Manohla Dargis recenserar Errol Morris film i New York Times: Standard Operating Procedure

In broad strokes the documentary addresses issues surrounding state-sanctioned torture, the abnegation of government responsibility and what happens when certain young male and female soldiers are left to their own ill-informed devices.

In a director’s statement Mr. Morris explains that one force driving the project was the mass of photographs taken by American soldiers at Abu Ghraib that document, often in horrifyingly explicit detail, the prisoner abuse that they helped perpetuate. He and his team ’set out to examine the context of these photographs  in an attempt to uncover what had happened outside the frame.

For him the photographs function as both an expose and a cover-up because while they revealed the horror, they also ‘convinced journalists and readers they had seen everything. 

Tyvärr kommer det att ta decennier för det amerikanska folket att till fullo förstå och sona de fruktansvärda brott som har begåtts i deras namn. Nu senast kommer det t.ex. fram att krigsfångar tydligen inte bara har torterats utan även drogats och att det har ansetts helt OK av George Bushs Justitiedepartement.

Jag har ännu inte sett den här filmen men jag kommer att göra det så snart som möjligt.

Förintelsekriget mot palestinierna i Gaza fortsätter.

Jag kan inte hitta ett ord om den nya Israeliska offensiven i Gaza i varken SvD eller DN, men det är klart, man har viktigare saker att skriva om som att Vladimir Putin gifter sig med en 24-årig gymnast.

Nu senast har det USA och EU-stödda israeliska kriget mot civilbefolkningen skördat mängder med civila dödsoffer, däribland många barn och som litet extra krydda på såsen har man bombat en moskè. Varför inte, man har ju redan förstörd sjukhus, vattenkraftverk, skolor, fabriker, jordbruk, affärer, allt som överhuvudtaget kan jämna med marken.

Man har stängt av oljetillförseln till Ghettot i Gaza i ett försök att mitt framför ögonen på våra ögon förinta 700 000 människor, däribland hundratusentals barn, kvinnor och gamla.

Sårade och döda barn i den israeliska massakern i Gaza.

Men inte bara USA och EU stöder den nya Förintelsen, det gör även Fatah och Mahmoud Abbas. För medan de israeliska kolonierna på Västbanken snabbt utökas och, får vi anta, mutorna fyller Fatahs och Abbas koffertar, så hoppas man skapa ett mini-Monaco på västbanken på ett par kvadratkilometer där Abbas skall regera i ett “fritt” Palestina som mest kommer att påminna om Benito Mussolinis Salo-republik i Norra Italien mot slutet av Andra Världskriget.

Isabel Kershner skriver i New York Times om den senaste massakern A Bloody Day of Fighting in Gaza

At least 18 Palestinians, many of them civilians, including children, and 3 Israeli soldiers were reported killed in heavy fighting in Gaza on Wednesday, one of the bloodiest days in weeks.

The Israeli military said that it had hit armed militants and that it was checking the reports of civilian casualties.

Amid the violence, Israel resumed the pumping of emergency fuel supplies into Gaza after a weeklong suspension. The flow stopped on April 9 after Palestinian militant groups attacked the sole fuel depot on Israel’s border with Gaza, killing two Israeli civilians who worked there.

The latest violence began Tuesday night with an army operation in northern Gaza aimed at keeping people suspected of being militants away from the border fence, the Israeli military said. During the ensuing clashes, Palestinians opened fire on Israeli soldiers from a mosque used to store explosives, the military said. A soldier and several Palestinian militants were wounded.

Det enda som alla håller med om är att vi alla måste bara med och utplåna Palestinierna. Det är vad vi har lärt oss av Hitler och Andra Världskriget.

Då kunde våra farföräldrar skylla på att de ingenting visste. Idag inte bara vet vi att ett Folkmord är på gång, vi stöder det, vi är för det. Idag är vi alla nazister.

General David Petraeus, USA:s befälhavare i Irak

Det amerikanska Irakkommandots chef David Petraeus som f.ö. har en Fil. Lic och Fil. Dr. från Woodrow Wilson School vid Princeton University har varit i Washington tillsammans med USA:s Irakambassadör Ryan Crocker för att vittna om läget i Irak inför kongressen.

Båda männen är högt ansedda och Crocker talar både Farsi och Arabiska.

Det har t.ex. påståtts att utrikesminister Condi Rice talar ryska och Irakkommandots förre chef John Abizaid talar arabiska, men det är inte sant, utom kanske några ord. Crocker däremot talar bevisligen mycket bra Farsi och Arabiska.

Petraeus och Crockers framträdande skakade om rejält i Washington när det visade sig att Petraeus att USA skall behålla omkring 140 000 man i Irak in mot hösten, vilket i praktiken betyder till slutet av George Bushs mandatperiod i januari 2009.

Läget i Irak är betydligt osäkerare än presidenten har låtsas om och Petraeus framträdande visar att Irakkriget kommer att spela en viktig roll i valkampanjen, något som president Bush hoppas kommer att hjälpa John McCain vinna valet.

Steven Lee Myers och Thom Shanker skriver om framträdandet: Petraeus Urges Halt in Weighing New Cut in Force

Ryan Crocker.

The commander, Gen. David H. Petraeus, refused under persistent questioning from Senate Democrats to say under what conditions he would favor new troop reductions, adding that he would not take the matter up until 45 days after a current drawdown is complete in July. His recommendation would leave just under 140,000 American troops in Iraq well into the fall.

The hearings lacked the suspense of last September’s debate, when the focus was on measurable benchmarks and heightened expectations of speedy troop withdrawals.

But they thrust the war to the center of the presidential campaign, as General Petraeus faced questioning from the two Democrats and one Republican still vying for the White House. He told them that progress in Iraq had been “significant and uneven.”

Samtidigt blir USA:s yngre officerare allt mer kritiska mot Pentagons generaler som liksom Petraeus har tillbringat 30 år med att långsamt klättra uppför karrirästegen samtidigt som de har förlorat allt innovativt tänkande.

Yochi J. Dreazen skriver i Wall Street Journal om kritiken Officer Questions Petraeus’s Strategy

Lt. Col. Gian Gentile, a history professor here who served two tours in Iraq, begs to differ. He argues that Gen. Petraeus’s counterinsurgency tactics are getting too much credit for the improved situation in Iraq. Moreover, he argues, concentrating on such an approach is eroding the military’s ability to wage large-scale conventional wars.

“We’ve come up with this false narrative, this incorrect explanation of what is going on in Iraq,” he says. “We’ve come to see counterinsurgency as the solution to every problem and we’re losing the ability to wage any other kind of war.”

Col. Gentile is giving voice to an idea that previously few in the military dared mention: Perhaps the Petraeus doctrine isn’t all it’s cracked up to be. That’s a big controversy within a military that has embraced counterinsurgency tactics as a path to victory in Iraq. The debate, sparked by a short essay written by Col. Gentile titled “Misreading the Surge,” has been raging in military circles for months. One close aide to Gen. Petraeus recently took up a spirited defense of his boss.

Här är en länk till originalartikeln: Misreading the Surge Threatens U.S. Army’s Conventional Capabilities

En annan överstelöjtnan, Paul Yingling, har redan skrivit en uppmärksammad artikel om vad han anser vara USA:s generalers alltför konsertiva och konventionella tänkande: Fighting Counterinsurgency in Iraq – Veterans speak out in Clear

USA:s strategiska doktrin befinner sig i diket. Världens enda supermakt har visat sig oförmögen att besegra några tusen gerillasoldater i Irak trots en insats som nära nog har tvingat ner den amerikanska armèn på knäna.

General Petraeus framträdande visar att Irakkriget kommer att spela en stor och kanske avgörande roll i presidentkampanjen framöver. Och bakom Irak väntar Iran.

Det är långt ifrån omöjligt för John McCain att vinna valet på patriotism och mer krig,

Det är svårt att riktigt förstå hur den amerikanska ockupationsarmèn kunde vara dum nog att slå sig ner i Saddam Husseins gamla högkvarter i vad som idag är den Gröna Zonen.

Det är här som vad som gäller för den irakiska regeringen sitter, bevakad av amerikanska soldater. Det är inte svårt att förstå vad det irakiska folket tycker om ett sådant arrangemang.

Den Gröna Zonen som officiellt kallas den Internationella Zonen.

Det är också här som den nya gigantiska amerikanska ambassaden ligger.

Då hade det ju varit mycket bättre om amerikanerna hade flyttat ut ur den Gröna Zonen och in i det gigantiska “Camp Victory” ute vid flygplatsen.

Camp Victory är betydligt säkrare och det är där som den högsta amerikanska militärledningen under General David Petraeus är baserade.

Efter den irakiska regeringens nederlag i Basra har man nu startat en offensiv i Sadr City mitt i Bagdad som även den med stor säkerhet kommer att leda till stora civila förluster och redan har lett till amerikanska förluster.

Kim Gamel skriver för AP i Time Magazine om den senaste granatattacken mot den Gröna Zonen som nu börjar döda amerikanska soldater:

Rockets or mortars slammed into the U.S.-protected Green Zone and a military base elsewhere in Baghdad on Sunday, killing three American soldiers and wounding 31, an official said.

The attacks occurred as U.S. and Iraqi forces battled Shiite militants in Sadr City in some of the fiercest fighting since radical cleric Muqtada al-Sadr ordered a cease-fire a week ago. At least 16 Iraqi civilians were killed in the fighting, according to hospital officials.

A military official said two U.S. troops died and 17 were wounded in the attack on the Green Zone, which houses the U.S. Embassy and the Iraqi government headquarters in central Baghdad.

Another American service member was killed and 14 were wounded in the attack on a base in the southeastern Baghdad area of Rustamiyah, the official said, speaking on condition of anonymity because he wasn’t authorized to release the information.

