Det Progressiva USA

Klicka på bilden

En gång i tiden, det var före Radio, TV och Internet så var amerikanska presidentvalen något helt annat än de är idag.

Allen C. Guelzo har skrivit en synnerligen intressant bok om det klassiska valdebatterna mellan Abraham Lincoln och Stephen A. Douglas år 1858, debatter som inte har något som helst med dagens TV-debatter och personangrepp att göra: Lincoln and Douglas: The Debates that Defined America

Men det är en sak att man lägger sig till med allt mer oetiska kampanjmetoder här i USA, det är en helt annan sak att man nu också har börjat exportera den här allt brutalare kampanjtaktiken, bl.a. till Sverige och Folkpartiet.

The Times (of London) redaktören James Harding har skrivit “AlphaDogs”, en bok som handlar om hur amerikanska kampanjmetoder nu även håller på att exporteras över hela världen: How Global Politics Got Starbucked

For western democracies, the U.S. presidential race is more than a source of spectacle—it’s a preview of a key American export: campaign tactics. “Elections have become as similar as Starbucks,” writes London Times editor James Harding, whose stinging new book, “Alpha Dogs,” traces the international campaign playbook back to the Sawyer Miller Group, a U.S. firm launched in the 1970s that married Madison Avenue with Pennsylvania Avenue, selling candidates like consumer goods in an “electronic democracy.”

It was among the first political consultancies to wrap intellectual voter appeals in emotional clothes—and it was good at it, steering to victory four senators, six governors and overseas leaders including Czechoslovakia’s Vaclav Havel and Israel’s Shimon Peres before dissolving in the early 1990s. Today, Sawyer Miller has acolytes inside the campaigns of Hillary Clinton, Barack Obama and John McCain. And its techniques—nonstop polling, sloganeering, attack ads—have become worldwide staples

Amerikanska presidentval, men även val till Senaten och Representanthuset är multimiljonaffärer för de stora kampanjkonsulterna som Hillary Clintons Mark Penn, George Bushs Karl Rove, Barack Obamas David Axelrod, John Kerrys Bob Shrum och Howard Deans Joe Trippi.

Folkpartiets Johan Jakobsson var inte den siste av de USA-influerade valstrategerna, han var en av de första.

Vilket är orsak nog att läsa James Hardings bok.

Robert Rauschenberg, en av USA:s stora efterkrigskonstnärer är död. Han influerades av Marcel Duchamp, Kurt Schwitters, Joseph Cornell och andra och skapade en helt unik konsttil som inte bara omfattade måleri utan också skulptur och dans.

Han har spela en stor roll inom det amerikanska popmålerit.

Hans död uppmärksammas i alla de stora amerikanska tidningarna liksom även Time Artist Robert Rauschenberg Dies och Newsweek: He Made Art Pop. Honoring the pre-eminent American artist of the 20th century.

Robert Rauschenberg

Michael Kimmelman skriver i New York Times om Robert Rauschenberg, Titan of American Art, Is Dead at 82 - New York Times

He died of heart failure, said Arne Glimcher, chairman of PaceWildenstein, the artist’s gallery in Manhattan.

Mr. Rauschenberg’s work gave new meaning to sculpture. ‘Canyon,  for instance, consisted of a stuffed bald eagle attached to a canvas.

‘Monogram  was a stuffed Angora goat girdled by a tire atop a painted panel. ‘Bed  entailed a quilt, sheet and pillow, slathered with paint, as if soaked in blood, framed on the wall. They all became icons of postwar modernism.

Peter Plagens skriver mer om Robert Rauschenberg och hans konst i NewsWeek: He Made Art Pop. Honoring the pre-eminent American artist of the 20th century.

Historically, Rauschenberg got us from Abstract Expressionism to Pop Art—one of the greatest stylistic leaps ever—by introducing those bits of the readymade and the already-seen into the meaty coherence of such abstract “action painters” as Willem de Kooning. With a restless creative energy to rival Picasso’s he then crunched, stretched, pounded and exploded the combination of objects and paint into a kind of art full enough and big enough to go way beyond what the critics first called his art—”Neo-Dada”—and to almost get its own “ism”: Rauschenbergism.

