Skriv ut inlÀgget
GÀstinlÀgg: Klas Sandberg skriver om militÀrsvÀrmeriet och patriotismen i USA
November 6th, 2008 Kommentera här. 8 kommentarer »
I ntroduktion:
Alla som har trÀffat Klas Sandberg vet att bakom den artiga och vÀnliga ytan döljs en rakbladsskarp hjÀrna med rent encyklopediska kunskaper om samtidshistorien och dagens sÀkerhetspolitik.
HÀr skriver Klas om militÀrsvÀrmeriet och patriotismen i USA. Det Àr nÄgot som Klas och jag har pratat litet om och jag kan sjÀlv vittna om hur det Àr hÀr i USA.
Jag kom in i en affĂ€r en dag och tog av mig min keps, som jag mĂ„ste ha pĂ„ mig mot solen. En Ă€ldre dam sade uppskattande: “young man, you must have been in the service”.
Det tycker jag ger en perfekt bild av hur amerikaner ofta ser pÄ militÀrer, artiga, belevade, manliga, patriotiska, ett ideal för alla amerikaner. Som John McCain t.ex. Om man kan förstÄ det amerikanska svÀrmeriet för det militÀra sÄ kommer man ocksÄ att förstÄ rÀtt mycket en av de grundlÀggande strömningarna i det amerikanska samhÀllet.
LĂ€s absolut Klas egen blogg Vindskupan
Amerikaner som Äterupplivar Inbördeskriget frÄn 1860-talet.
Kanske inleddes Amerikas förÀlskelse i MilitÀr Makt pÄ allvar nÄgon gÄng pÄ 1920-talet.
Somliga skribenter, som Robert Kagan, hÀvdar att det ligger inbÀddat i Amerikas DNA-kod redan frÄn den allra första början. Det gÄr att hitta skÀl för det men gÄr du tillbaka till 1800-talet var krigsmakten snarare den lilla askungen i det amerikanska boet. Efter inbördeskriget skars budget och personalstyrka ner, kraftigt⊠och skars sedan ner gÄng pÄ gÄng, under allvarligt, patriotiskt jÀmmer frÄn fosterlÀndska skribenter. Allt som blev kvar var ett krympande försvar av lÀtt förgrÀmda, stamanstÀllda soldater, utrustade med sliten utskottsmaterial frÄn inbördeskriget som tröstade sig med att gÄ loss pÄ de sista resterna av den indianska urbefolkningen.
SÄ vad hÀnde pÄ 1920-talet?
Det var i alla fall dÄ som man i den amerikanska regeringen satte sig ner och började planera för en ekonomisk och industriell mobilisering i hÀndelse av ett nytt krig. Under hela 1800-talet hade man, frÀmst i Europa, byggt ut vÀrnpliktssystem. Till och med smÄ lÀnder kunde stÀlla stora arméer pÄ fötter.
Under första vÀrldskriget upptÀckte man att det inte rÀckte att kalla in mÀngder med mÀn under fanorna. Det mÄste till en mobilisering av ekonomin ocksÄ.
NÀr första vÀrldskriget började hade de flesta militÀrer trott att det rÀckte bunkra upp en redig trave artillerigranater och patroner som skulle rÀcka för hela kriget som förmodades bli kort.
Det blev inte kort.
Det gick snart upp för de krigförande att ammunitionsfabrikerna mÄste fortsÀtta gÄ pÄ högvarv hela kriget ut för att kunna mata arméerna med ammunition och annan utrustning. Arméernas aptit var lÄngt mer glupande Àn man kunde ana. Bara under Neuve Chapelle offensiven 1915 förbrukade det brittiska artilleriet mer granater Àn under hela Boerkriget. Produktionen av konsumtionsvaror mÄste skÀras ner, kvinnlig arbetskraft mÄste uppbÄdas, viktiga rÄvaror mÄste reserveras för krigsmakten etc. etc.
Den stora, viktiga lÀrdomen stannade kvar.

Memorial Day Parade
Under en stor del av mellankrigstiden skulle allvarsamma, grÄ och okÀnda kamrersfigurer i kostym och stÀrkta kragar sitta i arbetsgrupper, utredningar, kommittéer och kommissioner i Tyskland, Sovjetunionen och⊠USA. De skulle planera för sina lÀnders kommande, ekonomiska och industriella mobilisering.
Idag Àr de mÀnniskorna grundligt bortglömda (med undantag för Tysklands Albert Speer) jÀmfört med alla fÀltmarskalkar och krigshjÀltar men utan deras insatser hade troligen det andra vÀrldskriget aldrig blivit sÄ vanvettigt förödande. Utan deras trista pappers planer och förberedelser hade det inte varit möjligt för alla krigförande parter att stampa fram sÄ stora resurser.
I USA vilade ansvaret pÄ den bitrÀdande försvarsministern som skulle se till att planerna för industriell mobilisering hölls tipptopp. Som brukligt hade Amerika Äterigen skurit ner sin krigsmakt till ett minimum efter första vÀrldskriget sÄ det ansÄgs nödvÀndigt.

ArlingtonkyrkogÄrden.
En sovjetisk ekonom skrev:
“Eftersom USA antar att nĂ€sta âstoraâ krig kommer att bli en konflikt i grandios skala, dĂ€r de mĂ€ktigaste staterna med mĂ„ngmiljonarmĂ©er och förstklassiga flottstyrkor blir indragna, rĂ€knar amerikanska strateger med ett extremt hĂ„rt, blodigt och utdraget krig.â[i]
Det finns ekonomi historiker som menar att fröna till det kommande militÀrindustriella komplexet lÄg just i de planerna och de kopplingar som började uppstÄ mellan krigsmakten och delar av industrin.
I den typen av industriell mobilisering hade Amerika en oskattbar fördel över alla tÀnkbara rivaler. Landet hade en jÀttelik verkstad till sitt förfogande. Av alla industriprodukter pÄ jorden kom varannan frÄn USA. Jag misstÀnker sjÀlv att om man hade frÄgat en patriotiskt lagd amerikan som vilka som var fördelarna med hans land skulle han snarar peka pÄ uppfinningar, jÀrnvÀgsbyggen, dammar och industriproduktionen snarare Àn krigsmakten.
Det var nog snarare dÀr de flesta amerikaner hade sin identitet pÄ den tiden. I industri- och ingenjörs bedrifter snarare Àn i krigsmakten.
NÀr andra vÀrldskriget vÀl började skulle mÄnga européer göra stora ögon över de amerikanska soldaterna. Deras fÀltuniformer liknade snarare en fabriksarbetardress. En brittisk soldat noterade förundrad att de ofta verkade gripa sig verket an mer som arbetslag av praktiskt lagda byggjobbare Àn som strama militÀrer.
För mÀngder av amerikaner blev intrÀdet i andra vÀrldskriget nÀrmast en lÀttnad. Vid den tiden hade ekonomin varit lamslagen av den depression som började 1929.
HÄll gÀrna i minnet att det inte handlade om fattigdom med TV eller kylskÄp pÄ den tiden. Det rÄdde tröstlös nöd i stora delar av landet. Man hör talas om barn som dog av undernÀring eller som övergavs av sina förÀldrar.
Och det verkade aldrig ta slut. Krisen malde pÄ och malde pÄ, tvÀrsigenom 1930-talet.
Med andra vÀrldskriget intrÀdde full sysselsÀttning i landet, nÀr det industriella mobiliseringsmaskineriet klickade till och drog igÄng. Först med strömmen av militÀra bestÀllningar frÄn Frankrike och Storbritannien som gav fabrikerna fullt upp. Sedan för Amerikas egen upprustning.
Under andra vĂ€rldskriget överlĂ€mnade praktiskt taget kongressen plĂ„nboken till militĂ€rerna. General Hap Arnold fick beskedet av senator Cabot Lodge att han skulle fĂ„ allt han begĂ€rde. âDet Ă€r bara att be om det.â

