Det Progressiva USA

Finns det något yrke som är så glamoröst som utrikeskorrespondetens? William L. Shirers reportage från Berlin i upprinnelsen till Andra Världskriget, Arne Thoren och Björn Ahlander på raspiga telefonlinjer från Washington och New York,, Åsne Seierstad från krigets Bagdad?

För mig är Alfred Hitchcocks klassiska Foreign Correspondent den perfekta bilden av den frifräsande utrikeskorren på spännande jakt bakom kulisserna efter den senaste storyn.

Alfred Hictchocks Foreign Correspondent.

Idag är det annorlunda. Tidningarna skär ner och många av utrikeskorrespondenterna är, liksom SvD:s Karin Henriksson här i USA och Cordelia Edvardson i Jerusalem inte utskickade korrespondenter på assignment utan fast bosatta på platsen.

Det här är både positivt och negativt. Samtidigt som den fast förankrade korrespondenten med åren får en allt djupare insikt i det land man täcker så förlorar man också distansen och fräschören till det land man bor i.

Svenska Dagbladets utrikeskorrespondenter är ofta i 50 och 60 årsåldern, och det märks på den makligare takten, på frånvaron av spännande och ofta kontroversiella intervjuer med uppstickare och nytänkare och på insiktsfull och inte minst frän kritik av ett samhälle som man redan är en del av.

Så var det inte förr när utrikeskorren var en ung man och ibland kvinna på jakt efter det senaste scoopet, läs Evelyn Waughs klassiska roman med just titeln Scoop för att få en doft av atmosfären.

Thomas L. Friedman.

Edward Price Bell (1869-1943) jobbade på Chicago Daily News som på sin tid var USA:s näst största tidning.
Han blev en av USA:s klassiska utrikeskorrar och hans minnen Journalism of the Highest Realm: The Memoir of Edward Price Bell, Pioneering Foreign Correspondent for the Chicago Daily News

Jag har bläddrat i boken som ger en bild av en nu svunnen värld före massflygets och massmedias dagar när en utrikeskorrespondent kunde få en intervju med i stort sätt vem han ville genom att visa upp sitt presskort.

Man lyssnade på eller läste Arne Thorèn, Torsten Ehrenmark, Buster von Platen och Lars Gunnar Erlandson på ett sätt som man t.ex. inte gör på Sveriges Radios annars utmärkta Ginna Lindberg.

Orsakerna är många. Idag har vi alternativ, vi kan titta och lyssna direkt på CNN och BBC, eller läsa New York Times och Economist. Vi kan läsa bloggar som även om de kanske inte alltid håller samma kvalitet ofta kan konkurrera på nya villkor.

Utlandskorren har också förlorat sin tillgång till beslutsfattare som George Bush, Robert Gates och Hank Paulson.

Jag tror dock att det här är ett yrke som kan återuppfinnas om man bara vill. DN:s USA-korrespondent Erik Ohlsson är ett bra exempel på att man kan föryngra och förnya utrikeskorren om man bara tänker i litet mer ambitiösa banor och inte bara sitter hemma utan ger sig bland folket ut i USA.

Man måste bli mer, inte mindre aktiv, det räcker inte längre med att rapportera kalla fakta, man måste tränga in bakom rubrikerna och ner på djupet och inte minst, man måste jobba som bara den med att bygga upp sitt eget sociala nätverk med kontakter till beslutsfattarna i landet.

Idag är det spetskunsaper i ekonomi, teknologi och vetenskap som gäller betydligt mer än att bara stå framför Vita Huset med en mikrofon.

New York Times-korrespondenten Thomas L Friedman är ett paradexempel på en framgångsrik korrespondent av den nya skolan. Med sin egen webbsajt, en rad insiktsfulla bestsellers blir dagens utrikeskorrespondent precis vad utrikeskorrespondenter alltid har varit, mediestjärnor. Det är bara det att medierna har förändrats.

Idag räcker det inte med att bara skriva tillfälliga artiklar. Dagens medier kräver en närvaro 7*24 . Man måste rapportera, skriva böcker, chatta, Twittra och blogga.

M.a.o. anpassa sig till dagens medievärld. Så som det f.ö. alltid har varit.