(But we won’t call it that, because Rauschenberg hated categorical boxes.) Finally, there was a time, from about 1964, when he was the first American ever to win the grand prize at the Venice Biennale, to the mid-1970s, when just about every ambitious young artist was imitating Rauschenberg’s techniques (such as putting solvent on a newspaper photograph and rubbing the image into a drawing, or chaining a found object to the frame of a painting) or his look (the orderly randomness of a sock drawer).

And when you look around today and see Damien Hirst’s rectangular tanks containing pickled animals, Chris Burden’s agglomeration of street lamps, Jeff Koons’s “Easy Fun” paintings or Ann Hamilton’s cavernously melancholic installations, what you’re seeing is actually, in the lingo of cable television sports, X-treme Rauschenberg.

Erik Sidenbladh uppmärksammar Rauschenbergs död i SvD: Robert Rauschenberg död
Skapade ”Geten” på Moderna museet och även DN skriver om den viktiga Rauschenberg i en osignerade artikel: Robert Rauschenberg död

USA har länge dominerat film och TV, men man har också haft en dominerande ställning inom den moderna konsten med namn som Rauschenberg, Edward Hopper Jasper Johns Willem de Kooning Jackson Pollock, och Grant Wood, för att inte tala om Andy Warhol.

Jag har skrivit om några av USA:s konstnärer och dess syn på USA och det amerikanska samhället: Fyra målare ser på USA

Man kan fråga sig varför USA har varit så dominerande just inom modern konst. Film, TV och musik kanske man kan förklara med Hollywood och den amerikanske TV-industrin, men modern konst?

Ledsamt att vi inte längre kan glädja oss över Robert Rauschenbergs sprudlande konst.

Bill Clinton i West Virginia tidigare i Maj.

Ja som väntat spår de amerikanska medierna att Hillary Clinton kommer att vinna en storseger i primärvalet i West Virginia redan några minuter efter det att vallokalerna har stängts.

Men lyckligtvis så kommer hennes seger inte att påverka striden mellan henne och Obama, som hur som helst kommer att bli demokraternas presidentkandidat.

Mycket beror nu på hur Clinton spelar sina kort. Kommer hon att försöka att skada Obama och kräva eftergifter eller har hon redan insett att, som t.o.m. Clinton-lojalisten James Carville nu erkänner, Obama redan har vunnit de demokratiska primärvalen?

Patrick Healey skriver i New York Times om Clintons seger i West Virginia: Clinton Wins West Virginia, Networks Say

She also won the support of most voters under age 30, a group that has typically voted heavily for Mr. Obama throughout this election. She also edged out Mr. Obama among college graduates and higher-income voters, also groups Mr. Obama has relied on.

The West Virginia electorate included 2 in 10 white voters who said race was an important factor in their vote and more than 8 in 10 of them backed Mrs. Clinton.

Nästa primärval kommer om en vecka. Clinton kommer att vinna det i Kentucky och Obama det i Oregon.

Clintons tragedi är att hon aldrig har lyckats nå ut till de unga och välutbildade demokratiska väljarna utan endast till de äldre, de arbetslösa, tanterna och de latinamerikanska invandrarna.

Visserligen viktiga grupper men knappast tillväxtgrupper för partiet.

Obama fortsätter också att inhösta fler och fler superdelegater, omkring fyra per dag under de senaste dagarna och alla väntar sig nu att Clinton äntligen kommer att avsluta sin valkampanj någon gång i mitten av Juni.

Inte en dag för tidigt.

Almost Heaven? John Denvers Take Me Home, Country Roads från 1971.

Hillary Clinton väntas vinna primärvalet i West Virginia idag med mellan 25 och 35%, eller möjligen ännu mer.

Med 39 delegater på spel av vilka 11 är superdelegater så kommer valutgången i de gamla kolgruveområdena i West Virginia med 1.8 miljoner innevånare, en av USA:s allra fattigaste och mest konservativa och pro-Bush delstater inte att påverka ställningen mellan Obama och Clinton.

