Michael Steele

Det republikanska partiet och republikansk politik har satt sin stämpel på USA och det amerikanska samhället ända sedan Ronald Reagans tid på 1980-talet.

Clinton-perioden på 1990-talet ändrade inte i sak på Reagans och republikanernas nyliberala politik.

Men efter åtta år av George Bush håller republikanerna nu på att förvandlas till ett regionalt sydstatsparti, speciellt efter Pennsylvaniasenatorn Arlen Specters avhopp till demokraterna.

Så vad gör man?

Adam Nagourney och David M. Herszenhorn skriver i New York Times om nya tankeströmningar i det republikanska partiet: G.O.P. Debate – A Broader Party or a Purer One? – NYTimes.com

Rush Limbaugh

Senator John Cornyn of Texas, the head of the National Republican Senatorial Committee, said he would seek to recruit candidates who he thought could win in Democratic or swing states, even if it meant supporting candidates who might disagree with his own conservative views.

Mr. Cornyn said he was taking a page from Senator Charles E. Schumer of New York, the last head of the Democratic Senatorial Campaign Committee, who led his party to big gains by embracing candidates who, for example, opposed abortion rights or gun control. ‘If you think about it, Schumer has been very good at this; I complimented him this morning in the gym, ‘ Mr. Cornyn said, adding, ‘Some conservatives would rather lose than be seen as compromising on what they regard as inviolable principles. ‘

Jag har svårt att se hur republikanerna skulle kunna överger sina extrema positioner, men varför inte. Om Demokraterna kan gå åt höger, som de har gjort de senaste åren så varför kan republikanerna inte börja förfäkta litet mer liberala tankeströmmingar?

Det skulle kunna skaka om rejält i USA under de närmaste åren.

Som vi har sett från skandalen kring Wanja Lundby-Wedin och AMF-vd:n Christer Elmehagens pension så vill maktens män och kvinnor inte att pöbeln skall få insyn i vad de sysslar och smusslar med.

Så är det här i USA med fast bara i oerhört mycket större skala, men politiska aktivister som Jock Friedly kan ibland tränga in bakom förlåten med websajter som Legistorm som gör det lätt att få fram detaljer om kongressledamöterna och deras finansiella intressen.

Manuel Roig-Franzia skriver i Washington Post:With LegiStorm, Jock Friedly Provides Access to Capitol Hill Salaries – washingtonpost.com

Friedly became the scourge of Capitol Hill by creating LegiStorm.com, a Web site that makes it super-easy to look up the annual salaries and financial disclosures of congressional staffers. All this stuff is public information, mind you. But it used to be a pain to find: Hike up to Capitol Hill, descend into the bowels of a House office building and thumb through books filled with tiny type.

Friedly brought it all into mouse-click range. His site offers a trove to keep the snoopiest snoop occupied for hours — bank accounts, investment portfolios, trust funds, even information about spouses. …. Often, the site is one of the first things that pops up in a Google search of a staffer. It’s enough to make many of them — especially the most senior and highest-paid — supremely cranky.

Det här är nånting som svenska aktivister borde lära sig från. Det här är ett område där USA definitivt ligger före Sverige. Dvs både med finansiella oegentligheter och korruption och med aktivister som gräver fram sanningen om korrpution och hyckleri i regeringen.

Länkar:www.whitehouse.gov