Det Progressiva USA

Plymouth i Minnesota

De flesta svenskar som är fast bosatta här i USA bor på de båda kusterna. För det allra mesta mellan Boston och huvudstaden Washington på östkusten och mellan Los Angeles och Seattle på västkusten.

Men det finns många andra ställen att bo på och varje år brukar olika tidsskrifter publicera tio-i-topplistor om de verkliga smultronställena i USA.

Nyligen har Money Magazine publicerat en lista på vad man anser är USA:s bästa småstäder
på den här länken:
Best Places to Live Money’s list of America’s best small cities

Irvine i Kalifornien

Listan är intressant och säger en hel del om hur amerikanerna ser på sitt land och vilka faktorer som avgör var amerikanerna vill bo. Svaret är inte alltid det som man skulle tro i Sverige.

Klicka på stadsnamnet, jag har länkat till städernas hemsidor.

Plymouth, Minnesota med en befolkning på 70 100 hamnar på förstaplats.

Huvudorsakerna, superba skolor, bra och många jobb, överkomliga bostäder, låg brottslighet, och mängder med utomhusaktiviteter.

Naperville

Fort Collins, Colorado med 129 400 innevånare.

I klippiga bergen. Mängder med utomhusaktiviteter, alla innevånare kan låna en cykel gratis i en vecka.

Naperville i Illinois med 142 900 innevånare.

Nära till Chicago rikligt med jobb.

Irvine i Kalifornienmed 193 900 innevånare.

Bra skolor, berömt universitet omkring två dussin företag, men utomordentligt dyra bostäder vilket betyder att Irvine är för de rika.

Fort Collins, Colordado

Franklin Township i New Jersey med 59 100 innevånare.

En timme från Manhattan, nära Princeton och Rutgers (universitet), bra skolor.

Norman i Oklahoma med 102 800 innevånare
University of Oklahoma vilket betyder jobb och bra skolor.

Norman i Oklahoma

Round Rock i Texas med 92 300 innevånare.

Tre sjukhus, en filial till Texas State University. Shopping med IKEA till ett stort köpcentrum. Utomhusliv.

Columbia/Ellicott City i Maryland med 158 800 innevånare.

med 166 700 innevånare

Billiga bostäder, bra jobb och nära till Kansas City.

Fishers i Indiana med 61 800 innevånare
En ung stad, jobb, sjukhus, bra skolor.

Nu måste det erkännas att livet i en amerikansk småstad kan vara mist lika idylliskt som det i en svensk. När vi bodde i Lawrenceville i New Jersey så körde t.ex. brandkåren runt med en enorm brandbil varje Julafton. De hade en levande jultomte längst uppe på den enorma stegen. Gata upp och gata ner medan de tutade så det hördes i flera kilometer och brandgubbarna sprang runt och delade ut snask till barnen.

Alla kände om inte all så i alla fall grannarna och det kändes på ett helt annan sätt än här mitt inne i mångmiljonsmeten i Silicon Valley där ingen känner dig ens ett par kvarter från ditt eget hus.

Men vi kan se från listan och på de faktorer som bidrar till att de här småstäderna hamnat på listan att USA har ett gigantiskt problem med skola-vård-omsorg. Det faktum att man drar fram bra skolor i så gott som vartenda fall är för att skolorna är så groteskt dåliga på så många ställen.

Många av de här städerna ligger också nära universitet som är en av huvudorsakerna till att städerna har en så hög livskvalitet.

Sen är det värt att påpeka att Kansas och Texas t.ex. knappast är platser där man skulle vilja bo hur bra städerna än är. Kansas med sin fanatiska Kristna Höger och dess krig mot den moderna vetenskapen och Texas med sin vapenkult och George Bush.

Däremot är Franklin Township i New Jersey verkligen en pärla liksom f.ö. Sata Fe i New Mexico som jag har skrivit om tidigare.

Det skulle vara intressant att höra om någon som läser den här bloggen har besökt något att de här smultronställena.

Jag brukar ta en långpromenad på kvällen och även om det nu blir mörkt allt tidigare så är det fortfarande varmt ute kl 20:00.

Tysta villagator med valv av träd, en och annan bil och ljus från villafönstren. Man promenerar inte på trottoarerna här så jag får ha dom åt mig själv utom någon enstaka gång när jag mossar på någon som står och mekar i ett öppna garage.

Just den öppna garagedörren är väldigt amerikansk eller i varje fall kalifornisk. Garaget fyllt med all sköns bråte och ofta en hyvelbänk i ett hörn. Bilarna parkerar man sedan utanför på gatan.

Ett par kommer gående med varsin hund från en hundträff i en liten park som tillhör en grundkola i området.

En äldre kinesisk man kommer stapplande. Kanske en pensionerad rödgardist.

