Klicka på bilden.

Jag träffade Klas Sandberg i Stockholm för några år sen och slogs av hans förbluffande djupa kunskaper om amerikansk säkerhetspolitik, om de ledande aktörerna i Washington och om USA:s nutidshistoria.

Sedan dess har han ofta kommenterat här på bloggen och hans kommentarer är för det mesta mer initierade och djuplodande än de inlägg som jag själv skriver.

Klas Sandberg är sedan länge en mycket välkommen och inte minst populär gästbloggare här på min egen blogg.

Klas egen blogg Vindskupan är en viktig resurs som borde uppmärksammas även av de etablerade medierna. Som Klas viktiga inlägg Hasbara: En propagandaoffensiv kollapsar om propagandakriget kring Israels bombkrig i Gaza. Ett exempel på inlägg som vi sällan ser i den etablerade pressen.

Klas blogg är ett utmärkt exempel på hur expertbloggar alltmer konkurrerar med och ersätter dagspressen allteftersom de etablerade medierna drar ner på resurserna, speciellt inom utlandsbevakningen.

Följ Klas blogg och stöd den, det är en omistlig källa för oss som vill hänga med var som händer inom den amerikanska säkerhets- och utrikespolitiken.

Klas Sandberg kan mer om det amerikanska försvaret än någon annan jag känner. Hans åsikter och insikter om dagens amerikanska försvarstänkande är alltid intressant och stimulerande.
Läs hans blogg på Vindskupan

Jag har skrivit två inlägg om USA:s nya försvarsdoktrin Barack Obamas försvarsdoktrin: kan Robert Gates modernisera Pentagon? och Pentagon nya militärdoktrin: kursändring mot gerillabekämpning.

Klas är inte övertygad om att det här är något riktigt nytt. Läs hans inlägg här：

Pentagon

Tänk om någon skulle komma till oss med andan i halsen och berätta att han gjort en sensationell ny upptäckt som kallas för transistor, hur skulle vi reagera då?

Troligen med en blick av trött medlidande. Om personen i fråga inte är alltför galen skulle vi kanske försöka antyda att den där uppfinningen redan är gjord och blivit överspelad.

Vi har samma fenomen när det kommer till USA:s ”nya militärdoktrin”. Gammalt vin som serveras i en ny butelj helt enkelt.

Robert McNamara i Vietnam (Till vänster)

Om vi går tillbaks till Vietnamkrigets glada dagar så var den amerikanska armén fenomenalt väl förberedd inför det kriget. Man hade ägnat decennier åt att forska kring den nya typ av gerilla krig som Mao uppfunnit i Kina och som Giap och Truong Chin anpassat för att bekämpa den franska kolonialmakten.

Tankesmedjan RAND ägande faktiskt den saken lika stor möda som att snickra på kärnvapenstrategier i kalla krigets skugga. President John F Kennedy byggde upp arméns specialstyrkor. En löjtnant i marinkåren noterade hur hans officerskollegor satt på rad och läste Maos lilla röda.

Militärerna grunnade på hur problemet skulle lösas, politikerna grunnade, underrättelsetjänsterna grunnade, likaså diplomaterna och biståndsorganisationerna.

Irak

Det uppstod en veritabel flora av specialförband, forskare och ”antigerillaexperter” som förtjänade sitt levebröd på att tala och skriva PM om hur modernt gerillakrig kunde krossas.

Det fanns en sak ingen kunde säga.

Ingen kunde eller vågade säga att det hela faktiskt var meningslöst. Att det faktiskt inte fanns någon behändig formel för att kämpa ner den typen motståndare. Att det bara gjorts en gång tidigare av britterna i Malaysia och att det bara gått för att oddsen där var närmast groteskt ojämna.

Robert Gates

Det blev i början av 1960-talet som all denna härrrlighet sjösattes i Vietnamkriget… och ganska omgående led skeppsbrott. Doktrinerna var fel. Specialstyrkorna var verkningslösa. Experterna visade sig inte veta vad de pratade om.

Från och med mitten av 1960-talet försökte en frustrerad armé utkämpa det hela som ett (nästan) konventionellt krig med en större och större armé.

År 1975 var kraschen ett faktum. Krigsmakten var besegrad satt och slickade sina sår. I all tysthet drog armén slutsatsen att det faktiskt inte fanns något lätt och trevligt sätt att kämpa ner en modernt organiserad och ideologiskt motiverad gerilla och att man helt sonika borde avstå.

Marinkårens general Cushman förklarade:

-Vi drar ut huvudet ur djungeln och återvänder till amfibiestridsaffärerna.

Tillbaka till kärnverksamheten med andra ord.

Ända sedan 1983 är det exakt vad USA har gjort. Det är bara möjligt genom att amerikanerna hela tiden kunnat välja sina strider. Det har bjudits på det ena skojiga lilla tillslaget efter det andra mot grundligt underlägsna tredjevärldenmotståndare… till dess man gav sig in i medelstort land istället.

Det långvariga gerillakriget i Irak och Afghanistan har inneburit jämmer och elände för de flesta.

Ett litet fåtal har samtidigt lyckats blomstra och klättra mot allt högre höjder genom att förespegla herrar Bush och Rumsfeldt de hittat formel för att göra guld… eller i alla fall att behärska stora landområden.

Precis som RAND i slutet av 1950-talet med andra ord.

Vi har flera som gjort feta karriärer på kuppen. Där finns John Nagl, en ganska obskyr överstelöjtnant som författat en bok om gerillabekämpning som råkade komma ut PRECIS när alla kliade sina huvuden som värst. Där finns också australiensaren David Kilcullen som eleverats till maktens högsta höjder i kraft av ett enda PM.

Och vi har den mest framgångsrike opportunisten av alla: David Petreaus som blev George Bushs favoritgeneral efter en serie mediokra eller rent ut misslyckade insatser sedan invasionen 2003.

I Sverige har vi Magnus Norell och Magnus Ranstorp som lyckats klättra på stegen som ”terroristexperter”. Varje gång något inträffat stoppas någon av de herrarna ner i tv soffan och börjar spruta ur sig fraser om operativa lägen o dyl.

Den amerikanska arméns antigerillahandbok går att ladda ner på nätet.

Petraeus och alla de glada kompanjonerna har alla arbetat på den. Jag kan inte hjälpa att tycka att det mest slående med det dokumentet är hur tomt det är. När man plockat bort alla definitioner av olika termer, historiska bakgrunder etc. ja då finns nästan inget kvar.

Efter alla dessa år av att grunna över hur man bekämpar gerilla har man i nådens år 2008 inte kommit mycket längre än år 1950

Notis: Nu tänker jag inte ge mig helt utan en fajt och jag återkommer med kommentarer om Klas inlägg senare i veckan.

2007-06-24	Och nu, vad vi alla hade väntat på: Pentagon goes YouTube! Rottingmajorens sommar är räddad
2006-11-15	Presidenten och Pentagon

Technorati Tags: Pentagon, Robert Gates, Militärdoktrin, CENTCOM, USA:s försvarsmakt, GMLRS, Afghanistan Klas Sandberg, Vietnam

Svenska bloggar om: Pentagon, Robert Gates, Militärdoktrin, CENTCOM, USA:s försvarsmakt, GMLRS, Afghanistan Klas Sandberg, Vietnam

Obama med den snart 62:åriga Hillary Clinton.

Barack Obama kommer alltså att presentera sitt konservativa och föga nydanande utrikes- och säkerhetsteam nu på måndag.

En grupp veteranpolitiker som Obama kan lita på inte kommer att hitta på något dumt men som heller inte kommer att hitta på något nytt och innovativt. “Change we can believe in” är inte längre inne och Clintons mer konservativa hållning är nu vad som kommer att gälla de närmaste fyra åren, parad med Bush-regeringens Robert Gates och hans realistiska försvarspolitik.

Den 65-årige Robert Gates

Det viktiga är att de neokonservativa nu definitivt är ute ur bilden men de har redan varit ute sedan 2006 års kongressval när Donald Rumsfeld fick sparken. Vi kan vänta oss en långsam och mycket försiktig reträtt i Irak, en betydligt större satsning i Afghanistan som nu kommer att bli Obamas krig, och mindre fokus på president Bushs unilateral utrikespolitik.

Den snart 65-årige general James L Jones

Peter Baker skriver i New York Times om Barack Obamas utrikes- och försvarsteam som kommer att presenteras nu på Måndag: Clinton to Be Introduced as Part of Obama Security Team

At a time when the country remains engaged in two wars and still faces the threat of international terrorism, Mrs. Clinton will anchor a national security team with more of a centrist character than some of Mr. Obama’s liberal supporters once hoped to see. In addition to her, Democrats said, Mr. Obama plans to announce that he is keeping Defense Secretary Robert M. Gates, who has run the Pentagon for the last two years, and will appoint Gen. James L. Jones, a retired Marine commandant, as national security adviser.

Rounding out his national security team, Mr. Obama will name former Deputy Attorney General Eric H. Holder Jr. as his choice for attorney general and Governor Janet Napolitano of Arizona as secretary of homeland security, the Democrats said. Mr. Obama also will nominate Susan E. Rice, his foreign policy adviser and a former assistant secretary of state, as ambassador to the United Nations, a job that will be given cabinet rank, as it had under President Bill Clinton.

Frågan är dock om Hillary Clinton och Robert Gates kommer att ändra på George Bushs Mellanösternpolitik. Jag har väldigt svårt att tro på det. Israel har t.ex. redan markerat att man inte tänker låta USA tvinga dom till meningsfulla förhandlingar med Palestinierna, och både Obama och Clinton har gjort det klart att Iran kommer att betraktas som huvudmotståndaren om inte huvudfienden i Mellanöstern, i alla fall tills man slutar utveckla sin egen atomkraft. Mot den bakgrunden är det svårt att se att något fundamentalt kommer att förändras det viktiga Mellanösternområdet eller att man kommer att sätta press på Egypten att demokratisera.

Närmare förbindelser över Atlanten, en försiktig öppning mot Kuba, Guantanamo stängs, mer fokus på den globala uppvärmningen, ingen mer tortyr, men annars är jag inte övertygad om att vi kommer att få se några mer radikala förändringar. Inga krigsfolkförbrytelseprocesser mot president Bush eller hans närmaste medarbetare som kommer att gå helt fria. Obama verkar inte hittills i alla fall vara intresserad av en klar brytning med president Bushs Krig Mot Terrorismen, vilket kan kommer att bli djupt tragiskt.

Ett mycket konservativt team utan större hopp om verkligt fundamentala förändringar. Speciellt farligt för Obama är att Hillary Clinton har fått honom att gå med på att det blir hon och inte han som utser de nya UD-tjänstemännen. Det betyder att hon liksom Robert Gates kommer att få sin egen maktbas på sitt departement som kommer att lyda dom och inte Obama. Machiavelli skulle vända sig i sin grav.

Axplock från den nordiska pressen:
DN.se – Världen: Clinton klar i morgon

SvD – Senaste nytt: Clinton avslöjar bidragsgivare

VG RSS: Bill frigjør hemmelig liste for konas skyld

General David Petraeus och Robert Gates

Barack Obamas hela valkampanj handlade om förändringar och förnyelse och många med mig hade väntat sig att det var mer än tom retorik.

Men när Obama nu utser sin regering så kommer det ena gråskägget efter det andra och resultatet har blivit en regering som för det mesta består av gamla Clinton-lojalister från för 18 år sedan.

Var det därför som miljoner unga röstade fram Obama?

Ett paradexempel är de amerikanska fackföreningarna som satsade miljonbelopp på att ge Obama segern och som nu ser sig nu bortglömda när Obama inte ens brydde sig om att inkludera en arbetsmarknadsminister, Secretary of Labor, i det ekonomiska team som han presenterade i början av veckan.

Det mest flagranta exemplet på hur Obama nu har vänt ryggen mot förändringar och “change” är när han, som allt fler källor säger, behåller president Bushs 65:årige försvarsminister Robert Gates som sin egen Pentagonchef.

Hela Obamas valkampanj grundades på hans motstånd mot Irakkriget och nu vänder han 180 grader och omfamnar George Bushs försvarsminister!

Hur skall vi tyda den här uppenbara kovändningen? Obama säger själv att han väljer erfarna ämbetsmän för att det är vad USA behöver för att klara den djupa kris som USA befinner sig i och att han själv kommer att bidra med nytänkandet.

Men om han talar sanning här så har han en enastående naiv syn på hur byråkratier fungerar. Obama är inte expert på försvar, ekonomi och utrikespolitik. Sådan expertis finns i de olika departementen och dessa kontrolleras av Clinton, Gates och andra ministrar som knappast är nytänkare.

Som Reagan och Bush kan han använda sig av sin egen tankesmedja, i Obamas fall Center for American Progress som redan har publicerat en bok med förslag riktade direkt till Obama och hans regering

Men hur kan en ny och oerfaren president få gamla rävar som Gates och Clinton och deras allierade i de tungrodda departementen att innovera? Gorbvatjev hade t.ex. aldrig kunnat börja modernisera Sovjetunionens utrikespolitik om han inte hade behållit Andrey Gromyko som utrikesminister istället för att utnämna Eduard Shevardnadze. Ett bra exempel är om Obama hade utsett den högt kvalifierade 38:åriga Samantha Power – som var hans utrikespolitiska rådgivare – till sin utrikesminister istället för den helt okvalificerade Hillary Clinton. Då hade den fransk-talande John Kerry varit ett bättre val.

Alla ministrar är säkra kort och har en fast förankring i det demokratiska partiet. Det verkar nästan som om Obama prioriterar att stärka sin makt över det demokratiska partiet istället för att bygga upp en ung och dynamisk regering.

Mycket tyder på att USA kommer att få en konservativ, försiktig och stegvis reformator, en Gorbatjov och inte en Yeltsin som helt bryter med det gamla. Det är visserligen inte dumt, en Clinton-regering är betydligt bättre än en McCain eller Bush-regering, men det är inte vad Obama lovade.

Framtiden får utvisa.

Robert Gates, president Bushs och nu snart president Obamas försvarsminister.

Barack Obamas fascination av president Lincoln som han presenteras i Doris Kearns Goodwins bästsäljare Team of Rivals: The Political Genius of Abraham Lincoln verkar vara på väg att leda honom på villovägar.

Obama har redan fått kritik för sitt val av Timothy Geithner och Lawrence Summers till sitt ekonomiska team bl.a. av New York Times. Orsaken är att både Geithner och Summers är medansvariga för den härdsmälta som nu har drabbat USA- och världsekonomin.

Även om den största skulden måste läggas på Bush-regeringens öppna företagsplundring av den amerikanska ekonomin de senaste åren så var det under Clintonåren som de första stegen togs för att ta bort det skyddsnät som hade kunnat förhindra vad som nu är den allvarligaste finanskrisen sedan Den Stora Depressionen.

Pentagon

Så här skriver New York Times på ledarplats: Editorial – Mr. Obama’s Economic Advisers – NYTimes.com

… Both men, however, have played central roles in policies that helped provoke today’s financial crisis. Mr. Geithner, currently the president of the Federal Reserve Bank in New York, also has helped shape the Bush administration’s erratic and often inscrutable responses to the current financial meltdown, up to and including this past weekend’s multibillion-dollar bailout of Citigroup.

En betydligt bättre kandidat för posten som finansminister hade varit Sheila C. Bair som är chef för Federal Deposit Insurance Corporation. Bair har lagt fram en mycket praktisk och human plan för att rädda så många amerikaner som möjligt från att tvingas lämna sina hem. Alltså en plan som sätter fokus på att hjälpa helt vanliga människor och inte främst på att rädda bankerna och deras redan mycket rika chefer.

Nu kommer också nyheten att, som Greg Miller skriver i Baltimore Sun (ursprungligen från Chicago Tribune), Obamas förmodade kandidat till ny CIA-chef, John Brennan, har beslutat sig för att inte ställa upp på grund av sin inblandning i Bush-regeringens tortyr och illegala underrättelseverksamhet: Brennan out of running for top intelligence post

“The fact that I was not involved in the decision-making process for any of these controversial policies and actions has been ignored,” Brennan said.

Brennan was responding to criticism from an array of outside groups that had begun lobbying the Obama team to find another candidate for the top CIA job.

In a letter sent to Obama last week and signed by dozens of psychologists opposed to harsh interrogation methods, Brennan was described as a “supporter of the ‘dark side’ policies” of the Bush administration.

The group noted that Brennan had held senior positions under former CIA Director George J. Tenet. A Brennan appointment “would dishearten and alienate those who opposed torture under the Bush administration,” they said.

Ett synnerligen oigenomtänkt val om det nu är vad Obama hade i tankarna, och det är det många som tror.

Samtidigt står det klart att Obama tänker behålla president Bushs försvarsminister Robert Gates som sin egen försvarsminister och att han, som Michael Isikoff skriver i Newsweek, tydligen inte tänker åtala någon av de tusentals medlemmarna i Bush-regeringen som begick brott mot de mänskliga rättigheterna under de senaste åtta åren.

Mike Allen skriver på bloggen Politico om Obamas säkerhetsteam: Gates agrees to stay on under Obama – Mike Allen – Politico.com

Defense Secretary Robert Gates has agreed to stay on under President-elect Barack Obama, according to officials in both parties.

Obama plans to announce a national-security team early next week that includes Gates at the Pentagon and Sen. Hillary Rodham Clinton (D-N.Y.) as secretary of state, officials said. Retired Marine Gen. James Jones, former Marine commandant and commander of U.S. and NATO forces in Europe, will be named national security adviser, the officials said.

.. Jones insisted on “ and got “ a commanding role, the sources said. Democrats familiar with the national-security event early next week said they also expect James Steinberg, who was deputy national security adviser in the Clinton administration, to be named deputy secretary of State;

Susan Rice, Obama’s utrikespolitiska rådgivare blir USA:s FN- ambassador och Amiral. Dennis Blair, f.d. chef för USA:s Stilla Havskommando med erfarenhet från National Security Council, Central Intelligence Agency och försvarsstaben blir USA:s Nästa Director of National Intelligence, alltså högsta spionchef.

Obamas utnämningar är alla gedigna och med lång erfarenhet, men de ligger för det mesta till höger om var Obama stod under valkampanjen, med Thom Daschle som undantag. Gates är ett stort misstag för det kommer att befästa republikanernas åsikt att man inte kan lita på demokraterna när det gäller försvaret.

Det är svårt att se någon egentligen skillnad mellan Obamas kabinett och hur ett Clinton-kabinett skulle ha sett ut om Hillary hade vunnit presidentvalet.

Och däri ligger problemet för det här kabinettet kommer knappast att kunna åstadkomma de förändringar som Obama utlovade. Man kan vänta sig en kompetent regering som visserligen kommer att skilja sig markant från den kriminella Bush-regeringen men som knappast kommer att kunna bli så nytänkande och innovativ som många hade hoppats.

Och om Obama inte tänker åtala någon för brotten mot de mänskliga rättigheterna de senaste åtta åren, en av USA:s mörkaste perioder någonsin, så kommer han snart att förlora stöd både inom och utom USA.

Nu har Obama givetvis inte ens svurits in som president än, men vi kan ändå urskilja vissa karaktärsdrag: Obamas regering kommer att läcka mycket mer än Bush-regeringen, den kommer att bli kompetent, följa lagen men den kommer knappast att bli speciellt innovativ, alla fall inte i sin utrikes- och säkerhetspolitik. Framtiden får utvisa.

Axplock från den svenska pressen:
DN.se – Världen: Orszag ska hushålla med skattepengarna

DN.se – Världen: Åtgärderna liknar Roosevelts 30-tal

DN.se – Världen: Clintonman blir Obamas krisgeneral

SvD – Senaste nytt: Budgetreformer

SvD – Senaste nytt: Obama ska stoppa blodflödet i budgeten

SvD – Senaste nytt: Budgetreformer

Amiral Mike Mullen

I ett tydligt tecken på att USA:s försvarsminister Robert Gates nu har börjat inse att president Bushs dagar i Vita Huset nu är räknade så har han skickat försvarsstabschefen amiral Mike Mullen till Helsingfors för samtal med Rysslands nytillträdde generalstabschef Nikolai Makarov.

Mullen har redan, som Pamela Constable har skrivit i Washington Post, besökt Pakistan för att dämpa känslorna efter flera amerikanska bombangrepp Mullen Visits Pakistan as U.S. Raids Stir Tensions och hans Helsingforsbesök går i samma anda.