Julie Bosmnan och Jim Rutenberg skriver i New York Times om primärvalet i West Virginia: High Turnout Seen in West Virginia

Both candidates campaigned across West Virginia on Monday, with Mrs. Clinton’s motorcade driving more than two hours through the winding hills of Appalachia, where she courted a relatively small number of voters in hopes of driving up her expected margin of victory. The Clinton camp believes she could win by as much as 25 points, and Mrs. Clinton is counting on a big victory to impress undecided superdelegates, the party leaders who will most likely decide the nomination.

Mrs. Clinton also wants to show strength in Kentucky and West Virginia — states Democrats have struggled to carry in presidential elections — not to mention, advisers say, pointing up what the Clinton campaign sees as the weakness of the Obama coalition. But advisers acknowledged that even if she won those states by wide margins, it was probably too late to change the dynamic of the nominating contest in her favor.

West Virginia är en av de få områden i västvärlden där kvinnornas livslängd faktiskt har sjunkit de senaste åren. Det är en delstat som har misslyckats med att skaffa sig en plats i det moderna kunskapsbaserade samhället. En liten del av USA som definieras av nationalism, Gud och vapen för att inte tala om det militära.

Men West Virginia är också en vacker delstat i bergsområdena i Appalacherna, det har litet grann av vår egen Ådalen över sig. Många av USA:s tjejsoldater kommer just från de fattiga små samhällena i West Virginia.

Kommer Hillary Clinton att göra kontroversiella uttalanden efter sin seger i West Virginia eller inte? Kommer hon att gå till nya angrepp mot Barack Obam, vi får se i natt svensk tid.

Det kokar plötsligt över på den sociala nätverksfronten och det spiller i sin tur över på bloggfronten så att det plaskar.

Facebook , MySpace och Google vill att man skall kunna flytta över sina profiler från en social nätverkssajt till en annan vilket kan leda till att Facebook förvandlas till något a en portal från vilket man sedan automatiskt kan logga in på andra sajter genom att spara dom användarnamnen och lösenorden på Facebook.

Men ännu mer intressant är Googles Friend Connect som gör det möjligt att lägga till sociala nätverksfunktioner till vilken webbsajt som helst, inklusive givetvis, till vilken blogg som helst.

Här är Googles officiella pressmeddelande: Previewing Google Friend Connect: Website owners can make any site social

Tonight at Campfire One at the Googleplex (http://code.google.com/campfire/), Google Inc. (NASDAQ: GOOG) will announce a preview release of Google Friend Connect, a service that helps website owners grow traffic by enabling any site on the web to easily provide social features for its visitors.

Websites that are not social networks may still want to be social — and now they can be, easily. With Google Friend Connect (see http://www.google.com/friendconnect following this evening’s Campfire One), any website owner can add a snippet of code to his or her site and get social features up and running immediately without programming — picking and choosing from built-in functionality like user registration, invitations, members gallery, message posting, and reviews, as well as third-party applications built by the OpenSocial developer community.

Visitors to any site using Google Friend Connect will be able to see, invite, and interact with new friends, or, using secure authorization APIs, with existing friends from social sites on the web, including Facebook, Google Talk, hi5, orkut, Plaxo, and more.

Josh Quittner skriver i Time Magazine om Googles nya spännande intiativ: Google Wants to Facebook Friend You — Printout — TIME

Once Friend Connect is up and running on blogs, however, we’ll be able to go to a page and choose from thousands of applications, and add them, free, to our site.

(Here’s a list of some of the applications. As Friend Connect grows, expect the list of applications to explode; Google, like Facebook before it, is trying to create a “platform” for developers to make money by reaching an audience of millions. But users will have to sign in if they want to use all those cool new apps. How? Google’s using a standard known as OpenID, which many of the world’s biggest sites ” from Google (of course) to AOL ” utilize. So, for instance, sign into AOL, or your g-mail account, and you’re logged into Friend Connect.

