Det Progressiva USA

Hälleflundra, en av de vanligaste fiskarna i Stilla Havet utanför San Francisco

Det är mycket vanligt att man fiskar här i Silicon Valley och San Francisco. Då talar vi inte om yrkesfiskare utan om helt vanliga IT-injengörer som hyr in sig på en s.k. party boat som ägs av en professionell fiskare som extraknäckar.

Det kostar omkring $80 per person för en dags fiske och då står båtägaren för betet som ofta är processade sardiner. Han hyr också ut metspö för den som inte har sitt eget.

Man ger sig iväg omkring kl 6 på morgonen och kommer sedan hem mellan 14:00 och 15:00. Det bästa fisket ligger kring de små Farallonöarna på kartan här nere även om fiskarna aldrig lika stora som de uppe utanför Alaska.

Man fiskar alltså hälleflundra och även en slags torsk som heter rock cod på engelska, plus tonfisk längre ut på havet. Lax givetvis men den är fridlyst just nu så att stammen skall kunna återhämta sig.

Visa större karta

Men reglerna är mycket stränga och man får endast ta upp tio torskar och fem hälleflundror per person per dag sedan är deyt stopp. Tonfisken får man däremot ta hur många man vill.

Men den som händelsevis försöker lura de kaliforniska fiskemyndigheterna kan räkna på mycket allvarliga efterräkningar. Dryga böter, det kan bli flera tusen dollar, beslagstagning av bilen och även fängelse är möjligt.

Det här är något som turister lätt kan pröva på. De här båtarna går varje dag från Half Moon Bay, San Francisco och även Emeryville inne i San Franciscobukten.

Det hela började uppe i Sutter’s Mill i Sierra Nevada.

Den 24/1 1848 fann James Marshall nÃ¥gra guldkorn vid Sutter’s Mill och följderna vet vi. Guldruschen som förvandlade Kalifornien frÃ¥n en sömnig Mexikansk provins till en amerikansk delstat och San Francisco till en storstad.

De rika i San Francisco, de som hade tjänat miljoner på Guldruschen, började snart bygga pampiga sommarvillor nere i dagens Silicon Valley. Två platser var speciellt populära Los Gatos och Santa Cruz, och det vimlar fotfarande av överdådiga s.k. viktorianska villor i Santa Cruz.

Som den här vita villan som nu är ett hotell alldeles vid den stora piren.

Det är något oerhört charmigt över de här pampiga villorna, så bygger man inte idag, och så lever men heller inte idag, annat än om man tillhör de allra rikaste i USA.

Jag skall tillbaks till Santa Cruz och fotografera de här villorna i mer detalj om ett par veckor. De är unika och det är roligt att de ännu inte har rivits, som man har gjort med de fina smÃ¥ stugorna i Cupertino som nu har ersatts med väldiga rosa betongbunkrar sm lika gärna kunde ligga i den “Gröna Zonen” i Bagdad.

The Mamas and the Papas sjunger California Dreaming.

Jag skulle kunna tänka mig att bo i Seattle eller möjligtvis med en viss tvekan i Oregon men knappast någon annan stans utanför Silicon Valley-området här i USA.

Jag har blivit erbjuden jobb i Research Triangle Park i North Carolina, två gånger t.o.m. och i Austin i Texas men vägrat av den enkla anledningen att jag aldrig skulle bosätta mig i sydstaterna.

Det är inte så att det inte finns fina människor där också, jag känner flera, men de är i klar minoritet bland en uppsjö av tokkristna skutgalna supernationalister och militärer som jag helt enkelt inte klarar av.

Men vem vet, kanske sydstaterna också håller på att förändras. Dottern till en god vän till mig i Texas tillbringade sommaren med att jobba för en av presidentkandidaterna, Barack Obama!

Men San Francisco-området och Silicon Valley och speciellt kuststaden Santa Cruz är annorlunda. Även om de är mer Mexikanska än Europeiska så ligger de väl skyddade från resten av USA bakom massiva bergskedjor och skulle mycket väl, trots sina brister, kunna vara ett helt annat land.

Jag blir alltid förvånad över amerikaner som flyttar härifrån. Många gör det för att de inte har råd att bo här, andra för att, ja jag vet inte riktigt varför. Jag träffade en kedjerökande dam i Princeton en gång som hade bott här i Los Gatos i tre år men aldrig gillat Kalifornien och flyttat tillbaks till New Jersey.