The U.S. military said separately that an American soldier was killed Sunday in a roadside bombing in the volatile Diyala province north of Baghdad.

John McCain hoppas göra seger i Irak till en central del av sin presidentkampanj. Som det går nu så kommer det säkert att bli populärt bland republikanerna men det kommer kanske inte att locka över speciellt många demokratiska väljare.

Al Basrah nere i södra Irak är landets tredje största stad med omkring 1.6 miljoner innevånare.

När Shialedaren Muqtada al Sadr nyligen manade till uppror mot den USA-trogna Irakiska regeringen så utkämpades ett viktigt slag i Basra.

Regeringstrogna trupper försökte återinta de delat av staden som ockuperats av al Sadrs Mahdi Army.

Tack vare iransk medling avblåstes striderna efter några dagar och de omkring 4000 brittiska ockupationstrupperna behövde inte ingripa.

Men de regeringstrogna styrkorna misslyckades med sin motoffensiv och över ett tusen soldater och poliser deserterade, något som visar hur svag centralregeringen fortfarande är.

Stephen Farrell och James Glanz skriver i New York Times om hur instabil den USA-trogna irakiska armen är:More Than 1,000 in Iraq’s Forces Quit Basra Fight – New York Times

The desertions in the heat of a major battle cast fresh doubt on the effectiveness of the American-trained Iraqi security forces. The White House has conditioned further withdrawals of American troops on the readiness of the Iraqi military and police.

The crisis created by the desertions and other problems with the Basra operation was serious enough that Prime Minister Nuri Kamal al-Maliki hastily began funneling some 10,000 recruits from local Shiite tribes into his armed forces. That move has already generated anger among Sunni tribesmen whom Mr. Maliki has been much less eager to recruit despite their cooperation with the government in its fight against Sunni insurgents and criminal gangs.

A British military official said that Mr. Maliki had brought 6,600 reinforcements to Basra to join the 30,000 security personnel already stationed there, and a senior American military official said that he understood that 1,000 to 1,500 Iraqi forces had deserted or underperformed. That would represent a little over 4 percent of the total.

A new National Intelligence Estimate on Iraq cites significant security improvements but concludes that security remains fragile, several American government officials said.

Slaget om Basra visar hur svag den amerikanska positionen i Irak ännu är och hur Irans inflytande är fundamentalt för att landet en gång skall bli stabilt.

PBS, Public Broadcasting Corporation eller Corporation for Public Broadcasting är USA motsvarighet till Sveriges Television, det enda relativt icke-kommersiella TV-bolag i landet.

PBS visar just nu en gripande och mycket auktoritativ TV-serie i två avsnitt på allt i allt fem timmar om George Bushs Krig mot Terrorismen i Afghanistan och Irak: Bush’s War

Jag har just sett den på nätet och kan intyga att den är superb. Jag hoppas verkligen att den visas på SvT.
Den tar med intervjuer med alla huvudaktörerna men också en mängd kunniga journalister som gör att man kommer så nära sanningen som man överhuvudtaget kan komma så länge Bush-administrationen sitter kvar vid makten.

En måste-se film.

Den plötsligt uppblossande Shiarevolten i Basra och Bagdad hotar den amerikanska ockupationsarmén.

De amerikanska styrkorna är redan sträckta till bristningsgränsen och har inga som helst reserver att sätta in mot den Shiamuslimska gerillan.

De regeringstrogna styrkorna kan endast sättas in med starkt amerikanska flygstöd och Iraq-experten Juan Cole skriver på sin blogg att den regeringstrogna irakiska styrkorna har gått synnerligen våldsamt fram mot civilbefolkningen:

Al-Zaman says reports are circulating that the Iraqi army has committed atrocities throughout the south, conducting mass executions in many places, including Basra and Kut.

It also says that there is a humanitarian crisis developing in the neighborhoods that the Iraqi army is besieging in Basra, with women, children and old folks trapped and food and potable water running low.

Det har varit en trossats bland amerikaner av alla politiska shatteringar att president Bushs “surge”, dvs hans eskalering i Irak har lyckats och att USA håller på att segra i landet, även om de flesta har litet svårt att definiera hur en sådan seger skulle se ut.

Om president Bushs seger nu hotas så skulle det slå speciellt hårt mot den republikanske presidentkandidaten John McCain som har gjort slutseger i Irak och en en amerikansk närvaro av 100 – 1000 och nu senast en miljon år till en hörnpekare av sin presidentkampanj.

Men även Hillary Clinton som röstade för kriget kommer att skadas.

James Glanz och Graham Bowley skriver i New York Times om Shia-upproret mot den amerikanska ockupationsmakten i Irak: Militias Resist Iraqi Forces in Fight for Basra

Although Mr. Bush praised the Iraqi government for leading the fighting, it also appeared that the Iraqi government was pursuing its own agenda, calling the battles a fight against “criminal” elements but seeking to marginalize the Mahdi Army. The Americans share the Iraqi government’s hostility toward what they call rogue elements of the Mahdi Army but will also be faced with the consequences if the battles erupt into more widespread unrest.

The violence underscored the fragile nature of the security improvements that have been partly credited to the American troop increase that began last year. Officials have acknowledged that a cease-fire called by Mr. Sadr last August has contributed to the improvements. Should the cease-fire collapse entirely, those security gains could be in serious jeopardy, making it far more difficult to begin bringing substantial numbers of American troops home.

De närmaste dagarna i Irak kommer att bli mycket dramatiska, och antagligen mycket blodiga.

Den Gröna Zonen står under ständig attack och det är inte omöjligt att den amerikanska ambassaden tvingas evakuera till den betydligt större militärbasen Camp Victory ute vid flygplatsen.

Det är heller inte omöjligt att president Bush kommer att ta chansen att anklaga Iran för att ligga bakom revolten.

Den store fältherren i Irak.

Ingen vet hur många irakier som har dödats i den amerikanska ockupationen av Irak de senaste fem åren, men vi vet på pricken hur många amerikaner som har dödats, nämligen 4000. Vi vet deras namn, ålder, adress och precis när de dog. Och vi vet namnen på de tiotusentals unga amerikaner som är svårt sårade. Utan ben, armar, med svåra hjärnskador.

Precis som det Andra Världskriget startades av en enda sjuk man, så startades Irakkriget av två djupt störda individer, George Bush och Tony Blair. Det startade helt utan orsak, genom lögner och bedrägerier bara för att de ville ha litet kul med ett coolt grabbkrig.

Sista brevet från Daniel Gomez till sin flickvän:

Hey baby. If you’re reading this, then something has happen to me and I am sorry. I promised you I would come back to you, but I guess it was a promise I could not keep. You know I never believe in writing “death letters.” I knew if I left one for my folks it would scare them.

Then I met you. We were supposed to meet, darling. I needed someone to make me smile, someone that was an old romantic like I was. I was going through a very rough time in Iraq and I was startin to doubt my mental state. Then one day after a patrol, I go to my facebook and there you were…

I can’t stop crying while I writing this letter, but I have to talk to you one last time, because maybe the last time I heard your voice I did not know it would be the last time I heard your voice….

I Love You. Go be happy, go raise a family. Teach your kids right from wrong, and have faith, darling. I think I knew I loved you even before I met. I love you, Katy. * Kiss * Goodbye

Hundratusentals unga amerikaner har fallit för George Bushs locktoner och begett sig till Irak för att bekämpa “terroristerna” och sprida “demokrati och frihet”, och amerikansk överhöghet, i Irak.

4000 har dött hittills. Men det här är bara början. Ingen vet hur många människor som kommer att dö i Kriget mot Terrorismen, Civilisationernas krig. Och hur många såna här brev som kommer att öppnas runt om i USA de närmaste decennierna.

En stjärna för varje död amerikansk soldat i Irak. Inga stjärnor alls för alla döda Irakier.

Årets amerikanska val kommer att bli det det tredje som republikanerna hoppas kunna vinna på mer krig i Irak.

Det har varit förvånansvärt tyst om Irakkriget i den amerikanska valkampanjen. Ingen bryr sig längre för alla har svalt president Bushs försäkringar om att kriget går bra och att att USA är på väg mot slutlig seger.

John McCain har försäkrat att om han vinner valet så kommer kriget att fortsätta i 50 år till, eller till USA vinner “Kriget mot Terrorismen”, kosta vad det kosta vill.

Steven Lee Myers och Thom Shanker skriver i New York Times om president Bushs planer på att med stor säkerhet fortsätta Irakkriget hela sin mandatperiod ut:

Bush Given Plan to Put
Off Further Cuts in Troops in Iraq – New York Times

Troop levels in Iraq would remain nearly the same through 2008 as at any time during five years of war, under plans presented to President Bush on Monday by the senior American commander and the top American diplomat in Iraq, senior administration and military officials said.

Mr. Bush announced no final decision on future troop levels after the video briefing by the commander, Gen. David H. Petraeus, and the diplomat, Ambassador Ryan C. Crocker. The briefing took place on the day when the 4,000th American military death of the war was reported and just after the invasion’s fifth anniversary.

But it now appears likely that any decision on major reductions in American troops from Iraq will be left to the next president. That ensures that the question over what comes next will remain in the center of the presidential campaign through Election Day.

John McCain fyller snart 72 år. Om han blir USA:s näste president så kan han komma att sitta till sitt 80:e år.

Med tanke på den makt som den amerkanske presidenten fortfarande har är det på tok för hög ålder för att så fysiskt krävande jobb.

I och för sig själv är 72 år idag inte en speciellt hög ålder. Både män och kvinnor förblir aktiva långt över 80. Så varför oroar vi oss över McCain?

En orsak är att han verkar allt mer förvirrad. Han försäger sig ständigt, han har fel om de enklaste fakta, som att al Qaida inte existerar i Iran som han helt klart tror.