One of the advantages of this system is it makes it easier for users to take their friend lists with them. Having signed in, users can follow the activities of their friends on Friend Connect sites. So, in my real estate blog example, if I installed a Wall app (just like the one on Facebook) people could comment on stories.

Peter Whoriskey har mer detaljer om Googles Friend Connect i Washington Post: New Google Service Makes Web Pages Social - washingtonpost.com

To socialize these days, hundreds of millions of people every month turn to social networking sites such as MySpace or Facebook.

But what if the Web itself worked as a social network? Google announced today another step in what its engineers see as that inevitable evolution. A new free service from the Mountain View, Calif., tech giant will allow any Web site to become a social site. Using Google’s new Friend Connect product, any Web page, whether it is devoted to curling or pizza or a folk singer, can allow visitors to make and connect with other “friends” who visit that site.

Like any major social network today, any Web page using Friend Connect could easily present to each user the names and pictures of friends and potential friends. Those people could then post messages to one another.

Jag har ännu inte haft en chans att leka med det här men det verkar vara en mycket spännande utveckling som kan komma att sudda ut gränserna mellan bloggar och sociala webbsajter och därmed förstärka båda.

Om någon redan har kollat det här mer i detalj så kommentera gärna.

På den tiden när det var OK att göra reklam för cigaretter på amerikansk TV så hade man också behåannonser.

Men eftersom det inte ansågs lämpligt att unga män skulle se unga kvinnor i behå på bästa sändningstid, vem vet vad vad de då kunde få för sig, så bar modellerna alltid behån över en tjock jumper med knän på.

Det kan vara en av orsakerna till den utbredda sexualfobin i USA, i alla fall bland äldre män inom den Kristna Högern.

Idag är kvinnan mer likställd och det är t.o.m. att skriva om jakten på den perfekta behån.

Glöm politiken och IT, det här är betydligt mer spännande.

Katie Paul |skriver i Newsweek om jakten på världens bästa behå i USA: The Quest to Build the Perfect Bra. After more than a century, lingerie makers may finally be close to finding the right balance of fashion, function and fit.

To boost them—and to accommodate women’s growing needs (the average bra size in America has increased from a 34B to a 36C in the past 15 years)—bra manufacturers have seized on structural innovation as the latest selling point.

Last month Maidenform introduced what it calls a “breakthrough” backless bra that includes silicone in the straps (which fit around the arm sockets) to prevent slippage and molded foam cups to prevent spillage; the innovative contraption was designed by a finalist on the ABC reality show “American Inventor.”

That comes on the heels of the much-hyped Victoria’s Secret Very Sexy 100 bra, which can be fastened to fit 100 different ways—a design that Katerina Plew, a single mom and paralegal from Long Island, says the company ripped off from her. (She sued a few weeks ago; Victoria’s Secret declined to comment on the allegations.) Wonderbra came out with a similar concept in England in 2006.

Miljardbelopp står på spel i jakten på världens modernaste behå och jag kommer givetvis att följa utvecklingen i minsta detalj.

Klicka på bilden om du vill komma till Jesus.

Irving Berlin skrev Dancing cheek to cheek för Fred Astaire-filmen Top Hat 1935.

Men Kenneth Branagh har också gjort en modern version i sin film Love’s Labour’s Lost från år 2000 som passar betydligt mer in i dagens USA, i alla fall i den Kristna Högerns USA.

Vad som gör Branaghs version så mycket mer intressant är att den är ett exempel på vad de amerikanska bokstavstrogna kallar Rapture eller Uppryckandet på svenska. Det är raka motsatsen till Jesus återkomst till jorden. Här handlar det om att Jesus kommer att kalla alla troende till sig och USA kommer äntligen att bli kvitt den Kristna Högern.

Fred Astair-versionen från filmen Top Hat.

Vi kommer att vakna en morgon och alla bokstavstrogna kommer plötsligt att ha förvsunnit och de enda bevis på att de någonsin funnits är att de har lämnat alla sina skor efter sig.

Ja och en massa tomma villor.Villapriserna kommer att rasa och vi kommer att kunna köpa dussintals villor nere i sydstaterna för en spottstyver.