Försvarsmakten plockade upp blanco checken med ett brett flin. Flottan, under amiral King, bestÀllde fartyg, lÄngt utöver vad man behövde för att besegra Japan. Ja till och med fler Àn man kunde hitta sjömÀn Ät.
Det började dÄ. PÄ den vÀgen har det fortsatt Àn idag. INGEN, inte ens de mest progressiva kongressledamöterna ifrÄgasÀtter försvarsanslagen eller försöker skÀra i dem.[ii]
Inför krigsslutet rÄdde en tyst Ängest. MÀngder av mÀnniskor hade krÀlat i avgrunden av osÀkerhet och fattigdom. De hade lyfts upp igen av krigsproduktionen och ett myller av goda tillverkningsjobb. Freden betydde visserligen att grabbarna skulle komma hem igen och demobiliseras⊠men sen dÄ? Skulle de allihopa falla tillbaka ner igen avgrunden nÀr försvarsproduktionen inte behövdes lÀngre?
Det kalla kriget blev för dem, inte en börda utan nÀrmast en rÀddande Àngel. Arsenalerna mÄste fyllas pÄ igen. Det behövdes Ànnu fler strategiska bombplan, örlogsfartyg och stÄende arméer. Med det kalla kriget blev mobiliseringen permanent. Efter alla stora amerikanska krig hade krigsmakten demobiliserats i rasande fart. Ja efter fredsslutet efter den amerikanska revolutionen hade pÄ 1780-talet hade kolonisterna haft sÄ brÄttom att de praktiskt taget lade ner hela armén medan brittiska trupper fortfarande stod kvar i kolonierna.
En gÄng i tiden hade den amerikanska federationens grundare varnat för stÄende arméer och tilltrasslade allianser.
Nu gled bÄda igenom utan större protester frÄn allmÀnna opinionen, massmedia eller det politiska etablissemanget.
DÀr har du EN mycket viktig faktor Lennart. Miljontals amerikaner Àr beroende av krigsmakten, bokstavligen. Den innebÀr bröd och smör pÄ bordet för dem. BÄde försvarsindustrin och militÀrbaser Àr fördelade över nÀstan alla amerikanska delstater, med viss koncentration till sydstaterna. [iii] Och det hör till mÀnniskans natur att om man Àr del av en verksamhet, ja dÄ tenderar man att identifiera sig med den.
Försöker jag pĂ„stĂ„ att alltsammans bara handlar om krassa egenintressen? Nej, sĂ„ enkelt Ă€r det inte. MĂ„nga av de patriotiska militĂ€rentusiasterna tror sjĂ€lva sĂ€kert uppriktigt pĂ„ Amerikas Unika Ăde. Det Ă€r bara sĂ„ att egenintressen och övertygelser Ă€r sĂ„ tĂ€tt sammantvinnade att den enskilde inte kan avgöra var det ena slutar och det andra börjar.

officersutbildning pÄ ett universitet
NÄ under alla förhÄllanden kan man misstÀnka att om en amerikansk patriot förr i tiden framför allt skröt över sitt lands tekniska bedrifter sÄ talar han idag om krigsmakten för hela slanten. Det gjorde de mÄnga av de amerikanska utbytesstudenter som jag trÀffade i Uppsala.
En normal, sund patriotism kan handla om kÀrlek till folket, naturen och kulturen, det kan handla om stolthet över kulturella och vetenskapliga bedrifter. Hos de flesta lÀnder finns ocksÄ ett militÀrt inslag i den nationella identiteten.
Det Àr normalt. Men nÄgot blir skevt nÀr det militÀra inslaget i den nationella identiteten blir till en gökunge börjar trÀnga ut de övriga.
Kommer du ihÄg Eisenhowers avskedstal? Den 17 januari 1961. DÀr han varnar för uppkomsten av det militÀrindustriella komplexet med dess stÄende krigsmakt och lika stÄende krigsindustri dÀr bÄda Àr sammantvinnade? Han talar om:

âDet totala inflytandet, ekonomiskt politiskt, och till och med mentalt gĂ„r igen i varje stad, varje stadshus och varje kontor hos den federala regeringen.â [iv]
LĂ€s en gĂ„ng till och begrunda: â âŠekonomiskt politiskt och till och med mentaltâŠâ
Till sist börjar systemet Àta sig in ocksÄ i mÀnniskornas sinnen.
En löjtnant i marinkÄren noterade att för mÄnga av de fattiga rekryterna var militÀr vÀrvning inte bara ett sÀtt att ordna sin försörjning. Det var en vÀg till sjÀlvkÀnsla. Man var nÄgon, man var soldat i marinkÄren, eller armén eller flottist. Man hade en viktig roll att fylla: att försvara, och helst utvidga, Imperiet.
Officersskolan West Point
Gör ett tankeexperiment: Man lever i ett hörn av den utarmade landsbygden. Bruket pÄ orten kan nÀr som helst klappa igen. Jordbruket har drabbats av upprepade kriser.
FrĂ„n detta finns alltid en utvĂ€g: att ta vĂ€rvning. Livet som soldat Ă€r visserligen fattigt men det Ă€r en guldbeslagen misĂ€r. Ăven om man inte tĂ€nker ta vĂ€rvning sjĂ€lv har man vĂ€nner och slĂ€ktingar i styrkorna. Kanske Ă€r bruket, direkt eller indirekt beroende av försvarsbestĂ€llningar.
LÀgg dÀrtill att Amerika faktiskt inte har sÄ mÄnga gemensamma institutioner. Försvaret har fÄtt fylla den rollen. Nationaldagsfirandet brukar ha inslag av paraderande krigsveteraner pÄ hedersplats. Man har dÄ och dÄ anvÀnt militÀren för olika federala projekt. (Det var arméns ingenjörstrupper som hade ansvaret för vallarna i New Orleans).
Utan nÄgra gemensamma nÀmnare riskerar hela federationen pÄ lÄng sikt att spricka upp i en rad regionen och lokala identiteter som innerst inne tycker illa om varandra.
Budskapet blir att Fosterlandet: lika med krigsmakten.
Man reagerar bittert nÀr nÄgon angriper den gemensamma nationalsymbolen, kÀllan för en försörjning och kanske ocksÄ sjÀlvkÀnsla och identitet. SjÀlv Àr man minsann en redig helylleamerikan som hyllar fanan och⊠krigsmakten.
Försvaret ocksÄ en av de fÄ ÄterstÄende institutioner i det amerikanska samhÀllet dÀr det fortfarande rÄder nÄgotsÄnÀr lika möjligheter för gemene man att nÄ den högsta toppen. Det Àr frapperande hur mÄnga av generalerna sjÀlva har ganska ansprÄkslös bakgrund. MÄnga av dem har kommit frÄn smÄ, fattiga gÄrdar, de har vuxit upp med ensamstÄende förÀldrar. En kom frÄn ett barnhem.
Generalerna och amiralerna kommer ofta frÄn samma slags bakgrund som soldaterna de leder.
Det gör sitt till.

GÄr du nÄgra decennier tillbaka i tiden kunde man ofta skoja med militÀrvÀsendet i USA. NÄgra av de frÀnaste var gamla krigsveteraner som Norman Mailer, Joseph Heller och Kurt Vonnegut. De kunde driva med militÀr byrÄkrati, militÀr disciplin, med korkade underofficerare och intrigerande generaler.
Sedan mÄnga Är verkar militÀrfarsen i stort sett varit en död genre i USA och det mest slÄende nÀr man följer amerikanska media Àr hur journalisterna skyggar som skrÀmda djur nÀr det börjar dra ihop sig till kritik mot den egna krigsmakten. Det finns knappt en enda kÄr som inte har fÄtt sin egen Hollywoodfilm. Till och med det klumpigaste och mest meningslösa fÀlttÄg kan eleveras till episka nivÄer.
En gÄng i tiden spelade försvaret nÀrmast lilla askungens roll i Amerika. NÄgot som man visserligen hyllade i högtidstalen men vars budget kongressen glatt skar ner varje gÄng en lÀngre fredsperiod bröt ut.
Idag Àr den en helig ko.
Under 1950-talet fick istÀllet president Eisenhower kÀmpa för att avvÀrja kongressens iver att hÀlla mer och mer av statsbudgeten över försvaret. Med andra ord fick en konservativ president med militÀr bakgrund försöka hejda de civila politikerna deras iver att bygga ut försvaret.
Varje antydan om nerskÀrning leder till ett ÄngestvrÄl frÄn politikerna, Àven de mest progressiva.[v] Göran Rosenberg noterade att Barack Obama sjÀlv snarare talar om att öka arméns storlek.[vi]
Jag misstÀnker att den som sÀger nÄgot annat fÄr svÄrt att bli omvald.
Den permanenta mobiliseringen under det kalla kriget har ocksÄ militariserat delar styrelseskicket.
Bit för bit har presidenten förvandlats till en slags âallra högste krigsherreâ. (Det var vad kejsar Willhelm kallade sig sjĂ€lv.)