Och han lever i en värld som inte har mer gemensamt med den riktiga världen än George Bushs bisarra bubbla.

Som Keiith Olberman påpekar i den sista videon så verkar McCain fullt och fast tro att Iran skickar Al Qaida-terrorister in i Irak. Med som kan komma att få honom, som president, att utan vidare starta det storkrig mot Iran som videpresident Dick Cheney och de amerikanska neokonservativa sedan länge har yrkat på.

USA med John McCain, en man som säger att han inte är intresserad eller insatt i ekonomiska frågor och som samtidigt vill vinna “Kriget mot Terrorismen” skulle mycket väl kunna bli betydligt farligare än det har varit under George Bush.

Läs fler inlägg om John McCain

2008-03-16	USA-valet: Den sårbare John McCain och hans höga ålder
2008-03-10	Alliansen mellan Hillary Clinton och John McCain mot Barack Obama
2008-03-06	Och nu, ett förödande demokratiskt inbördeskrig ger John McCain segern i presidentvalet
2008-03-05	Varför Hillary Clinton blir demokraternas presidentkandidat och förlorar mot John McCain
2008-03-05	Storseger för Clinton och John McCain, Slutet för Obama?
2008-03-02	Den förvirrade John McCain som republikansk ledstjärna

Technorati Tags: USA, Irak, Iran, Israel, Syrien, Mellanöstern, Palestina, Palestine, Kriget mot Terrorismen, Gaza, Jerusalem, Bagdad, Baghdad, John McCain

Svenska bloggar om: USA, Irak, Iran, Israel, Syrien, Mellanöstern, Palestina, Palestine, Kriget mot Terrorismen, Gaza, Jerusalem, Bagdad, Baghdad, John McCain

Den svenska pressen har tagit upp femårsdagen av invasionen av Irak: Inget slut i sikte på kriget och Ta bort Saddam var rätt beslut.

Däremot är man mindre intresserad av att kasta ljus på de renläriga högersvenskar som stöder fortsatt amerikanskt krig i Irak Barack Obama splittrar den svenska högern. Sofia Nerbrand + John McCain = sant, kanske för att vi i framtiden även kommer att få svenska trupper i Irak.

Men i USA är motståndet mot kriget massivs utanför den Bush- och John McCain-trogna högern, som bl.a. visades under fredsdemonstrationerna i San Francisco idag.

Orsaken till den svenska högerns starka engagemang för fortsatt amerikansk ockupation av Irak är givetvis att de själva inte behöver offta någongint för det. De som tringas offra är de fattiga amerikaner som luras till Irak av samvetslösa rekryterare.

Som mina barn själva har utsatts för.

Anastasia Ustinova, Steve Rubenstein och Charles Burress,Marisa Lagos skriver om fredsdemonstrationerna i San Francisco:More than 100 arrested in S.F. anti-war protests

rotesters briefly clashed with San Francisco police several times today as officers tried to clear Market Street of hundreds of demonstrators marking the fifth anniversary of the start of the Iraq war.

More than 100 people had been arrested by early afternoon in incidents at several downtown locations.

One scuffle took place after about two dozen demonstrators staged a “die-in” in the intersection of Market and New Montgomery streets about 12:15 p.m. and were surrounded by 80 police officers in riot gear.

After about half an hour, police moved in and wrestled two demonstrators to the ground, and one officer was knocked onto the street. As protesters were arrested, more demonstrators from the scores who were watching from the sidewalk rushed to fill their place.

At 1 p.m., about 20 people wearing orange jumpsuits with black hoods over their heads walked into the same area. The group, which was chained together, sat down in the middle of Market Street and refused to move.

In all, at least 63 people had been arrested at the Financial District intersection by 1:30 p.m.

President Bush gör nu allt för att förhindra att hans efterträdare kan dra sig tillbaks från Irak genom att försöka skapa bilaterala fördrag som inte går att hävas. Det var av den anledningen som vicepresident Dick Cheney var i Irak yligen.

President Bush har hållet ett triumfatoriskt tal på Pentagon på femårsdagen av det katastrofala Irakkriget.

“Kriget mot Terrorismen” som nu även Sverige är med i är helt klart det som George W Bush hoppas bli ihågkommen för. Och för den som tror att han nu inte kan åstadkomma någon mer förödelse så visar Vice President Dick Cheneys oväntade besök i Irak i veckan att presidenten vill binda Irak till USA under decennier framöver.

Om John McCain vinner presidentvalet i november så kommer kriget att fortsätta med ökad intensitet eftersom McCain säger sig vilja stanna i Irak i 50 år eller mer.

Här är vad den lille skamlöse skiten säger idag på femårsdagen av invasionen: President Bush Discusses Global War on Terror

On this day in 2003, the United States began Operation Iraqi Freedom. As the campaign unfolded, tens and thousands of our troops poured across the Iraqi border to liberate the Iraqi people and remove a regime that threatened free nations.

Five years into this battle, there is an understandable debate over whether the war was worth fighting, whether the fight is worth winning, and whether we can win it. The answers are clear to me: Removing Saddam Hussein from power was the right decision — and this is a fight America can and must win.

The men and women who crossed into Iraq five years ago removed a tyrant, liberated a country, and rescued millions from unspeakable horrors. Some of those troops are with us today, and you need to know that the American people are proud of your accomplishment — and so is the Commander in Chief. (Applause.)

I appreciate Admiral Mullen, the Joint Chiefs who are here. Thanks for coming. Secretary Donald Winter of the Navy. Deputy Secretary of State John Negroponte is with us. Admiral Thad Allen of the Coast Guard is with us. Ambassador from Iraq is with us — Mr. Ambassador, we’re proud to have you here. Soldiers, Sailors, Marines, Airmen and Coastmen — Coast Guardmen [sic], thanks for coming, thanks for wearing the uniform. Men and women of the Department of State are here as well.

Idag ser sig Bush helt i militära termer. Han är den store fältherren, USA:s överbefälhavare som leder den fria världen mot muslimerna i ett nytt fälttåg som han själv har sagt komme att ta generationer.

Och vi får anta, miljoner döda. Men sådant verkar enbart egga på honom. Mannen som deserterade från den amerikanska krigsmakten under Vietnamkriget.

Här är Robert Fisk i den britiska Independent om samma krig The only lesson we ever learn is that we never learn

Om man får tro den amerikanska pressen så håller USA på att vinna kriget mot terrorismen i Irak även om gerillan under de senaste dagarna har dödat allt fler amerikanska soldater.

Årets val kommer återigen att handla om seger eller kapitulation i Irak, som John McCain och den amerikanska högern föredrar att förmulera den femåriga amerikanska ockupationen som McCain om han får som han vill gärna vill förlänga till 50 år.

McCains relgiösa rådgivare vill också att USA för alltid krossar Islam, vi får anta i ett smaskigt religionskrig med några några hundra miljoner dödsoffer: McCain’s Spiritual Guide: Destroy Islam

Hur gick det så här galet? Michael Scheuer som ledde CIA:s jakt på bin Laden efter terrorangreppet mot New York och Washington har skrivit ännu en bok om just den frågan efter sina första två uppmärksammade böcker: Imperial Hubris: Why the West is Losing the War on Terror och Through Our Enemies’ Eyes: Osama bin Laden, Radical Islam, and the Future of America.

Michiko Kakutani recenserar Michael Scheuers nya bok i New York Times:

Marching Toward Hell: America and Islam After Iraq – Michael Scheuer – Book Review – New York Times

Mr. Scheuer’s appraisal of the situation in which the United States now finds itself is grim. Because of the “profound and willful ignorance” of the “bipartisan governing elite” (those “individuals who have influenced, contributed ideas to, drafted and conducted U.S. foreign policy for the past 35 years”), he argues, “America has traveled a path that has seen the lethal nuisance originally presented by Sunni militants transformed into an existential threat that is poised to strike at the core of our social and civil institutions in a way that could change our collective lifestyle for many decades, perhaps forever.” If there is “a place worse than hell in 2008,” he adds, “Americans are now in it.”

Like “Imperial Hubris,” this volume is a messy agglomeration of informed analyses of al Qaeda’s strategy and motivations; bullying, Shermanesque calls for an all-out war on terror (including batty suggestions like mining America’s borders with Mexico and Canada); bellicose calls for a neo-isolationalist foreign policy driven by a stone-cold realpolitik; and shrewd assessments of the fallout that the Iraq war has had on the Middle East.

Irakockupationen har expanderats till ett nytt amerikanska kallt krig mot den nye stora fienden Iran, ett kallt krig som redan i år kan komma att förvandlas till ett nytt storkrig.

Det här är en bok med både starka och svaga sidor, en bok som jag ännu inte har läst. Men trots att man inte nödvändigtvis behöver dela alla Scheuers åsikter så är han intressant på grund av sin långa bakgrund inte bara inom CIA utan också som en av ledarna i jakten på bin Laden.

En bok med mängder med guldkort alltså om ett synnerligen viktigt ämne.

Den just sparkade amiral William Fallon, chefen för USA:s Centralkommando.

Som DN redan har berättat så har chefen för USA:s Centralkommando Centcom “avgått”: USA:s MÖ-befälhavare avgår

Officerare på den nivån avgår inte frivilligt, inte minst på grund av det stora ekonomiska avbräck det innebär. Och allra minst om de som amiral Fallon endast har innehaft sin post sedan Januari 2007

Fallon var en av the good guys som allmänt sades vara hörnpelaren i motståndet mot ett amerikanska bombkrig mot Iran.

Orsaken till att Fallon fick sparken sägs vara den här artikeln av Thomas P.M. Barnett i Esquire:
The Man Between War and Peace

So while Admiral Fallon’s boss, President George W. Bush, regularly trash-talks his way to World War III and his administration casually casts Iranian president Mahmoud Ahmadinejad as this century’s Hitler (a crown it has awarded once before, to deadly effect), it’s left to Fallon–and apparently Fallon alone–to argue that, as he told Al Jazeera last fall: “This constant drumbeat of conflict . . . is not helpful and not useful. I expect that there will be no war, and that is what we ought to be working for. We ought to try to do our utmost to create different conditions.”