Jag måste erkänna att Carl Bildt är en av de drygaste och mest otrevliga politiker som jag överhuvudtaget har hört talas om.

Hans agerande när han blev polisanmäld för hatkommentarer på sin blogg är symptomatisk för en karl som självsäkert vräker ur sig vad som helst för att förvilla sina vedersakare. Som att han inte kunde radera kommentarerna därför att de “arkiverades på webben” så det skulle inte göra någon skillnad.

Det där var en ren och skär lögn, men SR:s reporter gick på den: Carl Bildt, Googlebot och Googles cache. Hur fungerar webben egentligen?

Bildt som har skaffat sig ett rykte om att vara IT-kunnig är så gott som helt okunnig om IT men han vet hur man bluffar och han ger aldrig upp, som nu när han har fått Morgan Olofsson att backa och be om ursäkt till Bildt av alla personer.

Negra Efendic skriver i SvD om Rapporchefen Morgan Olofsons vämjeliga ursäkt som betyder att Bildt och regeringen nu inte längre behöver oroa sig för kritik från Rapport: Rapportchefen ber om ursäkt

Morgan Olofsson, SVT:s naivaste reporter.

Det var i dokumentären ”FRA – tre bokstäver som skakade Sverige” som utrikesminister Carl Bildt ska ha sagt att Försvarets radioanstalt (FRA) även får byta underrättelseinformation med diktaturer.

Efter att dokumentären sänts rasade Carl Bildt på sin blogg och skrev bland annat att SVT använt hans citat i ”oärligt och lögnaktigt” syfte.

”Det kan säkert inträffa att vi har anledning att utbyta information med någon, men detta sker mycket strikt i sådana fall”, säger Bildt i dokumentären.

Om man skall ge sig på en så hal och slipprig person som Carl Bildt så måste man vara beredd på att karln kommer att göra allt för att slå tillbaks med alla till buds medel.

Så varför i hela världen göra det bara för att sedan kapitulera och be om ursäkt?

‘Det här är en katastrof för SVT som Bildt och regeringen i vilket fall helst vill ersätta med en regeringstrogen svensk version av Fox TV. Det som Bildts kompis Condi Rice tittar på.

Bildt vet mycket väl att FRA byter information med Bush-regeringen som massvlyssnar och torterar och som i sin tur skickar informationen vidare till vem de vill.

Olofsson är en katastrof och bör omedelbart avgå!

Det råder inget tvivel om att Internet plus Webben plus Bredband håller på att förändra mediavärlden.

Men hur och kommer tidningarna att överleva? Det är för att svara på sådana frågor som en grupp svenska journalister och tidningsmän, sponsrade av Schibsted, kommer att hålla ett seminarium här i Silicon Valley den 30:e September.

Jag tror själv att tidningarna kommer att överleva men inte som de ser ut idag. Istället kommer man att bryta ut t.ex. ekonomidelen och göra om den till en självständig webpublikation typ The Big Money.

Sedan får varje del sjunka eller simma på egen hand. Det finns givetvis även andra modeller.

Här är länken till Silicon Vikings-gruppen och seminariet:

… are newspapers a relic of the past? Is the morning newspaper delivered to your door going to die out? Will we reading our news on a Kindle or equal? What will replace the revenue vaporized by Craig’s List and eBay? Will our news come from independent citizen journalists and free lancers blogging on current events, trends and opinions, sometimes organized into a “new news paper?

This special program will feature a buffet dinner and a panel discussion. Panelists include:

o Gunnar Strömblad, Executive Vice President, Schibsted Group (Stockholm)
o Dan Gillmor, Founder, Center for Citizen Media (Silicon Valley)[invited]
o Eric Eldon, Editor, VentureBeat and Founder, Writewith (Silicon Valley)
o Bo Hedin, Leading the Project SvD 3.0, Previous CEO/Editor in Chief, Svenska Dagbladet Digital Media (Stockholm)
o Jan Helin, Editor in Chief, Aftonbladet Newspaper (Stockholm)
o Dr. Vilma Luoma-aho, Visiting Scholar, Stanford University Innovation Journalism Program (Silicon Valley)
o Brian Lam, Editorial Director, Gizmodo (Silicon Valley)[invited]
o Kalle Jungkvist, Editor in Chief, Aftonbladet New Media (Stockholm)
o Tanja Aitamurto, Stanford University Innovation Journalism Fellow and Journalist, Helsingin Sanomat (Silicon Valley and Helsinki)

Så de stora medieföretagen som Rupert Murdochs News Corporation och även Schibsted kommer givevist att överleva och t.o.m frodas, men endast de som snabbt kan anpassa sig till de nya medieformerna i en allt mer dynamisk medievärld.