Studenter pÄ sommartrÀning som i ROTC.
Det Ă€r nĂ„got nytt. Under andra vĂ€rldskriget nöjde sig president Franklin D Roosevelt med att fastslĂ„ de politiska mĂ„len och överlĂ€mna Ă„t general Marshall spika strategin. Under Vietnamkriget satt dĂ€remot president Lyndon B Johnson och grunnade nĂ€rsynt över mĂ„lkartorna över Nordvietnam. President Reagan började göra militĂ€r honnör i offentliga sammanhang. President George W Bush gör nĂ€stan alla sina viktigaste utspel inför paraderande trupper, iklĂ€dd militĂ€r fritidsjacka. Enligt en journalist med goda kontakter i kretsen kring George Bush har denne pĂ„ förhand förklarat: âEn av hemligheterna bakom att bli betraktad som en Stor Ledare Ă€r att bli uppfattad som ĂverbefĂ€lhavare.â[vii]
En gÄng i tiden var den amerikanske presidentens titel som överbefÀlhavare, Commander-in-chief, just⊠en titel, en död bokstav, som knappt nÄgon brydde sig om. Vare sig under första eller andra vÀrldskrigen föll det nÄgon in att presidenten skulle fatta militÀra beslut eller sitta och peta i den militÀra planeringen. Idag tÀvlar de olika presidentkandidaterna om att framhÀva sitt mannamod och sin beslutsamhet.
Det mesta tyder pÄ att militÀrinterventionerna utomlands i stort sett har varit relativt populÀra hos gemene man.
Kanske kom inspirationen frÄn Falklandskriget 1982.
En journalist som var engagerad som spökskrivare Ät George Bush noterade hur fascinerade, i synnerhet republikanska, politiker blev av den vitamininjektion som den brittiska premiÀrministern Margret Thatcher fÄtt av kriget.
âDe var hĂ€nförda, helt trollbundna av scenerna nĂ€r de segerrika trupperna paraderade vid hemkomsten, mĂ€nniskor kastade blommor pĂ„ Thatcher, hur hon fick applĂ„der i parlamentet och höll de dĂ€r underbara talen.â[viii]
Kanske var det dÀr och dÄ som Amerikas politiska elit pÄ allvar förÀlskade sig i krig som redskap i det inrikespolitiska spelet. Efter den betan skulle, republikanska och demokratiska regeringar fyra av den ena interventionen efter den andra, nÀr de ville skörda poÀng hos vÀljarna, mot Grenada, Panama, till dess de körde fast i Irak.
●●
Det förekommer nÀstan ingen kritisk granskning av försvarsbudgeten, med undantag för alternativpressen.
En siffra publiceras i (623 miljarder dollar för Är 2008). Det Àr mer Àn alla andra ledande industriekonomier tillsammans.
Den siffran tÀcker fortfarande inte utgifterna för krigen i Irak och Afghanistan. Den tÀcker heller inte CIA:s och utrikesdepartementets paramilitÀra aktiviteter. Inte heller tÀcker den de federala forskningsanslag som har militÀr anknytning.[ix]
Man har sagt att det Àr nÀstan helt omöjligt att ha en forskarkarriÀr i Amerika utan att dÄ och dÄ dras in i militÀrt anknutna projekt.
En del mycket skarpa hjÀrnor har försökt att bena upp USA:s försvarsbudget och fÄ veta exakt VAD alla miljarderna gÄr till.
Det gÄr inte. Alltsammans Àr hopplöst hopkrÄnglat och rotigt. En sak Àr sÀker: den Àr vanvettigt slösaktig. Försvarskostnaderna Àr höga och stigande, samtidigt som antalet förband, örlogsfartyg och flygplan sakta men sÀkert krymper.
Och till sist gÄr det inte ihop.
Sedan Vietnamkriget har USA:s export tynat bort. Handelsunderskotten bara vÀxer. Vid tiden för Irakkrigets utbrott noterades att Amerika behövde ett inflöde av utlÀndskt kapital i en takt av en miljard dollar om dagen bara för att hÄlla sig flytande.
Man skulle göra ett av tvÄ saker.
Antingen höjer man skatten.
Det Àr politiskt omöjlig.
ELLER sÄ mÄste man skÀra ner pÄ försvarsbudgeten och minska sina internationella ambitioner.
Det Àr OCKSà politiskt omöjligt. Det VILL man helt enkelt inte göra.
Alltför mycket Àr investerat i krigsmakten. Alltför mÄnga Àr beroende av den för sin försörjning, för sin samhÀllsstÀllning, för sin sjÀlvkÀnsla. Det finns kopplingar mellan soldaterna, deras anhöriga, försvarsindustriarbetarna, deras underleverantörer men ocksÄ de stora skarorna av forskare, skribenter och tjÀnstemÀn. MÀnniskor som tjÀnar grova pengar pÄ konsult- och styrelseuppdrag. Alla vill de att se strömmen av guld fortsÀtta. Kring alla dessa finns dessutom ett moln av slÀktingar och vÀnner.
I det valet verkar den amerikanska eliten föredra att lÄtsas som om ingenting och att det bara Àr att ostört fortsÀtta som tidigare.
_________________________
[i] âRöd koloss pĂ„ larvfötterâ av Lennart Samuelson, SNS Förlag, Stockholm 1999. Sid 80.
[ii] âWhy We Fightâ DokumentĂ€r av Eugene Jarecki, 2005.
[iii] âWhy We Fightâ DokumentĂ€r av Eugene Jarecki, 2005.
[iv] âDwight D Eisenhower Farewell Adressâ 17 januari 1961.
[v] âWhy We Fightâ DokumentĂ€r av Eugene Jarecki, 2005.
[vi] â Imperiets kulisserâ av Göran Rosenberg, Dagens Nyheter 19 oktober 2008
[vii] âTwo Years Before 9/11, Candidate Bush was Already Talking Privately About Attacking Iraq, According to His Former Ghost Writerâ av Russ Baker, GNN-tv 28, oktober 2004.
[viii] âTwo Years Before 9/11, Candidate Bush was Already Talking Privately About Attacking Iraq, According to His Former Ghost Writerâ av Russ Baker, GNN-tv 28, oktober 2004.
[ix] âThe Pentagon Strangles Our Economy: Why the U.S. Has Gone Brokeâ av Chalmers Johnson, Le Monde diplomatiqe, 26 april 2008. Ă terges pĂ„ Alternet.
Mikroblogga här. Vad gör du just nu? Läs fler inlägg om MilitĂ€r
Technorati Tags: Politik i USA, Republikanerna, Demokraterna, Patriotism i USA, Militarism i USA
Svenska bloggar om: Politik i USA, Republikanerna, Demokraterna, Patriotism i USA, Militarism i USA
Skriv ut inlÀgget
USA:s försvarsstabschef Mike Mullen i Finland för samtal med Rysslands generalstabschef Nikolai Makarov
October 22nd, 2008 Kommentera här. 26 kommentarer »
Amiral Mike Mullen
I ett tydligt tecken pÄ att USA:s försvarsminister Robert Gates nu har börjat inse att president Bushs dagar i Vita Huset nu Àr rÀknade sÄ har han skickat försvarsstabschefen amiral Mike Mullen till Helsingfors för samtal med Rysslands nytilltrÀdde generalstabschef Nikolai Makarov.
Mullen har redan, som Pamela Constable har skrivit i Washington Post, besökt Pakistan för att dÀmpa kÀnslorna efter flera amerikanska bombangrepp Mullen Visits Pakistan as U.S. Raids Stir Tensions och hans Helsingforsbesök gÄr i samma anda.
Det hÀr Àr ett viktigt möte inte minst för att det visar att USA Àr berett att minska spÀnningen med Ryssland och inte, som Carl Bildt och den svenska högern verkar föredra, starta ett nytt kallt krig.
Thom Shanker skriver i New York Times om chefen för USA:s försvarsstab Mike Mullens samtal i Finland med den ryske generalstabschefen Gen. Nikolai Makarov: Top Military Officers Talk in U.S.-Russia Conference - NYTimes.com
The United States and Russia sent their top military officers to this neutral capital, with its resonant legacy of cold-war-era talks, for a secretly arranged meeting on Tuesday to try to push their strained relations back on track, American officials said.It was the first time that Adm. Mike Mullen, chairman of the Joint Chiefs of Staff, had met his counterpart, Gen. Nikolai Makarov, since the Russian was appointed chief of the General Staff this summer. However, the two had spoken by telephone multiple times during the brief August war between Russia and the former Soviet republic of Georgia.
The conflict â in which much of the West sided with Georgia and its claims to two breakaway enclaves â worsened relations between Moscow and Washington, particularly after the enclaves declared their independence with Russia’s backing. ‘I think it’s important that we talk when there isn’t a crisis, Admiral Mullen said after the meeting.
USA Àr idag en skadeskjuten stormakt medan Ryssland Àr pÄ offensiven bl.a. uppe i Nordkalotten. De neokonservativa befinner sig redan pÄ historiens skrÀphög och nÀste USA-president mÄste utarbeta en helt ny sÀkerhetspolitik.
Om jag vore Fredrik Reinfeldt skulle jag avskeda Carl Bildt och ersÀtta honom med en mindre histrionisk utrikesminister som Àr mer förenlig med USA:s mer moderata, om ni ursÀktar den dÄliga vitsen, politik, speciellt om Barack Obama skulle vinna presidentvalet.
Mikroblogga här. Vad gör du just nu? Läs fler inlägg om Pentagon
Technorati Tags: Pentagon, Mike Mullen, Rysslands generalstabschef, Nikolai Makarov, Mullen Makarov, Helsinki meeting, MUllen Helsinki, Mullen Helsingfors
Svenska bloggar om: Pentagon, Mike Mullen, Rysslands generalstabschef, Nikolai Makarov, Mullen Makarov, Helsinki meeting, MUllen Helsinki, Mullen Helsingfors
Skriv ut inlÀgget
USSR, DDR, USA, Israel. NÀr muren faller: en enstatslösning för Israel nu nÀr USA Àr slut som stormakt?
October 19th, 2008 Kommentera här. Inga kommentarer än »
Hamnen i Acre.
Israel laddar idag, som Yaakov Katz skriver i Jerusalem Post, upp med vapenköp i USA som aldrig förr Israel leads ME in approved arms purchases
For the first time in years and in the face of Iran’s nuclear drive, Israel surpassed Saudi Arabia in arms purchases in 2008, reaching just over $20 billion, The Jerusalem Post has learned.
Israel is the first country outside the US to receive approval to buy the Lockheed Martin F-35 Joint Strike Fighter.
Last year, the US Department of Defense approved plans to sell Israel that amount of arms, including stealth fighter jets, transport aircraft, state-of-the-art missile ships and satellite-guided “smart bombs.”
Total deals approved by the US to all countries surpassed $60b.
Samtidigt, som nyhetsmedierna har meddelat, sÄ fortsÀtter Israel att behandla den palestinska befolkningen inne i sjÀlva Israel, som andra klassens medborgare: Livni urges calm after Arabs, Jews clash in Israel