Saul Steinbergs berömda New Yorker-omslag.

Mycket beror givetvis på om man har familj på andra ställen. Men för mig består världen av Kalifornien och delstaten Washington med Seattle och sedan en enda gigantisk fly-over-zone och sedan Europa. Som Saul Steinbergs fina New Yorker-omslag här ovan.

Södra Kalifornien är högerkonservativt medan San Francisco-området och Silicon Valley är progressivt. Stanford med Hoover Institution är högerkonservativt medan U.C. Berkeley traditionellt är progressivt,

Idag är dock Berkeley betydligt mindre radikalt än tidigare medan U.C. Santa Cruz stolt för vidare de progressiva traditionerna från 1960-talet.

Men det som knyter Kalifornien, Oregon och Washington samman är givetvis den vidunderliga Stilla Havskusten, utefter vilken jag hänförd kan vandra i timmar.

California Dreaming, nej, när jag flyttar härifrån så blir det hem till Sverige, inte någon annan stans i USA.

Ännu en dag ännu en video höll jag på att säga men mina försök att lägga ut allt fler videosnuttar här på bloggen fortsätter med oförminskad hastighet.

Santa Cruz ute vid Stilla Havskusten är ett kärt resmål för oss alla här i familjen och den här gången försöker jag alltså visa litet av Stilla Havskustens charm, en charm som man knappast kan fånga med stillbilder.

Jag vet att videon kanske är litet hackig här och där men jag lär mig allteftersom och nu inser jag bl.a. också att jag behöver ett kamerastativ, hur liten kameran än är.

Sen måste jag också lära mig hur jag blandar in musik på videon. Det är inte svårt, det gäller bara att få tid att göra det.

Det här är ett synnerligen spännande litet projekt som jag hoppas kommer att blåsa nytt liv i bloggen eller i varje fall i mig.

Santa Cruz och Stillahavskusten alltså.

Jag har flera smultronställen i Silicon Valley. Ett av de allra bästa är den lilla och mycket progressiva kuststaden Santa Cruz sex svenska mil över bergen från mellersta Silicon Valley.

Vi brukar stämma träff med vänner här ute och strosa runt, sitta på små utekafèer och vandra utefter Stilla Havsstranden.

Atmosfären är en helt annan här ute än på andra sidan bergen i Silicon Valley. Det vimlar och då menar jag verkligen vimmelvimlar av hippies, motorcykelknuttar och surfare. Om San Francisco är progressivt så är Santa Cruz ännu mer progressivt.

När vi promenerade utefter Pacific Avenue och njöt av gatulivet så ringde plötsligt min dotter från Lund via Skype. Rätt fantastiskt att man an göra det till amerikanska mobiler idag.

Studenter från University of California at Santa Cruz uppe på kullarna strax norr om Santa Cruz sätter också en intellektuell prägel på stan som är en turistattraktion utan att vara lika medvetet kommersiell som Monterrey längre några mil söderut. Även om gentrifieringen märks allt mer i centrala Santa Cruz.

Min franska svägerska var med och utropade, “det här kunde ju nästan vara Frankrike”, vilket är det bästa beröm jag kan tänka mig.

Trädkantade gator, utekafèer, snälla människor och vindarna från Stilla Havet.

Själv jämför jag det gärna med Barcelona, en av mina absoluta favoritstäder i Europa.

Här skulle jag mycket väl kunna tänka mig att bo en dag. Santa Cruz kunde lika gärna ligga 600 svenska mil från Silicon Valley som 6.

Det enda ledsamma är att man inte är progressiva nog att göra Pacific Avenue till gågata. Men det kommer att ta flera generationer än innan de bilfixerade amerikanerna upptäcker gågatan.

Alla Kalifornien-turister vet att det finns två sätt att med bil ta sig från världens vackraste stad San Francisco ner till en av de mest svårhanterliga, Los Angeles. Ja eller andra vägen vilket kanske är mer naturligt.

Man kan antingen köra den storslagna och inte minst tokrokigt sceniska Highway 1 utefter kusten och uppleva Big Sur och små idylliska kuststäder som Carmel, Morro Bay Pismo Beach hela vägen ner till Ventura och Santa Barbara.

Eller också kan man ta den monotona men ändå storslagna Highway 5 ner genom den bördiga jordbruksbygden i San Joaquindalen.