What America needs, Fallon says, is a “combination of strength and willingness to engage.”

Those are fighting words to your average neocon–not to mention your average supporter of Israel, a good many of whom in Washington seem never to have served a minute in uniform. But utter those words for print and you can easily find yourself defending your indifference to “nuclear holocaust.”

Men det ligger mycket mer bakom. Dick Cheney och de amerikanska Israel-trogna neokonservativa visar alla tecken på att vilja få igång ett storkrig mot Iran innan president Bushs mandatperiod löper ut den 20:e januari 2009.

Orsaken till det är Irans växande politiska inflytande i Mellanöstern och Israels allt mer försvagade position och för att man inte litar på att republikanen John McCain kommer att vinna presidentvalet.

Den gamle bombflygaren McCain har som de flesta idag vet komponerat sin egen visa om hur han tänker bomba Iran. Man kan nog också lita på att Hillary Clinton inte skulle förlora någon sömn över att beordra ett storkrig mot Iran, men det är en helt annan sak med Barack Obama som öppet har sagt att han är villig att prata med den iranska ledningen.

Thom Shanker och David Stout skriver i New York Times om den här utomordentligt allvarliga utvecklingen

Officials said the last straw, however, came in an article in Esquire magazine by Thomas P. M. Barnett, a respected military analyst, that profiled Admiral Fallon under the headline, “The Man Between War and Peace.” The article highlighted comments Admiral Fallon made to the Arab television station Al Jazeera last fall, in which he said that a “constant drumbeat of conflict” from Washington that was directed at Iran and Iraq was “not helpful and not useful. I expect that there will be no war, and that is what we ought to be working for. We ought to try to do our utmost to create different conditions.”

Geoff Morrell, the Pentagon press secretary, was asked at a news briefing on Monday to comment on the controversy. Mr. Morrell said Mr. Gates and the admiral maintained a good working relationship, but that, like all military commanders, Admiral Fallon served at the pleasure of the president.

Däremot är jag inte riktigt säker på att kriget trots allt kommer. För försvarsminister Robert Gates är heller ingen neokonservativ och kommer knappast att vilja riskera att bli dömd för krigsförbrytelser genom att ställa sig bakom ett nytt storkrig i Mellanöstern som i sluttampen kommer att döda miljoner människor.

Men helt klart vill Bush visa att han tänker sätta förnyad press på Iran och dessutom göra Irak-kriget och Iran till en hörnpelare i årets presidentval.

Det kanske är läge för den krigiska Hillary Clinton att författa sin egen visa om hur hon tänker bomba Iran och döda miljoner människor. Eller kanske sjunga duett med John McCain, en man som hon har fattat ett allt större tycke för de senaste veckorna verkar det som.

Dags att bygga det där atomsäkra skyddsrummet som aldrig blev av.

Det nya Palestina. En modell för det nya fria Mellanöstern

Det verkar som om freden äntligen är på väg till Palestina. Inte bara håller Israel, EU och USA på att förvandla Gaza till ett modellsamhälle som mest liknar det gamla trivsamma Vällingby.

Men George Bushs och Tony Blairs fredsplaner för det som finns kvar av Västbanken blir nu också allt tydligare. Freden kommer med stormsteg. Nya stora bostadsområden breder ut sig på Västbanken.

Idylliskt boende för barn i Gaza.

De miljardbelopp som president och EU har lovat till Palestina är verkligen på väg, få trodde honom men det är sant.

Det enda kruxet är att de gigantiska nya bostadsområdena som nu snabbt breder ut sig på Västbanken är avsedda för israeler och inte palestinier.

Men som redan Golda Meir sade på sin tid “det är vi som är palestinierna”!

Och står det kanske något om palestinier i den bok som president Bush och den amerikanska Kristna Högern läser?

Isabel Kershner skriver i New York Times om hur freden nu breder ut sig i Palestina: Israel Approves Home Building in West Bank – New York Times

JERUSALEM — The government of Israel said Sunday that it had approved the construction of hundreds of homes in a West Bank settlement north of Jerusalem, a move that could further complicate a peace effort already hobbled by violence.

The announcement slightly eased pressure on Prime Minister Ehud Olmert from the right wing in his government, particularly after a Palestinian resident of East Jerusalem fatally shot eight students, most of them teenagers, at a prestigious Jewish seminary in western Jerusalem on Thursday.

…

The plan calls for the Palestinians to halt all violence and for the Israelis to cease all settlement construction, including building meant to accommodate “natural growth.”

The construction project in question, in the Givat Zeev settlement, was approved in 1999, but the developers stopped building for commercial reasons with the outbreak of the intifada in 2000. The developers recently asked to resume the project because of “the relative quiet and the rise in demand for apartments in Jerusalem and its environs,” the Israeli Ministry of Construction and Housing said Sunday in a statement.

…

The Housing Ministry has also announced plans to build hundreds of dwellings in Jewish areas of East Jerusalem, which Israel annexed in the 1967 Middle East war. The Palestinians claim all of East Jerusalem as the capital of a future state.

Det verkar alltså som om President Bush, Tony Blair, Eu och den svenska regeringen äntligen kommer att kunna skapa fred i Mellanöstern efter alla dessa år.

Vart palestinierna skall ta vägen? Ja dom är ju alla terroristerslödder hur som helst så det är väl ingenting att oroa sig för. Om man vill få fred så måste man vara beredd att betala för det. Och sex miljonr palestinier är väl ett rätt lågt pris att betala för en bestående fred och spännande nya bostadsområden, inte sant?

Det finns viktiga frågor om Israels blodiga vedergällning mot civilbefolkningen i Gaza: kollade man med USA och fick man OK till blodbadet?

Kollade man inte och ställde Bush-regeringen inför ett fait accompli, eller, och det kan heller inte uteslutas, planerade USA och Israel en gemensam operation som kan ha det ambitiösa syftet att få igång det storkrig mot Iran som Dick Cheney och de amerikanska neokonservativa har försökt få igång men som stoppades av den amerikanska underrättelserapporten i november förra året.

Ett tecken på det kan vara det oroväckande faktum att George Bush har skickat den robotbestyckade jagaren USS Cole med eskort till kusten alldeles utanför och Libanon och Israel.

Cole kan antingen sättas in mot Hizbollah, Syrien eller Iran, eller för att ge direkt eldunderstöd åt en israelisk storoffensiv i Gaza.

Griff Witte skriver i Washington Post om det nya kriget i Mellanöstern: After Attacks, Abbas Suspends Peace Talks With Israel

President Bush var i Israel på ett blictbesök i början av Januari och den amerikanske försvarsstabschefen amiral Mike Mullen var där i december, för diskussioner med IDF Chief of General Staff Lt.-Gen. Gabi Ashkenazi, och försvarsminister Ehud Barak.

Båda besöken handlade om Iran och den amerikanska underrättelserapporten.

Under heavy pressure from his population, Abbas said the talks could not proceed during an ongoing Israeli offensive that has enraged Palestinians. But he did not close the door entirely on negotiations, having said frequently in the past that he hopes the U.S.-backed talks will result in a comprehensive agreement by the end of the year.

Israel gave no indication Sunday that it plans to end its operations, even with U.S. Secretary of State Condoleezza Rice on her way to the region this week and with international condemnation pouring in.

“With all due respect, nothing will prevent us from continuing operations to protect our citizens,” Prime Minister Ehud Olmert told his cabinet.

Defense Minister Ehud Barak suggested that Israeli operations would intensify, saying that “we will continue the activity with all our strength. And we need to prepare for escalation, because the big ground operation is real and tangible.”

…
Washington called for both sides to stop fighting but acknowledged Israel’s right to defend itself.

Det underliga nu är att president Bush verkar vara beredd att stoppa de fredsförhandlingar som han tvingades till av Saudi Arabien, Egypten och Gulfstaterna i gengäld för deras stöd för en gemensam front mot Iran.

Är blodbadet i Gaza ett första steg i ett försök att locka Iran och/eller Hizbollah till något dumdristigt som kan tjäna som ursäkt för det storkrig mot Iran som många inom den amerikanska neokonservativa kring Dick Cheney så gärna vill se innan Bushs mandatperiod löper ut?

Eller kanske det bara är ett logiskt steg i fredsförhadlingarna. Nämligen att för alltid krossa Hamas i Gaza, kosta vad det kosta vill. Något som f.ö. Mahmoud Abbas länge verkar ha förespråkat.

Ingen vet men faran att blodbadet i Gaza sprids växer för varje timme. Israeliska trupper har redan skjutit ihjäl en palestinier på västbanken och fler lär det bli.

Det är kanske tur att alla från Israel till USA till EU och Sverige verkar vara överens om att palestinska liv inte är värda mycket i vilket fall. De växer ju hur som helst bara upp till att bli terrorister.

Bättre då att döda dom medan de är små.

Presidenten stod framför muren på en upphöjd träplattform och talade genom en högtalare och hans dramatiska tal hördes världen över: Mr. Gorbachev, open this gate! Mr. Gorbachev, tear down this wall!

Behind me stands a wall that encircles the free sectors of this city, part of a vast system of barriers that divides the entire continent of Europe. From the Baltic, south, those barriers cut across Germany in a gash of barbed wire, concrete, dog runs, and guard towers. Farther south, there may be no visible, no obvious wall. But there remain armed guards and checkpoints all the same–still a restriction on the right to travel, still an instrument to impose upon ordinary men and women the will of a totalitarian state. Yet it is here in Berlin where the wall emerges most clearly; here, cutting across your city, where the news photo and the television screen have imprinted this brutal division of a continent upon the mind of the world. Standing before the Brandenburg Gate, every man is a German, separated from his fellow men. Every man is a Berliner, forced to look upon a scar.