Det här är ett viktigt möte inte minst för att det visar att USA är berett att minska spänningen med Ryssland och inte, som Carl Bildt och den svenska högern verkar föredra, starta ett nytt kallt krig.

Thom Shanker skriver i New York Times om chefen för USA:s försvarsstab Mike Mullens samtal i Finland med den ryske generalstabschefen Gen. Nikolai Makarov: Top Military Officers Talk in U.S.-Russia Conference – NYTimes.com

The United States and Russia sent their top military officers to this neutral capital, with its resonant legacy of cold-war-era talks, for a secretly arranged meeting on Tuesday to try to push their strained relations back on track, American officials said.

It was the first time that Adm. Mike Mullen, chairman of the Joint Chiefs of Staff, had met his counterpart, Gen. Nikolai Makarov, since the Russian was appointed chief of the General Staff this summer. However, the two had spoken by telephone multiple times during the brief August war between Russia and the former Soviet republic of Georgia.

The conflict ” in which much of the West sided with Georgia and its claims to two breakaway enclaves ” worsened relations between Moscow and Washington, particularly after the enclaves declared their independence with Russia’s backing. ‘I think it’s important that we talk when there isn’t a crisis, Admiral Mullen said after the meeting.

USA är idag en skadeskjuten stormakt medan Ryssland är på offensiven bl.a. uppe i Nordkalotten. De neokonservativa befinner sig redan på historiens skräphög och näste USA-president måste utarbeta en helt ny säkerhetspolitik.

Om jag vore Fredrik Reinfeldt skulle jag avskeda Carl Bildt och ersätta honom med en mindre histrionisk utrikesminister som är mer förenlig med USA:s mer moderata, om ni ursäktar den dåliga vitsen, politik, speciellt om Barack Obama skulle vinna presidentvalet.

Klicka på bilden

De har namn som American Enterprise Institute, Hudson Institute och Hoover Institute, de politiska tankesmedjorna spelar en oerhört viktig roll för att befästa republikanernas och högerns dominans i dagens USA. Speciellt American Enterprise Institute är nära allierad med Bush-regeringen som ofta anlitar den för att få politiserade alternativ till t.ex. USA:s politik i Mellanöstern.

Men de här tankesmedjorna har precis som den svenska Timbro ingenting med forskning eller objektivitet att göra. De är helt och hållet politiska påtryckargrupper, fyllda av bindgalna tokhögeragitatörer som George Bushs vildsinte FN-ambassadör John Bolton för vilka frågan inte är om utan när USA skall ockupera nästa land. Deras uppgift: att placera falsk-flaggade och till synes akademiskt objektiva påtryckar-artiklar i USA:s mest inflytelserika tidningar.

Men det var inte alltid så. Strax after Andra Världskriget grundades den välkända RAND Corporation som ett fristående civilt forskningsinstitut för USA:s flygvapen med pengar från bl.a. Ford Foundation. Den främsta forskningsuppgiften på den tiden kretsade kring atombomber och atomkrig.

Idag är två-tredjedelar av RANDs forskningsprojekt Pentagon-relaterade. Forskningen delas in i Project Air Force, the Arroyo Center för Armèn och the National Defense Research Institute som utför forskningsuppdrag för USA:s försvarsminister, generalstaben och olika delar av det gigantiska amerikanska militäretablissemanget bl.a. underrättelsetjänsterna. I dagens svenska politiska språk: massavlyssningsteknologi som bl.a. används av FRA.

Men RAND forskar också på civila områden som sjukvårdsfrågor, utbildning, rättsfrågor, och ekonomi. Och den forskningen läggs ut in toto på webben helt gratis.

RAND Corporation

Man har hela 1 600 anställda på fyra platser: högkvarteret i Santa Monica här i Kaliforniien, i Arlington, Virginia, Pittsburgh, Pennsylvania nära Carnegie Mellon-universitetet och University of Pittsburgh, i Cambridge i England och slutligen i Bryssel i Belgien.

Det finns också mindre kontor, bl.a. RAND Gulf States Policy Institute i Jackson i Mississippi och i New Orleans. Man har också ett RAND-Qatar Policy Institute i Doha i Mellanöstern.

Herman Kahn, RAND-forskaren och världens fetaste futurist som stod modell till Dr. Strangelove och som uppfann begreppet “eskalering”.

Alex Abella är en litet udda person att skriva en sån här bok, han har tidigare skrivit thrillers och en sensationell bok om hur Hitler skulle ha planerat en terrorkampanj i USA. Men Abella har fått tillgång till dokument och information från RAND och boken verkar vederhäftig om kanske inte sådär speciellt djuplodande.

Jag har bläddrat i den och upptäcker idel gamla bekanta (som jag dock inte har träffat) som de inflytelserika Albert och Roberta Wohlstetter och givetvis världens fetaste futurist, den prålige Herman Kahn, som sedermera grundade Hudson institute.

RAND.

Det finns en underbar historia, som dock inte finns med i den här boken, om när Herman Kahn höll ett anförande om atomkrig där han på sitt typiska sätt kom in på något helt ovidkommande som han inte hade den minsta aning om, nämligen den japanska belägringen av Shanghai i år 1937.

“Min herre” skriker en pensionerad militär som stället sig upp i salongen. “Det ni säger är helt fel, det är helt lögn, inte ett ord är sant”.

“Och hur vet ni det” frågar den förvånade Herman Kahn. “Sir”, dånar den argsinte militären, “I was there”.

“That bothers me”, svarar Kahn, “but only a little”, och så fortsätter han som om ingenting hade hänt.

En av de riktigt stora, på alla sätt, showmännen.

Rand Rorporation är fortfarande utomordentligt inflytelserikt inom den militära forskningen eftersom man ofta kan originella infallsvinklar på komplicerade problem som: Meeting America’s Security Challenges Beyond Iraq

Det viktigaste med Alex Abdellas bok är att den påminner oss om att USA:s supermaktsställning till en stor del är kunskapsbaserad och att även de stora amerikanska universiteten är viktiga kuggar i Pentagons väldiga hjul genom sin militära forskning.

En forskning som svenska universitet även deltar i genom hemliga Pentagon-finansierade forskningsprojekt som vi får anta att regeringen Reinfeldt ytterligare har utökat från sossarnas tid i sina försök att “stärka det transatlantiska sambandet”

En viktig bok om ett viktigt ämne m.a.o.

Jag var på ett företag i San Mateo tidigt på mogonen den 11:e September 2001 när en kille kom inspringande med en liten TV i famnen. Titta här ropade han anfådd skall du få se. “Terroristerna har angripit World Trade Center”.

Nej tack svarade jag, jag har litet saker för mig just nu. Jag var helt ointresserad av att titta på TV på kontoret mitt på ljusan dag.

En timme senare satt jag i en telefonkonferens och någon nämnde något om något trubble i New York, men mer blev det inte. Det var först framåt 11:snåret Kalifornisk tid som man annonserade att man skulle evakuera byggnaden därför att man fruktade en attack mot San Francisco.

Jag minns morgonen därpå när den vanligtvis så livliga flygtrafiken över vår lilla villa här var helt borta. Allt var underbart tyst för första och enda gången någonsin.

Bör vi minnas den 11:e September? Nej inte annat än om vi kände någon som dog där. Sedan dess har Bush-regeringen dödat över 600 000 Irakier och gud vet hur många Afghaner som direkt hämnd. Betydligt fler amerikaner har dött en helt onödig död för George Bush än som dödades av Bin Laden.

Kriget Mot Terrorismen kommer att fortsätter under John McCain och slutsiffran för antalet dödsoffer kommer säkert att uppgå till flera miljoner. För att inte tala att regeringen Reinfeldt genom sin massavlyssning nu också har tagit ifrån oss vår personliga integritet, allt för att ställa sig in hos George Bush och hjälpa honom i hans vedergällningskrig.

Jag tror att det värsta vi kan göra är att indoktrinera våra barn om saker som hände innan de föddes. Detsamma gäller Förintelsen och Gulag och Maos massmord i Kina. Låt barnen växa upp i sin egen värld utan att sadlas med de gamlas strider.

Det är så dom det brutala kriget i Mellanöstern fortsätter generation efter generation.

Erik Ohlsson skriver i Dagens Nyheter om Minnet av tragedin bleknar

Men sju år efter terrorattackerna har minneshögtiderna blivit en sak enbart för det officiella USA och för de anhöriga till de närmare 3.000 som miste livet. I det kollektiva medvetandet har 11 september-attackerna trängts undan. Uppmärksamheten från medierna är numera måttlig, även på lokal nivå.

Låt de gamla som vill minnas men låt dagens ungdom börja på nytt, utan några förutfattade meningar.

Karin Henriksson skriver om attacken i Svenskan: Tusentals drabbade lider i det tysta Jan Blomgren skriver om hur Kriget mot Terrorismen nu har trängt in i Pakistan: Pakistan den nya frontlinjen

Glöm den 11:e September alltså, men om något är intresserad av att läsa en mycket bra bok om händelserna då så kan jag rekommendera Tom Barbashs utmärkta On Top of the World: Cantor Fitzgerald, Howard Lutnick, and 9/11: A Story of Loss and Renewal

Bilden har ingenting med den amerikanska insatsen i Pakistan att göra.

Kriget Mot Terrorismen började som med att USA ockuperade Afghanistan och har sedan expanderat till ett näranog globalt krig som idag utkämpas från Pakistan till Somalia. Det är ett krig som redan har skördat hundratusentals dödsoffer och som alltmer liknar ett medeltida religionskrig.

Faran just nu är att både Barack Obama och John McCain säger sig vilja fortsätta president Bushs missriktade försök att krossa inhemska religiösa och politiska rörelser med vapenmakt.

Tragedin med Kriget Mot Terrorismen är att västvärlden skulle ha betydligt större framgångar mot de riktiga terroristerna om man använde traditionella polismetoder.

Amerikanska trupper mot Taliban i Afghanistan.

Nu kommer den oroväckande nyheten att Bush-regeringen ar beslutat sig för att sätta in amerikanska trupper i Pakistan, något som betyder att ännu en ny front öppnas i Kriget mot Terrorismen. Det är i det sammanhanget värt att påpeka att Pakistan faktiskt har en befolkning på på 172 miljoner människor.

Kyberpasset

Pir Zubair Shah, Eric Schmitt och Jane Perlez skriver i New York Times om Bush-regeringens eskalering: NATO Accused of Civilian Deaths Inside Pakistan – NYTimes.com

Helicopter-borne American Special Operations forces attacked Al Qaeda militants in a Pakistani village near the border with Afghanistan early Wednesday in the first publicly acknowledged case of United States forces conducting a ground raid on Pakistani soil, American officials said.

Until now, allied forces in Afghanistan have occasionally carried out airstrikes and artillery attacks in the border region of Pakistan against militants hiding there, and American forces in ‘hot pursuit of militants have had some latitude to chase them across the border.

But the commando raid by the American forces signaled what top American officials said could be the opening salvo in a much broader campaign by Special Operations forces against the Taliban and Al Qaeda inside Pakistan, a secret plan that Defense Secretary Robert M. Gates has been advocating for months within President Bush’s war council.

Det är svårt att se hur den annars så försiktige Gates har kunnat ge sig in på något så dumdristikt, om inte läget i Afghanistan är betydligt värre för USA än man hittills har erkänt.

Kriget mot Terrorismen sprider sig och liknar nu allt mer ett regelrätt världskrig. Ett världskrig som Bush-regeringen med stöd från regeringen Reinfeldt försöker vinna genom att döda som många av “fienden” som möjligt, oberoende av om de är civila eller inte.

Kriget håller på att utvecklas till ett gammaldags religionskrig av nästan medeltida proportioner, och det är ett krig som USA inte kommer att kunna “vinna” annat än om man är beredd att döda miljoner människor.

Den svenska pressen om den amerikanska eskaleringen i Pakistan:

DN.se – Världen om USA-anfall in i Pakistan dödade elva:

Amerikanska soldater från styrkorna i Afghanistan dödade minst elva människor, bland dem kvinnor och barn, i norra Pakistan på onsdagen, uppgav säkerhetsstyrkor och vittnen.

SvD – Senaste nytt om Amerikansk räd i Pakistan :

Perspektiv. Ett mordförsök på premiärministern och en amerikansk flygattack. Situationen i Pakistan är mycket instabil.

SvD – Utrikes om USA-anfall i Pakistan dödade elva :

Amerikanska soldater från styrkorna i Afghanistan dödade elva människor, bland dem kvinnor och barn, i norra Pakistan på onsdagen, uppgav säkerhetsstyrkor och vittnen. (TT)

SvD – Utrikes om Nya protester i Pakistan :

Tusentals jurister protesterar i dag runtom i Pakistan mot presidentkandidaten Asif Ali Zardaris vägran att återinsätta domare som avskedades av förre presidenten Musharraf. (TT)

Bomb, bomb, bomb Iran.

Den svenska utrikespolitiska debatten är för det mesta tröttsamt förutsägbar, med några få undantag.

När Göran Rosenberg skriver kan man se fram emot stimulerande och tänkvärda insikter, som nu när han skriver om Israel, Iran och atomvapen.

Det här är ett ämne som Folkpartiet, USA:s republikaner och den Kristna Högern alla har stenhård koll på. Om Iran inte slutar utveckla sitt atomprogram, som t.o.m. den amerikanska underrättelsetjänsten har erkänt är civilt, så måste vi bomba Iran.

Hur många miljoner Iranier som då dör är likgiltigt. Bomba, bomba, bomba Iran, man kan nästan se folkfesten när bomberna börjar falla.

Men hur är det med atomakterna USA, Israel, Ryssland, Kina, Pakistan, Indien, om nu atomvapen är så farliga, varför avskaffar inte dom sina egna atombomber? Varför vidareutvecklar t.ex. den amerikanska regeringen utan protester taktiska atombomber s.k. bunker busters, som kan sättas in mot allt mindre mål för att döda USA:s fiender även om de gömmer sig djupt under jorden, som Usama bin Laden tros göra.

Göran Rosenberg är inte den förste som påpekar att Israel liksom USA, Ryssland och Kina i det långa loppet inte är säkra bakom sina atombomber. Vad som behövs är avrustning, inte fortsatt upprustning bland atomvapenländerna, inklusive Israel och Iran.

Göran Rosenberg skriver i DN om Irans kärnvapen

Israel har visserligen hävdat att det inte finns något ont som är värre än iranska kärnvapen eftersom Iran kan misstänkas vilja använda dem för att utplåna Israel, men eftersom Israel har kärnvapen som i ett andraslag kan utplåna Teheran, så är detta snarast ett argument för att Israels säkerhet i längden inte kan bygga på kärnvapen och att varken Iran eller Israel eller någon annan stat i den här regionen borde ha några.

Och därmed ett stöd för tanken att problemet med Iran som kärnvapenmakt måste ses som en del av problemet med kärnvapenmakter över huvud taget. Av samma skäl som israelerna med rätta kan fråga sig vad Iran ska med kärnvapen till kan iranierna fråga sig varför Israel eller grannlandet Pakistan eller den snabbväxande regionala stormakten Indien är så angelägna om att ha sina kärnvapen kvar. Och i varje fall anse sig ha samma rätt som de att sätta sig över det internationella avtalet mot kärnvapenspridning, NPT, ett avtal som dessa tre till skillnad från Iran inte ens skrivit under, men för vilket de belönats i stället för att bestraffas.

En sak som Göran Rosenberg inte påpekar är att allteftersom teknologin utvecklas så kommer det att bli enklare för alla länder att bygga sina egna atomvapen, och andra typer av vapen.

Vi har redan sett hur Irak-gerillan, Hizbollah och även Hamas har lyckats framställa utomordentligt enkla och billiga vapen som trots att de är så primitiva har lyckats ändra på styrkeläget i Mellanöstern.

För 50 år sedan befann sig de muslimska länderna i Mellanöstern på en kunskapsnivå som låg 100 år efter den i första världen och Israel. Idag har man hämtat in en stor del av försprånget och om ytterligare 50 år om inte förr kommer man att ligga sida vid sida med EU, Israel och USA.

Världen är, som Thomas L. Friedman skrev i sin bästsäljare, platt, det finns inga gränser i kunskapssamhället. Det går på sikt inte att stoppa Iran från att skaffa sig kärnvapen även om man dödar fem, tio eller trettio miljoner iranier.

Den enda lösningen är för alla länder att göra sig av med sina atomvapen och bygga upp ett internationellt system som inte är baserad på en terrorbalans.

Precis som Göran Rosenberg skriver.

Klicka på pilen för att spela

Få amerikanska nyhetsmedier verkar ha sett det ironiska i utrikesminister Condi Rices krav på att Ryssland stoppar sin invasion av Georgien.

Rice var en av ledarna bakom den amerikanska invasionen av Irak och vägrade resolut att gå med på ett liknande vapenstillestånd under Israels invasion av Libanon.

Den ryska bilden av kriget skiljer sig inte förvånansvärt från den amerikanska, kanske mest med tanke på att det faktiskt var Georgien som verkar ha startat kriget genom att anfalla utbrytarprovinsen sydossetien som definitivt inte vill bli en del av Georgien.

Den ryska gruppen t.A.T.u., dvs Lena Katina och Yulia Volkova, mästerliga musikvideo Nas ne dogonyat.

Att Ryssland gick till motangrepp är därför knappast förvånande och inte heller att det ryska målet visar sig vara ett mer eller mindre avväpnat Georgien, som alltså kommer att vara beroende av Ryssland och få begränsade möjligheter att föra en självständig utrikespolitik.

Som alltid visar det sig att det är mycket enkelt att starta ett krig men mycket svårare att avsluta det. Något som George Bush och den amerikanska neokonservativa nu förhoppningsvis har lärt sig.

Så här skriver Pravda:
Условия РФ: Грузинская армия должна быть демилитаризована

Президент России Дмитрий Медведев заявил, что окончательное урегулирование ситуации в зоне грузино-осетинского конфликта возможно после ухода грузинских войск и подписания соглашения о неприменении силы.

Мы можем обсудить окончательное урегулирование

возможно при обеспечении двух условий: возвращение всех грузинских войск на исходные позиции дислокации, частичная демилитаризация воинских формирований и второй пункт – подписание соответствующего юридически обязывающего документа о неприменении силы», – сказал Медведев, открывая переговоры с президентом Франции Николя Саркози.

Alltså “den ryske presidenten Dmitry Medvedev har sagt att den slutliga regleringen av situationen i området för den georgisk-ossetiska konflikten nu är möjligt efter tillbakadragandet av de georgiska trupperna och undertecknandet av icke-vålds-avtalet”.

Ryssland har två mål säger Medvedev, 1) tillbakadragandet av alla georgiska styrkor och avväpnandet av alla styrkor i konfliktområdet och 2) undertecknandet av ett rättsligt bindande avtal och ickevåld…”

Den svenska pressen har gjort en mycket bra insats genom att täcka konflikten, speciellt med tanke på det pågående OS i Beijing:
Medvedev stoppar anfall och Hårda villkor för fred och Vapnen tystnade
efter möte mellan Moskva och EU och Varför skulle vi lita på Putins ord?

För Bush-regeringen som länge har muckar gräl med Ryssland genom sin bisarra plan att stationera missiler på gränsen till Ryssland kommer den ryska offensiven i Georgien som en svår motgång som väl bättre än mycket annat visar hur försvagat USA nu har blivit på den internationella arenan.

Och som i alla krig, Irak, Afghanistan, Sydossetien och nu i Georgien så är det civilbefolkningen som får lida.

Medan USA redan år 1823 etablerade sin egen intressesfär, sitt eget Lebensraum, i både Nord- och Sydamerika genom Monroedoktrinen som säger att USA inte kommer att tolerera utländsk inblandning i hemisfärens interna angelägenheter så erkänner man ingen liknande intressesfär vad Ryssland beträffar.