Ventura vid Stilla Havskusten i ena ändan av Highway 33.

Finns det något annat alternativ som också den slutar i surfparadiset Ventura. Peter H King har rest från norr till söder på Highway 33, en väg som liksom löper vid sidan om de stora berömda vägarna och därför ger den nyfikne turisten en litet mer autentisk eller i varje fall annorlunda bild av dagens Kalifornien.

Dionne Warwick på väg till San Jose nära norra ändan av Highway 33.

Peter H King skriver i Los Angeles Times om Highway 33 och dess väg genom Kalifornien frÃ¥n San FranciscoomrÃ¥det ner till Los Angeles.A workaday road that cuts through California’s back story - Los Angeles Times

It is a good road for someone seeking to reacquaint himself with a vexing old friend: California.

Sometimes, the best way to make sense of this state is simply to get out into it, to take a look around and refresh the eyes. And, here and there, to make some stops along the way.

In Patterson, a tidy farm town set against the dry, rolling foothills that form the western edge of the San Joaquin Valley, land broker Shane P. Donlon stood before a color-coded map in his roadside office and pointed to a particular swath of property.

Nearly 1,000 acres, it extended west from the town almost to Interstate 5. “The last time you were here,” he said, referring to a similar drive-by conversation about 10 years ago, “this was all farmland.”

Och nu, som Peter King skriver så är hela området fyllt av 4000 villor som byggdes när Kalifornien och USA fortfarande var ett samhälle med billig bensin. Idag står många av villorna tomma eftersom ägarna inte längre har råd att pendla hela vägen in till Silicon Valley i bolånekrisens USA.

Kan man fånga ett så stort land som Kalifornien med några sammanfattande klichèer? Kalifornien är IT- och kunskapssamhället Silicon Valley och San Francisco, det är en av världens stora jordbruksbygder i San Joaquindalen och det är mediahuvudstaden Hollywood.

Men Kalifornien är också ett samhälle i förvandling. Det tvåspråkiga Kalifornien är idag USA:s hopp inför framtiden. Man måste ge det gamla rostbältet i Mellanvästern ekonomisk draghjälp, om man nu bara först kan klara av sina egna omfattande problem.

Framtidsdrömmen och problemen syns för den hugade resenären på Highway 33 i sommarhetten i Kalifornien anno 2008.

Det märkligaste med bergen här i Kalifornien är att de är så tyst där uppe. Oerhört tyst, enastående tyst, underbart tyst.

Om man skall försöka sammanfatta den storstilade kaliforniska naturen sÃ¥ blir det med tro ord: havet, bergen och slätten. Bergen och vi talar dÃ¥ främst om den väldiga bergskedjan Sierra Nevada , “De Snöklädda Bergen” pÃ¥ spanska som skyddar Kalifornien frÃ¥n resten av USA och bidrar till att göra Kalifornien och den kaliforniska kulturen sÃ¥ unik i USA.

Havet är givetvis Stilla Havet, även det magnifikt och framför allt dånande. Slätten är den gigantiska San Joaquindalen som sträcker sig hela vägen ner till Los Angeles, platt som en pannkaka men ändå ändlöst fascinerande.

“Mina” kaliforniska berg ligger knappt en kilometer frÃ¥n min dörr och även om de inte är lika höga och storstilade som Sierra Nevada sÃ¥ är de ändÃ¥ underbara att gÃ¥ i.

De sträcker sig hela vägen ut till Stilla Havet och om man bara kommer upp på Russian Ridge som tar sitt namn efter de ryska pälsjägare som kom så här långt ner från Sibirien och Alaska på 1800-talet så har man en helt obeskrivlig utsikt ut mot havet och in mot land. Det enda problemet är att havet ofta döljs av väldiga dimbankar som kommer rusande in från havet och tar pusten ur den mest härdade bergsvandrare.

Och som man kan se på den här bilden som jag tog igår, så är gräset helt torrt här uppe och en enda liten gnista räcker för att tända en väldig skogsbrand.

Nej jag har inte tappat bort någon älskare här uppe, däremot förälskat mig i själva bergen. Vilket kanske inte är så konstigt.

Det brinner litet överallt i Kalifornien just nu. Både här uppe i San Franciscområdet och längre ner vid Goleta strax norr om Santa Barbara.