En värld där läsarna och tittarna inte längre är passiva utan aktiva deltagare och där tidningar och läsare alltmer kommer att leva i symbios med varandra.

Klicka på bilden

Not:
Artikeln på svengelska

Jag har besökt omkring hälften av alla amerikanska delstater och bott i två, New Jersey och Kalifornien.

Det är ett väldigt land USA med många positiva, många negativa och många mycket bisarra sidor, som de flesta länder skulle jag gissa.

Kalifornien och då speciellt San Francisco och Silicon Valleyområdet är ett av de allra mest upplysta och progressiva områdena i USA. Med superba universitet, en innovativ anda, Hollywood, sin IT och Bioteknologi och ett fantastiskt väder är Kalifornien trots alla sina sociala problem, sitt brutala fängelsesystem och sina gigantiska budgetproblem trots allt USA:s föregångsland.

Hade det inte varit för Kalifornien hade t.ex. den världsomfattande antirökningskampanjen aldrig blivit av, i alla fall inte i samma omfattning och säkert inte än.

Just nu håller det naturvårdsvänliga Silicon Valley och San Francisco t.ex. på att bli gröna och jag har börjat se elbilar litet här och var.

Kaliforniens progressiva anda visar sig i frånvaron av diskriminering i IT-samhället i Silicon Valley, även om den ekonomiska diskrimineringen fortfarande gör det omöjligt för elever i fattiga områden som Milipitas att få en chans till en bra utbildning.

Och när jag vandrar runt här i området i centrala Silicon Valley så märker jag hur de tidigare så tråkiga områdena förvandlas till Europeisk-inspirerade bostads- och shoppingområden som nästan lika gärna kunde ligga i London, Paris eller Stockholm.

San Francisco och Silicon Valley, USA:s och världens lunga med andra ord.

Designvärlden har för länge sedan omfamnat datorn med båda armarna. Design har blivit virtuellt och designarna allt mer skilda från den fysiska världen.

Är det bra eller ens realistiskt att använda datorer för att designa för den fyfiska världen? Nej säger Gever Tully som driver Tinkering School från sitt hem i lilla Montara ute vid Stilla Havskusten strax söder om San Francisco.

G Pascal Zachary skriver i New York Times om Gever Tully och en ny rörelse inom IT- och produktdesign fokuserad på att återanknyta kontakten mellan fysisk och datordriven design: Ping - Digital Designers Rediscover Their Hands - NYTimes.com

Using computers to model the physical world has become increasingly common; products as diverse as cars and planes, pharmaceuticals and cellphones are almost entirely conceived, specified and designed on a computer screen. Typically, only when these creations are nearly ready for mass manufacturing are prototypes made ” and often not by the people who designed them.

Creative designers and engineers are rebelling against their alienation from the physical world. ‘The hands-on part is for me a critical aspect of understanding how to design, said Michael Kuniavsky , a consultant in San Francisco who for three years has convened a summer gathering of leading designers, called ‘Sketching in Hardware. At last month’s session, at the Rhode Island School of Design, attendees broke into small groups, wielding soldering irons and materials their grandfathers probably knew more about.

Så är den här sortens tänkande inte litet gammalmodigt? Nej säger Bill Burnett, chef på Stanford Universitys designprogram, man kan inte simulera allt.

Säkert riktigt, och hur som helst, det är kul att leka med lödkolvar och byggklossar.

Jag har bara ett förbehåll. Jag undrar hur man designar flygande brödrostar med lödkolv?

Trots att vi har en TV så är den inte uppkopplad till nätet. Antennen gick av när vi satte in ett nytt franskt fönster och sen vi inte brytt oss om att fixa den.