Berlinmuren
Trouble started in Acre after dark on Wednesday when an Arab drove into a Jewish district, disturbing the start of 24 hours in which Jews abstain from using cars and other machinery. As word spread from mosque loudspeakers of Jewish youths stoning the car, Arab crowds responded angrily.
Vad som sker i Gazaremsan och pĂ„ VĂ€stbanken vet vi redan. Ăven om det som regel inte rapporteras i den svenska pressen sĂ„ brukat Jinge följa utvecklingen dĂ€r pĂ„ sin utmĂ€rkta blogg.
En explosiv situation m.a.o. Ett allt starkare Iran, ett försvagat USA och dÀrför ocksÄ ett försvagat Israel.
För Wall Street-krisen har, som Jay Solomon och Sioban Gorman skriver i Wall Street Journal plötsligt försvagat USA:s stormaktsposition i vÀrlden: Financial Crisis May Diminish American Sway - WSJ.com
WASHINGTON — The financial crisis could further undermine the U.S.’s role as the world’s only superpower and affect the reshaping of international institutions such as the United Nations Security Council that have defined the post-World War II era, officials say.America’s historic economic shock in the past month came as its ability to project influence globally was already being challenged by emerging powers such as China and India, as well as oil-producing Russia and Iran. The limits to U.S. power have become apparent in the Bush administration’s final year, as it has struggled to end Tehran’s nuclear program and failed to safeguard Georgian sovereignty during the Russian incursion in August. Secretary of State Condoleezza Rice canceled a trip to a democracy forum in Abu Dhabi this week to gauge the geopolitical impact of the financial crisis and help to fashion an American response, her aides said.
Palestinamuren
Ingenstans kommer det att mÀrkas mer Àn i Mellanöstern dÀr en konservativ version av Islam nu hÄller pÄ att bli lika viktig som de konservativa religiösa rörelserna i bÄde USA, och Israel: Ultraconservative Islam on rise in Mideast
Israel och USA har tvÄ möjligheter. Antingen, om John McCain kommer till makten, att bomba bomba Iran, eller ocksÄ att sluta fred. Men hur och med vem?
Det ryktas nu att Israel Àr berett att förhandla om Den Saudi Arabiska fredsplanen vilket Àr vad Shlomo Ben-Ami som var Israels utrikesminister frÄn 2000-2001 ocksÄ skriver i en intressant recension av Benny Morris bok. 1948: A History of the First Arab-Israeli War som jag har liggande pÄ skrivbordet, och han skriver bl.a.:
… any future resolution of the broader Arab-Israeli conflict will depend on a final settlement of the Palestinian question. Israel has already managed to force the entire Arab world to accept the legitimacy of its 1967 borders prior to the Six-Day War — as evidenced by the peace plan offered by the Arab League in 2002.
It must now belatedly seize this unique opportunity and negotiate peace agreements with Syria, Lebanon, and the Palestinians for a return to the June 4, 1967, lines — essentially the same borders established in the aftermath of Israel’s crushing 1948 victory.
Men man talar fortfarande fortfarande om “en tvĂ„-statslösning” som endast fungerar sĂ„ lĂ€nge som USA och Israel kan behĂ„lla sin stormaktsstĂ€llning i Mellanöstern och sĂ„ lĂ€nge som man kan hĂ„lla det muslimska Mellanöstern kvar pĂ„ en lĂ„g teknisk och ekonomisk nivĂ„.