Efter Sovjetunionens fall 1991 och speciellt under George Bushs presidentperiod har USA expanderat i Centralasien och bl.a. etablerat militärbaser i Uzbekistan och Kyrgyzstan och givetvis ockuperar Afghanistan. Man har också militärt samarbete med Georgien och John McCains utrikespolitiske rådgivare har, som Mary Jacoby skriver i Wall Street Journal, varit lobbyist för Georgien. McCain Adviser Was Lobbyist for Georgia

När Georgiska trupper gick in i Sydossetien så transporterade t.ex. USA Georgiens 2 000 ockupationstrupper i Irak tillbaks till Georgien. Som med en befolkning på 4.5 miljoner knappast kan hålla stånd mot en beslutsam rysk attack. Däremot kan Ryssland aldrig ockupera Georgien utan att hamna i ett blodigt gerillakrig.

Både Ryssland och Kina har länge försökt få USA att lämna Centralasien, men de nya staterna i området är, inte förvånansvärt, knappast måna om att lämnas ensamma med Ryssland och Kina och föredrar en amerikansk närvaro som balans mot de två stora björnarna. Precis som Mexiko säkert också skulle vilja se en utländsk närvaro som balans mot USA:

Att Ryssland ser den ursprungliga Georgiska attacken som en chans att minska USA:s inflytande i området tror jag självklart, speciellt efter Bush-regeringens makalösa försök att sätta press på Ryssland genom att installera missiler direkt på ryska gränsen i något som mest liknar en ny Kuba-kris.

Det bästa sätter att förstå vad som händer på en storpolitisk nivå tror jag är att se det som ett led i en större amerikansk reträtt från sin ställning som världens enda supermakt.

Ryssland ser sin chans att utöka sina positioner i Centralasien. Vi får inte glömma att Ryssland har stakat ut sin egen intressesfär i Centralasien ända sedan tsardömets tid. Något som alla som bl.a. har läst den ryska författaren Mickhail Lermontov vill erinra sig.

Det är inte nödvändigtvis bra om USA:s inflytande i Georgien nu försvagas, men klart är att det här är ett lokalkrig med mycket stora implikationer för framtidens relationer mellan Ryssland och USA. Inte minst på grund av att USA kommer att vara förlamat fram till den 20:a Januari nästa år när näste president svärs in.

Och kanske även för den amerikanska valkampanjen där John McCain har stakat ut en synnerligen aggressiv linje mot Ryssland.

Även om den amerikanska pressen har haft braskande rubriker från kriget så har den svenska pressen gjort mycket bra ifrån sig:
Bollen ligger hos Ryssland och USA: Moskva vill avsätta Saakasjvili och Ryska trupper avancerar och Situationen är utomordentligt allvarlig

När jag växte upp i det svenska välfärdssamhället i Uppsala under Det Kalla Kriget så minns jag hur man med jämna mellanrum kunda läsa västerländska Sovjetexperter uttalade sig om de senaste ommöbleringarna i den sovjetiska Politbyron.

Det var så jag själv blev intresserad av storpolitiken och hade det inte varit för Kreml-experterna så hade jag aldrig själv lärt mig ryska.

Idag har nyheter som mordet i Arboga blivit till mediasåpor och den svenska pressen verkar helt ha tappat intresse för dagens Kalla Krig nämligen president Bushs Krig mot Terrorismen.

Vem mördade General Muhammad Suleiman, den syriske presidenten Bashar al-Assads högra hand, Muhammad Suleiman Murdered?

Vad gjorde USA:s spionchef Mike McConnell och USA:s generalstabschef amiral Mike Mullen i Israel nyligen och hur stora är riskerna för att Israel och USA kommer att anfalla Iran och starta ett tredje världskrig?

Precis som under det Kalla Krigets dagar så har vi mängder med intressanta ledtrådar men ingen analys.

Dolphin-ubåten.

Istället för att breddas verkar den svenska pressen bli allt mer trivialiserad. Man klarar fortfarande ekonomi, allmänna utrikespolitiska nyheter, sport och givetvis inrikesrapporteringen. Men specialiserade nicher som säkerhetspolitik täcks inte längre trots tillgången till kvalificerade experter.

Jag måste säga att jag är helt och totalt förundrad över att ingen pensionerad officer eller ung och ambitiös säkerhetsintresserad forskare har börjat en säkerhetspolitisk blogg.

För här finns ett utomordentligt viktigt område som den svenska pressen helt struntar i.

Israel har t.ex. nyligen inhandlat ytterligare två 1,925 ton Type 800 Dolphin-ubåtar från Tyskland, tillsammans har man nu fem, som kan avfyra atommissiler och mängder med detaljer finns tillgängliga om Israels flygstrategi: Israel mulls military option for Iran nukes – Yahoo! News

The Jewish state has purchased 90 F-16I fighter planes that can carry enough fuel to reach Iran, and will receive 11 more by the end of next year.

Under det Kalla Krigets dagar visade det sig att CIA hade överskattat Sovjetunionens militära och ekonomiska styrka. Vi löper precis samma risk idag med det mycket spända läget mellan Iran och Israel. Men pressen bryr sig inte.

Det kan faktiskt bli så i framtiden att tidningarna alltmer förvandlas till kändis-blaskor medan vi får vända oss till bloggar för seriös rapportering.

Den svenska regeringens huvudargument för att driva igenom massavlyssning av svenska folket i en direkt kopia av Bush-regeringens illegala massavlyssning i USA är den svenska “fredsbevarande insatsen” i Afghanistan.

Men hur fredsbevaranda är USA:s ockupation av Afghanistan egentligen? Efter många års ockupation framkommer nu allt fler detaljer om den brutala krigföring som USA, NATO och i förlängningen Sverige står för i Afghanistan. En krigföring som har lett till tusentals döda afghanska civila, främst då kvinnor och barn.

Thom Shanker skriver i New York Times om de urskillningslösa amerikanska bombattackerna mot den afghanska civilbefolkningen:Civilian Risks Curbing Strikes in Afghan War – NYTimes.com

American commanders acknowledge that civilian casualties undermine support for the NATO-led stability mission exactly at a time when the Taliban is experiencing a potent resurgence across the country. They say Afghan officials, including President Hamid Karzai, routinely complain about civilian deaths in meetings with Americans.

Military officers also acknowledge that their control over airstrikes is reduced when crews scramble to help NATO contingents under attack. But air commanders say they have a commitment to support ground forces in trouble. Only last weekend, nine Afghan police officers were killed in western Afghanistan when Afghan and United States forces called in airstrikes on the officers, thinking they were militants. According to the United Nations, 698 civilians were killed in the first six months of this year, compared with 430 in the same period last year.

Clas Svahn skriver i Dagens Nyheter om det blodiga kriget i Afghanistan:100 civila afghaner döda i juli

Några exakta siffror på civila dödsoffer i Afghanistan finns inte. I en studie för några år sedan som täckte perioden 7 oktober 2001 till 31 mars 2002 uppskattades att mellan 3.000 och 3.400 civila dödats enbart av amerikanska bombattacker. Rapporten hade tagits fram av professor Marc W Herold vid universitetet i New Hampshire och i den finns rader av exempel på hur bomber träffat fel mål eller hur civila som ansetts stödja talibanerna har använts som mål.

Professor Herolds siffror har ifrågasatts av kritiker som menar att han satt allt för stor tilltro till nyhetsmedierna och använt källor som inte är tillförlitliga. Men också kritikerna menar att den amerikanska militären inte redovisar det verkliga antalet civila offer: “En noggrann läsning av Herolds sammanställning visar att hans uppskattning att mer än 3.500 civila afghaner dödats av USA:s bombningar inte kan ledas i bevis”, skriver Jeffrey C Isaacs, en av Herolds kritiker. Han fortsätter: “Trots det har många – alltför många – afghanska civila dödats och detta har tonats ned av politiker och medier.”

Det sägs att civilbefolkningen “dödas av misstag” men det är tyvärr lika troligt att de dödas som hämnd för att befolkningen stöder gerillan.

Några av de tusentals föräldralösa barn som USA och NATO har skapat med sin fredbevarande insats i Afghanistan.

Candace Rondeaux skriver i Washington Post om de utbredda bombningarna mot den afghanska civilbefolkningen: Civilian Airstrike Deaths Probed – washingtonpost.com

In the first six months of this year, the number of civilians killed in fighting has increased by nearly 40 percent over the same period last year, according to U.N. data. “We have seen a number of occurrences lately where a large number of civilians have been killed. It would be fair to say that this year so far there has been an increase in the number of civilians killed by all sides,” said Dan McNorton, a spokesman for the U.N. Assistance Mission in Afghanistan.

More than half of those killed in the three recent U.S.-led airstrikes — which occurred in a three-week span in three provinces in eastern and western Afghanistan — were women and children, according to Afghan and Western officials. In one case, about 47 women and children in a wedding party were killed.

Rysk krigsgrav från Sovjetunionens “fredsbevarande” insats i Afghanistan.

Vad som gör Bush-regeringens Krig Mot Terrorismen så olikt tidigare amerikanska krig är att man har slutat bry sig om hur många civila man dödar, “we don’t do body counts” som man öppet säger idag. Hur många civila Irakier som dödats är det ingen som vet och heller ingen som vill veta, en halv miljon, en miljon, ingen bryr sig.

De “fredsbevarande insatser” som sätts in i Afghanistan liknar alltmer de fredsbevarande insatserna som en annan supermakt, Sovjetunionen under många år utkämpade i landet.

President Carters säkerhetspolitiske rådgivare Zbigniew Brzezinski har varnat Barack Obama från att försöka vinna “Kriget Mot Terrorismen” i Afghanistan: Barack Obama varnas för att fortsätta George Bushs ockupation av Afganistan men det verkar nu allt säkrare att Obama kommer att strunta i varningarna och följa i George Bushs fotspår åtminstone i Afghanistan, om han vinner valet.

Det finns inga “fredsbevarande krig”, allra minst i Afghanistan där Bush-regeringen gärna vill befästa sin ställning genom att etablera permanenta baser i Centralasien.

Det är oerhört ledsamt att svenska medier inte gör mer för att uppmärksamma regeringens dubiösa insatser i Afghanistan.

Om det är något vi har lärt oss från Vietnam så är det att västvärlden inte med våld kan “vinna” krig i tredje världen. De lokala grupperingarna må vara hur otrevliga som helst men lösningar på landets problem måste komma inifrån, de kan inte införas utifrån med bomber och massförstörelsevapen.

Det är något man hade trott att vi själva hade lärt oss vid Poltava.

Klicka på bilden.
GGeorge Bush och Tony Blair invaderade Irak den 19 Mars och redan den första Maj var hela Irak ockuperat och president Bush gav sitt nu ökända “Mission Accomplished” tal på hagarfartyget USS Abraham Lincoln utanför San Diegos hamn. Sedan dess har USA förlorat över 33 000 soldater, varar 4.124 döda. Hur många Irakier som dött är det ingen som räknat men siffran ligger någonstans mellan en halv och en miljon.

Men trots många år av blodigt krig är något märkligt på gång här i USA just nu. De åldrige krigshästen John McCain blir allt populärare samtidigt som det tidigare så impopulära Irakkriget verkar bli populärt igen.

Nu vill alltfler amerikaner att USA skall stanna i Irak och hålla landet ockuperat. Att irakierna själva skulle ha något att säga till om den frågan tror jag skulle slå miljoner amerikaner däribland Barack Obama, som också han vill behålla vissa amerikanska ockupationsstyrkor i landet, som rent befängt.

En orsak till att krig och det militära alltid har varit så oerhört populärt här i landet är att amerikanska medier alltid är noga med att censurera bilder från kriget.

Trots att vi idag lever i ett utpräglat mediasamhälle så är USA så gott som hermetiskt slutet vad beträffar Irakkriget. Att fotografera något annat än snälla amerikanska soldater som ger godis åt leende irakiska och afghanska småbarn anses djupt opatriotiskt, som freelancefotografen Zoriah Miller fick erfara när han tog bilder av döda amerikanska soldater i Anbarprovinsen nyligen.

Michael Kamber och Tim Arango skriver i New York Times om 4,000 U.S. Combat Deaths, and Just a Handful of Images – NYTimes.com

BAGHDAD ” The case of a freelance photographer in Iraq who was barred from covering the Marines after he posted photos on the Internet of several of them dead has underscored what some journalists say is a growing effort by the American military to control graphic images from the war. Zoriah Miller, the photographer who took images of marines killed in a June 26 suicide attack and posted them on his Web site, was subsequently forbidden to work in Marine Corps-controlled areas of the country.

Maj. Gen. John Kelly, the Marine commander in Iraq, is now seeking to have Mr. Miller barred from all United States military facilities throughout the world. Mr. Miller has since left Iraq. If the conflict in Vietnam was notable for open access given to journalists ” too much, many critics said, as the war played out nightly in bloody newscasts ” the Iraq war may mark an opposite extreme: after five years and more than 4,000 American combat deaths, searches and interviews turned up fewer than a half-dozen graphic photographs of dead American soldiers.

… Most newspapers refuse to publish such pictures as a matter of policy.

Det är rent förbluffande hur romantiskt det amerikanska folket ännu ser på det krig och våld som dödar och lemlästar så många människor i Irak och Afghanistan. Man får gå tillbaks till augusti 1914 för att hitta en något liknande i Europa.

Det här är något som går över partigränserna att döda fiender, helst obeväpnade sådana är patriotiskt som bara den, fråga bara den demokratiska senatorn Jim Webb från Virginia och givetvis hela USA:s krigshjälte John McCain som ännu är oerhört populär för sina bombräder över Nordvietnam för över 40 år sedan.

Zbigniew Brzezinski

Även om Barack Obama till skillnad från den krigiske John McCain vill dra tillbaks huvuddelen av de amerikanska trupperna från Irak så vill han förstärka den amerikanska ockupationsarmèn i Afghanistan.

Om han hade den minsta kunskap om Afghanistans historia och om det faktum att afghanerna konstigt not inte tycker om att bli ockuperade av utländska stormakter så hade han inte fattat ett så galet beslut.

En som inser att Obama nu är på väg att följa i Sovjetunionens fotspår är den polsk-amerikanska säkerhetsexperten Zbigniew Brzezinski som en gång var Jimmy Catrers säkerhetspolitiska rådgivare.

Daniel Domby skriver i Financial Times om Brzezinskis varning om forsatt amerikansk ockupation av Afghanistan: FT.com / In depth – Brzezinski wary of repeating Soviet experience

Zbigniew Brzezinski, the former US national security adviser and prominent supporter of Barack Obama, has warned the Democratic presidential candidate that he risks repeating the defeat suffered by the Soviet Union in Afghanistan. Mr Obama has called for up to 10,000 more US troops to be deployed in the country, where the USSR once sent tens of thousands of soldiers only to suffer cataclysmic military failure.
…

But in an interview with the Financial Times Mr Brzezinski warned: ‘It is important for US policy in general and for Obama more specifically to recognise that simply putting more troops into Afghanistan is not the entire solution . . . We are running the risk of repeating the mistake the Soviet Union made . . . Our strategy is getting in deeper and deeper. 

Som det nu ser ut så kommer Obama, om han vinner presidentvalet, att fortsätta George Bushs Krig mot Terrorismen. Gör han det kommer det amerikanska folket mycket snart att förlora förtroende för honom.

Men det är något han som George Bush inte verkar bry sig om. Inte ännu i alla fall.

Som Santayana skrev: “those who do not learn from history are forced to repeat it”.

Amerikanska trupper i Afghanistan

Den amerikanska pressen är oerhört intresserad av Obamas utlandsresa och har skickat med sina mest erfarna korrespondenter.

John McCain får räkna med att hamna i skymundan den kommande veckan, speciellt när Obama når Israel och Europa.

När McCain och Hillary Clinton har pressats som mest av Obama och hans väljare så har det alltid återkommit med “ja men han har inte varit med lika länge som vi, han har inte vår erfarenhet, speciellt inte av utrikespolitiska frågor.

Det visade sig snabbt att Hillary Clinton öppet ljög om sin “erfarenhet” i Tusla i Bosnien och vad beträffar John McCain så talar han ändlöst om sina år som fånge i Vietnam, ett krig som de flesta amerikaner inte längre är det minsta intresserade av.

Det är det oerhört tragiskt att Obama vill fortsätta ockupationen av Afghanistan, för det är ett krig som USA inte kan vinna och det kommer mer och mer att spilla över in i Pakistan.

Men Obamas utlandsresa har hittills gått mycket bra. Hans egen kampanjorganisation har varit mycket försiktig med att göra propaganda kring resan och de bilder som har släppts har uteslutande kommit från Pentagon.

Obama har inte stuckit under stol med att kritisera George Bushs och därmer John McCains, strategi i Afghanistan och det skall bli mycket intressant att se vad McCain säger om resan framöver.

Vi kommer alltså att få höra mycket mer om den här resan under den kommande vecka .

Efter att upprepade gånger ha hotat med bombkrig mot Iran och vägrat att gå med på den irakiska regeringens allt högljuddare krav på en amerikansk reträtt så verkar det som om utrikesdepartementet under Condi Rice plötsligt och något oförklarligt har lyckats få övertaget över de kvarvarande neokonservativa hökarna kring vicepresident Dick Cheney.

Sebnem Arsu skriver i New York Times om hur USA nu kan vara berett att öppna en amerikansk diplomatisk närvaro i Iran:, något som hade varit helt omöjligt för bara någon månade sedan: Iran Open to U.S. Diplomatic Talks, Official Says – NYTimes.com

Iran’s foreign minister said on Friday that his country was open to discussing the establishment by the Bush administration of the first American diplomatic presence in Tehran since relations were severed nearly three decades ago. The minister, Manouchehr Mottaki, welcomed as a ‘positive step  the administration’s decision to send a senior American official to participate in international talks with Iran this weekend, and said he expected the talks to make progress.

Samtidigt skriver Steven Lee Myers i New York Times om hur amerikanska State Department nu låter William J. Burns, under secretary of state for political affairs delta i de pågående internationella förhandlingarna med Iran: U.S. Envoy to Join Meeting With Iranian – NYTimes.com

President Bush has authorized the most significant American diplomatic contact with Iran since the Islamic Revolution in 1979, sending the State Department’s third-ranking official to Geneva for a meeting this weekend on Iran’s nuclear program, administration officials said Tuesday. The decision appeared to bend, if not exactly break, the administration’s insistence that it would not negotiate with Iran over its nuclear programs unless it first suspended uranium enrichment, as demanded by three resolutions of the United Nations Security Council.

William J Burns, under secretary of state for political affairs

Det här är viktigt för Willian Burns är en mycket hög UD-tjänsteman:

the Department’s third-ranking official and its senior career diplomat. He serves as the day-to-day manager of overall regional and bilateral policy issues, and oversees six geographically defined bureaus and two functional bureaus that report to the Under Secretary — bureaus for Africa, East Asia and the Pacific, Europe and Eurasia, the Near East, South and Central Asia, the Western Hemisphere, International Organizations and International Narcotics and Law Enforcement

Burns har bl.a. varit USA:s Moskvaambassadör, så det faktum att han nu deltar i förhandlingarna med Iran har verkligen fått utrikespolitiska observatörer att höja på ögonbrynen i Washington.

Steven Lee Myers slutligen skriver i New York Times om hur president Bush nu verkar gå med på att Irak någon gång i framtiden faktiskt kommer att bli ett fritt landBush, in a Shift, Accepts Concept of Iraq Timeline – NYTimes.com

President Bush agreed to ‘a general time horizon  for withdrawing American troops in Iraq, the White House announced Friday, in a concession that reflected both progress in stabilizing Iraq and the depth of political opposition to an open-ended military presence in Iraq and at home. Mr. Bush, who has long derided timetables for troop withdrawals as dangerous, agreed to at least a notional one as part of the administration’s efforts to negotiate the terms for an American military presence in Iraq after a United Nations mandate expires at the end of the year.

Det här är en spännande utveckling, speciellt med tanke på att president Bush och de neokonservativa nu inte har många månader på sig att starta ett storkrig mot Iran.

Problemet är, som den holländsk-amerikanske författaren Henrik Willem van Loon skrev i ett berömt citat som lika gärna kan tillämpas på Hitler, eller George Bush: “But when the Tsar of all the Russias, the commander-in-chief of three million horse guards. foot-guards, life-guards and Cossacks begin to talk sweetly of brotherly love it is time for decent people to look to their guns.” (Citerat i förordet till Karta 107 i A Military History and Atlas of the Napoleonic Wars. West Point 1963).

Med Bush vet man aldrig vad han egentligen menar och han har fotfarande sex månader på sig att starta någon ny djävluskap.

Barack Obamas utlandsresa har alltså börjat med ett besök i Afghanistan.