Jag tror att det var ett tecken från gud eller möjligtvis Christina Jutterström på att vi inte skulle titta på reklam-TV.

Men på helgerna kan det bli någon DVD-film, för det mesta utländsk, eller också brittiska TV-serier, igen på DVD, som Inspector Morse, Midsomer Murders och nu senast den gulliga serien om ett par trädgårdstanter, Rosemary and Thyme, spelade av Felicity Kendal and Pam Ferris, som löser olika mordgåtor.

Det här är ju rena verklighetsflykten men atmosfären har något av Midsomer Murders Karl Larson-idyll över sig med ett par lik i en lämplig trädgårdsplantering som ingen verkar bli speciellt upprörd över.

Och Felicity Kendal är verkligen kramgod.

Pem Ferris spelade med i den oerhört populära TV-såpan The Darling Buds of May och hon och Felicity Kendal spelar mycket bra ihop.

Den här serien är redan nedlagd men om den kommer på svensk TV, om den inte redan har gjort det, eller på DVD så är den värd att titta på. Inte minst de avsnitt som är filmade i Spanien.

Democracy Now:s Amy Goodman
Även om man måste gräva litet bakom den till synes så massiva förlåten av fördummade högerdominerade amerikanska nyhetsmedier så hittar man snart mängder med viktiga progressiva mediekällor här i USA.

Ett bra ställe att börja för den som inte vill se énbart USA genom Fox News och Bush-regeringens bisarra linser är Democracy Now som sänder radio och tv-nyheter fem gånger i veckan. För att titta på TV-programmet, klicka på deras hemsida och sedan på Real Video Stream.

Mother Jones.

Det här är mycket intressanta och initierade program, ofta med intervjuer med författare och utrikespolitiska experter med nyheter som ofta inte ens kommer fram i de reklamfinansierade kommersiella medierna.

En annan är Air America Radio som bl.a. har en intervju med den kände amerikanska författaren Ron Susskind som har skrivit en ny bok The Way of the Worldsom bl.a. beskriver hur Bush-regeringen helt sonika beordrade CIA att förfalska ett dokument som skulle bevisa att Al Qaida och Saddam Hussein samarbetade:

Klicka för att spela

En källa som inte är så känd i Sverige är Utne Reader som delvis har eget material och delvis saxar material från pressen, material som man inte alltid skulle hitta på egen hand och som alltid är läsvärt.

Sen brukar jag alltid läsa The Nation som innehåller USA:s i särklass bästa progressiva kritik av Bush-regeringen och världen i övrigt. John Nichols expertartiklar från presidentkampanjen har t.ex. alla varit mycket läsvärda.

Andra bra källor är Alternet, IndyMedia och Mother Jones .

Markos Moulitsas.

Sist men inte minst, Markos Moulitsas mycket inflytelserika gruppblogg Daily Kos.

Och hur otroligt det än kan låta så finns det faktiskt amerikaner som stöder det palestinska folket på initierade websajter som

Electronic Intifada.

Trots att miljoner konventionella och för det mesta lågutbildade amerikaner lever på Fox News och dagliga doser av hatradio från Rush Limbaugh, Michael Savage, Gordon Libby och Laura Schlessinger och andra så finns det alltså progressiva öar över hela USA.

Miljoner amerikaner som lika gärna kunde bo i London, Stockholm eller Paris, som för det mesta är högutbildade och beresta och som inte helt utan personlig risk har genomlevt de senaste sju och en halv brutala Bush-åren.

Det här är inte en fråga om vänster mot höger utan om den civiliserade världen mot Hunnerna, beväpnade med massavlyssnings- och massförstörelsevapen. Det är den 24:e Augusti 410 och Visigoterna under Alaric I, läs George Bush och den Kristna Högern, har intagit Rom.

De har inte bara skövlat hela USA och stuckit dess ekonomi i brand, de har stannat i snart åtta år i en ren orgie av tortyr, krig och förstörelse, det här är en av de allra största katastrofer som USA någonsin råkat ut för.

Dessvärre verkar de amerikanska Hunnerna nu även ha nått Sverige i den osannolika skepnaden av Fredrik Reinfeldt och hans öppna krig mot den svenska demokratin genom massavlyssning av varenda djäkla svensk som överhuvudtaget finns.