Det doftar en; enbusken är en av de vanligaste plantorna här i Silicon Valley. Min egen lilla mikrovilla är överhöljd av enbuskar.

Här och där snuddar jag vid höga Redwoodträd på alltför små villatomter.

För att vara mitt i en miljonstad är det förvånansvärd lummigt.

Men det är alltid litet vemodigt att gå runt i villakvarteren just för att man känner sig så ensam. Var sjutton är alla människor, vad gör dom? Sitter framför teven eller framför datorn kanske? Läser dom min blogg?

Att man inte ser småbarn ute kl 20:00 är en sak men var är alla tonåringarna? Gömda någonstans, läser läxorna, jag vet inte.

Men ett ljud följer mig kvällen igenom: överallt hör jag syrsorna spela.

Doften av blommor, en och annan sprinkler duschar ner trottoaren framför mig, dånet från motorvägarna har mattats något.

En trollsk men oerhört ensam sydländsk kväll i början av Oktober. Kunde jag måla skulle jag måla den kaliforniska natten som Van Gogh gjorde med natten nere i Provence: Van Gogh and the Colors of the Night

Hälleflundra, en av de vanligaste fiskarna i Stilla Havet utanför San Francisco

Det är mycket vanligt att man fiskar här i Silicon Valley och San Francisco. Då talar vi inte om yrkesfiskare utan om helt vanliga IT-injengörer som hyr in sig på en s.k. party boat som ägs av en professionell fiskare som extraknäckar.

Det kostar omkring $80 per person för en dags fiske och då står båtägaren för betet som ofta är processade sardiner. Han hyr också ut metspö för den som inte har sitt eget.

Man ger sig iväg omkring kl 6 på morgonen och kommer sedan hem mellan 14:00 och 15:00. Det bästa fisket ligger kring de små Farallonöarna på kartan här nere även om fiskarna aldrig lika stora som de uppe utanför Alaska.

Man fiskar alltså hälleflundra och även en slags torsk som heter rock cod på engelska, plus tonfisk längre ut på havet. Lax givetvis men den är fridlyst just nu så att stammen skall kunna återhämta sig.

Visa större karta

Men reglerna är mycket stränga och man får endast ta upp tio torskar och fem hälleflundror per person per dag sedan är deyt stopp. Tonfisken får man däremot ta hur många man vill.

Men den som händelsevis försöker lura de kaliforniska fiskemyndigheterna kan räkna på mycket allvarliga efterräkningar. Dryga böter, det kan bli flera tusen dollar, beslagstagning av bilen och även fängelse är möjligt.

Det här är något som turister lätt kan pröva på. De här båtarna går varje dag från Half Moon Bay, San Francisco och även Emeryville inne i San Franciscobukten.

Tom Perkins är en av grundarna av Silicon Valleys främsta riskkapitalfirma Kleiner Perkins Caufield & Byers .

Kleiners mest kände medlem idag är John Doerr f.n. aktiv inom den gröna energirörelsen men Tom Perkins, som bl.a. har varit gift med Danielle Steele, går inte heller inte av för hackor.

Klicka på boken.

Hans 88 meter långa lyxjakt The Maltese Falcon är lika lång som en fotbollsplan, har tre datoriserade master som är 20 våningar höga. Den innehåller ett stort gym, hytter för 12 gäster och plats för en besättning på 24 man. Inredningen, är lyxig och toppmodern, mer Star Trek än teak.

Claire Cain Miller skriver i New York Times om Tom Perkins och hans gigantiska lyxjakt som nu är på väg till San Francisco：　A Giant Yacht Sails to San Francisco

Mr. Perkins is a legendary Silicon Valley figure. At Kleiner Perkins Caufield and Byers, the venture capital firm he co-founded in 1972, he made millions financing companies like Netscape and Genentech when they were still young. He has recently made headlines as the Hewlett-Packard director who resigned from the board in 2006 after discovering the corporate spying scandal. He is also Danielle Steel’s ex-husband.

David Kaplan har t.o.m. skrivit en bok om Tom Perkins och hans lyxjakt och om den barnsliga striden mellan Silicon Valleys multimiljardärer om vem som har den största lyxjakten: Mine’s Bigger: Tom Perkins and the Making of the Greatest Sailing Machine Ever Built

Idag håller riskkapitalet i Silicon Valley på att förändras. Web 2.0.-teknologin har gjort det billigare att starta eget och man behöver inte längre de väldiga belopp man tidigare endast kunde få från dalens riskkapitalister uppe på Sand Hill Road.

Samtidigt växer ett nytt IT-samhälle fram i Seattle och andra världen över. Silicon Valley leder fortfarande men kan inte längre ta sin förstaplats för given.

Men en sak har inte förändrats, den brutala drive och ohämmade ambition som dessa människor har.