Obama har gjort det klart att han tänker fortsätta president Bushs misslyckade “Krig Mot Terrorismen” i Afghanistan genom att flytta mer amerikanska trupper från Irak till Afghanistan.

Obamas plan landar på Bagramflygplatsen.

Det beslutet kommer säkert att förfölja honom under hela hans presidentperiod, om han nu lyckas besegra John McCain i November.

Ett av McCains och före honom Hillary Clintons huvudargument mot Obama var hans begränsade utrikespolitikska kunskaper. Trots att Obama, som Elisabeth Bumiller skriver i New York Times har samlat ihop en hel arme av utrikespolitiska rådgivare: A Cast of 300 Advises Obama on Foreign Policy – NYTimes.com så är det till syvene och sist inte utrikespolitiken eller ens Kriget mot Terrorismen som kommer att avgöra årets USA-val, utan den katastrofala amerikanska ekonomin.

Carlotta Gall och Jeff Zeleny skriver i New York Times om Obamas utlandsresa: Obama Lands in Afghanistan for First Tour of War Zones – NYTimes.com

Before he left the United States, Mr. Obama gave a brief outline of his trip to two pool reporters traveling with him to Washington from Chicago. No reporters accompanied him to Afghanistan. ‘Well, you know, I’m more interested in listening than doing a lot of talking,  Mr. Obama said. ‘And I think it is very important to recognize that I’m going over there as a U.S. senator.

We have one president at a time, so it’s the president’s job to deliver those messages.  Mr. Obama’s arrival opened a weeklong foreign trip that includes visits to Iraq and two other stops in the Middle East as well as appearances in three European capitals. His tour of Afghanistan and Iraq are part of a Congressional delegation ” similar to trips that Senator John McCain, the presumptive Republican nominee, made in the spring ” in which he is joined by Senators Hagel and Reed, both of whom have been mentioned as possible vice presidential running mates.

The international trip by Mr. Obama is intended to counter Republican criticism ” and one advanced by Senator Hillary Rodham Clinton during the Democratic primary campaign ” that he has too little experience in foreign affairs to serve as a world leader. His advisers said Mr. Obama chose to begin his trip in Afghanistan because he believes that the region is among the most important foreign policy challenges facing the United States.

Obama fortsätter nu sin resa och kommer att träffa bl.a. Tysklands Angela Merkel, Englands Gordon Brown, Frankrikes President Nicolas Sarkozy, Jordaniens Kung Abdullah, Israels Ehud Olmert och Shimon Peres och Palestinas Mahmoud Abbas.

En resa i president Bushs kölvatten kan man väl säga, och en resa som visar hur stort inflytande president Bush kommer att fortsätta att ha långt efter det att han lämnar sitt ämbete den 20:a Januari nästa år.

Tala om flipfloppande! I ett tal inför den inflytelserika Israeliska lobbygruppen AIPCA den fjärde Juni i år sade Obama att efter en Israelisk-Palestinsk fred så skulle Östra Jerusalem tillfalla Israel. Dvs Obama som president skulle ge Israel rätten att driva ut alla kvarvarande palestinier från Jerusalem. Inte ens Bush-regeringen har varit så extremt pro-israelisk.

När protesterna växte så lät Obama meddela att nej det var inte så han menade. Man skulle förhandla om palestiniernas närvaro. (Eftersom palestinierna inte har några bulldozers att förhandla med så undrar man hur balanserade de förhandlingarna kommer att bli. men det är en annan sak.)

Tidigare idag i Fargo, North Dakota, gick Obama ut med ett chockmeddelande som fick pressen över hela världen att undra vad som är på gång. Han förklarade att han har ändrat sig om Irakkriget och inte längre tänker hålla sig till den reträttplan på 16 månader som han hittills har förespråkat. Istället skall han konsultera med generalerna i Irak och sedan lägga fram en ny plan.

Med ens förlorade han hundratusentals anhängare som kände sig helt förrådda av en politiker som verkar vända kappan efter den politiska vinden utan minsta hänsyn till hur många anhängare han stöter bort.

Men nu har Obama flipfloppat igen och nej, det var inte så han menade. Precis vad han menade och vad han nu menar är det inte längre någon som riktigt vet. Klart är dock att Obama ännu en gång har gjort ett rejält utrikespolitiskt klavertramt som ekat världen över.

Michael Cooper och Jeff Zeleny skriver i New York Times om Obamas andra kovändning på några timmar: Obama Fuels Debate on Iraq Pullout With Remarks – NYTimes.com

‘Let me be as clear as I can be,  he said. ‘I intend to end this war.

My first day in office I will bring the Joint Chiefs of Staff in, and I will give them a new mission, and that is to end this war ” responsibly, deliberately, but decisively. And I have seen no information that contradicts the notion that we can bring our troops out safely at a pace of one to two brigades a month, and, again, that pace translates into having our combat troops out in 16 months’ time. 

He added that when he had spoken about possibly refining his policies, he was referring to questions about how big a residual force should be left to train Iraqi forces and conduct counterterrorism operations ” not the overall timeline for withdrawal. Mr. Obama’s positioning on this issue has been a critical component of his candidacy from the beginning.

Som den ende fredskandidaten i det amerikanska presidentvalet är det helt oförklarligt hur Obama kunde säga vad han sade i sitt första tal i Fargo, North Dakota idag, torsdag.

Han tycks inte förstå att han inte kan ändra sig 180 grader utan att folk kommer att bli upprörda. Vad står han för egentligen? Han är t.o.m. beredd att kompromissa med republikanerna om något så allvarligt som George Bushs FRA-lag.

Som afroamerikan trodde man också att han skulle ställa upp bakom kaliforniens nya äktenskapslag som har formulerats mot bakgrunden av den månghundraåriga diskrimineringen av USA:s svarta. Men han är emot lagen, nej bara som privatperson, som politiker han är emot att man upphäver lagen. Han försöker, som man säger att både ha kvar sin kaka och äta den.

Kanske försade han sig helt enkelt i sitt första tal i Fargo i North Dakota morse.

Men faran växer att Obama kommer att bli en ny John Kerry eller Hillary Clinton, en politiker utan några egna åsikter, en man som vänder kappan efter den politiska vinden enbart för att vinna väljare. Ingen vet längre, det här är en helt ny Obama.

Efter att ha seglat igenom jag vet inte hur många debatter utan att försäga sig har han nu på kort tid gjort rejäla klavertramp två gånger i följd. Man börjar ana achilleshälen i hans hittills heltäckande rustning.

Facebook i Palo Alto i Silicon Valley

Facebookflugan är långtifrån över, den har bara börjat.

Ett exempel på det är det spännande nya initiativ som kreditkortföretaget Visa och Facebook gemensamt har startat för att bygga sociala nätverkssajter för småföretagare direkt på Facebook: Visa Business Network.

Även om det redan finns 80 000 småföretag på Facebook så är det inte så enkelt att hitta dom och inte så enkelt för dom att skapa sociala nätverk kring sina produkter.

För precis som det lönar sig för enskilda individer att vara med i sociala nätverk så bör detsamma gälla för småföretagen. Det är i alla fall Visas förhoppning.

Anita Campell skriver i SmallbizTrends om Visas och Facebooks initiativ för småföretagare:Visa Jumps Into Social Media with Facebook Network | Small Business Trends

* Resource Center “ gives you access to videos, podcasts and articles from Entrepreneur and other sources. More intriguingly, you get access to Google Docs, Google Calendar, Google Sites and Google Maps.

If you don’t currently use those tools, you can sign up. If you are an existing user, you can log in to them from within the network within Facebook. For instance, I’m an existing user of Google Calendar and Google Maps, and it immediately found my Google Maps listing for my business, as well as my Google Calendar. * Business Finder ” gives you the ability to search for and network with other small businesses in Facebook. Example:

businesses that fill out a profile on the Visa Business Network can choose to provide such information as industry, number of employees, location, business age, owner’s gender, whether the business is home based, office based or online, and other data. You will be able to search for other businesses having such characteristics. You can then ‘Add Associates  to your network ” similar to the ‘Add a Friend  feature in basic Facebook.



Visa satsar 2 miljoner dollar på det här initiativet som består av en webbapplikation som man måste ladda ner på sin dator. För Facebook som har mängder med användare men som ännu inte har hittat ett sätt att tjäna pengar på sitt sociala nätverk är det här initiativet som även omfattar Google oerhört viktigt.

Om man kan locka småföretag till Facebook så kan man också locka företag som Visa att lägga ner pengar på den reklam man på ett eller annat sätt måste få in för att kunna överleva.

Och om man misslyckas, ja då är det bara att hoppa över till nästa fluga.

Rekonstruktion av FRA:s avlyssningssystem

Låt mig börja med litet bakgrund: Jag delar helt Peter Bauhns åsikter, han är professor i praktisk filosofi vid Högskolan i Kalmar, när han i SvD skriver om FRA-lagen att: Stötande att jämställa vänner och fiender:

Att jämställa vänner och fiender som man gör när man behandlar allas korrespondens som potentiellt misstänkt är stötande. Man skulle istället kunna tänka sig mer riktade insatser, där individer och grupper som uttryckligen tar avstånd från och hotar medborgarnas politiska frihet, som till exempel militanta nazister, kommunister eller jihadister, blir föremål för spaning i förebyggande syfte.

Om man uttryckligen avvisar de rättigheter och skyldigheter som följer med det demokratiska medborgarskapet, så har man också förverkat sin rätt till det omgivande samhällets tillit. Men ingen annan har förverkat denna rätt.

Dvs FRA bör ha rätt att avlyssna misstänka kriminellas Internettraffik, men endast efter domstolsprövning. Men Fredrik Reinfeldt har alltså infört en lag som gör det möjligt för FRA att avlyssna oss alla utan domstolsprövning, precis samma system som redan finns i Kina, Saudi Arabien och Kuba. I sanning en grotesk utveckling.

Hur kommer avlyssningen att ske rent praktiskt? Det är egentligen inte svårt att luska ut eftersom om man kan litet om nätverk och databaser. Här är min hypotes:

FRA kommer att använda sig av kommersiella produkter FRA köper från Silicon Valley på samma sätt som dess amerikanska systerorganisation NSA.

Längst fram s.as. lägger man in hemliga bakdörrar till de stora Internetväxlar genom vilken all svensk Internettrafik flyter.

Därifrån laddas informationsflödet ner i gigantiska databaser. Databaserna är helt vanliga kommersiella s.k. relationsdatabaser arrangerade för att optimisera sökning på mängder med nycklar. Det är inte svårt att rekonstruera hur en sådan databas bör se ut.

Några av de viktigaste nycklarna är de s.k. Well known ports som definierar all Internettrafik, som port 20 och 21 för FTP, när man skickar en fil från end dator till en annan, 25 för SMTP, dvs epost som skickas mellan olika mejlservrar, 80 för när vi surfar på webben osv.

Om du t.ex. loggar in hos banken och bankens system använder Windows RDP-protokoll över TCP port 3389 så vet FRA omedelbart hur de skall tyda den datan. Men först måste de givetvis dechiffrera den.

Varje port har ett kommunikationsprototokoll och FRA har moduler som vet hur man läser trafiken på varje port. För varje port har man flera moduler som är sammankopplade: en som dechiffrerar den krypterade datan, en annan som sedan automatiskt tyder kommunikationsprotokollet och en tredje som sedan läser texten i transaktionerna.

 

Sedan när man väl kan läsa texten så använder man sig med största säkerhet av ett kommersiellt amerikanskt analysprogram från Narus här i Silicon Valley för att leta efter nyckelord i texten. Allt detta sker automatiskt utan mänsklig inblandning.

Det här handlar alltså om betydligt mer än enbart mejl.

Eftersom de flesta Internetanvändare använder dynamiska IP-addresser så måste FRA kunna spåra dessa till enstaka individer. Precis hur det sker kan vi tala om en annan gång.

Vad FRA letar efter är med stor säkerhet främst två saker: om du läser en av de många webbsajter som drivs av islamiska fundamentalister (dock tror jag inte ett ögonblick att de bryr sig om om du läser webbsajter som drivs av kristna fundamentalister) och 2) om du skickar pengar till människor i den muslimska Mellanöstern

De använder sig av något som mest liknar artificiell intelligence för att sätta samman grupper av söktermer som SQL-frågor som de sedan stoppar in i Narus. Själva sökandet sker sedan automatiskt och fram kommer en lista över misstänka kommunikationer.

Om det rör sig om epost eller surfning så matchas dessa sedan med namnen på de som äger Internetabbonnemanget och Säpa kopplas in.

Men obs, eposten är endast en liten del av all trafik som kollas.

Hur många svenskar kommer att fångas i nätet och hur mycket samarbetar FRA med CIA och NSA?

Jag skulle misstänka att omkring två-tre tusen svenskar kommer att fångas i nätet varje år och att av dessa kommer säg 250 att detaljgranskas av Säpo. Av dessa är säkert ett 50-tal traditionellt kriminella som MC gäng och resten är helt vanliga svenskar som råkade kikade på fel webbsajt eller stod i kontakt med fel person. Eller helt enkelt har fel namn., eller av okänd anledning,s om senator Ted Kennedy eller några nyfödda barn här i USA som har fått flygförbud. Ett förbud som senare upphävdes.

Det är dessa helt oskyldiga personer som kommer att få sin personliga integritet kränkt och kanske vägras anställning eller få flygförbud eller bli avlyssnade under många månader eller år.

Hur många terrorister kommer man att upptäcka? Inte många, men man kommer säkert att byta information om Islamska fundamentalistiska webbsajter med USA:s National Security Agency och där kan man säkert bidra med något i USA:s Krig mot Terrorismen.

På sikt för vi anta att flera tusen oskyldiga svenskar kommer att få sin personliga integritet kränkt och helt i onödan hamna i Säpos arkiv på grund av den här lagen. Du kan bli en av dom.

Hjälper det att man krypterar sin epost? Det är en komplicerad fråga. Låt mig ta upp den i ett senare inlägg.

Till sist: det här är alltså en s.k. reverse engineering av FRA:s avlyssningsystem. Ungefär såhär måste det se det ut i det stora hela. Ett mycket avancerat system, skött av skickliga yrkesmänniskor.

Senaste om FRA-lagen:

SvD – Senaste nytt om Nya krav om FRA i höst :

Turerna kring FRA-lagen fortsätter. Interna borgerliga kritiker tänker i höst pressa regeringen till ytterligare eftergifter.

Sahlin vill riva upp FRA-lagen
Nu tar den juridiska aktivismen vid

Klicka på Niklas Wykmans blogg

Världen ser sällan lika svart-vit ut som man kanske får för sig. FRA-lagen är ett bra exempel. Istället för att vara en höger-vänster fråga som många kanske tror så är den, precis som USA-valet betydligt mer av en generationsfråga.

Precis som jag till min förvåning har fått mejl från unga moderater som stöder Obama så visar det sig att MUF-ordföranden Niklas Wykman nu överväger att lämna partiet över FRA-lagen.

Jag skulle gissa att om man genomförde en opinionsundersökning så skulle man finna att en klar majoritet av alla unga Internetkunniga svenskar oavsett partitillhörighet är starkt emot FRA-lagen liksom de allra flesta IT-kunniga människor oavsett ålder.

Robert Triches skriver i Aftonbladet om hur Reinfeldt och moderaterna nu börjar få problem med sin ungdomsfalang: MUF-bas hotar att lämna partiet

– Det finns inget stöd i vårt partiprogram eller någon annanstans för ett sådant här beslut. Man har tagit ett felkliv och nu vill jag att vi tar ett kliv rätt igen. Redan i höst bör det starta en diskussion inom partiet så att vi kan ta avstånd till FRA-lagen vid nästa partistämma 2009.

MUF-ordförandens ställningstagande och uttalande tycks irritera statsminister Fredrik Reinfeldt. Till Politikerbloggen säger Reinfeldt:

– Nej, det låter ju som ett läskigt parti att vara medlem i, så det är ju bra att vi inte har fattat något sådant beslut heller, säger han och antyder därmed att motståndarna missuppfattat vad lagen innebär.

Det här är ju väldigt positivt och visar att motståndet mot FRA-lagen går långt utanför blockgränserna. Det visar också precis som Niklas Wykman skriver på sin blogg att:

Många har vi redan förlorat. Mejlen, facebook, SMS-inkorgen, överallt, människor som aldrig mer kommer att rösta på vårt parti eller engagera sig för vår sak.

Det är på allvar nu. Politiker och staten brukar kunna komma undan med idioti på grund av att de bemannas med karriärsgalna personer utan möjligheter till civila jobb. Jag kommer aldrig bli en av dem.

Nästa midsommar kanske du dansar kring en radiomast.

Både Sverige och USA håller på att genomgå en generationsväxling som mycket handlar om attityder till IT-teknologin.

Reinfeldt, Clinton, McCain har alla vuxit upp i ett samhälle där de är dom i toppen på pyramiden som bestämmer medan de längre ner och speciellt då de unga tyst lyssnar på ledarna och väntar på sin tur om tio, tjugo eller kanske trettio år.

Men sociala nätverk som Facebook handlar inte om pyramider, de består av nätverk av jämlikar. Niklas Wykman har precis samma rätt att bli hörd som Fredrik Reinfeldt.

Reinfeldt kan sparka honom men inte tysta honom. Och där ligger den stora förändringen från förr. Vi lever i en ny värld där vi alla har rätt att bli hörda, att ta en åsikt och redigera den och sedan skicka den vidare. Det är det som är vitsen med the read/write web.

Ledarna i toppen på pyramiderna har all anledning att oroa sig.

När folket stormade Bastille den 14 juli 1789 frågade Ludvig XVI “‘är det en revolt?” “Nej ers höghet,” svarade Duc de La Rochefoucauld-Liancourt “det är en revolution.”

Jag vet inte vem Reinfeldts Rochefoucauld-Liancourt är men jag vet att vad han hör från MUF inte är en revolt, det är en revolution. Samma revolution som alla andra riksdagspartiet också kommer att få brottas med f.ö.

Kntrasten mellan den negative, brutale, fåordige, mentalt begränsade våldsmannen George W. Bush och Barack Obama kunde inte vara mer slående.

På bara några veckor har president Bush och hans sjuka världssyn försvunnit från löpsedlarna världen över och ersatts av Barack Obama och hans “Audacity of Hope”.

De första tussilagona har börjat spira från under ruinerna av George Bush och den Kristna Högerns brutaliserade USA. Om USA-valet var öppet för alla människor världen över skulle Obama vinna med en marginal på minst 50%, antagligen betydligt mer.

Men George Bush är inte slut än och vi får tyvärr vänta oss att han kommer att göra allt för att permanenta den amerikanska ockupationen av Irak och samtidigt starta ett nytt storkrig mot Iran.

Tom Baldwin och Gerard Baker skriver i Times of London om George Bushs farliga svammel under sin europaturnè: President Bush regrets his legacy as man who wanted war

Mr Bush is concerned that the Democratic nominee Barack Obama might open cracks in the West’s united front towards Tehran’s nuclear ambitions. At the EU-US summit in Slovenia, he pressed for tougher sanctions against Iran unless it agreed to suspend its uranium enrichment programme verifiably: “They can either face isolation, or they can have better relations with all of us.”

Mr Bush told The Times that when his successor arrived and assessed “what will work or what won’t work in dealing with Iran”, he would stick with the current policy.

Shaul Mofaz, a hardline Israeli minister, has suggested that a military strike on Iran is “unavoidable”. But Mr Bush said: “We ought to work together, keep focused. His comments really should be viewed as the need to continue to keep pressuring Iran.”

The President is keen to bind his successor into a continued military presence in Afghanistan and Iraq, but offered only cautious optimism about a recent decline in violence. Asked about corruption allegations dogging Hamid Karzai, the Afghan President, Mr Bush insisted: “I have found him to be an honest man.”

Den bild av den ebbande Bush som vi ser allt fler glimtar av är en bild av en sjuk man som är besatt av Iran. Enskilda israeliska regeringsmedlemmar hoppes klart och tydligt att presidenten kommer ge grönt ljus för ett nytt krig innan Barack Obama besegrar John McCain i Novembervalet.

Trots att de amerikanska underrättelsetjänsterna gemensamt har lagt fram en rapport som visar att Iran avslutade sina försök att framställa atomvapen redan år 2003 och trots att Israel redan länge har sina egna atomvapen, så fortsätter Bush att slå på trumman för tuffare tag mot det land som han
har utnämnt till sin nya fiende nummer ett.