Idag går telefonerna mellan Vita Huset och Egypten heta, men vad president Bush kräver är inte att Israel och Egypten skall öppna muren, det är att de skall stänga den och tränga tillbaks de hungriga och desperata palestinierna i helvetesghettot i Gaza.

Som George Santayana sade “Those who refuse to learn from history are condemned to repeat it”.

Så här skriver Steven Erlanger i New York Times från Gaza：Egypt Tries to Plug Border; Gazans Poke New Hole

Egypt is under pressure from Israel and the United States to restore the international border and regulate it, but does not want to use excessive force against the Gazans, whom the Egyptian president, Hosni Mubarak, has insisted are starving under the pressure of Israeli restrictions on imports and travel.

But often in the past, Egypt has used force, including water cannons and automatic-rifle fire, against Palestinians who have breached the border, and the government will be calculating when its effort to respond generously to a crisis veers into instability or chaos. Nor does Egypt want responsibility for serving the population of Gaza, removing the burden from Israel.

Hamas is trying to push Egypt into an agreement to regulate the border without having it sealed, as it had been from the time Hamas took over Gaza in early June. A Hamas spokesman, Sami Abu Zuhri, said, “The gaps shouldn’t be closed because they provide urgent assistance to the Palestinians.”

Stanfordprofessorn Joel Beinin har skrivit en superb analys av situationen i Mellanöstern på Jewish Voices for Peace som Mellanösternexperten Juan Cole sedan har lagt ut på sin blogg Informed Comment.

Eftersom det inte verkar finnas nån länk till den så har jag lagt ut den i PDF form på bloggen Läs den, den är mycket bra.

Så på 20 år har USA och Europa gått från att förfäras över murar till att hylla dom. Från att vilja sprida frihet till att begränsa den. Från att hjälpa de svagaste till att föra krig mot kuvösbarn.

Vilken underbar värld vi lever i！

Robert Gates

Försvarsminister Robert Gates är en av The Good Guys i Washington. Kontrasten mellan honom och den kriminelle Donald Rumsfeld kunde inte vara större.

Det var Gates som hjälpte till att stoppa president Bushs försök att starta ett storkrig mot Iran, och Gates har varit en viktig motpol mot Bush, Cheney och Rice i Washington.

Hur skall man förstå hans häpnadsväckande uttalande igår att USA är redo att skicka trupper till Pakistan: U.S. ‘Ready, Willing, Able’ to Assist Pakistan, Gates Says

Så här skriver CNN i en osignerad artikel:

Analysts say the visible presence of U.S. troops — particularly a large ground force — could provoke anti-American sentiment among many Pakistanis.

“The presence of U.S. forces in Pakistan would be hugely inflammatory for the rest of the country and probably would destabilize Pakistan in a more serious way than it is right now,” said Frederick Barton of the Center for Strategic and International Studies, a Washington think tank. “So, clearly, training is the best thing we can do.”

Pakistani opposition leader Imran Khan, in comments to CNN International, predicted that a heavy U.S. military presence in the tribal areas along the Pakistan-Afghan border would make the situation worse, not better.

“If the U.S. sends its troops into the tribal areas, it will be a bigger quagmire than Iraq,” said Khan, a former cricket star seeking the nation’s presidency. “It will be the biggest disaster U.S. could commit.”

Även om det skulle röra sig om mindre truppmängder så skulle det bli början på ännu ett amerikanskt krig som skulle vara i många år, om inte i decennier.

Vi får hoppas att det här är ett spel för kulisserna och inte ett seriöst erbjudande. Det sista USA behöver idag är ännu en front i “Kriget Mot Terrorismen”.

När det stod klart att de baltiska länderna äntligen skulle vinna sin frihet från den kvävande sovjetiska ockupationen så gjorde det döende imperiet ett sista desperat försök att klamra sig fast genom att påstå att det skulle ta flera år att dra tillbaks de sovjetiska trupperna.

Efter snart fem års ockupation förbereder Bush-regeringen nu ett nytt bilateralt fördrag som kommer att låta USA klamra sig fast i Irak som ockupationsmakt under decennier framöver.

Republikanen John McCain, som mycket völ kan komma att bli USA’s nöste president, vill att man stannar i minst tio tusen år, vilket antagligen är vad det kommer att ta innan man har krossat allt motstånd i landet. Men även Hillary Clinton vill stanna i Irak.

Det är högst tragiskt att USA nu snabbt förvandlas till Sovjetunionens efterträdare, ett land som aldrig själv har ockuperats har idag trupper stationerade i fler länder än något annat.

Även om alltfler amerikaner nu vill minska den amerikanska truppnärvaron i Irak så kommer USA att stanna i Irak som ockupationsmakt med permanenta baser under decennier framöver.

Med tanke på att USA fortfarande har omfattande baser i Tyskland, Korea och Japan över 60 år efter Andra Världskrigets slut så är det knappast troligt att man kommer att lämna det strategiska Irak under det närmaste halvseklet.

Thom Shanker och Steven Lee Myers skriver i New York Times om Bush-regeringens planer att f�rbli i Irak: U.S. to Insist Iraq Grant It Wide Mandate in Operations

With its international mandate in Iraq set to expire in 11 months, the Bush administration will insist that the government in Baghdad give the United States broad authority to conduct combat operations and guarantee civilian contractors specific legal protections from Iraqi law, according to administration and military officials.

This emerging American negotiating position faces a potential buzz saw of opposition from Iraq, with its fragmented Parliament, weak central government and deep sensitivities about being seen as a dependent state, according to these officials.

At the same time, the administration faces opposition from Democrats at home, who warn that the agreements that the White House seeks would bind the next president by locking in Mr. Bush�s policies and a long-term military presence.

The American negotiating position for a formal military-to-military relationship, one that would replace the current United Nations mandate, is laid out in a draft proposal that was described by White House, Pentagon, State Department and military officials on ground rules of anonymity. It also includes less controversial demands that American troops be immune from Iraqi prosecution, and that they maintain the power to detain Iraqi prisoners.

George Bush och de amerikanska neokonservativa har vunnit. Irak och världen har förlorat.

Positionerna i det Israeliska Förintelsekriget i Gaza flyttas fram steg för steg, dag för dag.

Olle Castelius skriver i Aftronbladet om Förintelsen i Gaza nu är ett faktum： Situationen i Gaza allt värre
– Vi har inte narkos ens till de viktigaste operationerna

Läget i Gaza förvärras.
Sjukvården tvingas stänga, vatten- och avloppssystemen kollapsar och matleveranserna stoppas.
– Vi kan inte längre söva patienter inför operationer, säger läkaren Ayham Abu-Leile till aftonbladet.se.

Var går gränsen för det bestialiska våld som vi i Sverige, i EU, USA, Israel är är beredda att tillfoga de svagaste palestinierna innan vi säger stopp? När kuvösbarnen dör, när de gamla dör på sjukhusen, när kvinnorna dör?

Svaret är enkelt, det finns inga som helst gränser för vad vi i Sverige, USA, EU och Israel är beredda att acceptera.

För genom att döda kuvösbarnen gagnar vi egentligen freden. För de kommer ju i vilket fall att växa upp till terrorister.

Vi hjälper George Bushs fredsprocess, den fredsprocess som SvD tror att USA：s president kommer att vinna Nobels fredspris för. Allt är som det skall, allt är väl, move right along.

Men sanningen är att vi idag ställs inför precis samma val som mängder med tyskar ställdes inför under Andra Världskriget när de av an ren slump blev varse Förintelsen.

Män som Kurt Gerstein som skakat berättade för svensken Göran von Otter om morden på judiska civila i Polen. Gerstein riskerade livet genom att berätta sanningen.

Men idag bryter vi med Gerstein. Idag är det OK att stänga av elektriciteten för palestinska sjukhus och riskera livet på för tidigt födda barn i kuvös!

Svenska politiker håller tyst, svenska läkare håller tyst, partierna håller tyst, regeringen håller tyst. Det är svårt att tänka sig Carl Bildt få tårar i ögonen över några döda palestinska spädbarn. Sånt måste man acceptera i fredens tjänst.

Ellen Knickmeyer skriver i Washington Post om Israels förintelsestrategi i Gaza: Israel Allows Fuel, Medicine Into Gaza; No Indication It Will Lift Blockade

Four days into an Israeli blockade that cut off food and fuel to the Gaza Strip, its people contemplated Monday how long until disaster would hit. One family of 13, shivering in the cold, counted its eight remaining candles. A bakery that feeds thousands had three days’ worth of the flour.

Hospital generators with enough fuel for three days and no spare parts powered incubators that kept alive two twin boys, born 2 1/2 months premature, their thin chests heaving convulsively.

Israel agreed Monday to allow in a one-time shipment of fuel and medicine on Tuesday, after Egyptian President Hosni Mubarak telephoned Israeli Defense Minister Ehud Barak to appeal on behalf of Gaza’s 1.5 million people. But there was no indication from Israel when it planned to fully lift the blockade.

Så här skriver Ibrahim Barzak i Time：　Israel to Ease Gaza Blockade　

Gaza’s power plant shut down late Sunday, plunging Gaza City into darkness, and gas stations and many bakeries stopped operating. Health officials warned that hospital generators were running out of fuel. “We have the choice to either cut electricity on babies in the maternity ward or heart surgery patients or stop operating rooms,” said Health Ministry official Moaiya Hassanain.