I sanning något att se fram emot.

Man skulle också kunna tänka sig en arabisk version av den här fina sången: “dancing sheik to sheik”.

Klicka på kaffet.

När vi kom hit till Silicon Valley för litet över 20 år sedan så var samhället ett helt annat än det är idag.

Silicon Valley var en bråkdel av vad den är idag och hela området hade fortfarande drag av amerikansk 1950-tal över sig med stora shoppingcentra, hamburgerkedjor och den grådaskiga arkitekturen och stadsplaneringen som invandrarna hade fört med sig från Mellanvästern efter Andra Världskriget.

Idag är Silicon Valley och San Francisco betydligt mer internationellt, inte minst matkulturen.

Sushi och Kaffe, så kanske man kan sammanfatta vad dagens IT-ingenjörer äter och dricker och San Francisco, Oakland och Silicon Valley har en spännande kaffekultur som beskrivs av Josh Sens i San Francisco Magazine : A new buzz. The days of dark roasts and triple soy lattes are coming to an end. Welcome to the brave new world of coffee.

Bluebottle Coffe

San Franciscans have been serious about coffee before. But these are heady times for the cast and castaways of a growing subculture—the artists and eccentrics, addicts and obsessives—that populates the specialty-coffee business. And they are curious times for the rest of us, who wonder not only who these oddballs are, but also whether their coffee is worth the fuss.

“It’s subjective, clearly,” says James Freeman, owner of Blue Bottle Coffee Company. “Does coffee brewed from single-origin beans in a siphon or a Clover taste more yummy than, say, Folgers from a percolator? I believe it does. But it would be hubris to suggest that we’re making better coffee than anyone ever has. My feeling is, there are already enough places where you can get a cinnamon latte and a muffin wrapped in plastic. Why would I want to build another one of those?”

Den mer internationaliserade matkulturen har satt stora spår på samhället här i San Francisco och Silicon Valley. Utekafeer och restauranger springer upp som svampar ur jorden och det sätter i sin tur sina spår på stadsplaneringen och arkitekturen.

De flesta byggnader som uppförs här idag kunde lika gärna ligga i Europa. Skillnaderna mellan USA och Europa raderas ut, i alla fall på ytan och vart och vartannat kvarter har en Starbucks eller Petes Coffe, för att inte tala om en Sushirestaurang.

Vilket är en följd av det internationaliserade, globaliserade och i sanning gränslösa kunskapssamhället.

Houston Grand Operas innovatina uppsättning av Enleveringen ur Seraljen , som i den här uppsättningen intressant nog utspelas på Orientexpressen

När den amerikanska högern vill ta till storsläggan mot den kristne Barack Obama så anklagar de honom för att vara Muslim, samtidigt som de kritiserar hans kristne pastor för att göra opatriotiska uttalanden.

Islamofobin florerar inte bara i Sverige utan även i kristna kretsat i USA, som böcker som Lee Harris’ The Suicide of Reason visar.

Medan vi inte har några problem med fundamentalistisk Kristendom, som vi inte ens har en term för, vare sig i Sverige eller USA, så är det en helt annan sak med “Islamism” som bl.a. Hillary Clinton har anspelat på i sin nu ökända valpropaganda mot Barack Obama ” Kl är 3 på morgonen, telefonen ringer i Vita Huset…”.

En uppsättning av Enleveringen ur Seraljen.

Men Europa har haft flera århundraden på sig att betrakta Islam och en av de många som har lämnat sin syn på Islam och Muslimer är ingen mindre än Mozart i sin berömda opera Enleveringen ur Seraljen.

Corinna Da Fonseca-Wollheim skriver mycket intressant artikel i Wall Street Journal just om Mozarts opera och om hans syn på Islam och Muslimer:
Mozart’s ‘Personal Enlightenment’. In ‘The Abduction From the Seraglio,’ Europeans Emerge Broadened and Deepened From an Encounter With Islam

The opera, about the liberation of a group of European captives from a Turkish harem, had been commissioned for the new German National Theater in Vienna, an institution founded three years earlier by Emperor Joseph II in order to create an operatic tradition that could rival those of Italy and France. Before Mozart took on the genre, the Singspiel had been mere spoken theater with musical numbers inserted to liven up the action.