Hur troligt är ett nytt storkrig? Mycket beror på hur McCain klarar sig mot Obama. Om Obama skulle besegra McCain och om hans seger skulle bli överväldigande så är Bush helt klart förmögen att starta ett nytt storkrig i December. Frågan är då om försvarsminister Robert Gates och den nya Centcomchefen David Petraeus då väljer att försöka förhindra ett anfall som snart skulle växa till ett regionalt storkrig.

George Bush vet att president Obama skulle offentliggöra alla de brott mot USA:s egna lagar och mot det internationella samfundet som har skett under Bush-epoken och det är möjligt att han tror att ett nytt storkrig mot Iran skulle få den amerikanska högern på hans sida.

Ingen vet och det är skrämmande nog.

Vi är här för oljan… förlåt för att sprida fred och frihet

I skuggan av USA-valet arbetar Bush-regeringen frenetiskt med att permanenta den amerikanska ockupationen och göra det omöjligt för Barack Obama, om han skulle vinna presidentvalet, att ge Irakierna sin frihet genom att dra tillbaks alla amerikanska trupper och stänga alla amerikanska militärbaser.

Camp Victory i Irak

Vad Bush och de neokonservativa vill ha är istället permanenta amerikanska militärbaser i landet plus en permanent kontroll över landets regering.

Även om, som nu verkar troigt, Barack Obama kommer att vinna det amerikanska presidentvalet så kommer Irak och Palestina utan tvekan att förmörka hans första mandatperiod och president Bush kommer att göra allt han överhuvudtaget kan för att lägga ut så många landminor han överhuvudtaget kan under resten av året, inklusive, om han kan, att bomba Iran.

Mark Kukis skriver i Time Magazine om hurhh Bush-regeringen försöker permanenta den amerikanska ockupationen av Irak:AtOdds Over Iraqi “Sovereignty”

The proposed deal is controversial both in Washington — where Democrats see it as a move to tie the hands of the next U.S. President, and are pressing for it to be subject to congressional approval — and also in Baghdad, where many Iraqi leaders fear that they’re being asked to sign away their sovereignty.

Negotiators for both sides emphasize that respect for Iraqi sovereignty will be the basis of any deal. But they don’t appear to mean the same things by “sovereignty.” Differences over the extent of control the Iraqi government would have over the deployment and activities of U.S. military forces on their territory has cast a shadow over prospects for an imminent deal. “These are negotiations between two sovereign parties,” said a senior U.S. official in Baghdad, “each of which has the ability to say yes, or to say no.”

….

Still, despite the official transfer of sovereignty on June 28, 2004, the extent of control wielded by the Iraqi government over security forces operating in its own country has been highly questionable. For most ordinary Iraqis, the sense of being under occupation has endured, as even five years after they invaded, U.S. troops continue to exercise virtually unchecked powers to conduct military operations.

And any lingering notion of Iraqi sovereignty disintegrated in the early months of 2007, when President Bush proceeded to send some 30,000 additional U.S. troops to Iraq despite objections from the elected government of Prime Minister Nouri al-Maliki.

Det mest skrämmande är att Bush försöker förvandla USA till en permanent ockupationsmakt genom att kringgå kongressen som inte verkar speciellt intresserad av att stoppa honom.

Major Tammy Duckworth förlorade båda benen i Irak

I skuggan av den kvinnofientliga amerikanska högerns högkonjuktur i USA under de senaste 40 åren så har USA:s kvinnor ständigt gjort nya framsteg i jämställdheten.

Ett exempel som inte nog har uppmärksammats i den svenska pressen är det faktum att amerikanska tjejer idag är helt jämställda med männen i de amerikanska krigsmakten.

När det gäller att få amerikaner att ställa upp i det alltmer impopulära “Kriget mot Terrorismen” så gör George Bush ingen skillnad på män och kvinnor och tiotusentals kvinnor har nappat på erbjudandet att dö för sin ledare.

Den amerikanska krigsmakten har specialutbildat rekryterare att just nå till unga lättpåverkade tjejer och jag fick själv upp ögonen för den här avskyvärda taktiken när de försökte rekrytera min egen dotter!

Hur kommer det sig att unga amerikanska tjejer med livet framför sig föredrar att gå i krig? Kirsten Holmstedt har skrivit en intressant bok om de här kvinnorna och jag har bläddrat i den.

Holmstedt har intervjuat mängder med kvinnor och ger en levande bild av de här djupt tragiska tjejerna och deras liv i Irak, på hangarfartyg och i militärbaser i USA.

Kirsten Holmstedt skriver i sitt arbete med boken på sin webbsajt Band of Sisters: American Women at War in Iraq

As part of her research, Ms. Holmstedt flew to an aircraft carrier off the coast of Florida to interview a woman who worked on the flight deck of the USS Harry S. Truman and to Fort Campbell, Kentucky, to meet a soldier who had been wounded by IEDs. She also traveled to Pope Air Force Base in Fayetteville, North Carolina, Marine Corps Air Station Beaufort, South Carolina, and other military installations. She talked to the women in person, by phone, and through e-mail as they traveled back and forth between Iraq and their home bases.

Även om boken inte går in på frågor som de många sexuella övergreppen mot kvinnor inom militären som har rapporterats i pressen eller om tjeernas egna övergrepp mot den irakiska civilbefolkningen så är det här en bra bok.

Finns det några gemensamma psykologiska drag som gör att just dessa kvinnor riskerar sina liv för att hjälpa president Bush ockupera ett främmande land? Det verkar vara en blandning av ekonomisk utsatthet (många kommer från det gamla koltbältet i West Virgina och det motsvarande rostbältet i Mellanvästern) parad med nationalism och ren äventyrslusta.

En viktig bok.

Atomanläggningen Natanz i Iran.

Vi har inte hört mycket om Irakkriget den sista tiden men i skuggan av presidentvalet anar vi konturerna av en kommande drabbning mellan Israel och USA å den ena sidan och Iran å den andra.

President Bush sparkade helt plötsligt Amiral Bill Fallon , chefen för det amerikanska Centralkommandot, en man som skall ha sagt att USA inte kommer att anfalla Iran så länge som han är chef för Centcom.

USS Nimitz (CVN 68) i Persiska Viken vid en tidigare tidpunkt.

Fallon har ersatts av general David Petraeus som framstår som betydligt mer Bush-trogen än den mer självständige Fallon.

Nu har, som Ed Henry på CNN skriver, Vita Huset gått ut med påståendet att Nord Korea försökte hjälpa Irans allierade Syrien bygga atomvapen i den anläggning som bombades av israeliskt flyg i september förra året: White House: Syria reactor not for ‘peaceful’ purposes. En anläggning som Syrien nu, Som William J. Broad skriver i New York Times, delvis håller på att återuppbygga: Syria Rebuilds on Site Destroyed by Israeli Bombs

Nu senast har Pentagon gått ut med uppseendeväckande påståenden om att Iran skickar vapen till Shia-gerillan i Irak, vapen som används för att döda amerikanska soldater.

I George Bushs sjuka värld är ett sådant påstående detsamma som en krigsförklaring mot USA och frågan är nu om Vita Huset är på väg att starta ett tredje storkrig, denna gång mor Iran.

Yochi J. Dreazen skriver en stort upplagd artikel i Wall Street Journal om Bush-regeringens eskalerande anklagelser mot Iran: U.S. Says New Find Shows Iran Still Sends Arms to Iraq – WSJ.com

This month, Adm. Michael Mullen, chairman of the Joint Chiefs of Staff, said Iranian support for Shiite extremist groups had grown. Defense Secretary Robert Gates said for the first time that he believed Iranian President Mahmoud Ahmadinejad knew about the shipments.

Iran has long denied that its government knowingly funneled weapons into Iraq or trained Shiite militants there. It has derided the U.S. claims as propaganda. Several senior U.S. military officials said the weapons caches would undercut the Iranian denials and provide new evidence of continuing Iranian support for Shiite militants across Iraq. “You can see the manufacturing dates right on the armaments themselves,” one senior commander in Baghdad said. “These are very clearly weapons that were made in the last month or so.”

Men som MARK MAZZETTI, STEVEN LEE MYERS och THOM SHANKER skriver i dagens New York Times så är bevisen långt från så klara soim Vita Huset och Pentagon gör gällande: Questions Linger on Scope of Iran’s Threat in Iraq

But interviews with more than two dozen military, intelligence and administration officials showed that while shipments of arms had continued in recent months despite an official Iranian pledge to stop the weapons flow, they had not necessarily increased.

Iran, the officials said, has shifted tactics to distance itself from a direct role in Iraq since the American military captured 20 Iranian operatives inside Iraq in December 2006 and January 2007. Ten of those Iranians remain in American custody.

Jag måste erkänna att jag har svårt att tro att försvarsminister Robert Gates skulle gå med på ett nytt amerikanskt storkrig, men rykten gör gällande att vice president Dick Cheney pushar på för ett bombkrig mot Iran. Ett bombkrig som vi nu vet skulle få starkt för att inte säga entusiastiskt stöd av Hillary Clinton som har lovat att själv utplåna Iran om landets regering hotar Israel.

Samtidigt vill Syrien förhandla om fred med Israel, förhandlingar som Bush-regeringen hittills har vägrat sanktionera. Syrienkännaren Josh Landis skriver f.ö. utförligt på sin utmärkta blogg om den påstådda atomanläggningen och Syriens fredsinvit.

Jag misstänker att Bush-regeringen kommer att eskalera mot Iran under sommaren och hösten men jag har väldigt svårt att tro på ett storkrig.

Detta trots att ett amerikansk-leasat fraktfartyg för några dagar sedan sköt skarpt mot vad som antas vara iranska patrullfargyut i persiska golfen: U.S.-contracted ship fires toward boats in Gulf

USA torterar.

Från Frihetsgudinnan i New Yorks hamn till en man på en pall i Abu Ghurain med elektroder på kroppen genom vilka han får elchocker för att sedan bitas av schäferhundar och till sist sexuellt förnedras: president Bush har gjort USA till en skräcksymbol för hela världen.

Precis som andra krigsförbrytare har han hävdat att “USA torterar inte”, men nu finns det svart på vitt att Vita Huset och i stort sätt hela Bush-regeringen gav order om att det var fritt fram för CIA amerikanska armèn att använda tortyr.

Lara Jakes Jordan och Pamela Hess skriver i San Francisco Chronicle om hur vi nu har bevis på att Dick Cheney och andra höga medlemmar i Bush-regeringen godkände tortyr i Kriget mot Terrorismen:

Cheney, Others OK’d Harsh Interrogations

Bush administration officials from Vice President Dick Cheney on down signed off on using harsh interrogation techniques against suspected terrorists after asking the Justice Department to endorse their legality, The Associated Press has learned.

The officials also took care to insulate President Bush from a series of meetings where CIA interrogation methods, including waterboarding, which simulates drowning, were discussed and ultimately approved.

A former senior U.S. intelligence official familiar with the meetings described them Thursday to the AP to confirm details first reported by ABC News on Wednesday. The intelligence official spoke on condition of anonymity because he was not authorized to publicly discuss the issue.

Between 2002 and 2003, the Justice Department issued several memos from its Office of Legal Counsel that justified using the interrogation tactics, including ones that critics call torture.

Det mest märkliga med att Bush-regeringen nu står framför världen som krigsförbrytare är att ingen allra minst den svenska regeringen verkar bry sig.

Det har plötsligt nästan blivit coolt att tortera och döda våra förmenta fiender.

Det enda problemet är att om USA och västvärlden nu slänger alla hämningar överbord och går in för tortyr och att stödja allt brutalare kollektiv bestraffning, t.o.m. av barn, läs barn, i Palestina, så får vi sedan inte klaga om våra offer förr eller senare kommer att ge igen.

General David Petraeus, USA:s befälhavare i Irak

Det amerikanska Irakkommandots chef David Petraeus som f.ö. har en Fil. Lic och Fil. Dr. från Woodrow Wilson School vid Princeton University har varit i Washington tillsammans med USA:s Irakambassadör Ryan Crocker för att vittna om läget i Irak inför kongressen.

Båda männen är högt ansedda och Crocker talar både Farsi och Arabiska.

Det har t.ex. påståtts att utrikesminister Condi Rice talar ryska och Irakkommandots förre chef John Abizaid talar arabiska, men det är inte sant, utom kanske några ord. Crocker däremot talar bevisligen mycket bra Farsi och Arabiska.

Petraeus och Crockers framträdande skakade om rejält i Washington när det visade sig att Petraeus att USA skall behålla omkring 140 000 man i Irak in mot hösten, vilket i praktiken betyder till slutet av George Bushs mandatperiod i januari 2009.

Läget i Irak är betydligt osäkerare än presidenten har låtsas om och Petraeus framträdande visar att Irakkriget kommer att spela en viktig roll i valkampanjen, något som president Bush hoppas kommer att hjälpa John McCain vinna valet.

Steven Lee Myers och Thom Shanker skriver om framträdandet: Petraeus Urges Halt in Weighing New Cut in Force

Ryan Crocker.

The commander, Gen. David H. Petraeus, refused under persistent questioning from Senate Democrats to say under what conditions he would favor new troop reductions, adding that he would not take the matter up until 45 days after a current drawdown is complete in July. His recommendation would leave just under 140,000 American troops in Iraq well into the fall.

The hearings lacked the suspense of last September’s debate, when the focus was on measurable benchmarks and heightened expectations of speedy troop withdrawals.

But they thrust the war to the center of the presidential campaign, as General Petraeus faced questioning from the two Democrats and one Republican still vying for the White House. He told them that progress in Iraq had been “significant and uneven.”

Samtidigt blir USA:s yngre officerare allt mer kritiska mot Pentagons generaler som liksom Petraeus har tillbringat 30 år med att långsamt klättra uppför karrirästegen samtidigt som de har förlorat allt innovativt tänkande.

Yochi J. Dreazen skriver i Wall Street Journal om kritiken Officer Questions Petraeus’s Strategy

Lt. Col. Gian Gentile, a history professor here who served two tours in Iraq, begs to differ. He argues that Gen. Petraeus’s counterinsurgency tactics are getting too much credit for the improved situation in Iraq. Moreover, he argues, concentrating on such an approach is eroding the military’s ability to wage large-scale conventional wars.

“We’ve come up with this false narrative, this incorrect explanation of what is going on in Iraq,” he says. “We’ve come to see counterinsurgency as the solution to every problem and we’re losing the ability to wage any other kind of war.”

Col. Gentile is giving voice to an idea that previously few in the military dared mention: Perhaps the Petraeus doctrine isn’t all it’s cracked up to be. That’s a big controversy within a military that has embraced counterinsurgency tactics as a path to victory in Iraq. The debate, sparked by a short essay written by Col. Gentile titled “Misreading the Surge,” has been raging in military circles for months. One close aide to Gen. Petraeus recently took up a spirited defense of his boss.

Här är en länk till originalartikeln: Misreading the Surge Threatens U.S. Army’s Conventional Capabilities

En annan överstelöjtnan, Paul Yingling, har redan skrivit en uppmärksammad artikel om vad han anser vara USA:s generalers alltför konsertiva och konventionella tänkande: Fighting Counterinsurgency in Iraq – Veterans speak out in Clear

USA:s strategiska doktrin befinner sig i diket. Världens enda supermakt har visat sig oförmögen att besegra några tusen gerillasoldater i Irak trots en insats som nära nog har tvingat ner den amerikanska armèn på knäna.

General Petraeus framträdande visar att Irakkriget kommer att spela en stor och kanske avgörande roll i presidentkampanjen framöver. Och bakom Irak väntar Iran.

Det är långt ifrån omöjligt för John McCain att vinna valet på patriotism och mer krig,

Det är svårt att riktigt förstå hur den amerikanska ockupationsarmèn kunde vara dum nog att slå sig ner i Saddam Husseins gamla högkvarter i vad som idag är den Gröna Zonen.

Det är här som vad som gäller för den irakiska regeringen sitter, bevakad av amerikanska soldater. Det är inte svårt att förstå vad det irakiska folket tycker om ett sådant arrangemang.

Den Gröna Zonen som officiellt kallas den Internationella Zonen.

Det är också här som den nya gigantiska amerikanska ambassaden ligger.

Då hade det ju varit mycket bättre om amerikanerna hade flyttat ut ur den Gröna Zonen och in i det gigantiska “Camp Victory” ute vid flygplatsen.

Camp Victory är betydligt säkrare och det är där som den högsta amerikanska militärledningen under General David Petraeus är baserade.

Efter den irakiska regeringens nederlag i Basra har man nu startat en offensiv i Sadr City mitt i Bagdad som även den med stor säkerhet kommer att leda till stora civila förluster och redan har lett till amerikanska förluster.

Kim Gamel skriver för AP i Time Magazine om den senaste granatattacken mot den Gröna Zonen som nu börjar döda amerikanska soldater:

Rockets or mortars slammed into the U.S.-protected Green Zone and a military base elsewhere in Baghdad on Sunday, killing three American soldiers and wounding 31, an official said.

The attacks occurred as U.S. and Iraqi forces battled Shiite militants in Sadr City in some of the fiercest fighting since radical cleric Muqtada al-Sadr ordered a cease-fire a week ago. At least 16 Iraqi civilians were killed in the fighting, according to hospital officials.

A military official said two U.S. troops died and 17 were wounded in the attack on the Green Zone, which houses the U.S. Embassy and the Iraqi government headquarters in central Baghdad.

Another American service member was killed and 14 were wounded in the attack on a base in the southeastern Baghdad area of Rustamiyah, the official said, speaking on condition of anonymity because he wasn’t authorized to release the information.

The U.S. military said separately that an American soldier was killed Sunday in a roadside bombing in the volatile Diyala province north of Baghdad.

John McCain hoppas göra seger i Irak till en central del av sin presidentkampanj. Som det går nu så kommer det säkert att bli populärt bland republikanerna men det kommer kanske inte att locka över speciellt många demokratiska väljare.

Al Basrah nere i södra Irak är landets tredje största stad med omkring 1.6 miljoner innevånare.

När Shialedaren Muqtada al Sadr nyligen manade till uppror mot den USA-trogna Irakiska regeringen så utkämpades ett viktigt slag i Basra.

Regeringstrogna trupper försökte återinta de delat av staden som ockuperats av al Sadrs Mahdi Army.

Tack vare iransk medling avblåstes striderna efter några dagar och de omkring 4000 brittiska ockupationstrupperna behövde inte ingripa.

Men de regeringstrogna styrkorna misslyckades med sin motoffensiv och över ett tusen soldater och poliser deserterade, något som visar hur svag centralregeringen fortfarande är.

Stephen Farrell och James Glanz skriver i New York Times om hur instabil den USA-trogna irakiska armen är:More Than 1,000 in Iraq’s Forces Quit Basra Fight – New York Times

The desertions in the heat of a major battle cast fresh doubt on the effectiveness of the American-trained Iraqi security forces. The White House has conditioned further withdrawals of American troops on the readiness of the Iraqi military and police.

The crisis created by the desertions and other problems with the Basra operation was serious enough that Prime Minister Nuri Kamal al-Maliki hastily began funneling some 10,000 recruits from local Shiite tribes into his armed forces. That move has already generated anger among Sunni tribesmen whom Mr. Maliki has been much less eager to recruit despite their cooperation with the government in its fight against Sunni insurgents and criminal gangs.

A British military official said that Mr. Maliki had brought 6,600 reinforcements to Basra to join the 30,000 security personnel already stationed there, and a senior American military official said that he understood that 1,000 to 1,500 Iraqi forces had deserted or underperformed. That would represent a little over 4 percent of the total.

A new National Intelligence Estimate on Iraq cites significant security improvements but concludes that security remains fragile, several American government officials said.

Slaget om Basra visar hur svag den amerikanska positionen i Irak ännu är och hur Irans inflytande är fundamentalt för att landet en gång skall bli stabilt.

John McCain

Den snart 72-årige John McCain vill inte bara vinna George Bushs Krig mot Terrorismen” och fortsätta den amerikanska ockupationen av Irak i hundra, tusen eller en miljon år, oavsett vad irakierna själva tycker.

Han vill också ge sig på Ryssland med pukor och trumpeter nästan som om han trodde att det gamla Sovjetunionen fortfarande existerade.