International food aid may be suspended by the week’s end if the closures continue, a U.N. aid agency spokesman said Monday, because of a shortage of fuel and plastic bags used to pack food. Most Gaza residents rely on food aid. “We are going to have to suspend operations on Thursday or Friday,” said Chris Gunness, spokesman for the United Nations Relief and Works Agency, which distributes food aid to 860,000 Palestinian refugees in Gaza. The World Food Program, which gives food to another 270,000 Gaza residents, said it would also have to suspend distribution by Thursday, because they expected their fuel used to power distribution trucks to run out. “We are all in a very vulnerable situation because of limited supplies,” said John Ging, head of UNRWA.

Så är det. Jag försökte förklara för en släkting här i Sverige som ondgjorde sig över att huliganer slår ner gamla tanter och stjäl deras pengar.

Ja men det är ju helt logiskt, du tror väl inte att de skulle ge sig på unga starka killar?

Och så är det i Gaza. Kriget mot Terrorismen förs idag med alla till buds stående medel mot spädbarn i kuvös, och ännu en tröskel har korsats.

Alla måste med i Kriget mot Terrorismen. Alla är redan med i Kriget mot Terrorismen.

Det är spännande och inte så litet nostalgiskt att läsa dagstidningen vid mueslin och frukostgröten kring frukostbordet i januarimörktet i Sverige.

För att få adrenalinet att riktigt flöda så läser jag Claes Arvidssons ledare i SvD Ska Bushs fredsmarsch räcka till Oslo?

Medan jag knackar sönder mitt helsvenska EU-ägg och läser Arvidssons förvillade beskrivning av att det enbart är de ockuperade palestinierna som ensamma står i vägen för freden så minns jag med ett leende Walter Bagehots råd till sin timide äggknackande son vid frukostbordet: “hit it harder, show it no mercy it has no friends”.

Freden bryter ut i Palestina.

Och palestinierna har helt klart ingen vän i Arvidsson vars ledare går ut på att om palestinierna bara gör eftergifter och ännu fler eftergifter så kommer freden att bryta ut och George Bush få Nobels fredspris!!!!!

Jag vet inte vad Arvidsson äter till frukosten men det är fritt fram att gissa att hans frukostmat inte är godkänd av vare sig Livsmedelsverket, tullen eller polisen.

Låt oss börja med freden： Om det skall bli fred, riktig fred som även gagnar palestinierna, så kan det som Jimmy Carter så riktigt har påpekat inte bli en apartheidlösning “tvåstatslösning” efter Sydafrikansk modell, för det betyder att palestinierna i all evighet kommer att förpassas till ett Bantustan där de alltid kommer att leva i skuggan av Israel.

Så muren måste bort och Israel och Palestina måste på sikt förvandlas till ett samhälle efter EU- och skandinavisk modell. Det måste vara målet. De israeliska skolbarnen måste t.ex. börja lära sig arabiska som obligatoriskt andraspråk och eftersom en fjärdedel av Israels befolkning utgörs av palestinier så kan Israel inte förbli en “judisk stat”, det måste bli något som mest liknar en “finsk stat”.

Freden i Gaza

För att se hur extrem Arvidsson är så är det bara att tänka på hur vi skulle reagera om han skulle säga att Sverige bör förbli “en svensk arisk stat”.

Det måste vara möjligt att ta tåget eller bilen från Beirut eller دمشق alltså Damascus till Kairo precis som man idag kan ta tåget från Oslo till Köpenhamn utan att passera någon gränskontroll.

Om George Bush skulle vara värdig något annat än Nobels Krigs och Tortyrpris så borde han klart ha stakat ut vägen till en varaktig fred som den ovan. Som skulle gagna alla parter och inte enbart Claes Arvidssons Apartheidvänner i Israel.

Arvidsson nämner inte muren eller de utökade palestinska kolonierna i Palestina med ett enda ord han bara kräver att den Palestinska myndigheten upphör med antisemitisk och antiisraelisk hatpropaganda i radio och tv. Detsamma gäller skolböcker. Det skulle bidra till ett varmare förhandlingsklimat..

Att Palestinierna själva är precis lika semitiska som Israelerna betyder tydligen att de skriver nedsättande om sig själva.

Skulle det inte också bidra till ett varmare förhandlingsklimat om den israeliska regeringen slutade med att utöka sina kolonier i Palestina, kolonier som man har lovat att inte utöka? Och slutade sin kollektiva bestraffning av palestinska kvinnor och barn? Och investerade i de ockuperade områdena?

Och vad menar Arvidsson med förhandlingar? Ett ockuperat folk har ingenting att förhandla med. Det här är en diktatfred och det är rent lögnaktigt att låtsas som om det vore något annat.

Om Israel t.ex. utvecklade IT-industrin i Palestina skulle det ge de brutaliserade människorna där något att leva för och av för och det skulle också minska extremisternas inflytande. Ett enkelt steg om man verkligen vill ha fred.

Det kan endast bli fred i området om freden gagnar alla parter.

Vi måste sluta se Palestina genom rasistiska glasögon och inse add de också är människor, precis som Israelerna.
Arvidssons och SvD:s Sydafrikanska Apartheidfred kommer bara att leda till nya krig.

Men Arvidsson och hans gelikar ser ser till 100% freden ut Israels ögon. Och då blir det som det blir.

Han kanske kan instifta sitt eget pris åt George Bush för instatser för freden i Abu Ghuraib och Guantanamo. Varför inte ansöka om statliga medel?

Om det finns något som traditionellt har skiljt höger och vänster i politiken så är de förkärleken till krig och det militära.

George Bush och männen kring honom, som alla hade undvikit att delta i Vietnamkriget kom till makten i USA fast beredda att starta ett riktigt smaskigt storkrig.

Och inte bara de. Englands Tony Blair var så entusiastisk över chansen att få vara med att han var beredd att ljuga och fejka och missleda och riskera hela sin karriär.

I Sverige agiterade bl.a. Jan Björklund för att Sverige också skulle vara med på ett hörn.

I USA ser man nu ett stigande antal unga psyksjuka exsoldater som inte bara kostar sjukvården miljardbelopp utan också är ett allt allvarligare hot mot sin egen omgivning.

Deborah Sontag och Lizette Alvarez skriver i New York Times om det ökande antal mord som begås av hemvändande amerkanska Irakveteraner：Across America, Deadly Echoes of Foreign Battles

Mr. Sepi did not like to venture outside too late. But, plagued by nightmares about an Iraqi civilian killed by his unit, he often needed alcohol to fall asleep. And so it was that night, when, seized by a gut feeling of lurking danger, he slid a trench coat over his slight frame — and tucked an assault rifle inside it.

“Matthew knew he shouldn’t be taking his AK-47 to the 7-Eleven,” Detective Laura Andersen said, “but he was scared to death in that neighborhood, he was military trained and, in his mind, he needed the weapon to protect himself.”

Head bowed, Mr. Sepi scurried down an alley, ignoring shouts about trespassing on gang turf. A battle-weary grenadier who was still legally under-age, he paid a stranger to buy him two tall cans of beer, his self-prescribed treatment for post-traumatic stress disorder.

As Mr. Sepi started home, two gang members, both large and both armed, stepped out of the darkness. Mr. Sepi said in an interview that he spied the butt of a gun, heard a boom, saw a flash and “just snapped.”

Med tanke på att Sverige nu är på väg att bli en krigförande nation med Nordic Battle Group är det här något att uppmärksamma.

Karl XIIs veteraner satt inte bara nöjda på sina torp ute på bystan efter väl utfört värv, de var med stor säkerhet lika ärrade och sjuka som dagens unga amerikaner.

Det kanske är läge att skicka MUF, LUF och CUF under Jan Björklunds befäl att dö och döda i Irak men samtidigt rädda andra unga svenskar genom att slopa Nordic Battle Group?

Assymetrisk krigföring har plötsligt blivit en faktor att räkna med i den internationella politiken.

Israels kraftigt försämrade position i Mellanöstern har orsakats av Hizbollahs och Hamas asymmetriska krigföring mot en av världens mäktigaste krigsmakter.

I Irak har gerillastyrkor på några tusen man hållit världens mäktigaste armé stången i snart fem år.

Under Hitler utvecklade den tyska flottan s.k. Schnellboote som sänkte fler amerikanska invasionsfartyg vid Capton Sands utanför den engelska kusten än som sänktes under Normandieinvasionen. Om jag minns rätt så dödades 800 amerikanska soldater vid Clapton Sands.

Under den uppmärksammade konfrontationen mellan amerikanska och iranska flottenheter den 7:e januari i år så använde den Iranska flottan sin karakteristiska assymetriska s.k. svärmtaktik som potentiellt kan överväldiga betydligt kraftigare amerikanska flottstyrkor.

Assymetrisk krigföring utnyttjar dagens miniatyriserade IT- och militärteknologier för att skapa nya och billiga vapen som kan sättas in mot gårdagens tunga specialdesignade vapensystem.

Tom Shanker skriver i New York Times om den iranska flottans svärm-taktik och hur den kan hota världens mäktigaste flotta: Iran Encounter Grimly Echoes ’02 War Game

In the days since the encounter with five Iranian patrol boats in the Strait of Hormuz, American officers have acknowledged that they have been studying anew the lessons from a startling simulation conducted in August 2002. In that war game, the Blue Team navy, representing the United States, lost 16 major warships — an aircraft carrier, cruisers and amphibious vessels — when they were sunk to the bottom of the Persian Gulf in an attack that included swarming tactics by enemy speedboats.

…

If the attacks of Sept. 11, 2001, proved to the public how terrorists could transform hijacked airliners into hostage-filled cruise missiles, then the “Millennium Challenge 2002” war game with General Van Riper was a warning to the armed services as to how an adversary could apply similar, asymmetrical thinking to conflict at sea.

General Van Riper said he complained at the time that important lessons of his simulated victory were not adequately acknowledged across the military. But other senior officers say the war game and subsequent analysis and exercises helped to focus attention on the threat posed by Iran’s small, fast boats, and helped to prepare commanders for last weekend’s encounter.