Nu är alltså Tom Perkins på väg till San Francisco för att skryta med sin lyxjakt och bl.a. visa Oracles VD Larry Ellisons att hans, dvs Perkins är större än än Larrys.

I sanning en bisarr värld.

Det hela började uppe i Sutter’s Mill i Sierra Nevada.

Den 24/1 1848 fann James Marshall nÃ¥gra guldkorn vid Sutter’s Mill och följderna vet vi. Guldruschen som förvandlade Kalifornien frÃ¥n en sömnig Mexikansk provins till en amerikansk delstat och San Francisco till en storstad.

De rika i San Francisco, de som hade tjänat miljoner på Guldruschen, började snart bygga pampiga sommarvillor nere i dagens Silicon Valley. Två platser var speciellt populära Los Gatos och Santa Cruz, och det vimlar fotfarande av överdådiga s.k. viktorianska villor i Santa Cruz.

Som den här vita villan som nu är ett hotell alldeles vid den stora piren.

Det är något oerhört charmigt över de här pampiga villorna, så bygger man inte idag, och så lever men heller inte idag, annat än om man tillhör de allra rikaste i USA.

Jag skall tillbaks till Santa Cruz och fotografera de här villorna i mer detalj om ett par veckor. De är unika och det är roligt att de ännu inte har rivits, som man har gjort med de fina smÃ¥ stugorna i Cupertino som nu har ersatts med väldiga rosa betongbunkrar sm lika gärna kunde ligga i den “Gröna Zonen” i Bagdad.

The Mamas and the Papas sjunger California Dreaming.

Jag skulle kunna tänka mig att bo i Seattle eller möjligtvis med en viss tvekan i Oregon men knappast någon annan stans utanför Silicon Valley-området här i USA.

Jag har blivit erbjuden jobb i Research Triangle Park i North Carolina, två gånger t.o.m. och i Austin i Texas men vägrat av den enkla anledningen att jag aldrig skulle bosätta mig i sydstaterna.

Det är inte så att det inte finns fina människor där också, jag känner flera, men de är i klar minoritet bland en uppsjö av tokkristna skutgalna supernationalister och militärer som jag helt enkelt inte klarar av.

Men vem vet, kanske sydstaterna också håller på att förändras. Dottern till en god vän till mig i Texas tillbringade sommaren med att jobba för en av presidentkandidaterna, Barack Obama!

Men San Francisco-området och Silicon Valley och speciellt kuststaden Santa Cruz är annorlunda. Även om de är mer Mexikanska än Europeiska så ligger de väl skyddade från resten av USA bakom massiva bergskedjor och skulle mycket väl, trots sina brister, kunna vara ett helt annat land.

Jag blir alltid förvånad över amerikaner som flyttar härifrån. Många gör det för att de inte har råd att bo här, andra för att, ja jag vet inte riktigt varför. Jag träffade en kedjerökande dam i Princeton en gång som hade bott här i Los Gatos i tre år men aldrig gillat Kalifornien och flyttat tillbaks till New Jersey.

Saul Steinbergs berömda New Yorker-omslag.

Mycket beror givetvis på om man har familj på andra ställen. Men för mig består världen av Kalifornien och delstaten Washington med Seattle och sedan en enda gigantisk fly-over-zone och sedan Europa. Som Saul Steinbergs fina New Yorker-omslag här ovan.

Södra Kalifornien är högerkonservativt medan San Francisco-området och Silicon Valley är progressivt. Stanford med Hoover Institution är högerkonservativt medan U.C. Berkeley traditionellt är progressivt,

Idag är dock Berkeley betydligt mindre radikalt än tidigare medan U.C. Santa Cruz stolt för vidare de progressiva traditionerna från 1960-talet.

Men det som knyter Kalifornien, Oregon och Washington samman är givetvis den vidunderliga Stilla Havskusten, utefter vilken jag hänförd kan vandra i timmar.

California Dreaming, nej, när jag flyttar härifrån så blir det hem till Sverige, inte någon annan stans i USA.

Precis som i Sverige och alla andra länder så finns det klara klasskillnader i USA. Ett sätt att observera de olika socialgruperna är att besöka de olika shoppingcentrumen här i Silicon Valley.

The Great Mall i det invandrartäta Milipitas är fylld med shoppare från lägre medelklassen, mest invandrare från Latinamerika och Asien, stora barnfamiljer med bastanta familjefäder i Cowbojhattar, fylliga fruar direkt från Guadalajara eller Tampico och svettiga och skrikiga barnsvärmar, precis som på outletten nere i Gilroy f.ö.

Det är människor som måste vända på slantarna, som skickar sitt tionde av lönen hem till fattiga släktingar och som har mycket små möjligheter att nå det mål som alla amerikaner törstar efter: ett toppenjobb inom IT- eller biotechindustrin, en flott villa i förorten med en blond högbröstad nordisk piga för barnen och ungarna i snobbiga toppenskolor i Palo Alto eller Menlo Park.