Problemet med John McCain är att han ett hetsigt humör som inte är av denna världen. T.o.m. militären är rädd för honom när han helt förlorar kontrollen och börjar skrika.

En så okontrollerad och tillika så krigisk person i Vita Huset skulle få George Bush att framstå som en kriminell men ändå altargosse.

Helene Cooper skriver i New York Times om John McCains svärdskrammel mot Ryssland:

Mr. McCain, the presumptive Republican nominee for president, used his strongest and most bellicose words in describing his views of Russia. He called for throwing Russia out of the Group of Eight, the club that is supposed to be made up of the world’s wealthiest industrialized democracies. (Brazil and India, Mr. McCain said, should be allowed in, while Russia would get the boot.) He accused Russia of “nuclear blackmail” and “cyber attacks.” And, he added, “Western nations should make clear that the solidarity of NATO, from the Baltic to the Black Sea, is indivisible and that the organization’s doors remain open to all democracies committed to the defense of freedom.”

Whew.

For many Americans, Mr. McCain’s rhetoric sounded almost like a trip back in time, to the days of the cold war, when major foreign policy addresses by American presidential aspirants always included the requisite bashing of the Soviet Union.

Foreign policy experts say that in many ways, Mr. McCain’s strong words about Russia reflect a chill setting in on the previously warm relationship which President Bush purportedly had with his Russian counterpart, Vladimir V. Putin. Forget about Mr. Bush’s now-famous remark that, upon meeting Mr. Putin back in 2001, he “looked the man in the eye” and “was able to get a sense of his soul.”

John McCain får också saker om bakfoten, han blir lätt förvillad. Han blandar ihop Irak och Iran, Sunni och Shiha, och han ser världen på ett synnerligen endimensionellt sätt. Han är t.ex. enligt egen utsago helt ointresserad av och oinsatt i ekonomiska frågor.

Som om George Bush inte vore katastrofal nog.

PBS, Public Broadcasting Corporation eller Corporation for Public Broadcasting är USA motsvarighet till Sveriges Television, det enda relativt icke-kommersiella TV-bolag i landet.

PBS visar just nu en gripande och mycket auktoritativ TV-serie i två avsnitt på allt i allt fem timmar om George Bushs Krig mot Terrorismen i Afghanistan och Irak: Bush’s War

Jag har just sett den på nätet och kan intyga att den är superb. Jag hoppas verkligen att den visas på SvT.
Den tar med intervjuer med alla huvudaktörerna men också en mängd kunniga journalister som gör att man kommer så nära sanningen som man överhuvudtaget kan komma så länge Bush-administrationen sitter kvar vid makten.

En måste-se film.

Den plötsligt uppblossande Shiarevolten i Basra och Bagdad hotar den amerikanska ockupationsarmén.

De amerikanska styrkorna är redan sträckta till bristningsgränsen och har inga som helst reserver att sätta in mot den Shiamuslimska gerillan.

De regeringstrogna styrkorna kan endast sättas in med starkt amerikanska flygstöd och Iraq-experten Juan Cole skriver på sin blogg att den regeringstrogna irakiska styrkorna har gått synnerligen våldsamt fram mot civilbefolkningen:

Al-Zaman says reports are circulating that the Iraqi army has committed atrocities throughout the south, conducting mass executions in many places, including Basra and Kut.

It also says that there is a humanitarian crisis developing in the neighborhoods that the Iraqi army is besieging in Basra, with women, children and old folks trapped and food and potable water running low.

Det har varit en trossats bland amerikaner av alla politiska shatteringar att president Bushs “surge”, dvs hans eskalering i Irak har lyckats och att USA håller på att segra i landet, även om de flesta har litet svårt att definiera hur en sådan seger skulle se ut.

Om president Bushs seger nu hotas så skulle det slå speciellt hårt mot den republikanske presidentkandidaten John McCain som har gjort slutseger i Irak och en en amerikansk närvaro av 100 – 1000 och nu senast en miljon år till en hörnpekare av sin presidentkampanj.

Men även Hillary Clinton som röstade för kriget kommer att skadas.

James Glanz och Graham Bowley skriver i New York Times om Shia-upproret mot den amerikanska ockupationsmakten i Irak: Militias Resist Iraqi Forces in Fight for Basra

Although Mr. Bush praised the Iraqi government for leading the fighting, it also appeared that the Iraqi government was pursuing its own agenda, calling the battles a fight against “criminal” elements but seeking to marginalize the Mahdi Army. The Americans share the Iraqi government’s hostility toward what they call rogue elements of the Mahdi Army but will also be faced with the consequences if the battles erupt into more widespread unrest.

The violence underscored the fragile nature of the security improvements that have been partly credited to the American troop increase that began last year. Officials have acknowledged that a cease-fire called by Mr. Sadr last August has contributed to the improvements. Should the cease-fire collapse entirely, those security gains could be in serious jeopardy, making it far more difficult to begin bringing substantial numbers of American troops home.

De närmaste dagarna i Irak kommer att bli mycket dramatiska, och antagligen mycket blodiga.

Den Gröna Zonen står under ständig attack och det är inte omöjligt att den amerikanska ambassaden tvingas evakuera till den betydligt större militärbasen Camp Victory ute vid flygplatsen.

Det är heller inte omöjligt att president Bush kommer att ta chansen att anklaga Iran för att ligga bakom revolten.

Den store fältherren i Irak.

Ingen vet hur många irakier som har dödats i den amerikanska ockupationen av Irak de senaste fem åren, men vi vet på pricken hur många amerikaner som har dödats, nämligen 4000. Vi vet deras namn, ålder, adress och precis när de dog. Och vi vet namnen på de tiotusentals unga amerikaner som är svårt sårade. Utan ben, armar, med svåra hjärnskador.

Precis som det Andra Världskriget startades av en enda sjuk man, så startades Irakkriget av två djupt störda individer, George Bush och Tony Blair. Det startade helt utan orsak, genom lögner och bedrägerier bara för att de ville ha litet kul med ett coolt grabbkrig.

Sista brevet från Daniel Gomez till sin flickvän:

Hey baby. If you’re reading this, then something has happen to me and I am sorry. I promised you I would come back to you, but I guess it was a promise I could not keep. You know I never believe in writing “death letters.” I knew if I left one for my folks it would scare them.

Then I met you. We were supposed to meet, darling. I needed someone to make me smile, someone that was an old romantic like I was. I was going through a very rough time in Iraq and I was startin to doubt my mental state. Then one day after a patrol, I go to my facebook and there you were…

I can’t stop crying while I writing this letter, but I have to talk to you one last time, because maybe the last time I heard your voice I did not know it would be the last time I heard your voice….

I Love You. Go be happy, go raise a family. Teach your kids right from wrong, and have faith, darling. I think I knew I loved you even before I met. I love you, Katy. * Kiss * Goodbye

Hundratusentals unga amerikaner har fallit för George Bushs locktoner och begett sig till Irak för att bekämpa “terroristerna” och sprida “demokrati och frihet”, och amerikansk överhöghet, i Irak.

4000 har dött hittills. Men det här är bara början. Ingen vet hur många människor som kommer att dö i Kriget mot Terrorismen, Civilisationernas krig. Och hur många såna här brev som kommer att öppnas runt om i USA de närmaste decennierna.

En stjärna för varje död amerikansk soldat i Irak. Inga stjärnor alls för alla döda Irakier.

Årets amerikanska val kommer att bli det det tredje som republikanerna hoppas kunna vinna på mer krig i Irak.

Det har varit förvånansvärt tyst om Irakkriget i den amerikanska valkampanjen. Ingen bryr sig längre för alla har svalt president Bushs försäkringar om att kriget går bra och att att USA är på väg mot slutlig seger.

John McCain har försäkrat att om han vinner valet så kommer kriget att fortsätta i 50 år till, eller till USA vinner “Kriget mot Terrorismen”, kosta vad det kosta vill.

Steven Lee Myers och Thom Shanker skriver i New York Times om president Bushs planer på att med stor säkerhet fortsätta Irakkriget hela sin mandatperiod ut:

Bush Given Plan to Put
Off Further Cuts in Troops in Iraq – New York Times

Troop levels in Iraq would remain nearly the same through 2008 as at any time during five years of war, under plans presented to President Bush on Monday by the senior American commander and the top American diplomat in Iraq, senior administration and military officials said.

Mr. Bush announced no final decision on future troop levels after the video briefing by the commander, Gen. David H. Petraeus, and the diplomat, Ambassador Ryan C. Crocker. The briefing took place on the day when the 4,000th American military death of the war was reported and just after the invasion’s fifth anniversary.

But it now appears likely that any decision on major reductions in American troops from Iraq will be left to the next president. That ensures that the question over what comes next will remain in the center of the presidential campaign through Election Day.

John McCain fyller snart 72 år. Om han blir USA:s näste president så kan han komma att sitta till sitt 80:e år.

Med tanke på den makt som den amerkanske presidenten fortfarande har är det på tok för hög ålder för att så fysiskt krävande jobb.

I och för sig själv är 72 år idag inte en speciellt hög ålder. Både män och kvinnor förblir aktiva långt över 80. Så varför oroar vi oss över McCain?

En orsak är att han verkar allt mer förvirrad. Han försäger sig ständigt, han har fel om de enklaste fakta, som att al Qaida inte existerar i Iran som han helt klart tror.

Och han lever i en värld som inte har mer gemensamt med den riktiga världen än George Bushs bisarra bubbla.

Som Keiith Olberman påpekar i den sista videon så verkar McCain fullt och fast tro att Iran skickar Al Qaida-terrorister in i Irak. Med som kan komma att få honom, som president, att utan vidare starta det storkrig mot Iran som videpresident Dick Cheney och de amerikanska neokonservativa sedan länge har yrkat på.

USA med John McCain, en man som säger att han inte är intresserad eller insatt i ekonomiska frågor och som samtidigt vill vinna “Kriget mot Terrorismen” skulle mycket väl kunna bli betydligt farligare än det har varit under George Bush.

Läs fler inlägg om John McCain

2008-03-16	USA-valet: Den sårbare John McCain och hans höga ålder
2008-03-10	Alliansen mellan Hillary Clinton och John McCain mot Barack Obama
2008-03-06	Och nu, ett förödande demokratiskt inbördeskrig ger John McCain segern i presidentvalet
2008-03-05	Varför Hillary Clinton blir demokraternas presidentkandidat och förlorar mot John McCain
2008-03-05	Storseger för Clinton och John McCain, Slutet för Obama?
2008-03-02	Den förvirrade John McCain som republikansk ledstjärna

Technorati Tags: USA, Irak, Iran, Israel, Syrien, Mellanöstern, Palestina, Palestine, Kriget mot Terrorismen, Gaza, Jerusalem, Bagdad, Baghdad, John McCain

Svenska bloggar om: USA, Irak, Iran, Israel, Syrien, Mellanöstern, Palestina, Palestine, Kriget mot Terrorismen, Gaza, Jerusalem, Bagdad, Baghdad, John McCain

Den just sparkade amiral William Fallon, chefen för USA:s Centralkommando.

Som DN redan har berättat så har chefen för USA:s Centralkommando Centcom “avgått”: USA:s MÖ-befälhavare avgår

Officerare på den nivån avgår inte frivilligt, inte minst på grund av det stora ekonomiska avbräck det innebär. Och allra minst om de som amiral Fallon endast har innehaft sin post sedan Januari 2007

Fallon var en av the good guys som allmänt sades vara hörnpelaren i motståndet mot ett amerikanska bombkrig mot Iran.

Orsaken till att Fallon fick sparken sägs vara den här artikeln av Thomas P.M. Barnett i Esquire:
The Man Between War and Peace

So while Admiral Fallon’s boss, President George W. Bush, regularly trash-talks his way to World War III and his administration casually casts Iranian president Mahmoud Ahmadinejad as this century’s Hitler (a crown it has awarded once before, to deadly effect), it’s left to Fallon–and apparently Fallon alone–to argue that, as he told Al Jazeera last fall: “This constant drumbeat of conflict . . . is not helpful and not useful. I expect that there will be no war, and that is what we ought to be working for. We ought to try to do our utmost to create different conditions.”

What America needs, Fallon says, is a “combination of strength and willingness to engage.”

Those are fighting words to your average neocon–not to mention your average supporter of Israel, a good many of whom in Washington seem never to have served a minute in uniform. But utter those words for print and you can easily find yourself defending your indifference to “nuclear holocaust.”

Men det ligger mycket mer bakom. Dick Cheney och de amerikanska Israel-trogna neokonservativa visar alla tecken på att vilja få igång ett storkrig mot Iran innan president Bushs mandatperiod löper ut den 20:e januari 2009.

Orsaken till det är Irans växande politiska inflytande i Mellanöstern och Israels allt mer försvagade position och för att man inte litar på att republikanen John McCain kommer att vinna presidentvalet.

Den gamle bombflygaren McCain har som de flesta idag vet komponerat sin egen visa om hur han tänker bomba Iran. Man kan nog också lita på att Hillary Clinton inte skulle förlora någon sömn över att beordra ett storkrig mot Iran, men det är en helt annan sak med Barack Obama som öppet har sagt att han är villig att prata med den iranska ledningen.

Thom Shanker och David Stout skriver i New York Times om den här utomordentligt allvarliga utvecklingen

Officials said the last straw, however, came in an article in Esquire magazine by Thomas P. M. Barnett, a respected military analyst, that profiled Admiral Fallon under the headline, “The Man Between War and Peace.” The article highlighted comments Admiral Fallon made to the Arab television station Al Jazeera last fall, in which he said that a “constant drumbeat of conflict” from Washington that was directed at Iran and Iraq was “not helpful and not useful. I expect that there will be no war, and that is what we ought to be working for. We ought to try to do our utmost to create different conditions.”

Geoff Morrell, the Pentagon press secretary, was asked at a news briefing on Monday to comment on the controversy. Mr. Morrell said Mr. Gates and the admiral maintained a good working relationship, but that, like all military commanders, Admiral Fallon served at the pleasure of the president.

Däremot är jag inte riktigt säker på att kriget trots allt kommer. För försvarsminister Robert Gates är heller ingen neokonservativ och kommer knappast att vilja riskera att bli dömd för krigsförbrytelser genom att ställa sig bakom ett nytt storkrig i Mellanöstern som i sluttampen kommer att döda miljoner människor.

Men helt klart vill Bush visa att han tänker sätta förnyad press på Iran och dessutom göra Irak-kriget och Iran till en hörnpelare i årets presidentval.

Det kanske är läge för den krigiska Hillary Clinton att författa sin egen visa om hur hon tänker bomba Iran och döda miljoner människor. Eller kanske sjunga duett med John McCain, en man som hon har fattat ett allt större tycke för de senaste veckorna verkar det som.

Dags att bygga det där atomsäkra skyddsrummet som aldrig blev av.

När det objektorienterade ramverket Ruby on Rails kom ut för några år sedan så jublade IT-ingenjörerna världen
över. Med Ruby on Rails kunde man snabbt och effektivt skapa Web 2.0. applikationer som tog mångdubbelt längre tid att skapa med PHP eller Java.

Det var som när Alan Kay skapade det likaledes objektorienterade språket Smalltalk i Xerox Parc här i Silicon Valley på 1970-talet.

Men Jason Fried och dansken David Heinemeier Hansson som äger Ruby on Rails och konsultföretaget 37 Signals i Chicago visar sig vara synnerligen arroganta och svåra att ha att göra med.

Hanssons sätt att kommunicera med alla som har de minsta problem med eller förslag till förbättringar av Ruby on Rails är “fuck you” eller något liknande. Inte det bästa sättet att göra succee i den tuffa IT-världen.

Hansson och Fried säger att de har skapat ROR som Ruby on Rails vanligtvis kallas, för sig själv och om någon som använder inte gillar det eller behöver fler funktioner så, ja “fuck you”.

Andrew Park har skrivit en uppmärksammad artikel om de två IT-busarna i Wired Magazine The Brash Boys at 37signals Will Tell You: Keep it Simple, Stupid som jag tror kommer att ta kål på det begränsade Ruby on Rails, som varker Fried eller Hansson verkar vara intresserade av att vidareutveckla för att göra det mer användbart eftersom det är deras och ingen annans.

But not everyone was convinced of Rails’ revolutionary potential. Critics had been saying that Rails wasn’t versatile enough, that it couldn’t handle large amounts of traffic, and that Hansson himself was arrogant. “Arrogant is usually something you hurl at somebody as an insult,” Hansson said. “But when I actually looked it up — having an aggravated sense of one’s own importance or abilities’ — I thought, sure.”

Then he clicked over to the next slide, white letters against a dark background that spelled out his response to the naysayers: fuck you. The crowd erupted into laughter and applause.

..

37signals may not be targeting corporate behemoths, but its pared-down offerings may be inadequate for even its smaller clients, some of whom have urged Hansson to adapt Rails so it is better suited to handle popular applications. In March 2007, a Twitter engineer told an interviewer that he was having difficulty getting Rails to handle his company’s massive spike in traffic. Hansson responded by sending a heated email to Jack Dorsey, Twitter’s CEO, and chastising the company on his blog for playing the “blame game” instead of solving its scaling problems itself.

Nu har den legendariska design-gurun Don Norman lagt sig vad som har blivit ett riktigt smaskigt gräl: Why is 37signals so arrogant?

Understanding the true needs of customers is essential for business success. Making sure the product is elegant, functional and understandable is also essential. The disdain for customers shown by Hansson of 37signals is an arrogance bound to fail. As long as 37signals is a hobby, where programmers code for themselves, it may very well succeed as a small enterprise with its current size of 10 employees.

I’m happy for them, and for the numerous small developers and small companies that find their products useful. But their attitude is a symbol: a symbol of eventual failure. Too bad. In fact, that attitude is not so much arrogance as it is selfishness: they are selfish. A little less arrogance and a lot more empathy would turn these brilliant programmers into a brilliant company, a brilliant success.

Hansson och Fried har svarat Norman på sin egen blogg Why we disagree with Don Norman

ROR är ett bra ramverk att lära sig eftersom det är helt objekt-orienterat och dessutom baserat på den legendariske norske datavetaren Trygve Reenskaugs Model-View-Controller-paradigm.

Men eftersom Hanssen och Fried inte är intresserade av att vidareutveckla det och dessutom är så svåra att ha att göra med så är det bättre att använda ett annat ramverk, som det mer flexibla Ruby-baserade Merb.

Och även om dataspråket PHP endast delvis är objektorienterat så är CakePhP värt en titt för den som tycker om att meka med PHP-kod.

Web 2.0.-tekknologin håller på att förändra världen och högproduktiva dataspråk och ramverk är värda sin vikt i aktieoptioner. Synd bara att Fried och Hansson inte är mer intresserade av sina kunder.

Som svenska medier redan har rapporterat så har president Bush altså lagt in sitt veto mot en amerikanska lag som skulle göra det olagligt för CIA och andra amerikanska underrättelsetjänster att tortera fångar genom s.k. skendränkningar: Bush stoppar lag mot skendränkning och Bush stoppar lag mot skendränkning och Bush stoppar lag mot skendränkning

President Bush har hittills ljugit och alltid förnekat att USA torterar, men nu kryper alltså sanningen fram .
USA kommer att fortsätta att tortera och frågan är nu om Sverige kommer att bryta underrättelsesamarbetet eller om man kommer att vända andra kinden till eller kanske t.o.m. imitera USA och själva börja tortera. Den transatlantiska länken skall ju stärkas.

Steven Lee Myers skriver i New York Times om att president nu fortsätter CIA:s tortyr av USA:s krigsfångar: Bush Uses Veto on C.I.A. Tactics to Affirm Legacy – New York Times

President Bush on Saturday further cemented his legacy of fighting for strong executive powers, using his veto to shut down a Congressional effort to limit the Central Intelligence Agency’s latitude to subject terrorism suspects to harsh interrogation techniques.
Mr. Bush vetoed a bill that would have explicitly prohibited the agency from using interrogation methods like waterboarding, a technique in which restrained prisoners are threatened with drowning and that has been the subject of intense criticism at home and abroad. Many such techniques are prohibited by the military and law enforcement agencies.

The veto deepens his battle with increasingly assertive Democrats in Congress over issues at the heart of his legacy. As his presidency winds down, he has made it clear he does not intend to bend in this or other confrontations on issues from the war in Iraq to contempt charges against his chief of staff, Joshua B. Bolten, and former counsel, Harriet E. Miers.