VĂ€stbanken.
Efter fiaskot i Irak och pÄ Wall Street Àr det knappast troligt. Alla de gamla Europeiska kolonierna i Nordafrika som etablerades i kölvattnet pÄ det Ottomanska vÀldets fall har nu fallit utom ett, Israel.
Precis som den franska Algeriet sÄ kommer Àven Israel pÄ sikt att falla - om man inte först förvandlar sig till en multietnisk stat av typ Sydafrika. Dvs Israels enda chans att överleva Àr att precis som DDR öppna muren och slÀnga ideologin.
Vad USA behöver Àr sin egen Michail Gorbatjov, kanske i form av Barack Obama, som kan förklara för de Israeliska ledarna att historien inte Àr nÄdig mot den som försöker sÀtta sig emot historiens gÄng. Det var det som Michail Gorbatjov försökte förklara för Erich Honecker strax innan muren föll 1989.
Palestinamuren kommer ocksÄ att falla, om inte Israel först sjÀlv river den och förvandlar sig sjÀlv till ett multietniskt samhÀlle av Sydafrikansk modell.
Precis som i Sydafrika och Tyskland sĂ„ Ă€r en “tvĂ„statslösning” inte lĂ€ngre ett alternativ. Alternativen Ă€r en enstatslösning eller en upplösning, vad vi Ă€n kan tycka om saken.
Annars kommer historien att ta sin egen gÄng.
Mikroblogga här. Vad gör du just nu? Läs fler inlägg om Israel
Technorati Tags: USA, Irak, Iran, Israel, Syrien, Mellanöstern, Palestina, Palestine, Kriget mot Terrorismen, Gaza, Jerusalem, Bagdad, Baghdad
Svenska bloggar om: USA, Irak, Iran, Israel, Syrien, Mellanöstern, Palestina, Palestine, Kriget mot Terrorismen, Gaza, Jerusalem, Bagdad, Baghdad
Skriv ut inlÀgget
USA:s kunskapsimperium. Alex Abellas bok om Rand Corporation: Soldiers of Reason. VĂ€rldens fetaste futurist.
September 20th, 2008 Kommentera här. 4 kommentarer »

Klicka pÄ bilden
De har namn som American Enterprise Institute, Hudson Institute och Hoover Institute, de politiska tankesmedjorna spelar en oerhört viktig roll för att befÀsta republikanernas och högerns dominans i dagens USA. Speciellt American Enterprise Institute Àr nÀra allierad med Bush-regeringen som ofta anlitar den för att fÄ politiserade alternativ till t.ex. USA:s politik i Mellanöstern.
Men de hÀr tankesmedjorna har precis som den svenska Timbro ingenting med forskning eller objektivitet att göra. De Àr helt och hÄllet politiska pÄtryckargrupper, fyllda av bindgalna tokhögeragitatörer som George Bushs vildsinte FN-ambassadör John Bolton för vilka frÄgan inte Àr om utan nÀr USA skall ockupera nÀsta land. Deras uppgift: att placera falsk-flaggade och till synes akademiskt objektiva pÄtryckar-artiklar i USA:s mest inflytelserika tidningar.
Men det var inte alltid sÄ. Strax after Andra VÀrldskriget grundades den vÀlkÀnda RAND Corporation som ett fristÄende civilt forskningsinstitut för USA:s flygvapen med pengar frÄn bl.a. Ford Foundation. Den frÀmsta forskningsuppgiften pÄ den tiden kretsade kring atombomber och atomkrig.
Idag Àr tvÄ-tredjedelar av RANDs forskningsprojekt Pentagon-relaterade. Forskningen delas in i Project Air Force, the Arroyo Center för ArmÚn och the National Defense Research Institute som utför forskningsuppdrag för USA:s försvarsminister, generalstaben och olika delar av det gigantiska amerikanska militÀretablissemanget bl.a. underrÀttelsetjÀnsterna. I dagens svenska politiska sprÄk: massavlyssningsteknologi som bl.a. anvÀnds av FRA.
Men RAND forskar ocksÄ pÄ civila omrÄden som sjukvÄrdsfrÄgor, utbildning, rÀttsfrÄgor, och ekonomi. Och den forskningen lÀggs ut in toto pÄ webben helt gratis.

RAND Corporation
Man har hela 1 600 anstÀllda pÄ fyra platser: högkvarteret i Santa Monica hÀr i Kaliforniien, i Arlington, Virginia, Pittsburgh, Pennsylvania nÀra Carnegie Mellon-universitetet och University of Pittsburgh, i Cambridge i England och slutligen i Bryssel i Belgien.
Det finns ocksÄ mindre kontor, bl.a. RAND Gulf States Policy Institute i Jackson i Mississippi och i New Orleans. Man har ocksÄ ett RAND-Qatar Policy Institute i Doha i Mellanöstern.
Herman Kahn, RAND-forskaren och vĂ€rldens fetaste futurist som stod modell till Dr. Strangelove och som uppfann begreppet “eskalering”.
Alex Abella Àr en litet udda person att skriva en sÄn hÀr bok, han har tidigare skrivit thrillers och en sensationell bok om hur Hitler skulle ha planerat en terrorkampanj i USA. Men Abella har fÄtt tillgÄng till dokument och information frÄn RAND och boken verkar vederhÀftig om kanske inte sÄdÀr speciellt djuplodande.
Jag har blÀddrat i den och upptÀcker idel gamla bekanta (som jag dock inte har trÀffat) som de inflytelserika Albert och Roberta Wohlstetter och givetvis vÀrldens fetaste futurist, den prÄlige Herman Kahn, som sedermera grundade Hudson institute.