För den som vill observera bratsen och de rika välmanikyrerade hemmafruarna i socialgrupp ett så finns det ingen bättre plats än den supereleganta Stanford Shopping Center i Palo Alto, ett av USA:s flottaste, som får Biblioteksgatan i Stockholm att likna Rinkeby.

Bara för att markera att det här inte är för hoi polloi så ligger hela det mycket lyxiga shoppingcentret ute i friska luften och inte i ett jättelikt och rätt nedslitet hangar som the Great Mall.

En liten gata är gjord som en kopia av en fransk shoppinggata för i den här socialgruppen är Frankrike inte ett skällsord utan ett resmÃ¥l och i ändan av den lilla gatan ligger Sigona’s Market framför ett litet torg där man kan sitta vid smÃ¥ bord och äta färsk frukt och grönsaker och smÃ¥ tokdyra ostbitar och dricka franska eller kaliforniska viner och lÃ¥tsas att man befinner sig i Provence eller - som man ju gör, bland de ständigt iPhone-pratande rika i Silicon Valley.

Även om jag själv på en god dag som bäst kan tangera de lägre lagren av socialgrupp två så har jag alltid varit fascinerad av socialgrupp ett både i Sverige och USA, som den nu återigen aktuella Maria Borelius som ville hjälpa världens fattiga och höll barnflickor i källaren och inte hade råd att betala nån skatt om jag minns rätt: Ny skattesmäll för Maria Borelius.

Men det finns en poäng med att besöka Stanford Shoppingcenter och det är att i socialgrupp ett så finns det ingen skillnad mellan amerikanskt och svenskt. Där är alla väldigt lika, nästan helt utbytbara. De klär sig i identiska märkeskläder, har samma prylar, semestrar på samma lyxorter och talar samma engelska, för det är bara invandrarna i Sverige som skall lära sig prata svenska.

Och inte helt osympatiska heller för den delen, speciellt här framför Sigona’s Market pÃ¥ Stanford Shopping Center i Palo Alto.

Morgondimman ligger fortfarande tät när vi når fram till den lilla hamnen i Half Moon Bay strax över bergen från San Mateo.

Det luktar hav och tång och fisk och kläderna blir fuktiga när vi stiger ut bilen och går fram till fiskebåtarna som snart kommer att glida ut till havs.

Men även om en del av de här fiskebåtarna verkligen ägs av yrkesfiskare så drygar de flesta ut kassan genom att ta turister med ut på fisketurer.

Det är vacker här ute och inte helt olikt en norrländsk fiskehamn, även om det inte längre yrkesfiskas i Bottenviken. Långt bort från det hektiska IT-samhället i Silicon Valley på andra sidan bergen.

En skön plats att åka till för att sträcka på benen och stressa av efter en lång veckas slit och släp. Att vandra utefter stranden och lyssna på havet och andas in den friska luften. Eller att köpa färsk fisk direkt från fiskarna i hamnen i Half Moon Bay.

Ett av mina smultronställen här i Silicon Valley.

Not: Petimätern bland läsarna vet att det här egentligen inte är Half Moon Bay utan Princeton by the Sea som ligger strax norr om Half Moon Bay. Men för oss som bor i Silicon Valley är det här ändå Half Moon Bay.

Vi brukar göra en liten tur runt Silicon Valley med långväga gäster och vänner.

Apple och Google här nere i centrala Cupertino och Mountain View och sedan upp till Palo Alto och Facebook och Stanford University.

Den här bilden visar James H Clark Center　 som finansierades av Jim Clark, mannen som bl.a. skapade Netscape: the centerpiece of Stanford University’s Bio-X program — an innovative campuswide initiative designed to foster interdisciplinary research in the biosciences by bridging the worlds of biology, medicine, engineering and the physical sciences.

Det är så här som de stora amerikanska universitetet växer och blir annu större. Framgångsrika företagare som Jim Clark, som var ingenjörsprofessor på Stanford i fyra år, donerar miljonbelopp till universiteten.

Clarks Bio-X institut är ett av världens mest framstående.

Men på sista tiden har universitet som Harvard fått växande kritik från kongressen för hur man haterar sina växande donationer, för vilka man inte är skattepliktiga. Resultatet, kan man tänka sig, är att bl.a. Harvard nu använder en del av sina miljarddonationer för att subventionera fattiga studenter.

Ännu en dag ännu en video höll jag på att säga men mina försök att lägga ut allt fler videosnuttar här på bloggen fortsätter med oförminskad hastighet.

Santa Cruz ute vid Stilla Havskusten är ett kärt resmål för oss alla här i familjen och den här gången försöker jag alltså visa litet av Stilla Havskustens charm, en charm som man knappast kan fånga med stillbilder.

Jag vet att videon kanske Ã