Om regeringen ställer sig bakom Bushs tuffa tag mot sina fiender som ju också är våra fiender så tycker jag att Säpo kan börja och öva på skolminster Jan Björklund. Han sitter säkert inne med en massa hemligheter som man skulle kunna få ur honom om Säpo bara hotar med att dränka honom i Strömmen.

Vi kanske kunde ställa oss in hos Jänkarna genom att återinföra Vattenfestivalen men förändra den till Vattentortyrfestivalen?

Alla länder kunde skicka sina fångar till Stockholm och sedan till folkets jubel dränka dom i Strömmen.
En ny uppgift för Nordic Battle Group som ju har problem med finanserna kanske?

Chefen för USA:s Centralkommando amiral William Fallon.

De flesta känner idag till att vice president Dick Cheney och USA:s neokonservativa tillsammans med den israeliska regeringen länge har agiterat för krig mot Iran.

Den amerikanska underrättelserapporten i November förra året som finns på den här länken, gjorde klart att Bush-regeringens krigsagitation var baserad på rena lögner, precis som i Irak.

Men Dick Cheney och fanatiker som USA:s förre FN-ambassadör John Bolton fortsätter att driva på för krig. I vägen står inte bara försvarsminister Robert Gates utan också chefen för USA:s Centralkommando amiral William Fallon som klart har sagt ifrån att det inte kommer att bli något krig mot Iran under hans pass.

Nu kommer rykten, som har nått hela vägen upp till Vita Husets presskonferens, att president Bush vill göra sig av med Fallon någon gång under hösten i hopp om att kunna starta ett nytt storkrig mot Iran innan Bush avgår den 20:e januari 2009.

Hur troligt är det här rykten? Vi vet givetvis inte, men svaret kanske ligger i den amerkanska valkampjen. Varken John McCain eller Hillary Clinton kommer att dra sig för att bomba sönder Iran för att befästa Israels ställning som Mellanösterna enda supermakt, så Bush har ingenting att frukta från dom.

Men Barack Obama har klart sagt att han skulle förhandla med Iran. Det är en av orsakerna till att Israeltrogna grupper här i USA nu gör allt de överhuvudtaget kan för att torpedera Obama.

Om Obama mot (min) förmodan skulle bli demokraternas presidentkandidat i slutet av augusti är det långt ifrån omöjligt att Bush anfaller. Ett anfall då skulle också garantera en seger för John McCain.

Som sagt, ett rykte men inte helt osannolikt.

En amerikansk B1 bombare.

Think Progress har en artikel om en kommande artikel av Thomas P. M. Barnett i Esquire om
Bush May Fire CentCom Chief Adm. Fallon, Replace With Commander More ‘Pliable’ To War With Iran

Defense Secretary Robert Gates has called CENTCOM commander Adm. William Fallon “one of the best strategic thinkers in uniform today.” Fallon opposed the “surge” in Iraq and has consistently battled the Bush administration to avoid a confrontation with Iran, calling officials’ war-mongering “not helpful.” Privately, he has vowed that an attack on Iran “will not happen on my watch.”

Unfortunately, this level-headed thinking and willingness to stand up to President Bush may cost him his job. According to a new article by Thomas P.M. Barnett in the April issue of Esquire magazine (on newsstands March 12), Fallon may be prematurely “relieved of his command” as soon as this summer:

[W]ell-placed observers now say that it will come as no surprise if Fallon is relieved of his command before his time is up next spring, maybe as early as this summer, in favor of a commander the White House considers to be more pliable. If that were to happen, it may well mean that the president and vice-president intend to take military action against Iran before the end of this year and don’t want a commander standing in their way.

George Bushs kärlek till det militära; för krig och ockupation har allvarligt försvagat USA:s ställning i världen.

Nu vill presidenten ytterligare öka Pentagons budget till $515.4 miljarder och allt tyder på att kongressen entusiastiskt kommer att ge honom de pengar han söker.

Men den egentliga siffran är betydligt högre för till Pentagon-budgeten kommer speciella tillägg för krigen i Irak- och Afghanistan. Så behövs t.ex. ytterligare $70 miljarder dollar för Irak bara för att fortsätta ockupationen från den första oktober till årsslutet.

Stödet till den Israeliska militären är också avsevärt och kostnaderna för USA:s tiotusentals svårt sårade i Irak och Afghanistan kostar miljardbelopp.

En stormakt som USA kan inte överleva om den liksom Sovjetunionen förvandlas till en militärmakt. Och allt tyder på att både Hillary och Bill Clinton eller John McCain kommer att bli minst lika krigstokiga som George Bush.

Man kan hålla på så här under några år, men knappast årtionde ut och årtionde in utan att man får ta konsekvenserna.

Barack Obama är den ende presidentkandidat förutom Ron Paul som klart tar avsteg från att förvandla USA till ett nytt Sparta. Och hans chans att vinna är idag minimala.

Tom Shanker skriver i New York Times om Pentagons gigantiska ballongbudget: Pentagon Seeks Record Level in 2009 Budget

As Congress and the public focus on more than $600 billion already approved in supplemental budgets to pay for the wars in Iraq and Afghanistan and for counterterrorism operations, the Bush administration has with little notice reached a landmark in military spending.

When the Pentagon on Monday unveils its proposed 2009 budget of $515.4 billion, annual military spending, when adjusted for inflation, will have reached its highest level since World War II.

That new Defense Department budget proposal, which is to pay for the standard operations of the Pentagon and the military but does not include supplemental spending on the war efforts or on nuclear weapons, is an increase in real terms of about 5 percent over last year.

Since coming to office, the administration has increased baseline military spending by 30 percent over all, a figure sure to be noted in the coming budget battles as the American economy seems headed downward and government social spending is strained, especially by health-care costs.

Still, the nation’s economy has grown faster than the level of military spending, and even the current huge Pentagon budgets for regular operations and the war efforts consume a smaller portion of the nation’s gross domestic product than in previous conflicts.

Även om Pentagons budget “endast” uppgår till 4% av USA:s GDP, mot 9% under Vietnamkriget och 14% under Koreakriget så är det pengar som USA inte har råd med.

USA:s infrastruktur håller på att falla sönder, vård-skola-omsorg befinner sig i gjupaste kris och landet har inte ens börjar att bekämpa den globala uppvärmingen.

Och mest ironiskt är att med sin gigantiska budget och sin lilla frivilligarme så kan USA hur som helst inte ens klara av ett litet struntland som Irak. Några tusen gerillasoldater har hållit stången mot världens största militärmakt.

Inte undra på att Petagon vill ha mer pengar.

Presidenten stod framför muren på en upphöjd träplattform och talade genom en högtalare och hans dramatiska tal hördes världen över: Mr. Gorbachev, open this gate! Mr. Gorbachev, tear down this wall!

Behind me stands a wall that encircles the free sectors of this city, part of a vast system of barriers that divides the entire continent of Europe. From the Baltic, south, those barriers cut across Germany in a gash of barbed wire, concrete, dog runs, and guard towers. Farther south, there may be no visible, no obvious wall. But there remain armed guards and checkpoints all the same–still a restriction on the right to travel, still an instrument to impose upon ordinary men and women the will of a totalitarian state. Yet it is here in Berlin where the wall emerges most clearly; here, cutting across your city, where the news photo and the television screen have imprinted this brutal division of a continent upon the mind of the world. Standing before the Brandenburg Gate, every man is a German, separated from his fellow men. Every man is a Berliner, forced to look upon a scar.

Idag går telefonerna mellan Vita Huset och Egypten heta, men vad president Bush kräver är inte att Israel och Egypten skall öppna muren, det är att de skall stänga den och tränga tillbaks de hungriga och desperata palestinierna i helvetesghettot i Gaza.

Som George Santayana sade “Those who refuse to learn from history are condemned to repeat it”.

Så här skriver Steven Erlanger i New York Times från Gaza：Egypt Tries to Plug Border; Gazans Poke New Hole

Egypt is under pressure from Israel and the United States to restore the international border and regulate it, but does not want to use excessive force against the Gazans, whom the Egyptian president, Hosni Mubarak, has insisted are starving under the pressure of Israeli restrictions on imports and travel.

But often in the past, Egypt has used force, including water cannons and automatic-rifle fire, against Palestinians who have breached the border, and the government will be calculating when its effort to respond generously to a crisis veers into instability or chaos. Nor does Egypt want responsibility for serving the population of Gaza, removing the burden from Israel.

Hamas is trying to push Egypt into an agreement to regulate the border without having it sealed, as it had been from the time Hamas took over Gaza in early June. A Hamas spokesman, Sami Abu Zuhri, said, “The gaps shouldn’t be closed because they provide urgent assistance to the Palestinians.”

Stanfordprofessorn Joel Beinin har skrivit en superb analys av situationen i Mellanöstern på Jewish Voices for Peace som Mellanösternexperten Juan Cole sedan har lagt ut på sin blogg Informed Comment.

Eftersom det inte verkar finnas nån länk till den så har jag lagt ut den i PDF form på bloggen Läs den, den är mycket bra.

Så på 20 år har USA och Europa gått från att förfäras över murar till att hylla dom. Från att vilja sprida frihet till att begränsa den. Från att hjälpa de svagaste till att föra krig mot kuvösbarn.

Vilken underbar värld vi lever i！

Robert Gates

Försvarsminister Robert Gates är en av The Good Guys i Washington. Kontrasten mellan honom och den kriminelle Donald Rumsfeld kunde inte vara större.

Det var Gates som hjälpte till att stoppa president Bushs försök att starta ett storkrig mot Iran, och Gates har varit en viktig motpol mot Bush, Cheney och Rice i Washington.

Hur skall man förstå hans häpnadsväckande uttalande igår att USA är redo att skicka trupper till Pakistan: U.S. ‘Ready, Willing, Able’ to Assist Pakistan, Gates Says

Så här skriver CNN i en osignerad artikel:

Analysts say the visible presence of U.S. troops — particularly a large ground force — could provoke anti-American sentiment among many Pakistanis.

“The presence of U.S. forces in Pakistan would be hugely inflammatory for the rest of the country and probably would destabilize Pakistan in a more serious way than it is right now,” said Frederick Barton of the Center for Strategic and International Studies, a Washington think tank. “So, clearly, training is the best thing we can do.”

Pakistani opposition leader Imran Khan, in comments to CNN International, predicted that a heavy U.S. military presence in the tribal areas along the Pakistan-Afghan border would make the situation worse, not better.

“If the U.S. sends its troops into the tribal areas, it will be a bigger quagmire than Iraq,” said Khan, a former cricket star seeking the nation’s presidency. “It will be the biggest disaster U.S. could commit.”

Även om det skulle röra sig om mindre truppmängder så skulle det bli början på ännu ett amerikanskt krig som skulle vara i många år, om inte i decennier.

Vi får hoppas att det här är ett spel för kulisserna och inte ett seriöst erbjudande. Det sista USA behöver idag är ännu en front i “Kriget Mot Terrorismen”.

När det stod klart att de baltiska länderna äntligen skulle vinna sin frihet från den kvävande sovjetiska ockupationen så gjorde det döende imperiet ett sista desperat försök att klamra sig fast genom att påstå att det skulle ta flera år att dra tillbaks de sovjetiska trupperna.

Efter snart fem års ockupation förbereder Bush-regeringen nu ett nytt bilateralt fördrag som kommer att låta USA klamra sig fast i Irak som ockupationsmakt under decennier framöver.

Republikanen John McCain, som mycket völ kan komma att bli USA’s nöste president, vill att man stannar i minst tio tusen år, vilket antagligen är vad det kommer att ta innan man har krossat allt motstånd i landet. Men även Hillary Clinton vill stanna i Irak.

Det är högst tragiskt att USA nu snabbt förvandlas till Sovjetunionens efterträdare, ett land som aldrig själv har ockuperats har idag trupper stationerade i fler länder än något annat.

Även om alltfler amerikaner nu vill minska den amerikanska truppnärvaron i Irak så kommer USA att stanna i Irak som ockupationsmakt med permanenta baser under decennier framöver.

Med tanke på att USA fortfarande har omfattande baser i Tyskland, Korea och Japan över 60 år efter Andra Världskrigets slut så är det knappast troligt att man kommer att lämna det strategiska Irak under det närmaste halvseklet.

Thom Shanker och Steven Lee Myers skriver i New York Times om Bush-regeringens planer att f�rbli i Irak: U.S. to Insist Iraq Grant It Wide Mandate in Operations

With its international mandate in Iraq set to expire in 11 months, the Bush administration will insist that the government in Baghdad give the United States broad authority to conduct combat operations and guarantee civilian contractors specific legal protections from Iraqi law, according to administration and military officials.

This emerging American negotiating position faces a potential buzz saw of opposition from Iraq, with its fragmented Parliament, weak central government and deep sensitivities about being seen as a dependent state, according to these officials.

At the same time, the administration faces opposition from Democrats at home, who warn that the agreements that the White House seeks would bind the next president by locking in Mr. Bush�s policies and a long-term military presence.

The American negotiating position for a formal military-to-military relationship, one that would replace the current United Nations mandate, is laid out in a draft proposal that was described by White House, Pentagon, State Department and military officials on ground rules of anonymity. It also includes less controversial demands that American troops be immune from Iraqi prosecution, and that they maintain the power to detain Iraqi prisoners.

George Bush och de amerikanska neokonservativa har vunnit. Irak och världen har förlorat.

President Bushs “fredssträvanden” i Mellanöstern verkar bli ungefär lika framgångsrika som hans Irak- och Afghanistanpolitik.

Fritt fram för Israel med fortsatta riktade mord mot palestinier, utökade israeliska kolonier i de krympande Palestina, svält och isolering för innevånarna i Palestina. Business as usual med andra ord.

Tragedin är att EU, inklusive den svenska regeringen, idag verkar ställa upp på ett allt brutalare förtryck av den palestinska civilbefolkningen, speciellt barnen, som man inte längre ens verkar betrakta som människor.

Och vi vet ju alla hur Untermenschen bör behandlas, det lärde vi oss för 65 år sedan.

Matti Friedman skriver i Time Magazine om Israels brutala ockupationspolitik:Israel Closes Gaza Crossings

Israel’s defense minister has ordered the temporary closure of all crossings into Gaza, cutting off supplies into the besieged strip in response to a slew of Palestinian rocket barrages at nearby Israeli towns, defense officials said Friday.

Defense Minister Ehud Barak made the decision late Thursday after Palestinians fired 40 rockets into Israel. The barrages continued Friday, with a Palestinian rocket hitting the Israeli town of Ashkelon, causing no casualties.

Israel pushed ahead with its military offensive against Gaza militants, killing two Palestinians in an airstrike in the northern part of the territory, Hamas security officials said. One of the men was a Hamas militant who had just launched rockets into Israel, they said. The identity of the second Palestinian was not immediately clear.

Israel’s defense ministry will decide whether to allow individual shipments of crucial humanitarian aid in Gaza, the Israeli officials said, but trucks bearing basic food items and other supplies will not enter for at least the next few days, they said.

The officials spoke on condition of anonymity because they were not authorized to discuss defense ministry policy with the media.

Freden kommer säkert att komma till Mellanöstern, det är bara det att när den kommer kommer så kommer alla palestinierna att ha tagit slut.

Assymetrisk krigföring har plötsligt blivit en faktor att räkna med i den internationella politiken.

Israels kraftigt försämrade position i Mellanöstern har orsakats av Hizbollahs och Hamas asymmetriska krigföring mot en av världens mäktigaste krigsmakter.

I Irak har gerillastyrkor på några tusen man hållit världens mäktigaste armé stången i snart fem år.

Under Hitler utvecklade den tyska flottan s.k. Schnellboote som sänkte fler amerikanska invasionsfartyg vid Capton Sands utanför den engelska kusten än som sänktes under Normandieinvasionen. Om jag minns rätt så dödades 800 amerikanska soldater vid Clapton Sands.

Under den uppmärksammade konfrontationen mellan amerikanska och iranska flottenheter den 7:e januari i år så använde den Iranska flottan sin karakteristiska assymetriska s.k. svärmtaktik som potentiellt kan överväldiga betydligt kraftigare amerikanska flottstyrkor.

Assymetrisk krigföring utnyttjar dagens miniatyriserade IT- och militärteknologier för att skapa nya och billiga vapen som kan sättas in mot gårdagens tunga specialdesignade vapensystem.

Tom Shanker skriver i New York Times om den iranska flottans svärm-taktik och hur den kan hota världens mäktigaste flotta: Iran Encounter Grimly Echoes ’02 War Game

In the days since the encounter with five Iranian patrol boats in the Strait of Hormuz, American officers have acknowledged that they have been studying anew the lessons from a startling simulation conducted in August 2002. In that war game, the Blue Team navy, representing the United States, lost 16 major warships — an aircraft carrier, cruisers and amphibious vessels — when they were sunk to the bottom of the Persian Gulf in an attack that included swarming tactics by enemy speedboats.

…

If the attacks of Sept. 11, 2001, proved to the public how terrorists could transform hijacked airliners into hostage-filled cruise missiles, then the “Millennium Challenge 2002” war game with General Van Riper was a warning to the armed services as to how an adversary could apply similar, asymmetrical thinking to conflict at sea.

General Van Riper said he complained at the time that important lessons of his simulated victory were not adequately acknowledged across the military. But other senior officers say the war game and subsequent analysis and exercises helped to focus attention on the threat posed by Iran’s small, fast boats, and helped to prepare commanders for last weekend’s encounter.

Det tragiska är att förre försvarsminister Donald Rumsfeld försökte modernisera den amerikanska krigsmakten. Men han misslyckades, bl.a. genom att satsa på tortyr, och USA satsar nu alltmer på IT-lösningar som den vi såg på SvT igår där man använder fjärrstyrda robotvapen för att skjuta ihjäl irakier som om man spelade dataspel.

Men gerillarörelserna utvecklar samtidigt sina egna system baserade på billiga komponenter som Linux och Web 2.0., fildelning och s.k. IED- bomber (Improvised explosive devices) som nyligen dödade nio amerikanska soldater i Irak.

Not: Bilderna har ingenting med den iranska marinen att göra.

President Bushs försök att få till stånd ett slut på Israels ockupation av Palestina kan ses som ett tecken på hur USA：s ställning i Mellanöstern har försvagats.

För vad som ligger bakom är allt starkare påtryckningar från arabstater som Saudi Arabien, Jordanien och Egypten. Bush vill ha dessa stater med sig i en ny front mot Iran, och priset är någon slags “fred” för palestinierna.

Ingenting har hänt sedan Annapolismötet, utom nya israeliska kolonier i Palestina, och det mesta tyder på att det kommer att fortsätta på det viset.

Här är fredsplanen i Bushs egna ord：　President Bush Discusses Israeli-Palestinian Peace Process

The point of departure for permanent status negotiations to realize this vision seems clear: There should be an end to the occupation that began in 1967. The agreement must establish Palestine as a homeland for the Palestinian people, just as Israel is a homeland for the Jewish people. These negotiations must ensure that Israel has secure, recognized, and defensible borders. And they must ensure that the state of Palestine is viable, contiguous, sovereign, and independent.

It is vital that each side understands that satisfying the other’s fundamental objectives is key to a successful agreement. Security for Israel and viability for the Palestinian state are in the mutual interests of both parties.

Achieving an agreement will require painful political concessions by both sides. While territory is an issue for both parties to decide, I believe that any peace agreement between them will require mutually agreed adjustments to the armistice lines of 1949 to reflect current realities and to ensure that the Palestinian state is viable and contiguous. I believe we need to look to the establishment of a Palestinian state and new international mechanisms, including compensation, to resolve the refugee issue.

Nota Bene att Bush beskriver de två staterna i olika termer. Israel måste få secure, recognized, and defensible borders. And they must ensure that the state of Palestine is viable, contiguous, sovereign, and independent.

Dvs Palestinas gränser kommer inte att vara “recognized” eller ens försvarbara som Israels.

Michael Abramowitz och Howard Schneider skriver i Washington Post om Bushs planer: Bush Predicts Completion of Mideast Treaty

President Bush said Thursday that a Palestinian-Israeli peace treaty could be signed within a year, but that the subsequent creation of a Palestinian state will take longer and require both sides to make “painful political concessions.”