Det tragiska är att förre försvarsminister Donald Rumsfeld försökte modernisera den amerikanska krigsmakten. Men han misslyckades, bl.a. genom att satsa på tortyr, och USA satsar nu alltmer på IT-lösningar som den vi såg på SvT igår där man använder fjärrstyrda robotvapen för att skjuta ihjäl irakier som om man spelade dataspel.

Men gerillarörelserna utvecklar samtidigt sina egna system baserade på billiga komponenter som Linux och Web 2.0., fildelning och s.k. IED- bomber (Improvised explosive devices) som nyligen dödade nio amerikanska soldater i Irak.

Not: Bilderna har ingenting med den iranska marinen att göra.

B’TSELEM eller The Israeli Information Center for Human Rights in the Occupied Territories har just publicerat facit på den brutala israeliska ockupationen av Palestina under 2007.

Det här är en ockupation som entusiastiskt stöds av alla amerikanska presidentkandidater, av EU, av den svenska regeringen, av Folkpartiet (entusiastiskt), Moderaterna, Centern, KD.

För en generation sedan fanns en viss förståelse för det fruktansvärda lidande som palestinierna utsattes för. Idag har den förståelsen ersatts av raka motsatsen.

Vi visar att vi inte har lärt oss något av Andra Världskriget. Idag är vi alla nazister.

Många dödade palestinier var civila. Israeliska styrkor dödade 373 palestinier 2007. Drygt en tredjedel var obeväpnade civila och inte på något sätt inblandade i stridshandling, rapporterar B’Tselem, israeliska informationscentret för mänskliga rättigheter.

2006 dödades 657 människor varav 54 procent var civila mot 35 procent i år. Årets dödstal innehåller dock inte de senaste dygnens händelser.

B’Tselem säger i årets rapport att 53 av de dödade palestinierna var barn, skriver nyhetsbyrån NTB, det vill säga 14 procent.

Som jämförelse dödades sju civila israeler och sex israeliska soldater av palestinier.

Dödstalet bland palestinierna har visserligen minskat 2007 men B’Tselem rapporterar ändå en bekymmersam utveckling i de av Israel ockuperade områdena, skriver NTB:

Antalet israeliska bosättare ökade där med 4,5 procent.

Israelernas rivning av palestinska hus ökade med 38 procent.

Antalet palestinier som hålls fångna utan rättegång har ökat med 13 procent.

De 520 israeliska vägspärrarna gör det omöjligt för palestinierna att röra sig fritt på Västbanken – trots löften från Israel.

Palestinierna på Västbanken blir fortfarande utsatta för grov diskriminering när det gäller tillgången på vatten vilket vållat stora bekymmer på sommaren.

Allt tyder på att 2008 bara kommer att bli värre, mycket värre för palestinierna, trots Annapolisöverenskommelsen.

Med Pakistan fortfarande lamslaget fortsätter den svenska pressen sin utförliga rapportering från Pakistan efter mordet på Benazir Bhutto：SvD：Bhuttos son och make tar över och Bitte Hammargren utmärkta artikel i i SvD:Vad händer nu i Pakistan?：

Diplomatiska bedömare befarar att USA kommer att hålla armén under armarna snarare än satsa på en oförutsägbar demokratisering. Kritikerna tycker att Bushadministrationen för ensidigt har byggt sin politik på Pervez Musharraf medan den har nonchalerat den politiska scenen i stort. ”Det vore klokare att satsa på att de kommande valen blir rättvisande, även om dessa val skulle reducera Musharrafs makt” kommenterar Teresita Schaffer, tidigare chef för USA:s Sydasienpolitik vid State Department.

och DN: Bhuttos son ny partiordförande
och Aftonbladet: Han efterträder Bhutto

Bitte Hammargren har helt rätt i att Bush-regeringen kommer att spela en nyckelroll i vad som händer i Pakistan framöver. Pakistans president Pervez Musharraf och den pakistanska armén är beroende av den amerikanska regeringen, som lovade landet utvecklingshjälp på 3 miljarder dollar under Musharrafs USA-besök i juni i år.

Till detta kan läggas att Griff Witte skriver i Washington Post att Pakistan nu är lamslaget: Pakistan at Standstill as Discord and Unrest Grow. Election Delay Considered In Wake of Bhutto’s Killing

Washingtons reaktion på mordet har hittills varit att lägga skulden på Osama bin Ladens Al Qaida, dvs på utländska terrorister. Men amerikanska experter säger nu att detta inte är en riktig bild av vad som har inträffat. Faktum är att Pakistan idag står öga mot öga med en rent inhemsk islamistisk gerillarörelse, som det kommer att bli mycket svårt att besegra.

Carlotta Gall skriver i New York Times om hur ＜a href=”http://www.nytimes.com/2007/12/30/world/asia/30pakistan.html”>Local Pakistani Militants Boost Qaeda Threat

In previous years, Pakistani militants directed their energies against American and NATO forces across the border in Afghanistan and avoided clashes with the Pakistani Army.

But this year they have very clearly expanded their ranks and turned to a direct confrontation with the Pakistani security forces while also aiming at political figures like Ms. Bhutto, the former prime minister who died when a suicide bomb exploded as she left a political rally on Thursday.

…

“Al Qaeda right now seems to have turned its face toward Pakistan and attacks on the Pakistani government and Pakistani people,” Defense Secretary Robert M. Gates told reporters in Washington on Dec. 21.

Risken ökar nu för att Bush-regeringen svänger bort från sina försök att demokratisera Pakistan, precis som man har gjort i Egypten och istället stället sig bakom militären, som man hoppas kommer att gå till offensiv mot gerillan inte bara i Pakistan utan också i Afghanistan.

Pakistan after killing of Benazir Bhutto

Mordet på Benazir Bhutto i Rawalpindi i Pakistan har skakat USA och Bush-regeringen.

Nelly Tucker i Washington Post har t.o.m. jämfört mordet med “skottet som hördes världen över” och startade Första Världskriget: Another in the Long Volley of Shots Heard ‘Round the World

Man tror idag att utgången av primärvalen i både Iowa och New Hampshire nästa vecka kommer att påverkas av mordet, och hela Bush-regeringens “Krig mot Terrorismen” är i gungning.

Den svenska pressen skriver utförligt om situationen i Pakistan: DN: Bhutto dog av att slå i biltaket
poch SvD: Vad händer nu i Pakistan? och Aftonbladet: al-Qaida låg bakom Bhuttos död och Sydsvenskan: ANALYS: Pakistan efter Benazir Bhutto men faktum är att mycket av vad som kommer att hända i Pakistan de närmaste dagarna och veckorna kommer att beslutas, eller i varje fall påverkas av, Bush-regeringen i Washington.

Pakistani President Musharraf at Columbia U. World Leadership Forum

Utrikesminister Condoleezza Rice försöker nu rädda valet i Pakistan den 8:e januari genom att själv mer eller mindre utse Bhuttos efterträdare. Hon anser tydligen att det är för viktigt för att lämnas åt Pakistanierna själva.

Ett sällsamt maktspel som kan komma att ytterligare förvärra det redan spända läget i Pakistan.

Bush-regeringen är med all rätt vettskrämd för att mordet leder till en kollaps i Pakistan som kan komma att skapa ännu en “failed state” i den muslimska världen.

Och i det här fallet skulle det bli en stat som redan har atomvapen.

Bush-regeringens “Krig mot Terrorismen” har plötsligt gått oerhört snett med turkiska angrepp norra norra Irak, fortsatta israeliska bombningar av Gaza och utvidgade israeliska kolonier på Västbanken.

Lägg till det det spända läget i Libanon, kriget i Irak och Afghanistan och USA:s konfrontation med Iran och vi har vad som snart kan komma att bli ett nytt världskrig.

Michael Hirsh skriver i Newsweek om Bush-regeringens aggressiva försök att utse Benazir Bhuttos efterträdare i Pakistan People’s Party: s Rice Rushing to Elections?. Washington moves to anoint a Bhutto ’successor’ and push for an immediate vote after the assassination

On Thursday, within hours of Benazir Bhutto’s assassination, State Department spokesman Tom Casey told reporters in Washington that his boss, Condoleezza Rice, had quickly made two calls. One was to Bhutto’s bereaved husband, Asif Ali Zardari. Rice’s other call, Casey said, was to the man he called Bhutto’s “successor,” Amin Fahim, the vice chairman of her Pakistan People’s Party. Casey couldn’t even quite master this obscure politician’s name, but he said, “I’ll leave it up to Mr. Amin Fahir—Fahim—as the new head of the Pakistan People’s Party to determine how that party is going to participate in the electoral process.”

The problem is, nobody but the State Department—especially not the political elites in Pakistan, even those within Bhutto’s own party—sees Fahim in such a role, and certainly not so soon. Critics suggest that the administration is so eager to graft legitimacy onto President Pervez Musharraf, its ever-more-unpopular ally in the war on terror, that it is pressing too hard to move past Bhutto and continue with scheduled Jan. 8 parliamentary elections, even though riots are paralyzing the country. “They’re trying to rush everything. This is a disaster,” says Marvin Weinberg, a former State Depratment official and current scholar at the Middle East Institute. “This is now our new game plan: We’re working out a deal between Fahim and Musharraf after the election. They mention Fahim because they don’t know any better. The fact is, she [Bhutto] didn’t trust him.”

Mordet har redan stärkt terrorparanoian här i USA liksom hökar som Hillary Clinton och John McCain.

Politikerna i Washington är mycket rädda för en Pakistansk kollaps. Inte undra på att Condi Rice försöker rädda valet genom att utse en ny ledare för Pakistan People’s Party.