Det är inte bara USA som behöver dissidenter idag. Och vi kan lära oss mycket av de amerikanska dissidenterna som har överlevt den amerikanska versionen av den svenska istiden.

Lyckligtvis spirar det nytt liv bland ruinerna här i USA, och källorna här ovan är bra exempel på de amerikanska dissidenterna och deras läsvärda och mycket viktiga nyhetskällor.

OK, OK, skratta inte men även om det här inte kommer att ge mig en Oskar och trots att jag spelade in videon med ljud och den verkar ha förvandlats till en stumfilm under uppladdningen till YouTube så lägger jag ut det som ett första steg till vad jag hoppas kommer att bli regelbundet återkommande små videoreportage från Silicon Valley.

Den moderna kamerateknologin har utvecklas med rasande fart och min lilla fickkamera kan nu ta så här bra videon, som f.ö. ser mycket bättre ut i original.

Så nu gäller det bara att hitta några ämnen att videoblogga om. Vilket jag redan har.

Så jag kommer att lägga ut några fler experimentvideon allteftersom jag lär mig och sedan kommer jag, hoppas jag i alla fall, att kunna videoblogga en gång i veckan eller så.

Håll tummarna.

Den här snutten är tagen på Interstate 280 uppe i San Mateo. Det var intressant att se hur kameran skulle hantera tunneln, men det gick som syns mycket bra.

Jag har redan ett par bastanta digitala SLR-kameror men jag har länge velat ha en liten digitalkamera som jag kan stoppa i fickan och alltid ha med mig.

Så efter ha kollat med min äldste son som redan har en sån här kamera så har jag nu köpt en 7.1 megapixel Canon Powershot SD750 för $165 från Beach Camera med 8GB Flash-minne för $26 från NewEgg. Se här för jämförande svenska priser

Det bästa med den här kameran är att den som de flesta av dagens digitalkameror inte bara är en stillbildskamera utan också en videokamera. Och den kommer med batteriladdare.

Jag hoppas kunna börja ta några videon från runt Silicon Valley så fort jag har lärt mig kameran litet bättre.

Jag hoppas också kunna ta litet fler gatuscener härifrån, något som är svårt om inte omöjligt med en större digitalkamera.

Hur som helst så är det här en kamera som kan rekommenderas, inte minst med tanke på det rent fantastiska priset.

Beach Camera och Newegg är också två webbsajter som man helt kan lita på här i landet.

Klicka på bilden.

När jag växte upp i Uppsala så gick min mamma till frissan nere på Drottninggatan och läste Damernas Värld, Svensk Damtidning och Veckojournalen och allt vad de hette och efter nån timme kom hon tillbaks med nytt hår och försedd med alla de senaste ryktena om alla kändisar, speciellt om Olof Palme som hon avskydde.

Av någon outgrundlig anledning var hon också kär i Shahen av Iran även om jag inte tror att Shahen återgäldade hennes känslor. I alla fall inte öppet.

Sveriges frissor har i generationer varit nav i ett omfattande kommunikationsnät som säkert redan är massavlyssnat av FRA.

Men som allt annat så flyttar glammen nu till webben och Michael Arrington skriver på sin blog Tech Crunch om det mycket framgångsrika webbaserade reklamföretaget Glam Network How Close Were Glam And Revolution Health To Merging? som har fått in hela $115 miljoner i riskkapital sedan starten år 2004. Det är oerhört mycket pengar och visar hur het den webbaserade reklammarknaden är i USA.

Glam Media har en affärsmodell baserad på ett nätverk av mode och livsstilbloggar och webbsajter. Ju fler besökare Glam Medias webbsajter får ju desto fördelaktigare reklamkontrakt kan man teckna med de stora glam-intressenterna. Precis som Google så är Glam Media alltså ett renodlat reklamföretag.

Och genom att använda sig av lågbetalda bloggare så kan man maximera vinsten.

Men man undrar, när Glamen flyttar till webben, kommer tanterna att sitta hos frissan och surfa på nätet istället för att bläddra i Amelia? En historisk institution kan vara i farozonen.