Those include, he said, an end to the Israeli “occupation” of Arab land seized in a 1967 war, a recognition by the Palestinians that some disputed territory will remain with Israel, and compromise over the status of Jerusalem, a city which both sides claim as important to their identity and faith.

“Now is the time to make difficult choices,” Bush said as he wrapped up two days of meetings with Israeli and Palestinian leaders during his first trip to Israel as president. He vowed to prod both sides toward an agreement during the final months of his presidency.

Bush’s summary remarks were delivered in Jerusalem, following an earlier appearance here in which he said he was optimistic that a peace agreement could be signed before he leaves office.

Det faktum att de ockuperade Palestinierna krävs på “smärtsamma eftergifter” visar vilken slags fred Bush har i tankarna.

Palestina erbjuds en Apardheitstat, ett Bantustan av sydafrikansk modell. Ett Bantustan som hela tiden kommer att krympa allteftersom Israel utökar sina positioner i Palestina.

Det är intressant att se hur tiderna har förändrats. Ronald Reagan stod framför Berlinmuren och krävde att den skulle rivas. Idag står Bush framför dagens kvävande Berlinmur utan att säga ett ord.

Vilket kanske inte är så konstigt eftersom han själv bygger sin egen Berlinmur i USA.

Kevin Peraino skriver mer om den utbredda skepsis som möter presidentens initiativ i Newsweek：　Mission (Almost) Impossible. Can Bush make any breakthroughs on his Mideast trip? A veteran negotiator assesses the prospects.

President Bush har just påbörjat en resa i Mellanöstern och symboliskt nog börjar han med att besöka USA:s och EU:s främsta allierade i området： Israel.

Bitte Hammargren skriver i SvD om Bushs besök: Små förhoppningar på Bush, vilket är helt riktigt.

Ska utvecklingen vändas krävs en fast amerikansk hand. Dessutom kan man, som utrikesminister Carl Bildt, konstatera att det krävs att Bushadministration uppträder som ”genuint opartisk aktör”. I det korta perspektivet måste Bush tvinga Israel att först frysa utbyggnaden av alla bosättningar, vilket Mitchellplanen föreskrev för några år sedan. Och för att det ska bli ett fredsavtal måste palestinierna få en livskraftig stat med östra Jerusalem som huvudstad – även om Mahmoud Abbas vet att flera stora bosättarblock kommer att tillfalla staten Israel även efter en tvåstatslösning.

Om man lusläser Bushs tal vid ankomsten till Jerusalem så ser man att han klart signallerar att Israels säkerhet kommer först och att Carl Bildts naiva förhoppning att USA skulle komma att bli en genuint opartisk aktör är helt felaktig.

Det är också viktigt att komma ihåg att USA:s försvarsstabschef amiral Mike Mullen redan har varit i Israel för att förklara den uppmärksammade amerikanska underrättelserapporten om det iranska atomprogrammet och den gemensamma amerikansk-israeliska säkerhetspolitiken mot Iran.

Här är Bushs tal vid ankomsten：

The United States and Israel are strong allies. The source of that strength is a shared belief in the power of human freedom. Our people have built two great democracies under difficult circumstances. We built free economies to unleash the potential of our people. And the alliance between our two nations helps guarantee Israel’s security as a Jewish state.

Each of our nations must guard against terror. We must firmly resist those who murder the innocent to achieve their political objectives. We must recognize that the great ideology based upon liberty is hopeful. Working the lines here, one of the religious leaders said, remember, Mr. President, justice and love. Justice and love is based upon a society that welcomes human rights and human dignity, a society which recognizes the universality of freedom. And that’s what we stand for today. We will do more than defend ourselves. We seek lasting peace. We see a new opportunity for peace here in the Holy Land, and for freedom across the region.

I look forward to my meetings with President Peres and Prime Minister Olmert. We will discuss our deep desire for security, for freedom, and for peace throughout the Middle East. I want to thank the people of Israel for their friendship and hospitality, and I appreciate the opportunity to visit your beautiful country once again. God bless.

Observera att Bush sätter Israels säkerhet på första plats.

Samtidigt som Bush landade dödade Israel ytterligare två palestinier, en symbolisk handling som man aldrig skulle ha vågat utföra om Bush-regeringen inte stödde Israels blodiga “krig mot terrorismen” mot Palestina och utvidgade bosättningar på Västbanken.

Bosättingarna liksom dödandet av palestinier kommer därför med stor säkerhet att fortsätta, antagligen snabbare än någonsin tidigare.

Den “fred” som båda regeringarna, alltså den israeliska och amerikanska, har i tankarna verkar vara ett symboliskt Palestina som inte är mycket större än Monaco, om ens så stort, bakom en gigantisk mur.

Ett traditionellt ghetto alltså, ungefär som det i Gaza fast oändligt mycket mindre.

På 1960- och 70-talen var en majoritet av svenska folket emot en liknande lösning för Sydafrika. Idag har vindarna vänt och traditionell apartheid, ghetton och kommunistiska murar är plötsligt inne som aldrig förr.

Med Pakistan fortfarande lamslaget fortsätter den svenska pressen sin utförliga rapportering från Pakistan efter mordet på Benazir Bhutto：SvD：Bhuttos son och make tar över och Bitte Hammargren utmärkta artikel i i SvD:Vad händer nu i Pakistan?：

Diplomatiska bedömare befarar att USA kommer att hålla armén under armarna snarare än satsa på en oförutsägbar demokratisering. Kritikerna tycker att Bushadministrationen för ensidigt har byggt sin politik på Pervez Musharraf medan den har nonchalerat den politiska scenen i stort. ”Det vore klokare att satsa på att de kommande valen blir rättvisande, även om dessa val skulle reducera Musharrafs makt” kommenterar Teresita Schaffer, tidigare chef för USA:s Sydasienpolitik vid State Department.

och DN: Bhuttos son ny partiordförande
och Aftonbladet: Han efterträder Bhutto

Bitte Hammargren har helt rätt i att Bush-regeringen kommer att spela en nyckelroll i vad som händer i Pakistan framöver. Pakistans president Pervez Musharraf och den pakistanska armén är beroende av den amerikanska regeringen, som lovade landet utvecklingshjälp på 3 miljarder dollar under Musharrafs USA-besök i juni i år.

Till detta kan läggas att Griff Witte skriver i Washington Post att Pakistan nu är lamslaget: Pakistan at Standstill as Discord and Unrest Grow. Election Delay Considered In Wake of Bhutto’s Killing

Washingtons reaktion på mordet har hittills varit att lägga skulden på Osama bin Ladens Al Qaida, dvs på utländska terrorister. Men amerikanska experter säger nu att detta inte är en riktig bild av vad som har inträffat. Faktum är att Pakistan idag står öga mot öga med en rent inhemsk islamistisk gerillarörelse, som det kommer att bli mycket svårt att besegra.

Carlotta Gall skriver i New York Times om hur ＜a href=”http://www.nytimes.com/2007/12/30/world/asia/30pakistan.html”>Local Pakistani Militants Boost Qaeda Threat

In previous years, Pakistani militants directed their energies against American and NATO forces across the border in Afghanistan and avoided clashes with the Pakistani Army.

But this year they have very clearly expanded their ranks and turned to a direct confrontation with the Pakistani security forces while also aiming at political figures like Ms. Bhutto, the former prime minister who died when a suicide bomb exploded as she left a political rally on Thursday.

…

“Al Qaeda right now seems to have turned its face toward Pakistan and attacks on the Pakistani government and Pakistani people,” Defense Secretary Robert M. Gates told reporters in Washington on Dec. 21.

Risken ökar nu för att Bush-regeringen svänger bort från sina försök att demokratisera Pakistan, precis som man har gjort i Egypten och istället stället sig bakom militären, som man hoppas kommer att gå till offensiv mot gerillan inte bara i Pakistan utan också i Afghanistan.

Efter ett par dagars osäkerhet är Bush-regeringen nu alltmer övertygad om att det var den afghanske Talibanledaren Baitullah Mehsud som låg bakom mordet på Benazir Bhutto.

Man oroar sig nu med rätta över att Talibanrörelsen kan ha öppnat en ny front i Pakistan. En sån front skulle på sikt kunna destabilisera Pakistan och även förvärra USA:s ställning i Afghanistan.

Thomas E. Ricks och Robin Wright skriver om U.S. Fears Greater Turmoil In Region. Pakistan’s Crisis Could Affect War In Afghanistan

In a secure videoconference yesterday linking officials in Washington, Islamabad and Crawford, Tex., Bush received briefings from CIA Director Michael V. Hayden and U.S. Ambassador to Pakistan Anne W. Patterson, said National Security Council spokesman Gordon Johndroe. Bush then discussed Bhutto’s assassination and U.S. efforts to stabilize Pakistan with his top foreign policy advisers, including Vice President Cheney, Secretary of State Condoleezza Rice, Defense Secretary Robert M. Gates and national security adviser Stephen J. Hadley, as well as Adm. William J. Fallon of Central Command and Marine Gen. James E. Cartwright, vice chairman of the Joint Chiefs of Staff.

U.S. intelligence and Defense Department sources said there is increasing evidence that the assassination of Bhutto, a former Pakistani prime minister, was carried out by al-Qaeda or its allies inside Pakistan. The intelligence officials said that in recent weeks their colleagues had passed along warnings to the Pakistani government that al-Qaeda-related groups were planning suicide attacks on Pakistani politicians.

USA står nu inför ett allt större dilemma. Man behöver mer trupper i Afghanistan men vågar ännu inte dra tillbaks några större enheter from Irak. Den amerikanska armén är är redan sträckt till bristningsgränsen i Irak.

Faran är nu att Bush-regeringen sin vana trogen kommer att se på krisen i Pakistan i rent militära termer. Vi för se om det blir den ineffektiva Condoleezza Rice eller den betydligt mer pragmatiska försvarsminister Robert Gates som tar ledningen i USA:s försök att kontrollera utvecklingen i Pakistan framöver.

Pakistan after killing of Benazir Bhutto

Mordet på Benazir Bhutto i Rawalpindi i Pakistan har skakat USA och Bush-regeringen.

Nelly Tucker i Washington Post har t.o.m. jämfört mordet med “skottet som hördes världen över” och startade Första Världskriget: Another in the Long Volley of Shots Heard ‘Round the World

Man tror idag att utgången av primärvalen i både Iowa och New Hampshire nästa vecka kommer att påverkas av mordet, och hela Bush-regeringens “Krig mot Terrorismen” är i gungning.

Den svenska pressen skriver utförligt om situationen i Pakistan: DN: Bhutto dog av att slå i biltaket
poch SvD: Vad händer nu i Pakistan? och Aftonbladet: al-Qaida låg bakom Bhuttos död och Sydsvenskan: ANALYS: Pakistan efter Benazir Bhutto men faktum är att mycket av vad som kommer att hända i Pakistan de närmaste dagarna och veckorna kommer att beslutas, eller i varje fall påverkas av, Bush-regeringen i Washington.

Pakistani President Musharraf at Columbia U. World Leadership Forum

Utrikesminister Condoleezza Rice försöker nu rädda valet i Pakistan den 8:e januari genom att själv mer eller mindre utse Bhuttos efterträdare. Hon anser tydligen att det är för viktigt för att lämnas åt Pakistanierna själva.

Ett sällsamt maktspel som kan komma att ytterligare förvärra det redan spända läget i Pakistan.

Bush-regeringen är med all rätt vettskrämd för att mordet leder till en kollaps i Pakistan som kan komma att skapa ännu en “failed state” i den muslimska världen.

Och i det här fallet skulle det bli en stat som redan har atomvapen.

Bush-regeringens “Krig mot Terrorismen” har plötsligt gått oerhört snett med turkiska angrepp norra norra Irak, fortsatta israeliska bombningar av Gaza och utvidgade israeliska kolonier på Västbanken.

Lägg till det det spända läget i Libanon, kriget i Irak och Afghanistan och USA:s konfrontation med Iran och vi har vad som snart kan komma att bli ett nytt världskrig.

Michael Hirsh skriver i Newsweek om Bush-regeringens aggressiva försök att utse Benazir Bhuttos efterträdare i Pakistan People’s Party: s Rice Rushing to Elections?. Washington moves to anoint a Bhutto ’successor’ and push for an immediate vote after the assassination

On Thursday, within hours of Benazir Bhutto’s assassination, State Department spokesman Tom Casey told reporters in Washington that his boss, Condoleezza Rice, had quickly made two calls. One was to Bhutto’s bereaved husband, Asif Ali Zardari. Rice’s other call, Casey said, was to the man he called Bhutto’s “successor,” Amin Fahim, the vice chairman of her Pakistan People’s Party. Casey couldn’t even quite master this obscure politician’s name, but he said, “I’ll leave it up to Mr. Amin Fahir—Fahim—as the new head of the Pakistan People’s Party to determine how that party is going to participate in the electoral process.”

The problem is, nobody but the State Department—especially not the political elites in Pakistan, even those within Bhutto’s own party—sees Fahim in such a role, and certainly not so soon. Critics suggest that the administration is so eager to graft legitimacy onto President Pervez Musharraf, its ever-more-unpopular ally in the war on terror, that it is pressing too hard to move past Bhutto and continue with scheduled Jan. 8 parliamentary elections, even though riots are paralyzing the country. “They’re trying to rush everything. This is a disaster,” says Marvin Weinberg, a former State Depratment official and current scholar at the Middle East Institute. “This is now our new game plan: We’re working out a deal between Fahim and Musharraf after the election. They mention Fahim because they don’t know any better. The fact is, she [Bhutto] didn’t trust him.”

Mordet har redan stärkt terrorparanoian här i USA liksom hökar som Hillary Clinton och John McCain.

Politikerna i Washington är mycket rädda för en Pakistansk kollaps. Inte undra på att Condi Rice försöker rädda valet genom att utse en ny ledare för Pakistan People’s Party.

Pakistan efter mordet på Benazir Bhutto

Halvt hysteriska löpsedlar från Pakistan hotar att skapa en ny brandstorm av terroristparanoia här i USA.

Ditto

Många politiker med president Bush i spetsen står redo att utnyttja rädslan för nya terrordåd här i USA. En rädsla som alltid ligger nära ytan och som skickligt underblåses med ständiga “terroralerter” på flygplatserna.

Jackie Calmes skriver i Wall Street Journal om hur man nu spekulerar att mordet på Benazir Bhutto kommer att hjälpa Hillary Clinton besegra Barack Obama i primärvalen i Iowa och New Hampshire.

Assassination Reverberates Through U.S. Presidential Race

All year, voters have indicated they are weighing the need for seasoned leaders against their desire to shake up Washington. Recent polls had shown a tilt toward change. On the Democratic side, a shift now — just as some voters are making up their minds — could benefit New York Sen. Hillary Clinton, whose campaign since January has promoted her “strength and experience.” And that would come at the expense of chief rival Barack Obama, the freshman Illinois senator who threatens her in both Iowa’s Jan. 3 caucuses and New Hampshire’s first-in-the-nation primary five days later.

Among Republicans, the news played to the strengths of Arizona Sen. John McCain, long identified with national-security issues, just as the onetime front-runner was showing signs of a comeback. It could also boost the flagging candidacy of former New York Mayor Rudy Giuliani, who has parlayed his celebrity as a leader after the Sept. 11, 2001 attacks into a campaign focused on antiterrorism.

Ingenting visar bättre hur beroende USA har blivit av omvärlden, en omvärld man inte förstår och inte kontrollera, än att mordet på Benazir Bhutto, en oppositionspolitiker i Pakistan, antagligen kommer att få en fundamental effekt på det amerikanska presidentvalet.

Lenin lär ha sagt att “Kapitalisterna kommer att sälja oss det rep med vilket vi kommer att hänga dom”.

Amerikanska och europeiska IT-företag har länge har sålt övervakningsutrustning till Kina som hjälper regimen hålla sig kvar vid makten och slå ner på oliktänkande.

Kinas 金盾工程;, Golden Shield, är världens mest sofistikerade kontrollapparat som bl.a. övervakar miljoner bloggare och mobilanvändare.

När regimen nu är i behov av ytterligare övervakningsutrustning inför olympiska spelen så står amerikanska och europeiska företag beredda att hjälpa till.

Olympiska tornet i Beijing.

Keith Bradsher skriver i New York Times om Kinas nya säkerhetssystem：　China Finds American Allies for Security

With athletes and spectators coming from around the world, every Olympic host nation works to build the best security system it can. In an era of heightened terrorism concerns, it could be argued, high-tech surveillance will be an indispensable part of China’s security preparations for the Olympics, which runs Aug. 8 to 24. And given China’s enormous economic potential, corporations are always eager to get a foothold here; the Olympics provides a prime opportunity.

But China’s regime, the most authoritarian to hold an Olympics since the Soviet Union’s in 1980, also presents particular challenges. Long after the visitors leave, security industry experts say, the surveillance equipment that Western companies leave behind will provide the authorities here with new tools to track not only criminals, but dissidents too.

“I don’t know of an intelligence-gathering operation in the world that, when given a new toy, doesn’t use it,” said Steve Vickers, a former head of criminal intelligence for the Hong Kong police who now leads a consulting firm.

Risken är överhängande att Kina kommer att vidareutveckla dessa övervakningssystem och sedan sälja ännu mer avancerade system till bl.a. Sverige.

Eftersom den svenska regeringen redan, somStaffan Kihlström　har rapporterat i DN, är intresserad av att minska rättskyddet så kommer Kina knappast att få några större problem att hitta kunder för sina säkerhetsprodukter: Polisen ska få lättare att spåra all datortrafik

Fire @ Nawa Chowk Multan – Benazir Bhutto Murdered

Mordet på Benazir Bhutto forstätter att dominera nyheterna både i Sverige och USA. SvD: Analys: Pakistan hotas av kaos, och DN: Världens ledare fördömer mordet, och Aftonbladet: Oroligheterna sprider sig i Pakistan, och Washington Post: Bhutto Assassination Sparks Chaos. Former Premier, Hit by Gunfire After Rally, Was a Key to Pakistan’s Struggle for Democracy, och Los Angeles Times: Los Angeles Times: Assassination shatters hopes for stability in Pakistan och slutligen New York Times som redan har en reporter på plats i Rawalpindi: Bhutto Assassination Sparks Disarray

Frågan om vem som mördade Benazir Bhutto är inte lätt att avgöra, ens för de som är insatta in förhållandena i Pakistan.

Det mest troliga är att det är någon terrorgrupp med anknytning till det löst sammansatta terrornätverket Al Qaida, eftersom dådet utfördes av en självmordsbombare.

Bhutto i Rawalpindi.

Men frågor ställs om hur mördaren kunde komma så nära Bhutto i Rawapindi, en av Pakistans säkraste städer. Misstankar har därför riktats mot grupper inom militären. Men ingen vet.

Bush-regeringen har ett intresse av att lägga skulden på Al Qaida och FBI och Department of Homeland Security har redan gått ut med misstankar i den riktningen.

Salman Masood och Carlotta Gall skriver från Rawalpindi i Pakistan i New York Times om amerikanska teorier om vem som mördade Benazir Bhutto：　Bhutto Assassination Sparks Disarray

Mobs @ Abdali Road Multan – Benazir Bhutto Murdered

On Thursday evening, officials from the Federal Bureau of Investigation and the Department of Homeland Security issued a bulletin to local law enforcement agencies informing them about posts on some Islamic Web sites saying that Al Qaeda was claiming responsibility for the attack, and that the plot was orchestrated by Ayman al-Zawahri, the group’s second-ranking official.

One counterterrorism official in Washington said that the bulletin neither confirmed nor discredited these claims. The official said that American intelligence agencies had yet to come to any firm judgments about who was responsible for Ms. Bhutto’s death.

Man får vanligtvis ta vad Department of Homeland Security säger med en rätt stor nypa salt men i det här fallet kan de mycket väl ha rätt.

Klart står redan att mordet är ett hårt slag mot USA:s utrikes- och säkerhetspolitik. Pakistan är inte bara ett viktigt fäste för Al Qaida uppe vid gränsen till Afghanistan i Northwest Frontier utan gränsar också till USA：s nya huvudfiende Iran via provinsen Baluchistan.

Och vad som ger Bush-regeringen stora självan är risken att islamister skulle få kontroll över Pakistans atomvapen. Vilket inte är troligt, än så länge i alla fall.