Pentagon

Det är rent förbluffande hur den svenska pressen verkar ha missat en av de viktigaste utrikespolitiska händelserna här i USA och i Mellanvästern under de senaste tio åren eller mer, nämligen den omskakande amerikanska underrättelserapporten som klart dementerar att Iran skulle hålla på att framställa atomvapen: Iran: Nuclear Intentions and Capabilities och här, Statement by the Principal Deputy Director of National Intelligence Dr. Donald M. Kerr

Israelisk stridsvagn

Rapporten som lades fram av de samlade amerikanska underrättelsetjänsterna och därför är helt och totalt auktoritativ offentliggjordes den 3:e december .

Den förändrar med ens styrkebalansen i Mellanöstern till Irans fördel genom att omöjliggöra ett amerikanskt bombkrig mot Iran.

Irans atomanläggning i Natanz

Därmed dras mattan helt plötsligt bort från under Israels strategiska position i Mellanöstern, en position som nu är allvarligt försvagad och på sikt ohållbar.

Det enda alternativ man har är att själva anfalla Iran för att på så sätt få USA att skynda till sitt försvar.

Dick Cheney och de neokonservativa har f.ö. sedan länge haft just ett sådant scenario som plan B om man inte kunde få igång ett amerikanska bombkrig mot Iran.

Iranska soldater

Som Mark Lavie har skrivit i Washington Post, Israel Plays Down Split With US on Iran så har en grupp Israeliska militärer och underrättelsemän varit i USA för att rådgöra med Bush-regeringen och försöka övertala den amerikanska underrättelsetjänsten att dra tillbaks eller i alla fall ändra på sin rapport:

The Israeli delegation left for the U.S. last week and will wind up its visit this week, the officials said. It was not known what type of material the delegation _ for the most part military intelligence officers _ presented to U.S. officials.

The Israelis are also hoping to receive additional information from the U.S. report, which for the most part was classified, the officials said. They spoke on condition of anonymity because they were not authorized to discuss the matter with reporters.

The U.S. and Israel will hold additional formal meetings on the matter in coming weeks, the Israeli officials said. Israel will use these forums to try to persuade the Americans that Iran is trying to develop nuclear weapons, and to present top secret Israeli intelligence material, the officials said.

Här får de, som Robin Wright och Glenn Kessler skriver i Washington Post, draghjälp av republikaner i senaten: Review of Iran Intelligence to Be Sought. As Conservatives Reject New NIE, Republican Senators to Urge Congressional Panel

Nästa steg i överläggningarna mellan de båda ländernas underättelse- och försvarsmakter är att chefen för USA:s försvarsstab Amiral Michael Mullen anländer till Israel på söndag, den förste försvarsstabschef att besöka Israel på ett decennium.

Kfir-C2 Israeli Multi-Role Fighter

Mullen kommer att träffa den Israeliska försvarsstabens chef Generallöjtnant Gabi Ashkenazi och försvarsminister Ehud Barak. Han kommer också att besöka IDFs högkvarter i Tel Aviv..

President George W. Bush kommer sedan att besöka Israel den 9-11 januari.

USA försåg Israel med data om Syriens försvarsanläggningar inför den mystiska israeliska bombningen i Syrien den 6:e september och vi får anta att man nu utformar en ny gemensam strategisk plan mot Iran och kanske också utbyter information om möjliga bombmål i Iran.

Tehran

USA och Israel står nu med ryggen mot väggen. I en viktig men litet uppmärksammad utveckling har, som M K Bhadrakumar skriver i Asia Times, Kina utökat sina investeringar i den iranska oljeindustrin: China leaves the US and India trailing

Och Ryssland breddar också, som Borzou Daragahi och Megan K. Stack skriver i Los Angeles Times, det nukleaära samarbetet med IranRussian nuclear fuel lands in Iran.

Jag misstänker att vi kommer att få se någon slags Israelisk aktion mot Iran under det närmaste året i hopp om att tvinga fram ett amerikanskt stödangrepp mot Iran.

Men den amerikanska militären under försvarsminister Robert Gates har, genom att offentliggöra underrättelsetapporten, visat att man kommer att göra allt för att förhindra att president Bush provocerar fram ett storkrig mot Iran.

Ett sätt att ta reda på åt vilket håll vinden blåser i Washington är att hålla ett öga på president Bushs förre FN-ambassadör, våldsmannen John Bolton som just har skrivit en bisarr memoarbok: Looking back in anger

Bolton och hans nuvarande arbetsgivare, den neokonservativa tankesmedjan American Enterprise Institute står Israel och Bush-regeringen mycket nära och ju mer de och Connecticutsenatorn Joe Liebermanskriver om Iran, ju mer troligt är det att det kommer att smälla.

Klicka på boken.

Under de senaste åren har det skrivits många hjärtslitande böcker om flyktingar från Nazismen som långt senare har kommit tillbaks till ett för dom helt främmande Tyskland för att leta reda på de barndomshem där de en gång växt upp.

Hus som som nu ägs av helt andra människor. Människor som ofta inte har en aning om vem som bott där tidigare. Ibland hittar de nu medelålders besökarna t.om. någon pinal som de minns från sin barndom.

Fritz Stern har t.e.x. skrivit en utmärkt bok The Five Germanys I Have Known bl.a. om hur han hittade sitt barndomshem i det forna Breslau, dagens Wroclaw inklusive en matta på golvet som han mindes från sin barndom.

Men i ett exempel på hur eurocentriska vi är så är vi inte intresserade av att höra från människor som har fördrivits idag, människor som vi skulle kunna rädda, människor som t.ex. de palestinier som även de har blivit fördrivna från sina hem i vad som idag, enligt Carl Bildt, är “den judiska staten Israel”.

Men Sandy Tolan har faktiskt skrivit en sådan bok, och den är lika hjärtskärande, skakande och viktig som Fritz Sterns.

Det är bara det att få kommer att läsa den för att den handlar om människor som är lika ointressanta för oss idag som flyktingarna från Nazityskland för 70 år sedan var för våra föräldrar och farföräldrar.

Ramalla i vad som finns kvar av Palestina

Den amerikanska public servicekanalen PBS har haft ett program om Sandy Tolans bok:The Lemon Tree: An Arab, a Jew, and the Heart of the Middle East

In early 1998, embarking on a new series of first-person documentaries for NPR, I went off in search of a story that would connect two great and tragic narratives of the Middle East — that of the Israelis, and that of the Palestinians — in a personal way, through a singular story. It was coming up on the 50th anniversary of the first Arab-Israeli war, and I wanted to find a human story that would evoke both narratives, as experienced by each side. To Israelis, it’s the War of Independence; to Palestinians, it’s the Nakba, or “Catastrophe.”

Ramalla

I spent weeks in Jerusalem and the West Bank, interviewing fighters, politicians, and historians, and reading history: Israeli military history, Palestinian oral history, primary and secondary historical accounts. I wanted to find a way to connect these histories — of many thousands of Jews coming to the new state of Israel after the Holocaust; of 700,000 Palestinians fleeing and being forced out of their homes in the war — through a single place, or, better yet, through an actual thing you could touch.

After several weeks, I found my story. It was about two families who were connected by the same stone home in the Israeli town of Ramla. I learned that a Palestinian family, the Khairis, had built the house in 1936, and planted a lemon tree in the yard. They lived there until the war, when like almost all the families of that town, they were forced into exile by the arriving Israeli army. The eldest son of that family was Bashir, six years old, who vowed that some day, he would return home with the many other Arab families who were driven out of Palestine.

Four months later, a family of Bulgarian Jews, the Eshkenazis, who had remarkably survived the Holocaust, arrived in the fledgling state of Israel to seek safe haven. They soon found themselves in the town of Ramla, where they moved into a stone home much to their liking. In the back yard, there was a lemon tree. The Eshkenazis’ only child was Dalia, who was 11 months old when her parents landed on the boat from Europe.

Vi kommer aldrig att komma till rätta med det groteska folkmord som vi själva iscensatte i hjärtat av det civiliserade Europa för 70 år sedan om de enda slutsatserna vi drar är att lägga skulden på palestinierna och vända ett blint öga till dagens förtryck och folkmord.

Vad skall vi säga till våra barn och barnbarn när de frågar oss varför ingen i vår generation lyfte ett finger för att rädda palestinierna eller ens protesterade mot hur kvinnor och barn nu svälts ihjäl i Gazaremsan?

Våra föräldrar kunde i alla fall säga att de ingenting visste. Men vi kan inte använde det alibit. Inte Göran Persson, inte Carl Bildt, inte Fredrik Reinfeldt, och minst av alla Cecilia Wikström och Per Ahlmark.

Peter Fröberg Idling har recenserat en synnerligen intressant och viktig bok om Sveriges förhållande till Nazityskland i DN: “Sverige och Nazi-tyskland”: Lars M Andersson, Mattias Tydén (red)

Och inte minst Martin Estvalls bidrag är välkommet. Han vänder lampan direkt mot den lätt självgode läsaren, som sitter bekvämt redo att döma tidigare generationer. Är det rimligt, frågar sig Estvall, att fördöma dåtida svensk export av krigsmateriel till Tyskland, utan att kämpa mot nutida vapenexport? Vidare, om Sverige verkligen skulle ha räddat judar undan gaskamrarna skulle gränserna ha öppnats redan på trettiotalet, innan förföljelserna övergick i förintelse. Med den kunskapen, måste inte den som fördömer Sveriges snåla flyktingpolitik för ett drygt halvsekel, i nästa andetag kräva att gränserna öppnas även nu?

Det är alltid enkelt att, djupt nedsjunken i en pösig länssstol fördöma tidigare tidsåldrar för att de inte var modigare och riskerade sina liv för att stoppa ondskan.

Men tyvärr är vi precis lika blinda idag som de var då. Läs Sandy Tolans bok, den är bra och utomordentligt viktig.