Eftersom Kalifornien redan har mycket allvarliga budgetproblem så tär de här bränderna hårt på delstatens resurser.

Matthai Kuruvila skriver om branden kring Big Sur, elva svenska mil härifrån, en av USA:s mest natursköna platser ute vid Stilla Havskusten: Big Sur Blaze rages, other fires spreading

Firefighters and homeowners stood their ground against flames licking their way toward Big Sur on Friday, even as increasing state and federal resources were being rerouted to other fires around the state, including a fast-moving blaze in Santa Barbara County that threatens thousands of homes.

The Basin Complex fire near Big Sur - one of three fires raging in Los Padres National Forest - burned an additional 4,407 acres by Friday evening, reaching a total of more than 68,700 acres since the fire was started by lightning on June 21.

Rökmoln vid Big Sur.

Det är inte ovanligt att det brinner uppe i bergen på sommaren här i Kalifornien. Eftersom det aldrig regnar på sommaren så blir bergen snustorra och om det en gång början brinna så kan elden sprida sig över väldiga områden.

Ohämmad bebyggelse i natursköna områden betyder att miljon- och filmstjärnevillor nu allt oftare kommer i farozonen.

Men trots omfattande bränder över stora delar av Kalifornien, från norr till söder, så verkar inga filmstjärnor i alla fall vara hotade just nu. Inget hopp om förnyelse och generationsväxling i Hollywood just nu alltså.

SvD skriver om skogsbränderna här i Kalifornien: SvD - Senaste nytt om Kaliforniens bränder skördar offer :

En brandman uppges ha dödats och tusentals människor har blivit beordrade att lämna sina hem till följd av de mark- och skogsbränder som rasar i Kalifornien.

Klicka på San Franciscooperan

Alla som sysslar med Webben känner webbtänkaren Howard Rheingold som har skrivit mÃ¥nga och stimlerande artiklar om Internet och dess inflytande pÃ¥ samhället som Look Who’s Talking. The Amish are famous for shunning technology. But their secret love affair with the cell phone is causing an uproar.

War Memorial Opera House i San Francisco.

Men för operaälskaren betyder “Rheingold” nÃ¥got helt annat, nämligen Wagners opera Rhenguldet som just nu spelar inför fulla hus i ett av världens stora operahus, bÃ¥de kvalitetsmässigt och rent fysiskt.

Som alla San Franciscoälskare vet så är San Francicos Beaux-Arts operahus platsen där Förenta Nationerna först möttes i slutet av Andra Världskriget och det har varit San Franciscooperans hemvist sedan 1932.

Mark Swed skriver i Los Angeles Times om San Francicooperans uppsättning av Wagners Rhenguldet: Wagner’s ‘Das Rheingold’ at the San Francisco Opera

En snutt från Rhenguldet men obs, inte från San Franciscooperan. Herbert von Karajan and Berliner Philharmoniker

The Metropolitan Opera brought a cycle from New York to Baghdad by the Bay in 1900. San Francisco Opera mounted its first “Ring” in 1935. Its most recent was in 1999. Pictures from 1935 reveal a laughably primitive staging. By 1999, Wagner’s epic of the creation of modern society had a pertinent post-apocalyptic appearance.

“Rheingold” begins in the river Rhine, where underwater maidens guard gold. In San Francisco on Tuesday, Alberich, a ‘49er with his pan, forswore love and stole the hoard. The gods were the idle rich of the Roaring ’20s, lounging on a veranda as Valhalla was being built. Fasolt and Fafner, the giants as oversized construction workers who looked like Popeyes with scissorhands, were lowered down on steel beams. Loge, the wily god of fire, became a magnificently deceitful lawyer. In Nibelheim, the dwarfs’ realm, child laborers mined coal. Was that a croquet mallet that Donner, the cream-suited dandy thunder-god, was swinging?

Rhenguldet är den relativt korta prologen (two och en halv timmar) till Wagners Nibelungens ring som omfattar fyra operor: Rhenguldet, Valkyrian, Siegfried och slutligen Ragnarök.

Den som har följt den utdragna valstriden mellan Hillary Clinton och Barack Obama vet vad en Wagneropera ser ut, så varför inte jämföra med originalet.

Lyckligtvis är det demokratiska partiets uppsättning av Ringen litet mer upplyftande än originalet. Där har just Brünnhilde avslutat sin valkampanj och Siegfried segrat.

Yes We Can!