RAND.
Det finns en underbar historia, som dock inte finns med i den hÀr boken, om nÀr Herman Kahn höll ett anförande om atomkrig dÀr han pÄ sitt typiska sÀtt kom in pÄ nÄgot helt ovidkommande som han inte hade den minsta aning om, nÀmligen den japanska belÀgringen av Shanghai i Är 1937.
“Min herre” skriker en pensionerad militĂ€r som stĂ€llet sig upp i salongen. “Det ni sĂ€ger Ă€r helt fel, det Ă€r helt lögn, inte ett ord Ă€r sant”.
“Och hur vet ni det” frĂ„gar den förvĂ„nade Herman Kahn. “Sir”, dĂ„nar den argsinte militĂ€ren, “I was there”.
“That bothers me”, svarar Kahn, “but only a little”, och sĂ„ fortsĂ€tter han som om ingenting hade hĂ€nt.
En av de riktigt stora, pÄ alla sÀtt, showmÀnnen.
Rand Rorporation Ă€r fortfarande utomordentligt inflytelserikt inom den militĂ€ra forskningen eftersom man ofta kan originella infallsvinklar pĂ„ komplicerade problem som: Meeting America’s Security Challenges Beyond Iraq
Det viktigaste med Alex Abdellas bok Àr att den pÄminner oss om att USA:s supermaktsstÀllning till en stor del Àr kunskapsbaserad och att Àven de stora amerikanska universiteten Àr viktiga kuggar i Pentagons vÀldiga hjul genom sin militÀra forskning.
En forskning som svenska universitet Ă€ven deltar i genom hemliga Pentagon-finansierade forskningsprojekt som vi fĂ„r anta att regeringen Reinfeldt ytterligare har utökat frĂ„n sossarnas tid i sina försök att “stĂ€rka det transatlantiska sambandet”
En viktig bok om ett viktigt Àmne m.a.o.
Mikroblogga här. Vad gör du just nu? Läs fler inlägg om Tankesmedjor
| 2006-03-26 | Riskkapital, tankesmedjor och sÀkerhetspolitik |
| 2005-03-29 | Tankesmedjor: Stanford Research Institute |
| 2005-03-11 | Amerikanska Tankesmedjor 2: Hudson Institute |
| 2005-03-09 | Tankesmedjor i USA: Rand Corporation |
Technorati Tags: RAND Corporation, Amerikanska Tankesmedjor, Tankesmedjor, Think Tanks, American Enterprise Institute, Hudson Institute, Hoover Institute, Pentagon forskning, Pentagon Research
Svenska bloggar om: RAND Corporation, Amerikanska Tankesmedjor, Tankesmedjor, Think Tanks, American Enterprise Institute, Hudson Institute, Hoover Institute, Pentagon forskning, Pentagon Research
Skriv ut inlÀgget
Det brutaliserade Palestina: Saree Makdisis Palestine Inside Out. An Everyday Occupation
September 6th, 2008 Kommentera här. 1 kommentar »
Man kan undra om det blir Nordpolsisarna eller Palestina som kommer att försvinna först, sanningen Àr vÀl att bÄda försvinner ungefÀr samtidigt.
Det hĂ€r Ă€r ett fall dĂ€r sĂ„ gott som alla politiska partier frĂ„n den Kristna Högerns Sarah Palin till Barack Obama och Joe Biden i USA för att inte tala om de svenska Folkpartisterna stĂ„r sida vid sida med de Israeliska “bosĂ€ttarna”.
Men samtidigt som Palestina smĂ€lter under den snabbt utvidgade israeliska koloniseringen, som verkar vara huvudmĂ„let för Bush-regeringens “fredsstrĂ€vanden” sĂ„ publiceras faktiskt en del böcker om det döende Palestina hĂ€r i USA.
Saree Makdisi, han Àr amerikan trots namnet, Àr engelsk-lÀrare pÄ det prestigefyllda UCLA, alltsÄ University oc California at Los Angeles.
Han har skrivit en mycket bra bok som tar upp frÄgor som systematiskt mörkas i Sverige, för att inte tala om USA, som den hÀr, sid. 116:
Things took a turn for the worse in 2003, when the Israeli parliament enacted a law which,on a renewable temporary basis, prohibits Palestinian residents of the occupaied terrirories who are married to Israeli citizens or Jerusalem residents from acquiring Israeli citizenship or residency status; thus it denies them the right to live with their spouses and children in Israel or Jerusalem. The law does not affect Jewish residents of the occupied terrories (i.e. settlers) , or immigrant Jewish spouses of Israeli citizens, who are eligible for instant citizenship…
Delinda C. Hanley recenserar Palestine Inside Out. An Everyday Occupation i Washington Report on Middle East Affairs.
Just dealing with the occupation requires an inordinate amount of work, he pointed out. Palestiniansâ interior lives, their personal lives, are policed and regulated by occupation. Makdisi proceeded to read gut-wrenching examples, including a passage about Fareed, a 39-year-old father of two who is stopped for hours at a checkpoint with his family for no reason. Another passage describes Samiraâs dilemma as she tries to renew her residency permit to stay in her birthplace, Jerusalem. If she were Jewish sheâd be granted immediate residency, Makdisi noted. âOne population is being removed and another being moved in.â
Gazans are being starved and no one is talking about it, Makdisi added. Israel refuses to allow the import of paper, ink, and other vital school supplies. One out of three textbooks are missing. West Bank children are rattled by the time they get to school through the checkpoints, and Gazans are so hungry they are unable to concentrate. There is no room in Gazaâs universities for all its young people.
Det Àr svÄrt att lÀsa en sÄn hÀr bok utan att förlora hoppet för hela mÀnskligheten. Den Israeliska ockupationen Àr, som Saree Makdisi visar sÄ vidrig, sÄ rent sadistisk att man snart inser att vi lika gÀrna kunde befinna oss i 1930-talets Nazityskland.
Och nÀr man frÄgar vÄrt eget Forum för levande historia om varför de inte tar upp den hÀr vidriga ockupationen som ju faktiskt Àr nÄgot som svenska skobarn borde kÀnna till sÄ fÄr man inget svar. De verkar inte ha hört talas om Palestina.
Hur MÄnga GÄnger Kan Man Döda En Man? skrev Raymond Paredes-Ahlgren i en skakande skildring om sin far som mördades av Salvador Allende i Chile. Hur mÄnga gÄnger kan man döda ett folk? Svaret, om vi bryr oss, kan vi se i dagens Palestina, i alla fall om vi lÀser Saree Makdisis skakande Palestine Inside Out.
Mikroblogga här. Vad gör du just nu? Läs fler inlägg om Palestina
Technorati Tags: Böcker, Böcker i USA, USA-böcker, Book reviews
Svenska bloggar om: Böcker, Böcker i USA, USA-böcker, Book reviews
Mer om böcker: London Review of Books, New York Times Book Review, New York Review of Books[tags]
Skriv ut inlÀgget
Bush-regeringen eskalerar: amerikanska trupper in i Pakistan!
September 3rd, 2008 Kommentera här. 2 kommentarer »
Bilden har ingenting med den amerikanska insatsen i Pakistan att göra.
Kriget Mot Terrorismen började som med att USA ockuperade Afghanistan och har sedan expanderat till ett nÀranog globalt krig som idag utkÀmpas frÄn Pakistan till Somalia. Det Àr ett krig som redan har skördat hundratusentals dödsoffer och som alltmer liknar ett medeltida religionskrig.
Faran just nu Àr att bÄde Barack Obama och John McCain sÀger sig vilja fortsÀtta president Bushs missriktade försök att krossa inhemska religiösa och politiska rörelser med vapenmakt.
Tragedin med Kriget Mot Terrorismen Àr att vÀstvÀrlden skulle ha betydligt större framgÄngar mot de riktiga terroristerna om man anvÀnde traditionella polismetoder.

Amerikanska trupper mot Taliban i Afghanistan.
Nu kommer den orovÀckande nyheten att Bush-regeringen ar beslutat sig för att sÀtta in amerikanska trupper i Pakistan, nÄgot som betyder att Ànnu en ny front öppnas i Kriget mot Terrorismen. Det Àr i det sammanhanget vÀrt att pÄpeka att Pakistan faktiskt har en befolkning pÄ pÄ 172 miljoner mÀnniskor.