In 1782, with “The Abduction From the Seraglio,” Mozart raised it to an art form in which the glorious virtuosity of Italian song was fused with the expressive authenticity of the German lied — where depth of feeling and rational thought created characters that were more real than any seen before in opera.

…
Only Osmin remains unchanged. He is the face of fundamentalist Islam: suspicious of outside influences, hypersensitive to slights on his honor, misogynistic. He is fond of gruesome violence: His favorite punishment consists of beheading, hanging, impaling, burning, flogging and drowning — all of the above, in sequence.

Janissarerna sjunger.

Även om Mozart alltså även han gjorde sig skyldig till ett nidporträtt av den fundamentalistiske Osman, som är en komisk roll i operan, så är hans bild av europèerna inte helt okritisk som Corinna Da Fonseca-Wollheim också påpekar i sin intressanta artikel.

Och till slut så släpper faktiskt Osman de bortrövade Europèerna fria. Incidenten slutar fredligt.

Dagens bild av Islam och dess människor är tyvärr inte speciellt mycket mer nyanserad än den var när Mozart skrev sin opera år 1782.

Trots att Hillary och Bill Clinton efter primärvalen i Indiana och North Carolina nu inte längre har någon som helst chans att besegra Barack Obama så vägrar de att ge upp.

Ingen vet precis vad paret Clintons slutmål är men som Karin Henriksson skriver i SvD så handlar striden bl.a. om vem som skall bli Obamas vicepresident: Clinton kan få tröstpris

Barack Obama kommer inte frivilligt att ge Hillary Clinton posten som vicepresident, det skulle få republikanerna att gå man ur huse för att besegra Obama. Men det börjar nu gå upp för många bedömare här i USA att paret Clinton inte kommer att avsluta sin valkampanj utan stora eftergifter från Obama.

Rahm Emanuel till höger

Ett tecken på det är att kongressledamoten Rahm Emanuel, en Clintonlojalist från Obamas hemstat Illinois med starka band till Obamas chefsstrateg David Axelrod nu har gått till öppet och mycket oväntat angrepp på Obama-supportern Senator Ted Kennedy för hans kritiska uttalande för några dagar sedan om Clintons möjliga roll som Obamas vicepresident.

Emanuel är en utomordentligt viktig nyckelspelare i striden mellan Clinton och Obama och allt han säger just nu bör granskas med lupp och mikroskop.

Adam Nagourney skriver i New York Times om hur Hillary Clinton och hennes allierade fortsätter att försöka sätta en eller flera käppar i hjulet på Barack Obamas presidentkampanj:

Emanuel to Kennedy: That’s Not Nice

“I have a lot of respect for Ted Kennedy, but I don’t know how the hell he comes off saying that,” said Mr. Emanuel, who has ties to Mrs. Clinton and Mr. Obama and has not endorsed in the race. “The gratuitous attack on her is uncalled for and wrong. He is a better senator than that comment reveals.”

Mr. Emanuel was responding to an interview with Mr. Kennedy on Bloomberg Television’s “Political Capital With Al Hunt.” In the interview, Mr. Kennedy said he did not think it was possible that Mr. Obama, whom Mr. Kennedy has endorsed, would pick Mrs. Clinton for his ticket should he clinch the nomination.

He went on to say that Mr. Obama should pick someone who was “in tune with his appeal for the nobler aspirations of the American people,” adding, “If we had real leadership — as we do with Barack Obama — in the No. 2 spot as well, it’d be enormously helpful.”

Så vad kan Clintons vara ute efter? En säker sak är att de vill ha Obamas hjälp med att återbetala sin växande skuld från valkampanjen. En annan är att de vill skaffa sig inflytande över Obamas administration om han skulle vinna mot McCain.

En tredje är att de kanske vill försvaga Obama så mycket