Kyberpasset
Pir Zubair Shah, Eric Schmitt och Jane Perlez skriver i New York Times om Bush-regeringens eskalering: NATO Accused of Civilian Deaths Inside Pakistan - NYTimes.com
Helicopter-borne American Special Operations forces attacked Al Qaeda militants in a Pakistani village near the border with Afghanistan early Wednesday in the first publicly acknowledged case of United States forces conducting a ground raid on Pakistani soil, American officials said.
Until now, allied forces in Afghanistan have occasionally carried out airstrikes and artillery attacks in the border region of Pakistan against militants hiding there, and American forces in ‘hot pursuit of militants have had some latitude to chase them across the border.
But the commando raid by the American forces signaled what top American officials said could be the opening salvo in a much broader campaign by Special Operations forces against the Taliban and Al Qaeda inside Pakistan, a secret plan that Defense Secretary Robert M. Gates has been advocating for months within President Bush’s war council.
Det Àr svÄrt att se hur den annars sÄ försiktige Gates har kunnat ge sig in pÄ nÄgot sÄ dumdristikt, om inte lÀget i Afghanistan Àr betydligt vÀrre för USA Àn man hittills har erkÀnt.
Kriget mot Terrorismen sprider sig och liknar nu allt mer ett regelrĂ€tt vĂ€rldskrig. Ett vĂ€rldskrig som Bush-regeringen med stöd frĂ„n regeringen Reinfeldt försöker vinna genom att döda som mĂ„nga av “fienden” som möjligt, oberoende av om de Ă€r civila eller inte.
Kriget hĂ„ller pĂ„ att utvecklas till ett gammaldags religionskrig av nĂ€stan medeltida proportioner, och det Ă€r ett krig som USA inte kommer att kunna “vinna” annat Ă€n om man Ă€r beredd att döda miljoner mĂ€nniskor.
Den svenska pressen om den amerikanska eskaleringen i Pakistan:
DN.se - VÀrlden om USA-anfall in i Pakistan dödade elva:
Amerikanska soldater från styrkorna i Afghanistan dödade minst elva människor, bland dem kvinnor och barn, i norra Pakistan på onsdagen, uppgav säkerhetsstyrkor och vittnen.
SvD - Senaste nytt om Amerikansk rÀd i Pakistan :
Perspektiv. Ett mordförsök pÄ premiÀrministern och en amerikansk flygattack. Situationen i Pakistan Àr mycket instabil.
SvD - Utrikes om USA-anfall i Pakistan dödade elva :
Amerikanska soldater frÄn styrkorna i Afghanistan dödade elva mÀnniskor, bland dem kvinnor och barn, i norra Pakistan pÄ onsdagen, uppgav sÀkerhetsstyrkor och vittnen. (TT)
SvD - Utrikes om Nya protester i Pakistan :
Tusentals jurister protesterar i dag runtom i Pakistan mot presidentkandidaten Asif Ali Zardaris vÀgran att ÄterinsÀtta domare som avskedades av förre presidenten Musharraf. (TT)
Mikroblogga här. Vad gör du just nu? Läs fler inlägg om Terrorism
Technorati Tags: USA, Irak, Iran, Israel, Mellanöstern, Palestina, Palestine, Kriget mot Terrorismen, Bagdad, Baghdad, Afghanistan, Pakistan
Svenska bloggar om: USA, Irak, Iran, Israel, Mellanöstern, Palestina, Palestine, Kriget mot Terrorismen, Bagdad, Baghdad, Afghanistan, Pakistan
Skriv ut inlÀgget
FRA, svenska regeringen och kriget mot civilbefolkningen i Afghanistan
August 23rd, 2008 Kommentera här. 4 kommentarer »
Mer fred och demokrati i Afghanistan.
En av orsakerna till att FRA och den svenska regeringen vill massavlyssna svenska folket Àr att man vill fÄ fram mer information om gerillan i Afghanistan.
Vilket man sÀkert kommer att fÄ nu nÀr det Àr fritt fram att massavlyssna i gerillafÀsten som Wilhelmina och Jokkmokk.
Som Michael Odenberg skriver i Dagens Nyheter om FRA-spioneri mot utlandet berör inte vÄr integritet
Men varför finns det överhuvudtaget en gerilla i Afghanistan? En orsak Àr ockupationsmaktens brutala och helt hÀnsynslösa bombkrig mot civilbefolkningen som helt

NÄgra Afghanska civila far till himmelen.
M. Karim Faiez och Laura King skriver om det upprappade bombkriget mot civilbefolkningen i Afghanistan:Karzai denounces U.S. airstrike that killed civilians
President Hamid Karzai today denounced an airstrike by U.S.-led forces that his office said killed at least 70 civilians.
Civilian deaths and injuries are an extremely sensitive subject in Afghanistan, where the government has repeatedly pleaded with Western troops to exercise greater care to avoid hurting and killing noncombatants. Karzai broke down in tears during one such appeal.
Afghans still generally support the presence of foreign troops who are fighting Taliban insurgents, but accidental civilian deaths inflame public fury against the Western coalition and the Karzai government.
The American military initially put the number of dead in a remote part of Herat province, on Afghanistan’s western border, at 30, describing all of those killed as Taliban militants.
Som Sten Tolgfors sÀkert skulle sÀga, om man vill laga omelett sÄ fÄr man vara beredd att krossa Àgg. Det Àr bara det att nÀr Afghanistan en gÄng har befriats sÄ kommer det inte att finnas nÄgra Afghaner kvar.
Men i Afghanistan gÀller tydligen samma regler som för svenska huliganer. Det Àr ju ingen vits med att ge sig pÄ unga starka mÀn som kan försvara sig. Man skall givetvis anfalla de svaga och vÀrnlösa, och alla helst, de helt oskyldiga.
Det Ă€r ocksĂ„ intressant att se att alla övergrepp mot civilbefolkningen alltid sĂ€gs vara “misstag”, trots att det Ă€r lĂ„ngt ifrĂ„n sĂ€kert att det behöver vara sĂ„. Det finns nĂ€mligen en viss sjuk logik som sĂ€ger att om man bombar tillrĂ€ckligt mĂ„nga civila sĂ„ kommer folket att vĂ€nda ryggen mot gerillan.
Det Àr rÀtt skrÀmmande att inse att svenska regeringen Àr med pÄ det hÀr kriget, utan att vad jag vet sÀga det minsta lilla pip om de dokumenterade övergreppen mot civilbefolkningen.
Läs fler inlägg om Afghanistan











